Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Lucka nummer 5. Adventshälsning till livsviktig och fantastisk personal i vården.

av Lämna en kommentar

Med detta kollage med urklipp från dagens ros i NA vill jag tacka och lyfta livsviktiga yrkesgrupper i vården som är hjältar i vardagen varje dag, dygnet runt, året om. Vårdförbundets yrkesgruppers: barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor räddar liv tröstar patienter och anhöriga tar fram prover/bilder/utredningar som är viktiga för att diagnostisera och behandla. De förlöser barn, främjar hälsa och välbefinnande hos befolkningen.

Ha en riktigt fin advent!

Massor av adventshälsningar

Med vänlig hälsning Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska
Regionaltskyddsombud och Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Datorn får mer tid än patienter

av

Jag jobbar i hemsjukvården i Örebro kommun och jag har verkligen älskat mitt arbete. Men senaste åren har jag känt mig alltmer frustrerad. Jag känner att mina kolleger också är frustrerade och nya kolleger som kommer till oss blir förvånade över hur många olika datasystem vi förväntas gå in i, varje dag. Vi måste gå in i ett system för att kolla signeringen, ett annat för att hitta läkemedelslistor, ett tredje för att kolla meddelande och rapporter från öppen- slutenvården ett fjärde där vi lägger vår planering/insatser ett femte där vi har patientjournalen, ett sjätte där vi  förväntas läsa journalanteckningar från öppen- och slutenvården och ett sjunde för att läsa externa och interna meddelande i en brevlåda. Dessa system förväntas vi att gå in och kolla i stort sett varje dag för att arbeta enligt de lokala riktlinjer som finns i kommunen. Sedan tillkommer andra system när vi beställer inkontinens material, dokumentera i diverse kvalitets register och screenings system.

Inget av dessa datasystem pratar med varandra, så dubbel dokumentation förekommer.

I utredningar som Vårdförbundet har tagit del av så ägnar sjuksköterskor i hemsjukvården och på äldreboende i snitt 2 timmar per arbetsdag på direkt patientarbete. Resten av tiden går åt till administration.
På min arbetsplats har vi dessutom ett krångligt journalsystem som inte är anpassad för sjuksköterskor, vilket leder till krävande tanke arbete kring dokumentation.  Det är klart vi är frustrerade!!

Först ska vi utföra vårt arbete, sedan ska det kontrolleras och föras statistik på det vi gjort. Denna Managementbyråkrati tar fokus från kärnverksamheten. Alla ska screenas för risker, men man frågar inte personen innan om de vill. Vi kan hitta massor med risker och komma med förslag på åtgärder men har vi inte med personen på detta har vi kastat bort deras och vår tid. Vi måste ställa om och jobba personcentrerat. Vad vill och är viktigt för den här personen. När vi i dialog och partnerskap kan hitta detta, jobbar vi personcentrerat.

Jag önskar att det finns högre förtroende för professionen. Vi jobbar alla under legitimation och har många år på universitet/högskola. Om vi skulle slippa Managementbyråkratin/New public management, då skulle nog jag och många med mig slippa vara frustrerad och tid skulle frigöras till kärnuppdraget.

Vid tangenterna

Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska
Regionalt skyddsombud och Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Hallå arbetsgivare, ni måste anpassa resurserna till kraven i arbetet!

av

I dessa tider med ökat patienttryck, demografiska utmaningar, besparingar och effektivisering i hälso-och sjukvården kan inte arbetsgivaren fortsätta med att blunda för vad detta gör med våra professioners arbetsmiljö.

Vi kan inte fortsätta med att ha fler patienter på samma bemanning. Eller att fler arbetsuppgifter läggs på oss utan att andra arbetsuppgifter tas bort eller att bemanningen ökar.

Arbetsgivaren har ett tydligt arbetsmiljöansvar för oss och ska se till att kraven som läggs på oss åtföljs med de resurser som uppdragen kräver (AFS 2015:4). Det är inte okej att våra medlemmar ska behöva betala med sin hälsa för att våra arbetsgivare inte lyssnar på oss och ger oss det förutsättningar som vi behöver.

Riskerna med att ha för hög arbetsbelastning, känna sig otillräcklig eller att man inte kan göra ett gott arbete är väl känt. Det är inte ovanligt att våra professioner som jobbar med människor drabbas av etiskstress. För att vi inte hinner/ ges resurser för att möta våra patienter på det sett som skulle kunna ge det bästa bemötandet och vården. T ex tid för samtal till de patienter som behöver det eller följa upp given läkemedelsbehandling som vi ska göra enligt lagar och riktlinjer.

Andra resurser som inte är bemanningsmässiga är tydlighet och ramar för uppdraget. Vad ska jag göra och vad ska någon annan göra. Om sådant inte är tydligt finns risk för konflikter och att arbetsuppgifter inte görs, för ingen känner sig ansvarig för arbetsuppgiften. Att känna sig sedd och lyssnad på samt att ha mandat att fatta självständiga beslut är andra resurser som också är friskfaktorer i arbetslivet.

Så arbetsgivare inom hälso- och sjukvården, dags att ta ert ansvar. Kan ni av någon anledning inte höja resurserna så får ni sänka kraven. Ta bort arbetsuppgifter och/eller sänk antalet patienter om den möjligheten finns.

 

Vid tangenterna
Nadya Lehto
Leg. Sjuksköterska
Styrelseledamot i Vårdförbundet avdelning Örebro

I år önskar jag balans mellan krav och resurser!

av

Min egen erfarenhet och det jag får höra av andra medarbetare i vården är att det läggs på fler och fler arbetsuppgifter på oss. Det kan vara kvalitetsregister som ska fyllas i, funktionsbrevlådor som ska öppnas och läsas, nya rutiner, nya arbetsuppgifter som någon annan gjort tidigare eller som inte gjorts alls innan, listan kan göras lång. När vi informeras om nya arbetsuppgifter som ska göras kan det låta som något litet som tar lite av vår tid, men ska det göras ofta, kanske flera gånger om dagen så kommer även en liten enkel arbetsuppgift ta mycket tid i slutändan.

Det som sällan eller aldrig händer är att man som medarbetare får besked om att vi kommer att få ökade resurser för att klara av den nya arbetsuppgiften. Eller att man får besked om att ta bort arbetsuppgifter som vi har gjort tidigare, för att få tid till denna nya arbetsuppgift.

Hur tänker man som arbetsgivare då? Ska vi jobba fortare, effektivare eller hade vi utrymme tidsmässigt innan?

Jobba fortare är sällan bra. Det skapar mest stress och risken att vi gör fel ökar. Jobba effektivare tror jag inte heller på. Efter alla år med effektiviseringar i vården så borde det inte finnas mycket kvar att effektivisera. Att vi skulle ha haft för lite att göra innan känns också som ett hån, det står dagligen i pressen om vårdköer och platsbrist på landets vårdinrättningar p.g.a. personalbrist.

Arbetsmiljöverket ger ut föreskrifter kopplade Arbetsmiljölagen s.k. afsar. I AFS 2015:4 Organisatorisk och social arbetsmiljö står det klart och tydligt att: Arbetsgivare ska se till att arbetsuppgifter och befogenheter inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning. Det innebär att resurserna ska anpassas till kraven i arbetet.

Tänk om vi alla började ifrågasätta, när vi får vetskap om att vi ska få nya arbetsuppgifter, fler patienter o.s.v. Vilka arbetsuppgifter ska vi ta bort eller kommer vi att få utökad bemanning nu när vi ska göra detta också? Vad skulle hända då? Kanske arbetsgivaren får tänka till? Kanske t.o.m. gör något åt balansen mellan krav och resurser.

Jag tror inte på tomten, men jag tror på kloka medarbetare och goda arbetsgivare. Receptet på den Goda arbetsplatsen är goda dialoger i samverkan, på APT och medarbetarsamtal, kryddat med systematiskt arbetsmiljöarbete.

Juliga hälsningar från Nadya Lehto
Leg. Sjuksköterska
Huvud- och Regionaltskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Vi behöver ställa om till personcentrerad vård

av

Nu är även WHO med på tåget och driver på om people– centred care, som påminner mycket om personcentrerad vård. https://www.youtube.com/watch?v=xfLjgEL0_Lc

WHO har räknat ut att upp till 40 % av världens kostnader för hälso- och sjukvård är bortkastad på grund av ineffektivitet.

Vi står inför ett globalt scenario av ökande kostnader inom hälso- och sjukvården. Bland annat beror detta på att vi lever längre, men då ofta med en eller flera långvariga sjukdomstillstånd som följd. Hälso- och sjukvården behandlar idag mycket effektivt en rad olika enskilda sjukdomstillstånd, men helhetsbilden av patienten och hens perspektiv, erfarenheter, kunskap och medverkan fattas. Med personcentrerad vård kan samhällets resurser användas mer effektivt, eftersom det visat sig att vårdtidens längd på sjukhus blir kortare, patienter känner sig tryggare och medicinska komplikationer minskar.

Vad är personcentrerad vård? 

Personcentrering är en förhållningsätt som vägleder i praktiska handlingar som medmänniska och yrkesperson. Personcentrerad vård innebär ett partnerskap mellan patienter/närstående och professionella inom vård, omsorg och rehabilitering. Baserat på noggrant lyssnande på patientens berättelse (ofta tillsammans med närstående) och övriga undersökningar skrivs en gemensam hälsoplan, som innehåller mål och strategier för genomförande och kort- och långsiktig uppföljning.

Många professionella inom hälso- och sjukvård hävdar att de redan arbetar personcentrerat. Men om man sätter sig in i ämnet så förstår man att så är ofta inte fallet.

Vill du och dina kolleger på arbetsplatsen lära er mer och försöka ställa om till en mera personcentrerad vård hos er? Då kan ni starta studiecirkeln Att ändra perspektiv – en studiecirkel om personcentrerad vård, se länk. https://www.vardforbundet.se/engagemang-och-paverkan/sa-gor-vi-varden-battre/personcentrerad-vard-och-jamlik-halsa/studiecirkel/ 

Att ställa om till personcentrerad vård har visat sig inte bara leda till bättre och effektivare vård. Det har också visat ge goda effekter på arbetsmiljön och ökad arbetstillfredsställelse hos vårdpersonalen.

Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska/Regionalt skyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Vad är ett regionalt skyddsombud, RSO?

av

Jag vill berätta om mitt uppdrag som Regionalt skyddsombud i Vårdförbundet som jag har tillsammans med min kollega Karin Nordén Persson. För att jag tror att det är ett uppdrag som många inte har så stor kunskap om.
Ibland får jag tyvärr höra – Vårdförbundet är väl inget för oss som är anställd hos privat arbetsgivare? Eller – Jag gick ur Vårdförbundet när jag tog anställning hos privat arbetsgivare. Det tycker jag är jättetråkigt att den bilden finns, att Vårdförbundet inte behövs eller inte kan ge bra stöd till medlemmar hos privata arbetsgivare. Det kommer jag förklara vidare, hoppas jag, i denna blogg.

Ett regionalt skyddsombuds uppdrag påminner mycket om uppdraget som huvudskyddsombud. Det utses av den lokala fackliga arbetstagarorganisationen och har till uppdrag att samordna skyddsarbetet på flera arbetsplatser. Skillnaden är att ett huvudskyddsombud verkar inom det område där hen är anställd. Ett regionalt skyddsombud verkar hos flera arbetsgivare, där hen oftast själv inte är anställd, ofta geografiskt avgränsat. I Vårdförbundet avdelning Örebro är det geografiska området Örebro län. Rätten att utse RSO regleras i arbetsmiljölagen, 6 kap. Skyddsombud har funnit i Sverige sedan 1912 och regionala skyddsombud sedan 1949, så alltså ingen ny företeelse.

Varför har vi i Vårdförbundet regionala skyddsombud?

Svaret på fråga kan tyckas självklar: För att säkerställa att fackligt skyddsarbete kan bedrivas även på små arbetsställen utan eget huvudskyddsombud eller skyddskommitté. Anställningen ser idag annorlunda ut för Vårdförbundets professioner mot vad den har gjort tidigare. Andelen privata vårdgivare och bemanningsföretag ökar stadigt och med det blir fler av våra medlemmar anställda där. Vården flyttar allt mer hem från slutenvården, vilket leder till att mer vård bedrivs inom kommunerna. Att möta och stödja medlemmar hos små arbetsgivare kan vara en utmaning. Här kommer de regionala skyddsombuden in, för alla arbetstagare har rätt till säkra, trygga och utvecklande arbeten oavsett arbetsgivare.

RSO uppdragets fokus är på de mindre företagen, där den regionala skyddsombudsverksamheten många gånger är en viktig resurs för arbetsmiljöarbetet, för både anställda och arbetsgivare. I uppdraget ingår att besöka arbetsstället, informera om arbetsmiljöfrågor samt driva på och bevaka att arbetsgivaren uppfyller sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen, arbetsmiljöförordningen och föreskrifterna. En viktig del av RSO-uppdraget är att aktivera det lokala skyddsarbetet, bland annat genom att jobba för att lokalt skyddsombud utses bland medlemmarna på arbetsstället. Fördelen med att ha ett ”eget” skyddsombud är ju att hen finns på plats just på det aktuella arbetsstället. Att vara skyddsombud på ett mindre företag är dock inte alltid lätt. Därför ingår det i RSO-uppdraget att fungera som stöd och bollplank för de lokala skyddsombuden. Det kan handla om att vara mentor för nyvalda skyddsombud och att rent allmänt finnas till hands för att ge information, besvara frågor och komma med tips och råd. RSO kan också behöva bistå ett skyddsombud rent konkret i komplicerade situationer. Problem som uppstår i arbetsmiljöfrågor ska givetvis i första hand lösas mellan parterna på det berörda arbetsstället. Om det inte lyckas ska RSO hjälpa till med att driva ärendet vidare. Arbetsmiljöarbetet är dock ett lagarbete, där hela den fackliga organisationens samlade styrka, kunskaper och resurser ska utnyttjas.

Arbetar du hos en privat arbetsgivare eller i en kommun som saknar förtroendevald/skyddsombud? Hör gärna av dig till Vårdförbundet avdelning Örebro: info.orebro@vardförbundet.se Jag och Karin kommer gärna ut till din arbetsplats och träffar dig och dina kolleger, så kan vi diskutera hur vi kan stötta er.

 

Vid tangenterna:

Nadya Lehto

Regionalt skyddsombud

I Vårdförbundet avdelning Örebro

Tänk om pengarna kunde gå direkt till dom som jobbar i vården!

av

Vi i avdelning Örebro har som mål att träffa så många medlemmar och potentiella medlemmar som möjligt, så vi försöker att bjuda in oss på arbetsplatser där våra professioner finns.

Många är positiva till att vi kommer och många tycker att medlemskap i Vårdförbundet är viktigt, att vi gör skillnad. Siffrorna visar detsamma, vi har hög anslutningsgrad i länet runt 81-82 % i anslutningsgrad. Vilket vi så klart är jätteglada för. Men vi träffar också personer som är missnöjda med Vårdförbundet och de flesta nämner anledningen lön, att Vårdförbundet har att misslyckats med att få upp lönen för våra professioner.
De är missnöjda för att lönen är för låg i förhållande till andra yrken med likvärdighet vad gäller kompetens och ansvar. De är också missnöjda över att löneutvecklingen är dålig, ibland obefintlig och i värsta fall helt upp och ner.

När vi möter beslutsfattare med våra medlemmars frustration över lönen, i samverkan med arbetsgivare eller i möten med politiker får vi ofta till svar. – Men ni har aldrig varit så här många. Personalkostnaderna har aldrig varit så här höga. Vi brukar också få till svar. – Ekonomin är inte i balans. Vi måste effektivisera och spara för att komma i budget/minska underskottet/vara i ekonomisk balans (kärt barn har många namn).

Vårdförbundets tidning ”Vårdfokus” redovisade nyligen en ökning av administrativ personal inom Sveriges landsting med 36 procent mellan 2010 och 2017, medan vårdpersonalen, som till exempel sjuksköterskor, ökat med två procent. Dessa siffror kan säkert appliceras på andra vårdgivare så som kommuner. Den reella ökningen som arbetsgivaren pratar om handlar alltså inte om de som faktiskt utför vården, utan andra administrativa tjänster. Minst sagt upprörande!! Det är knappast HR och konsulter som möter patienter, räddar liv och främjar hälsa.

När vi i samma möten tar upp den alarmerande arbetsmiljön som finns på våra medlemmars arbetsplatser, som många gånger beror på lön, dåliga villkor. Kan vi få till svar. – Vi tillsätter en utredning. Vilket brukar innebära att en eller flera konsulter hyrs in, alternativt ges uppdraget till personal inom organisationen. De skriver ihop en lunta papper som kan användas eller inte. Finns inga garantier där.

Tänk om dom pengarna kunde gå direkt till dom som jobbar i vården! Vore inte det bättre utnyttjande av våra gemensamma skattepengar?

 

Ha en riktigt skön sommar och tänk på att #viärvården

 

Vid tangenterna

Nadya Lehto

Leg. Sjuksköterska

Regionalt- och Huvudskyddsombud

Vårdförbundet avdelning Örebro

Stort grattis alla fantastiska sjuksköterskor på vår dag!!

av

Idag är det internationella yrkesdagen för sjuksköterskor, en dag väl värd att fira!

Vi sjuksköterskor gör skillnad i vården och i samhället. Vår kunskap som räddar liv och främjar hälsa, behövs i Sverige och hela världen! Vi vårdar människor i alla lägen, i största lycka och i värsta sorg. I alla åldrar, från den nyfödde bebisen till människor i livets slutskede. Det gör oss till bemötande experter. Ingen kan som en sjuksköterska ställa om för att möta just den personen som hen har framför sig.

Jag älskar mitt jobb som sjuksköterska. Jag är otroligt stolt över mina dagliga insatser för människors hälsa. Jag vet(!) att jag gör skillnad i människors liv, till det positiva.

Så var stolta alla sjuksköterskor där ute! Vi gör skillnad i hela världen.

Hälsningar Nadya Lehto
Stolt leg. sjuksköterska
Regionaltskyddsombud och Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Dags att modernisera arbetstiden i vården

av

Det är mycket som är tok med arbetstiden vi har i vården.

Beredskap, kanske är det värsta i min mening. Står utanför arbetstidslagen och kan leda till väldigt mycket övertidsarbete utöver ordinarie heltids arbete som är 38,25 timmar i veckan om man jobbar alla storhelger till 40 timmar i veckan om man alltid är ledig storhelger. Som man INTE har valt själv. Man blir väldigt låst av inställelse tiden som många gånger är väldigt kort. Nattsömnen kan bli störd och skapa sömnproblem om man har beredskap nattetid.

Nattvilan som många gånger är under EU direktiven på 11 timmar inom 24/7 verksamheter där så kallade kaka turer är vanligt förekommande. Jobba till kl 22, kanske ännu lite längre för att man tvingas jobba över och sedan börjar passet klockan 7 eller ännu tidigare dagen därpå. Lägg in restiden mellan arbetspassen och nedvarvning så blir nattsömnen på tok för lite för ett hälsosamt yrkesliv.

Heltidsmåttet på 38,25 – 40 timmar i veckan i kontaktintensiva vårdyrken. Varför väljer många i dessa verksamheter att arbeta deltid och riskera bli fattigpensionärer??!! Jo, svaret man får är att man orkar helt enkelt inte. Lägg till att man många gånger jobbar varannan till två helger av fem samt inte får söka semester på helgerna. Deltid blir då lösningen med luftigare scheman som underlättar byte av pass med kolleger som ofta är enda alternativet för att kunna få ledighet för att kunna vara med på sociala tillställningar med nära och kära. Det finns test med arbetstidsförkortning, t ex Mölndals sjukhus med 6 timmar arbetstid på en operationsavdelning som fallit ut väldigt väl vad gäller medarbetarnas arbetsmiljö, ökad produktion och minskad personalomsättning.

Flextid, som många gånger döljer övertidsarbete och resursbrister i verksamheten. Har hört flera som flexar in tidigare, inte för att de behöver sluta tidigare utan för att hinna förbereda arbetsuppgifter innan patienter kommer eller dylikt. Helt galet! Flex är till för att man behöver styra arbetstiden själv och verksamheten tillåter det. Tillåter alla våra verksamheter att vi styr arbetstiden själva?

En fråga till er kära läsare, måste man byte till ett mer kontorsliknande arbete för att kunna hålla och jobba heltid ett helt yrkesliv?

 

Vid tangenterna: Nadya Lehto

Regionalt-och Huvudskyddsombud i Vårdförbundet avdelning Örebro

Som brinner för att våra medlemmar ska ha ett hållbart yrkesliv

Vad gör Vårdförbundet åt våra löner?

av

Denna fråga har jag i min roll som förtroendevald i Vårdförbundet fått många gånger. Gärna med en lite trött eller anklagande ton.

Lönefrågan har seglat upp som den viktigaste frågan för många av våra medlemmar. Det tycker jag är bra för då har den viktigaste resan redan gjorts. Nämligen att vi värderat oss själva, vår insats och vår kunskap. I den lönemodell som vi har nu som står beskrivet i HÖK 16.
https://www.vardforbundet.se/siteassets/rad-och-stod/kollektivavtal/hok-16-vardforbundet-och-fysioterapeuterna-180111.pdf Sätts lönen i dialog med dig och din lönesättandechef. Därför är det viktigt att vi värdesätter oss själva, argumenterar för vad vi anser att vi är värda, i förhållande till arbetsprestation och specialistkunskap.

Därför vill jag vända på det och fråga: Vad gör du själv? Vad gör ni på arbetsplatsen?
Vårdförbundet är ju vi, alla medlemmar, där vi demokratiskt tar beslut om hur vi ska jobba och påverka för att våra medlemmar ska få goda villkor, som t ex lön.

Löneprocessen är något som vi nationellt och lokalt jobbar med året om, men intensifieras under olika delar av året. Vi träffar beslutsfattare; arbetsgivare och politiker. Vi väcker opinion via media, både traditionell och via sociala medier. Vi lämnar yrkanden till alla arbetsgivare inom Region och kommun. Och vi försöker att peppa igång löneprocessen lokalt, på varje arbetsplats.

Det vi har sett och lärt oss av de fackliga frågor som vi har drivit. De bästa resultaten har vi fått när vi jobbat med en fråga på många nivåer samtidigt. Det är viktigt att ni hjälper till och skapar tryck i frågan. Är ni inte nöjda med lönen, säg det! Säg det till den som kan påverka din lön. Det måste bli lite obekvämt så att frågan tas upp högre upp i ledningsstrukturen. Kanske hela vägen till politiken, som ofta sitter på den verkliga makten i politiskt styrda organisationer.

Jag brukar tänka så här i mina mörkaste stunder, jag ger upp. För inte så länge sedan var sjuksköterskeyrket ett låglöne yrke. När jag blev klar sjuksköterska 2003 fick jag en ingångslön på 16 900. Det har faktiskt hänt en hel del! Men vi är många som konkurrerar om samma skattepeng. Många, precis som vi akademiska kvinnodominerade yrken som är felvärderade. Så vi måste nå ut och inte ge upp. Tänk på droppen som urholkar stenen.

Lycka till i kampen!

Mvh Nadya Lehto

Regionalt- och Huvudskyddsombud

Vårdförbundet avdelning Örebro