Som huvudskyddsombud och förtroendevald på Vårdförbundet får jag tyvärr alltför många samtal från medlemmar om att arbetsbelastningen inte är ok. Det för mycket att göra, för många patienter att ta hand om i relation till antalet personal, arbetsuppgifterna blir fler och kraven i yrket bara ökar.
I samtalen beskrivs kraven i arbetsuppgifterna omöjliga att hinna med, vilket leder till stress och oro för att göra fel eller missa något viktigt och i värsta falla åsamka patienter vårdskada. Medlemmar vittnar om symtom på långvarig stress som trötthet, sjukfrånvaro och att inte orka med privatlivet utanför arbetet.
Många nyutbildade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor överväger att lämna vården på grund av en alltför pressad och kravfylld arbetssituation. Där liten hänsyn har tagits att man är ny i yrket och behöver en strukturerad och individuell introduktion. Där tid och reflektion tillsamman med van kollega finns inplanerad.
Så här får det inte fortsätta! Det måste finnas balans mellan krav och resurser. Det går inte att bara lägga på mer och mer arbetsuppgifter utan att samtidigt ta bort något annat eller tillsätta mer resurser. Resurser i form av fler kompetenta medarbetare, administrativt stöd och utbildning i de nya arbetsuppgifterna. Det händer väl aldrig?! Det brukar gå till som så att medarbetarna får ett mejl där det står att nu ska vi börja göra detta, har man tur får man gå en utbildning i den nya rutinen men oftast inte. Det kan finnas en länk med information i mejlet som man inte får någon tid att läsa och om man ändå pliktskyldigt går in och läser är man kanske för stressad eller frustrerad för att ta till sig informationen.
I Nerikes Allehanda förra veckan kan man läsa om ett boende där en ny utbildad sjuksköterska ensam ska ansvara för 52 multisjuka boende på ett Äldreboende dagtid. Hur kunde de gå så långt?! Jag blir på riktigt ledsen. Det här är tyvärr inte det enda äldreboende som har den här sjuksköterskebemanningen. Jag har besökt ett äldreboende med över 70 boende där det bara var en sjuksköterska i tjänst, dagtid, en HEL sommar. Den sjuksköterskan var nästan gråtfärdig när jag försökte prata med henne.
Får arbetsgivare behandla sin personal hur som helst?! År ut och år in. Vad händer med den som drabbas av utmattningsdepression på grund av arbetet? Vad händer med hens ekonomi, familj o.s.v.? Det krävs nog inte så mycket för den med lite fantasi att föreställa sig vilka människoöden som kan följa. Som tur var återhämtar sig de flesta efter en utmattningsdepression men man kanske inte kan jobba kvar i yrket eller så tvingas man arbeta deltid resten av sitt liv, inte alls ovanligt är min erfarenhet. Vad gör det för pensionen och på samhällsnivå leder det till brist på Vårdförbundets yrkesgrupper.
Nej, så här kan det inte få fortsätta! Arbetsgivare i vården, ta ert ansvar för er personal. Det gynnar alla, framför allt de som behöver vård.
Nadya Lehto
Huvud-/regionaltskyddsombud, förtroendevald och styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro
