Jag mötte grannpojken i trappen och stannade upp som vanligt en stund för att säga de vanliga fraserna man gör med sina grannar. Han avslutade vår korta konversation med –Ta hand om dig.
Kommer så väl ihåg när jag lärde mig uttrycket 24/7. Ett uttryck som jag numera dagligen använder i många sammanhang. Ett uttryck som till och med min snart 80 åriga mamma numera förstår. Med detta ovanliga år, onormala år har det också väckts nya uttryck till liv varav många uttryck kommer att kvarstå (eller inte).
Coronahälsning. Balkongkonsert. Hemester. Gretaeffekten. Digitalträff. Coronafrilla. Ta hand om dig.
Ta hand om dig. Det verkar ha blivit ett nytt uttryck, troligtvis för att stärka och att orka ta hand om andra men kanske för att vi verkligen vill alla väl. Jag vet inte, men vi som jobbar 24/7, nära människan. Vårdar, räddar liv, tröstar, tar hand om och inger mod. Vi behöver då ta stöd i att ta hand om oss själva. För när det som mest brusar omkring en är det viktigt att orka ta mod och att visa sin egen sårbarhet och att man kanske också är ledsen. Säga att det är tufft och att det är för mycket nu. Eller härbärgera att en kollega eller att en mamma tycker hon är ensam. Den känslan är okej och kräver sällan en lösning mycket mer än att lyssna.
Backa någon minut , ta en kopp kaffe eller något att äta. Sätt dig ner en kort stund och slut ögonen. (Man kan ju tänka att exemplariskt nu kunde vara att varje arbetsplats erbjöd en massagestol som personalen kunde använda efter behov? Det räcker faktiskt med någon minut i den för att få nya krafter) Och visst går det att ändra fritidsvanor. Att gå ut och promenera i naturen nu när man inte får trängas i en gympasal eller dansgolv. Men att ändra sig kan vara svårt och framförallt för att man inte får välja det själv. Det är också en helt okej känsla, kanske svår men inte omöjlig. Det tar bara tid att vänja sig. Avsaknaden av närhet till andra är också något nytt vi behöver bemästra och kanske räcker det med ett stilla ta hand om dig om inte annat så som en ödmjuk gärning.
För några är detta ovanliga år inte nödvändigtvis ett annorlunda år. Ensamheten är stor för många 24/7 alla år. Det utesluter inte att även denne behöver ta hand om sig själv och kanske våga utmana nya sätt men det är större utmaning för den som alltid lever ett onormalt ovanligt år. Därför och än mer, behöver jag ta hand om mig själv för att orka, vårda, lyssna och finnas till. Om inte annat så för att orka med ännu en kreativ balkongkonsert eller att skicka med ett ta hand om dig.
Så. Vad gör vi då till den stundande helgen som några av oss har önskan att vara lediga? Fira på vårt traditionella sätt? Eller vilja jobba men måste stanna inne i sin lägenhet?
Sök stöd i varandra. Kollegor eller någon hemmavid (fungerar lika bra med ett husdjur). Det är viktigt att tillåta sig att känna att man gör det bästa. Mod. Tillåt dig att visa dig sårbar. Det är naturligt att oro och rädsla kan skapa konflikter. Ta korta pauser. Se till att äta och dricka.
Döm inte dig själv. Domstolarna avkunnar en dom med en rättegång. Ingen annan. Du kan bara göra det du gör just där och då. Lägg heller ingen energi på att döma andra ( tillåt även det till rättsväsendet) även andra gör så gott de förmår. Ha tillit till dig själv.
Det bästa är att arbetsgivaren är skyldig att erbjuda krisstöd och ha en plan för just dina behov efter svåra i händelser bland annat likt denna vi lever i nu. En rekommendation till chefer är att fråga personalen vad de behöver och önskar. Följa upp över tid. Ordna saker som får personalen att orka. Lyssna. Se till att det finns fika. Undvik att alla bir uttröttade samtidigt.
Och du, jag tror faktiskt att grannpojken menade vad han sa -Ta hand om dig.
Det ska jag, sa jag. Jag startar en tvättmaskin, skrapar min trisslott och önskar att vi snart får snö.
Ta Hand Om Er.
Merjo Yliluoma
Förtroendevald och Huvudskyddsombud
