Framför mig i kön på Pressbyrån står en man med en Icakasse i handen. Kassen rymmer ett täcke, som jag tror mig se vara hans tillfälliga hem. Varför det är hans tillfälliga hem, det vet jag inte men det får mig att börja fundera. Jag funderar på hur lätt det är att stressa så här inför juletider trots att livet fortsätter även dagen efter julafton.

Kom även att tänka på julen som är en av den bästa julkänslan jag upplevt. I alla fall när det gäller sinnesro. Stressen att få till det med kontinuitet med bra och vettiga scheman för dygnetrunt arbete och en bra återhämtning gör det inte lättare eller mindre stressigt för den som måste gå in och arbeta jul när den helgen enligt kutym stillsamt bör firas och mysas med anhöriga och vänner (och julklappar).

”… den här aftonen åkte jag lite tidigare på jobb för jag visste att sjuksköterskan jag skulle byta av ville hem i tid och att hinna med sitt tomtande. Hade ju ändå baxat bort ungarna till sin pappa så jag kunde lika gärna dricka mitt alkoholfria glögg mellan att vila ena ögat på Kalle Anka och det andra på medicinmuggarna. Men vi var tillsammans. Kollegor och patienter, med eller utan anhöriga, som av olika orsaker inte kunde avstå vårdenheterna för att det var helg.

Kvällen flöt på bra och vi åt lite gemensam middag, förvisso med egna lunchlådor och ibland springandes samtidigt tuggandes mat, men så gemensam den kunde bli. Emellanåt fick vi alla fall snaska choklad och julgodis som delats ut av arbetsgivaren. En mäktig känsla som infann sig många gånger den julaftonen var känslan av att göras skillnad tillsammans med andra professioner, även med professioner utanför vården. Alla som håller samhället vilande på sina armar dygnets alla timmar och när ”endast tomten är vaken”. Tomten är vaken julafton och alla andra alla andra kvällar, nätter och helger så kanske det är trollkarlen som är vaken.

Känslan över att vara behövd, göra nytta men framförallt utmana mig själv går inte av för hackor. Största utmaningen för mig det här året blev att ändå att ”hoppa över all norm”, inte en sekund under hela december hade vigts åt att tvätta fönster eller baka kakor och framförallt inget springande i sista sekund och julshoppa för handlandets skull.

Jag pendlade på den tiden och efter att ha kört på en nästan ödslig motorväg med ett äkta vinterväder, med det där ni vet … vita på marken, och en klar himmel (trots att det var sen kväll) sådär ni vet när andedräkten blir som en rök ut i luften – känslan som är svår att beskriva men känslan av att jag har det bra… kan ni känna den känslan?

Ingen julmat denna dag (redan avnjutit ett julbord med massor av god mat som arbetsgivaren bjöd på) utan hör och häpna… ensam njutandes med ett glas rött vin satt jag mörkret i ett tyst vardagsrum ingen julgran och inget stim. Julstjärna lysandes i fönstret. Fötterna på bordet görandes allting tvärtom kändes lite som Pippi Långstrump sittandes i sin gungstol. ”- God Jul Tommy och God Jul Annika … och mamma … och pappa i Söderhavet …”

Medveten om att om några timmar få en julfrukost på det sjukhus som behövs till när vården inte kan anstå blev lite som en julotta. Det var kallt ute och min fridfulla känsla när jag sluppit all stress med förberedelser och övrigt julstimmande. Och de enda som var vakna så tidigt var jag och hustomten. Jag hade gett mig själv den bästa julklappen. Det var till och med skönt att gå till arbetsplatsen för att tillsammans med kollegor ”toffla” omkring på avdelningarna i våra vita stora myskläder till arbetskläder och lyssna till nattrapporter från kollegor och patienter…”

Jag funderar nu stilla på hur mannen framför mig i kön på Pressbyrån firar julhelgen? Med eller utan anhöriga? Bjuds det på choklad? Behöver han stressa för att bli av med de sista friskvårdcheckerna innan årets slut? Hur han gör med övertid, återhämtning och samverkan? Jag vet inte, jag raljerar inte, inte heller varken fördömer eller dömer jag någon. Men jag försöker utmana mig själv till att inte glömma att jag har ett val och att jag gör det bra.

Ta varsamt hand om dig vart du än är och vad du än gör. Överlev. God Jul!

”- Ja,ja ta det lugnt… klart det fanns undangömda klappar till ungarna när de kom hem …”

Merjo Yliluoma
Förtroendevald / Huvudskyddsombud
Leg. Sjuksköterska
Specialistsjuksköterska inom Område Psykiatri