Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Att skydda vårdpersonal från att bli corona-smittade borde vara arbetsgivarens högsta prioritet!

av

Jag följer massmedias bevakning av Covid-19 pandemin, kanske med lite andra glasögon än andra. Det jag ser är bilder, filmer och rapportering från slutenvården och ambulansverksamhet, där personalen många gånger har skyddsutrustning från topp till tå. De har ränder och är svullna i ansiktet efter att ha gått med skyddsmask/munskydd i många timmar. 

Jag hör och ser mindre rapportering från den kommunala äldreomsorgen, där vårdpersonal på sin höjd står med ett kortärmat plastförkläde och ett hemmagjort sladdrigt visir. Jag hör höga chefer i dessa verksamheter som gör uttalande som får mig att häpna. T. ex. en socialchef i en kommun (som tur är inte i Örebro län) som säger att de behöver inga skyddskläder för deras kunder har ingen konstaterad smitta. Då har man verkligen inte fattat! En person som bara arbetar med Covid-19 smittade patienter på ett boende i Stockholm berättar att de spritar och återanvänder munskydden. När reportern frågar varför. Svarar hen för att munskydden är slut och då blir personalen desperata. Gör detta fast de vet att de är engångs munskydd.

Jag blir arg, ledsen och upprörd, om vartannat. Vad är det för människosyn! Är det för att det är häftigare, bättre, yngre patientklientel i slutenvården och den prehospital vården som gör att den massmediala rapporteringen och prioriteringen av skyddsutrustningen hamnar där?!

I Örebro län har den absoluta majoriteten av de avlidna i Covid-19 varit äldre personer inom den kommunala äldreomsorgen. Dessa patienter har inte ens skickats in till slutenvården vad jag vet, utan de har blivit vårdade i sina hem på boenden sin sista tid i livet. Om inte personalen får adekvat skyddsutrustning leder det till smittspridning hos de absolut sköraste personerna i samhället. Dessa personer ska sedan vårdas i hemmen av den kommunala äldreomsorgen vars personal i hög grad är hemma och sjuka. Om vi i vården blir sjuka, vem ska då vårda?! Ekvationen går inte ihop.

Det handlar inte bara om tillgången på skyddsutrustning, det handlar också om kunskapen hur den ska tas av för att man inte ska kontaminera sig själv eller andra. Det är en konst. Våra medlemmar vittnar om att det finns stora brister i utbildning i hur man tar på och fram för allt av sig skyddsutrustningen på ett säkert sett. Ofta får vårdpersonalen i den kommunala hälso- och sjukvården bara se en film eller se på bilder eller läsa en text om hur det ska gå till.  

Jag hoppas att beslutsfattare i Sverige lär sig något av denna pandemi och ser till att ha bättre förberedelser till nästa pandemi. 

Vid tangenterna
Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska
Regionaltskyddsombud och Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Vad vill vi ha? Vård efter behov eller efter storleken på plånboken.

av

Det är mycket som är fel med systemen i vården. Att det är dyrt för vårdgivare att behandla de med svåra sjukdomar och de med flera kroniska sjukdomar. Att det är ekonomiskt gynnsamt att vårda de i övrigt friska, med milda åkommor. Vittnesmålen från vårdpersonalen duggar nu tätt. Konsultarvoden som överstiger en mindre kommuns hela ekonomiska budget. Att webbaserade läkarkontakter inte alls avlastar den offentliga vården utan tvärtom, driver på vårdkonsumtionen.

Det som ändå är värst i min mening att man nu frångår det som finns inskrivet i svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning. Att det finns privata vårdgivare som prioriterar försäkringskunder framför de som bedöms ha mest behov.
Vårdförbundets medlemmar vittnar om att sökande till vården får besked att det är väntetid i flera dagar, medan en sökande som har privat sjukvårdsförsäkring kan få komma samma dag!

Att få vård och behandling när man behöver det, är en mänsklig rättighet och inte något bara de som har råd har rätt till. Det är sorgligt att vi har hamnat där i detta land. Jag hoppas att det finns modiga politiker som vågar ändra i dessa usla system i vården. Som inte bara tänker kortsiktigt, att beslut ska anpassas till valröster och mandatperioder.

Med de demografiska utmaningar vi står inför har vi inte råd att slösa med vårdresurser. Annars är svensk välfärd som jag tror många vill ha det och som är mest gynnsamt för hela Sverige, ett minne blott.

 

Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska
Regionalt skyddsombud och Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

 

Lucka nummer 19. 2020, sjuksköterskans och barnmorskans år

av

I januari i år, föreslog verkställande kommittén för Världshälsoorganisationen (WHO) att 2020 utses till året för sjuksköterskan och barnmorskan på grund av de viktiga insatser sjuksköterskor och barnmorskor gör för människors hälsa världen över. År 2020 är också den 200: e årsdagen av Florence Nightingale födelse.

Medlemsstaterna godkände förslaget den 24 maj.

Jag tycker det ska bli intressant att följa detta firande under nästa år och hoppas att uppmärksamheten kommer leder till att dessa yrkesgruppers status ökar och med det får förbättrade villkor. Våra andra två yrkesgrupper, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor, är också livsviktiga för människors hälsa. Jag hoppas deras status ökar och deras villkor förbättras.

Juliga hälsningar från en evig optimist!

Med vänlig hälsning Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska
Regionaltskyddsombud och Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Lucka nummer 5. Adventshälsning till livsviktig och fantastisk personal i vården.

av

Med detta kollage med urklipp från dagens ros i NA vill jag tacka och lyfta livsviktiga yrkesgrupper i vården som är hjältar i vardagen varje dag, dygnet runt, året om. Vårdförbundets yrkesgruppers: barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor räddar liv tröstar patienter och anhöriga tar fram prover/bilder/utredningar som är viktiga för att diagnostisera och behandla. De förlöser barn, främjar hälsa och välbefinnande hos befolkningen.

Ha en riktigt fin advent!

Massor av adventshälsningar

Med vänlig hälsning Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska
Regionaltskyddsombud och Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Datorn får mer tid än patienter

av

Jag jobbar i hemsjukvården i Örebro kommun och jag har verkligen älskat mitt arbete. Men senaste åren har jag känt mig alltmer frustrerad. Jag känner att mina kolleger också är frustrerade och nya kolleger som kommer till oss blir förvånade över hur många olika datasystem vi förväntas gå in i, varje dag. Vi måste gå in i ett system för att kolla signeringen, ett annat för att hitta läkemedelslistor, ett tredje för att kolla meddelande och rapporter från öppen- slutenvården ett fjärde där vi lägger vår planering/insatser ett femte där vi har patientjournalen, ett sjätte där vi  förväntas läsa journalanteckningar från öppen- och slutenvården och ett sjunde för att läsa externa och interna meddelande i en brevlåda. Dessa system förväntas vi att gå in och kolla i stort sett varje dag för att arbeta enligt de lokala riktlinjer som finns i kommunen. Sedan tillkommer andra system när vi beställer inkontinens material, dokumentera i diverse kvalitets register och screenings system.

Inget av dessa datasystem pratar med varandra, så dubbel dokumentation förekommer.

I utredningar som Vårdförbundet har tagit del av så ägnar sjuksköterskor i hemsjukvården och på äldreboende i snitt 2 timmar per arbetsdag på direkt patientarbete. Resten av tiden går åt till administration.
På min arbetsplats har vi dessutom ett krångligt journalsystem som inte är anpassad för sjuksköterskor, vilket leder till krävande tanke arbete kring dokumentation.  Det är klart vi är frustrerade!!

Först ska vi utföra vårt arbete, sedan ska det kontrolleras och föras statistik på det vi gjort. Denna Managementbyråkrati tar fokus från kärnverksamheten. Alla ska screenas för risker, men man frågar inte personen innan om de vill. Vi kan hitta massor med risker och komma med förslag på åtgärder men har vi inte med personen på detta har vi kastat bort deras och vår tid. Vi måste ställa om och jobba personcentrerat. Vad vill och är viktigt för den här personen. När vi i dialog och partnerskap kan hitta detta, jobbar vi personcentrerat.

Jag önskar att det finns högre förtroende för professionen. Vi jobbar alla under legitimation och har många år på universitet/högskola. Om vi skulle slippa Managementbyråkratin/New public management, då skulle nog jag och många med mig slippa vara frustrerad och tid skulle frigöras till kärnuppdraget.

Vid tangenterna

Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska
Regionalt skyddsombud och Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Hallå arbetsgivare, ni måste anpassa resurserna till kraven i arbetet!

av

I dessa tider med ökat patienttryck, demografiska utmaningar, besparingar och effektivisering i hälso-och sjukvården kan inte arbetsgivaren fortsätta med att blunda för vad detta gör med våra professioners arbetsmiljö.

Vi kan inte fortsätta med att ha fler patienter på samma bemanning. Eller att fler arbetsuppgifter läggs på oss utan att andra arbetsuppgifter tas bort eller att bemanningen ökar.

Arbetsgivaren har ett tydligt arbetsmiljöansvar för oss och ska se till att kraven som läggs på oss åtföljs med de resurser som uppdragen kräver (AFS 2015:4). Det är inte okej att våra medlemmar ska behöva betala med sin hälsa för att våra arbetsgivare inte lyssnar på oss och ger oss det förutsättningar som vi behöver.

Riskerna med att ha för hög arbetsbelastning, känna sig otillräcklig eller att man inte kan göra ett gott arbete är väl känt. Det är inte ovanligt att våra professioner som jobbar med människor drabbas av etiskstress. För att vi inte hinner/ ges resurser för att möta våra patienter på det sett som skulle kunna ge det bästa bemötandet och vården. T ex tid för samtal till de patienter som behöver det eller följa upp given läkemedelsbehandling som vi ska göra enligt lagar och riktlinjer.

Andra resurser som inte är bemanningsmässiga är tydlighet och ramar för uppdraget. Vad ska jag göra och vad ska någon annan göra. Om sådant inte är tydligt finns risk för konflikter och att arbetsuppgifter inte görs, för ingen känner sig ansvarig för arbetsuppgiften. Att känna sig sedd och lyssnad på samt att ha mandat att fatta självständiga beslut är andra resurser som också är friskfaktorer i arbetslivet.

Så arbetsgivare inom hälso- och sjukvården, dags att ta ert ansvar. Kan ni av någon anledning inte höja resurserna så får ni sänka kraven. Ta bort arbetsuppgifter och/eller sänk antalet patienter om den möjligheten finns.

 

Vid tangenterna
Nadya Lehto
Leg. Sjuksköterska
Styrelseledamot i Vårdförbundet avdelning Örebro

I år önskar jag balans mellan krav och resurser!

av

Min egen erfarenhet och det jag får höra av andra medarbetare i vården är att det läggs på fler och fler arbetsuppgifter på oss. Det kan vara kvalitetsregister som ska fyllas i, funktionsbrevlådor som ska öppnas och läsas, nya rutiner, nya arbetsuppgifter som någon annan gjort tidigare eller som inte gjorts alls innan, listan kan göras lång. När vi informeras om nya arbetsuppgifter som ska göras kan det låta som något litet som tar lite av vår tid, men ska det göras ofta, kanske flera gånger om dagen så kommer även en liten enkel arbetsuppgift ta mycket tid i slutändan.

Det som sällan eller aldrig händer är att man som medarbetare får besked om att vi kommer att få ökade resurser för att klara av den nya arbetsuppgiften. Eller att man får besked om att ta bort arbetsuppgifter som vi har gjort tidigare, för att få tid till denna nya arbetsuppgift.

Hur tänker man som arbetsgivare då? Ska vi jobba fortare, effektivare eller hade vi utrymme tidsmässigt innan?

Jobba fortare är sällan bra. Det skapar mest stress och risken att vi gör fel ökar. Jobba effektivare tror jag inte heller på. Efter alla år med effektiviseringar i vården så borde det inte finnas mycket kvar att effektivisera. Att vi skulle ha haft för lite att göra innan känns också som ett hån, det står dagligen i pressen om vårdköer och platsbrist på landets vårdinrättningar p.g.a. personalbrist.

Arbetsmiljöverket ger ut föreskrifter kopplade Arbetsmiljölagen s.k. afsar. I AFS 2015:4 Organisatorisk och social arbetsmiljö står det klart och tydligt att: Arbetsgivare ska se till att arbetsuppgifter och befogenheter inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning. Det innebär att resurserna ska anpassas till kraven i arbetet.

Tänk om vi alla började ifrågasätta, när vi får vetskap om att vi ska få nya arbetsuppgifter, fler patienter o.s.v. Vilka arbetsuppgifter ska vi ta bort eller kommer vi att få utökad bemanning nu när vi ska göra detta också? Vad skulle hända då? Kanske arbetsgivaren får tänka till? Kanske t.o.m. gör något åt balansen mellan krav och resurser.

Jag tror inte på tomten, men jag tror på kloka medarbetare och goda arbetsgivare. Receptet på den Goda arbetsplatsen är goda dialoger i samverkan, på APT och medarbetarsamtal, kryddat med systematiskt arbetsmiljöarbete.

Juliga hälsningar från Nadya Lehto
Leg. Sjuksköterska
Huvud- och Regionaltskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Vi behöver ställa om till personcentrerad vård

av

Nu är även WHO med på tåget och driver på om people– centred care, som påminner mycket om personcentrerad vård. https://www.youtube.com/watch?v=xfLjgEL0_Lc

WHO har räknat ut att upp till 40 % av världens kostnader för hälso- och sjukvård är bortkastad på grund av ineffektivitet.

Vi står inför ett globalt scenario av ökande kostnader inom hälso- och sjukvården. Bland annat beror detta på att vi lever längre, men då ofta med en eller flera långvariga sjukdomstillstånd som följd. Hälso- och sjukvården behandlar idag mycket effektivt en rad olika enskilda sjukdomstillstånd, men helhetsbilden av patienten och hens perspektiv, erfarenheter, kunskap och medverkan fattas. Med personcentrerad vård kan samhällets resurser användas mer effektivt, eftersom det visat sig att vårdtidens längd på sjukhus blir kortare, patienter känner sig tryggare och medicinska komplikationer minskar.

Vad är personcentrerad vård? 

Personcentrering är en förhållningsätt som vägleder i praktiska handlingar som medmänniska och yrkesperson. Personcentrerad vård innebär ett partnerskap mellan patienter/närstående och professionella inom vård, omsorg och rehabilitering. Baserat på noggrant lyssnande på patientens berättelse (ofta tillsammans med närstående) och övriga undersökningar skrivs en gemensam hälsoplan, som innehåller mål och strategier för genomförande och kort- och långsiktig uppföljning.

Många professionella inom hälso- och sjukvård hävdar att de redan arbetar personcentrerat. Men om man sätter sig in i ämnet så förstår man att så är ofta inte fallet.

Vill du och dina kolleger på arbetsplatsen lära er mer och försöka ställa om till en mera personcentrerad vård hos er? Då kan ni starta studiecirkeln Att ändra perspektiv – en studiecirkel om personcentrerad vård, se länk. https://www.vardforbundet.se/engagemang-och-paverkan/sa-gor-vi-varden-battre/personcentrerad-vard-och-jamlik-halsa/studiecirkel/ 

Att ställa om till personcentrerad vård har visat sig inte bara leda till bättre och effektivare vård. Det har också visat ge goda effekter på arbetsmiljön och ökad arbetstillfredsställelse hos vårdpersonalen.

Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska/Regionalt skyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Vad är ett regionalt skyddsombud, RSO?

av

Jag vill berätta om mitt uppdrag som Regionalt skyddsombud i Vårdförbundet som jag har tillsammans med min kollega Karin Nordén Persson. För att jag tror att det är ett uppdrag som många inte har så stor kunskap om.
Ibland får jag tyvärr höra – Vårdförbundet är väl inget för oss som är anställd hos privat arbetsgivare? Eller – Jag gick ur Vårdförbundet när jag tog anställning hos privat arbetsgivare. Det tycker jag är jättetråkigt att den bilden finns, att Vårdförbundet inte behövs eller inte kan ge bra stöd till medlemmar hos privata arbetsgivare. Det kommer jag förklara vidare, hoppas jag, i denna blogg.

Ett regionalt skyddsombuds uppdrag påminner mycket om uppdraget som huvudskyddsombud. Det utses av den lokala fackliga arbetstagarorganisationen och har till uppdrag att samordna skyddsarbetet på flera arbetsplatser. Skillnaden är att ett huvudskyddsombud verkar inom det område där hen är anställd. Ett regionalt skyddsombud verkar hos flera arbetsgivare, där hen oftast själv inte är anställd, ofta geografiskt avgränsat. I Vårdförbundet avdelning Örebro är det geografiska området Örebro län. Rätten att utse RSO regleras i arbetsmiljölagen, 6 kap. Skyddsombud har funnit i Sverige sedan 1912 och regionala skyddsombud sedan 1949, så alltså ingen ny företeelse.

Varför har vi i Vårdförbundet regionala skyddsombud?

Svaret på fråga kan tyckas självklar: För att säkerställa att fackligt skyddsarbete kan bedrivas även på små arbetsställen utan eget huvudskyddsombud eller skyddskommitté. Anställningen ser idag annorlunda ut för Vårdförbundets professioner mot vad den har gjort tidigare. Andelen privata vårdgivare och bemanningsföretag ökar stadigt och med det blir fler av våra medlemmar anställda där. Vården flyttar allt mer hem från slutenvården, vilket leder till att mer vård bedrivs inom kommunerna. Att möta och stödja medlemmar hos små arbetsgivare kan vara en utmaning. Här kommer de regionala skyddsombuden in, för alla arbetstagare har rätt till säkra, trygga och utvecklande arbeten oavsett arbetsgivare.

RSO uppdragets fokus är på de mindre företagen, där den regionala skyddsombudsverksamheten många gånger är en viktig resurs för arbetsmiljöarbetet, för både anställda och arbetsgivare. I uppdraget ingår att besöka arbetsstället, informera om arbetsmiljöfrågor samt driva på och bevaka att arbetsgivaren uppfyller sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen, arbetsmiljöförordningen och föreskrifterna. En viktig del av RSO-uppdraget är att aktivera det lokala skyddsarbetet, bland annat genom att jobba för att lokalt skyddsombud utses bland medlemmarna på arbetsstället. Fördelen med att ha ett ”eget” skyddsombud är ju att hen finns på plats just på det aktuella arbetsstället. Att vara skyddsombud på ett mindre företag är dock inte alltid lätt. Därför ingår det i RSO-uppdraget att fungera som stöd och bollplank för de lokala skyddsombuden. Det kan handla om att vara mentor för nyvalda skyddsombud och att rent allmänt finnas till hands för att ge information, besvara frågor och komma med tips och råd. RSO kan också behöva bistå ett skyddsombud rent konkret i komplicerade situationer. Problem som uppstår i arbetsmiljöfrågor ska givetvis i första hand lösas mellan parterna på det berörda arbetsstället. Om det inte lyckas ska RSO hjälpa till med att driva ärendet vidare. Arbetsmiljöarbetet är dock ett lagarbete, där hela den fackliga organisationens samlade styrka, kunskaper och resurser ska utnyttjas.

Arbetar du hos en privat arbetsgivare eller i en kommun som saknar förtroendevald/skyddsombud? Hör gärna av dig till Vårdförbundet avdelning Örebro: info.orebro@vardförbundet.se Jag och Karin kommer gärna ut till din arbetsplats och träffar dig och dina kolleger, så kan vi diskutera hur vi kan stötta er.

 

Vid tangenterna:

Nadya Lehto

Regionalt skyddsombud

I Vårdförbundet avdelning Örebro

Tänk om pengarna kunde gå direkt till dom som jobbar i vården!

av

Vi i avdelning Örebro har som mål att träffa så många medlemmar och potentiella medlemmar som möjligt, så vi försöker att bjuda in oss på arbetsplatser där våra professioner finns.

Många är positiva till att vi kommer och många tycker att medlemskap i Vårdförbundet är viktigt, att vi gör skillnad. Siffrorna visar detsamma, vi har hög anslutningsgrad i länet runt 81-82 % i anslutningsgrad. Vilket vi så klart är jätteglada för. Men vi träffar också personer som är missnöjda med Vårdförbundet och de flesta nämner anledningen lön, att Vårdförbundet har att misslyckats med att få upp lönen för våra professioner.
De är missnöjda för att lönen är för låg i förhållande till andra yrken med likvärdighet vad gäller kompetens och ansvar. De är också missnöjda över att löneutvecklingen är dålig, ibland obefintlig och i värsta fall helt upp och ner.

När vi möter beslutsfattare med våra medlemmars frustration över lönen, i samverkan med arbetsgivare eller i möten med politiker får vi ofta till svar. – Men ni har aldrig varit så här många. Personalkostnaderna har aldrig varit så här höga. Vi brukar också få till svar. – Ekonomin är inte i balans. Vi måste effektivisera och spara för att komma i budget/minska underskottet/vara i ekonomisk balans (kärt barn har många namn).

Vårdförbundets tidning ”Vårdfokus” redovisade nyligen en ökning av administrativ personal inom Sveriges landsting med 36 procent mellan 2010 och 2017, medan vårdpersonalen, som till exempel sjuksköterskor, ökat med två procent. Dessa siffror kan säkert appliceras på andra vårdgivare så som kommuner. Den reella ökningen som arbetsgivaren pratar om handlar alltså inte om de som faktiskt utför vården, utan andra administrativa tjänster. Minst sagt upprörande!! Det är knappast HR och konsulter som möter patienter, räddar liv och främjar hälsa.

När vi i samma möten tar upp den alarmerande arbetsmiljön som finns på våra medlemmars arbetsplatser, som många gånger beror på lön, dåliga villkor. Kan vi få till svar. – Vi tillsätter en utredning. Vilket brukar innebära att en eller flera konsulter hyrs in, alternativt ges uppdraget till personal inom organisationen. De skriver ihop en lunta papper som kan användas eller inte. Finns inga garantier där.

Tänk om dom pengarna kunde gå direkt till dom som jobbar i vården! Vore inte det bättre utnyttjande av våra gemensamma skattepengar?

 

Ha en riktigt skön sommar och tänk på att #viärvården

 

Vid tangenterna

Nadya Lehto

Leg. Sjuksköterska

Regionalt- och Huvudskyddsombud

Vårdförbundet avdelning Örebro