Har precis läst Vårdfokus artikel om ambulanssjuksköterskan som skadades då kollegan somnade vid ratten efter 23 timmars arbete. När artikeln skrevs visste vi inte vilket domslut det skulle bli. Nu vet vi att Tingsrätten inte dömde arbetsgivaren eftersom man inte kan döma ett landsting eller region till företagsbot då dessa inte är företag. Ska man också tolka detta som att politiskt styrda samhällsinrättningar står över lagstiftningen.
Då är det väl dags att våra beslutsfattare börjar reagera och ändra på lagstiftningen.

Överhuvudtaget är vår arbetsmiljölagstiftning inte anpassad till offentlig styrd verksamhet och vården, men inte heller till andra serviceyrken.
Olyckan har, trots domslutet, satt arbetstidsfrågan högt på dagordningen inom vården. Vi ser nu att alltfler börjar ifrågasätta långa arbetspass.
Arbetsscheman som innehåller både aktiv tid och jour är ofta beslutade för många år sen. Man håller fast vid dem av både ekonomiska och bemanningsmässiga skäl. När de infördes fick personerna oftast sova under jourtiden. Idag ser det helt annorlunda ut. Dels är det aktiva tiden under ett jourdygn mycket längre, dels är det vi ska utföra mer och mer kvalificerat vårdarbete.

Det är på tiden att vi arbetar för att förändra synen på hur vi jobbar. Det krävs att alla börjar tänka på arbetstider och arbetssätt utifrån patient- och personalsäkerhet. Det kommer gagna både patienterna och oss själva.

Jag vill skicka en julhälsning till alla kollegor uti i landat som kämpar under dessa jourpass och gör allt för att ge patienterna den bästa vården, även om de varit vakna 20 timmar. För de vet vi ju- När vi jobbar jourdygn är vi både dag-och nattarbetande samtidigt, men vi har arbetstider som om vi jobbade dag och kväll.

Nobelpriset kommer att delas ut till den som löser gåtan om varför vi behöver sömn, till dess bör vi hålla oss till det beprövade 8 timmar arbete, 8 timmar fritid, 8 timmar sömn

 Karin Nordén Persson
Operationssjuksköterska och Huvudskyddsombud