Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Legitimerad sjuksköterska, legitimerad barnmorska och styrelseledamot i Vårdförbundet avdelning Örebro. Gillar att få igång en debatt, gärna med ironi och ett uns provokation som krydda!

En grå novemberdag splittrades min profession

av Lämna en kommentar

En gråmulen novemberdag krävs det inte mycket för att man ska känna sig nedslagen. Mörkret och grådasket ligger liksom ett lock över huvudet och smyger sig in i minsta lilla por.

Det var också en gråmulen novemberdag som denna, då barnmorskeprofessionen söndrades och delades itu.

Svenska Barnmorskeförbundet röstade ja till att bli en yrkesförening inom SRAT.

Varför splittrade, kanske du tänker.  Som barnmorska brinner jag för min profession, för yrkets utveckling och för möjligheten att ha villkor som låter mig utöva den vård som bäst gagnar patienten.  Och, icke att förglömma; att få lön för mödan. Den möda som faktiskt tar 4, 5 år på universitet, ger två legitimationer och en unik kunskap om reproduktiv och sexuell hälsa. Den möda som bidrar till att svensk kvinnohälsa, ur ett globalt perspektiv faktiskt är på toppnivå. Vi har enats i kampen för att uppnå dessa mål. Ibland har det tyckts vara ouppnåeliga mål då vi fått kämpa med näbbar och klor för att få igenom minsta lilla förbättring för vårt skrå.

Vi har enats i vår kamp genom Vårdförbundet.

Men nu kommer det alltså att finnas två fackförbund som jobbar för att barnmorskeprofessionen ska få bättre villkor. För att kvinnor barn och familjer ska få det bättre. Båda med goda intentioner.

Två konkurrerande förbund som slåss för bättre villkor, men som samtidigt ska slåss om samma medlemmar.

Kontraproduktivt.

En grå novemberdag splittrades professionen. En ljus vårdag kanske vi enas igen. Fram till dess kommer jag och många andra av mina barnmorskekollegor runt om i landet att fortsätta enas under Vårdförbundets flagga. Vi finns här för dig. Vi finns här för landets alla kvinnor, barn och familjer.

Vårdförbundet- För en Barnmorska Under Livet. Hela Livet!

#enbarnmorskaunderlivet

 

Åsa Mörner och Rósa Ólafsdóttir, förtroendevalda barnmorskor och styrelseledamöter i Vårdförbundet avd Örebro

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

Styrelseledamot avd Örebro

 

En regeringsutredning ska förespråka framsteg, inte bakåtsträvande!

av Lämna en kommentar

Det har inte alltid varit en självklarhet att kvinnodominerade professioner ska ha en akademisk utbildning för att ”badda pannor, passa ungar och lära ut alfabetet”. Universitetsvärlden har tillhört en liten manlig maktelit som värnat om de traditionella värderingarna om vad som är akademiskt och vad som inte är det. Om det nu vore så att vi bara baddar pannor, tömmer bäcken och fluffar kuddar…..

När Emmy Rappe drog igång sjuksköterskeutbildningen på 1860-talet så tog det inte lång stund innan du var färdigutbildad och kunde kalla dig för sjuksköterska. Och specialistsjuksköterskor var det inte tal om. Men i takt med vårdens utveckling så förändrades kraven på professionen och specialisering blev ett krav inom allt fler områden. Och fler borde det bli, om vi följer utvecklingen. I alla fall om man lyssnar till forskning vetenskap och framsteg.

Men nu har det kommit en utredning som vill att vi ska gå bakåt istället för framåt.

Vi har fått armbåga oss fram för att kunna ta plats. Stridit, kämpat, svettats. Idag har vi nått dit. Våra yrken har en tydlig akademisk förankring. Studierna för att bli specialist ligger på s.k avancerad nivå och ger en magisterexamen i omvårdnad.

Vården har gått framåt. Professionen har följt med. Men nu ska vi alltså backa?!?

Är det någon som verkligen kan anse att den regeringsutredning som nyligen presenterats angående framtidens specialistsjuksköterskor har framåtanda och representerar vårdens enorma framsteg?

Utredningens ”lösning” på hur framtiden vård ska utvecklas är att vi ska backa, dvs strimla sönder den akademiska förankringen som vi kämpat oss till, istället för att gå framåt. Vi ska också skala bort 8 av 11 specialistinriktningar, trots att vården blir alltmer specialiserad och därmed också kräver allt högre specialistkunskap. Hur kan någon tycka att det är framtiden?

Vi har kämpat. Kämpat hårt för att uppnå den akademiska nivå som vi befinner oss på idag. Vi har armbågat oss fram för att försöka uppnå respekt för vår kunskap och vår profession. Men den här utredningen är som ett slag i ansiktet, en kalldusch, en knytnäve i magen.

Vi är inte beredda att gå bakåt. Vi vill framåt! Borde inte våra beslutsfattare också vilja det?

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska, leg barnmorska, universitetsadjunkt.

Att födas som flicka innebär att födas i motvind

av

Att födas som flicka innebär att födas i motvind, att uppförsbacken är brantare och längre och att det grönare gräset aldrig är på din sida av spelplanen.

Flickor tvingas in i äktenskap med okända män, antingen av ekonomiska eller kulturella skäl. 17 miljoner flickor gifts bort innan de fyllt 18 år, varje år. Och det händer inte bara i fattiga länder. Det händer även här hemma i trygga Sverige. Visste du att tusentals barn bortrövats från vårt lands gränser för att giftas bort? Och mörkertalet är stort, exakt hur många flickor det handlar om är det ingen som vet. Den nationella stödlinjen för hedersförtryck öppnade för fyra år sedan och antalet samtal ökar stadigt. Den senaste veckan rapporterade media att nio barn saknas efter sommarlovet, bara i Göteborgsområdet.

44 000 tonårsflickor föder barn. Varje dag. Och så många som 5000 flickor är under 15 år när de genomgår en förlossning. Dagligen! Komplikationer av graviditeter och förlossningar är den vanligaste dödsorsaken i världen bland tonårsflickor. Och varje år genomgår 300 miljoner flickor en osäker abort, ofta med ödesdigra konsekvenser såsom stora blödningar, söndertrasade underliv, svåra infektioner eller död.

Här hemma i Svea Rike arbetar det tredje största partiet för att begränsa och försvåra tillgången till trygga, säkra aborter.

Betydligt färre flickor än pojkar tillåts gå i skolan. 100 miljoner flickor kan inte läsa och två tredjedelar av världens analfabeter är kvinnor.

200 miljoner kvinnor är könsstympade och majoriteten stympas innan de fyllt 15 år. Det är förbjudet i Sverige, men trots det beräknas nära 40 000 kvinnor vara könsstympade i vårt land. Och det pågår idag, i Sverige. Endast 90 fall har anmälts. Men bara två fall har resulterat i fällande domar.

Att födas som flicka innebär att födas i motvind, eller i hård storm.
Att växa upp som flicka innebär en konstant uppförsbacke, ibland i Mount Everest storlek.
Att leva som flicka innebär att din kropp inte är din och att alla andra utom just du, äger rätten att bestämma över den.

Vad är det som gör att världen accepterar att flickor behandlas som lägre stående varelser?

Åsa Mörner

Leg barnmorska

Här kan du läsa om projektet Girl Child Education Fund som är en fond som arbetar för att afrikanska föräldralösa flickor ska få en skolutbildning. De flesta av dessa flickor är föräldralösa på grund av HIV/AIDS, och fonden stöder flickor vars förälder/föräldrar arbetat som sjuksköterskor. Projeket drivs av International Council of Nurses och Florence Nightingale Foundation.

 

Att investera i vården genom att spola ner skattemedel i toaletten

av

För tre år sen ”investerade” regeringen i 600 nya utbildningsplatser på landets specialistutbildningar för sjuksköterskor. Hur man tänkte när ”investeringen” genomfördes är oklart, eftersom det inte ens gick att fylla de platser som fanns innan utökningen. Det verkar som våra politiker väljer att inte förstå. Orsaken till att det fattas specialistsjuksköterskor handlar ju faktiskt inte om att det finns för få platser på våra lärosäten. Det handlar om att det inte lönar sig med utbildning och att villkoren för yrkena är oattraktiva.

Alltså har svenska skattemedel, återigen, satsats på fel häst. Troligtvis har, efter år av larm om kris i vården, budskapet om att svensk sjukvård behöver akut omvårdnad, sjunkit in hos våra beslutsfattare. Även om dess omfattning troligtvis inte begrips. Men VAD som är den absolut främsta anledningen till vårdkrisen tycks alla i Riksdagshuset blunda för. Hur vore det om skattemedlen kunde satsas på rätt häst nästa gång?

Inte nog med att det faktiskt gapar tomma stolar på utbildningarna. Det finns inte heller kvalificerade handledare för att de som faktiskt studerar ska få en gedigen utbildning som motsvarar de krav på kompetens som yrket ställer. Och jag är ledsen att säga det, men det finns ingen snabb väg för att vaska fram erfarna handledare.

För att bedriva utbildningar så krävs dessutom lärare på universiteten och högskolorna. Lärarkåren på ett universitet består av disputerade sjuksköterskor och barnmorskor, professorer och adjunkter. Som lägst krävs en filosofie magister för att få undervisa våra blivande sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. Men krisen har sedan länge även nått våra lärosäten och häromveckan tvingades Mittuniversitetet att ställa in ett flertal utbildningar, bla sjuksköterskeprogrammet. Tror ni att sjuksköterskor med behörighet att undervisa på universitet växer på träd?

Nästa gång regeringen ska försöka mota bort vårdkrisen så vore det lämpligt om skattepengarna lades där de verkligen kan göra skillnaden. Nämligen på våra villkor. Annars, kära politiker, så blir era investeringar med våra skattepengar, som att de spolas ner i en toalett.

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska, Leg barnmorska
Medicine master och universitetsadjunkt

Helt sjukt att vi ska behöva försvara rätten till våra egna kroppar!

av

Svenska kvinnors rätt till trygga, säkra aborter är i fara. De bakåtsträvande rösterna som propagerar för en inskränkt aborträtt är, lyckligtvis, i minoritet. Men de som jobbar för att försvåra tillgången till aborter hörs dessvärre tydligt i media och bygger sina antaganden på allt annat än fakta och forskning.

En grundläggande mänsklig rättighet är att äga rätten till sin egen kropp och ha makt över sin sexuella och reproduktiva hälsa. Svensk abortlagstiftning är väl utformad och utvärderas kontinuerligt av de professioner som har kompetens inom området. Den medicinska expertisen är överens. Sverige har en välfungerande abortlag som ger hälsomässiga fördelar för landets kvinnor.

Trots den enade expertisens kunskap kring sexuell och reproduktiv hälsa, så förs en debatt på politiskt nivå om att begränsa kvinnors möjligheter till abort. Argumenten för en inskränkt aborträtt baseras på ovetenskapliga antaganden och känsloyttringar, och har inte någon som helst verklighetsförankring eller koppling till vad forskning visar.

Trots detta så fortsätter debatten. Kvinnor som önskar avbryta sin graviditet är välinformerade och fattar de beslut som är rätt för just henne själv. Men politiska krafter med Sverigedemokraterna i spetsen vill införa någon sorts ”myndighet” som ska överpröva kvinnans egen vilja och rätt.

De flesta aborter i Sverige är så kallade tidiga avbrytanden. Men i vissa fall sker ett beslut om en abort en bit in i graviditeten, något som kan grunda sig i kvinnans fysiska eller psykiska hälsa, att hennes menstruation är oregelbunden och en graviditet har inte konstaterats tidigare, att en situation i livet fått kvinnan att ändra sig eller att en avvikelse, exempelvis grav missbildning har konstaterats på fostret vid ett tidigt ultraljud, tex KUB. OAVSETT anledning, så är det kvinnans val.

Men vissa politiska partier (Läs: SD) vill alltså att någon instans ska överpröva kvinnans beslut från graviditetsvecka 12. Ett beslut som kvinnan ju redan har fattat. Om henne själv.

Till vilket syfte ska kvinnans beslut överprövas?

  • Ska kvinnans kunna nekas abort?
  • Ska en myndighet i sådana fall tvinga landets kvinnor att genomgå potentiellt riskfyllda graviditeter och förlossningar och föda oönskade eller skadade barn?
  • Ska dessa kvinnor, alltså de som nekas abort, i sådana fall låsas in under återstoden av graviditeten så att de inte försöker avbryta på egen hand genom att exempelvis spruta in gift i livmodern eller peta in vassa föremål i underlivet? (som verkligheten ser ut i länder med strikta abortlagar eller totalförbud)
  • Eller är ”myndigheten” endast till för att bromsa så att aborten blir framskjuten och måste genomföras senare i graviditeten? Till vilken nytta är det?

Ytterligare en ytterst intressant fråga är; vem eller vilka ska den överprövande ”myndigheten” bestå av?

Att samma parti dessutom driver frågan om att barnmorskor ska ges rätt att vägra delta i aborter och faktiskt inte ens behöva delta i undervisning om abort under sin utbildning är inte bara provocerande utan också som ett hårt slag i ansiktet på de kvinnor som söker vård för att få råd och stöd.

Vårdförbundet och den övervägande majoriteten av landets legitimerade barnmorskor och sjuksköterskor som arbetar inom kvinnosjukvården tar starkt motstånd mot dessa inhumana förslag. Vi stödjer nuvarande abortlagstiftning och är stolta över att kunna bistå kvinnor med medicinskt och emotionellt stöd genom livets alla skeden.  Och detta inkluderar aborter. 

Tillgång till säkra aborter räddar liv!

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska och sjuksköterska

Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

Avdelningsstyrelseledamot Vårdförbundet Örebro

 

En höna av en fjäder, partipolitik av partipolitisk obundenhet.

av

I SVT´s Duellen debatterade Ulf Kristersson (m) och Stefan Löfven (s) om situationen i svensk sjukvård. Inbjuden till studion fanns legitimerade sjuksköterskan Alexandra Lyssarides som beskrev sin och kollegornas arbetssituation på akutmottagningen i Linköping. Alexandra, som också är fackligt förtroendevald på sin arbetsplats, beskrev hur en normal arbetsdag kan se ut och berättade att hon är orolig över hur hon och många andra sjuksköterskor ska hålla ett helt yrkesliv.

Tyvärr ingen ovanlig beskrivning utan snarare tvärtom. Troligtvis hade de flesta av Alexandras kollegor gett en snarlik bild av sin arbetsplats om de hade varit inbjudna till studion. Och eftersom Alexandra också är förtroendevald och skyddsombud så är det ganska självklart att hon talar för vad just merparten av kollegiet upplever på akuten i Linköping. Att vara förtroendevald innebär att du för dina kollegors talan. Att bli förtroendevald på sin arbetsplats är precis som ordet säger: ett förtroende som man fått av sina arbetskamrater, ett uppdrag man väljs till av kollegorna. För dig som inte vet vad det innebär att vara förtroendevald för Vårdförbundet kan du läsa mer här.

Vårdförbundet är ett fack- och yrkesförbund som är partipolitiskt obundna. Vi har 114 000 medlemmar och arbetar bla för :

• Utveckla vården och göra den säker
• Arbeta för en personcentrerad vård
• Arbeta för ett hållbart yrkesliv
• Arbeta för högre löner

Självklart bedriver vi politik. Men vår politik har inte koppling till ett visst parti eller ett block. Kanske vore det optimala att kunna plocka russinen ur kakan och använda delar från många olika partiers vårdpolitik för att uppnå det vi strävar efter. Men oavsett, så ska du som medlem känna dig välkommen i vår organisation så länge du känner tillhörighet med vår stadga och etik som du kan läsa här.

Tyvärr tycks en okunskap kring just fackligt förtroendevalda för Vårdförbundet föreligga hos vissa. SVT kritiserades hårt efter att sjuksköterskan Alexandra Lyssarides beskrivit sin och kollegornas vardag eftersom hon borde presenterats som förtroendevald för Vårdförbundet utöver sin sjukskötersketitel. Kan hålla med om att det hade varit lämpligt. Att presentera Alexandras roll som förtroendevald hade gett en ännu tydligare bild av det som beskrevs eftersom man då förstått att Alexandra inte bara beskrev det hon upplevde själv, utan också något som många andra upplever. Dessutom med ett förtroende hon fått av sin arbetsplats.

Men att det skulle vara en partipolitisk fördel eller nackdel för Kristersson eller Löfven opponerar jag starkt emot. Det fanns inget partipolitiskt i Alexandras uttalanden och det finns inget partipolitiskt i att vara förtroendevald för Vårdförbundet.

Men tydligen har det grävts djupare i Alexandras sociala medievärld. Och det visar sig, hör och häpna, att Alexandra har skrivit något på Twitter för 3 år sedan som kan tolkas som blockpolitiskt (var hon ens förtroendevald då?)

Precis som att det skulle vara något konstigt med att våra 114 000 medlemmar går till vallokalerna, diskuterar politik i kökssoffan eller yppar något positivt eller negativt om ett partipolitiskt förslag. För precis som i hela vårt land, så finns partisympatier av alla kulörer i Vårdförbundet. Människor som jobbar i vården har olika partisympatier, precis som snickare, ingenjörer och lärare har. Men det betyder inte att uppdraget för Vårdförbundet eller att själva förbundet är partipolitiskt. Vi har t.o.m många medlemmar som arbetar politiskt och kandiderar för olika partier. Du kan läsa mer om olika medlemmars partiengagemang på Vårdfokus hemsida.

Men eftersom vi har många kloka medlemmar så vet de flesta att ett uppdrag i Vårdförbundet och den personliga partipolitiska åsikten kan vara två skilda saker. Precis som förtroendevalda sjuksköterskan Alexandra Lyssarides vet och uppvisade med tydlighet i SVT.

Om den inbjudna sjuksköterskan faktiskt inte var sjuksköterska eller om hon gav en osann beskrivning av situationen på akuten i Linköping så hade det funnits skäl att kritisera SVT. Men nu tycks det ha blivit en höna av en fjäder. Som har sin grund i okunskap.

Åsa Mörner
Politisk men partipolitiskt obunden förtroendevald styrelseledamot i Vårdförbundet

Politikernas placebo kan inte bota

av

Sjukvården har seglat upp till en förstaplats när det gäller vilka frågor väljarna anser vara viktigast inför valet. Vallöftena duggar tätt. Den ena efter den andra kommer med nya utspel om hur vården ska bli jämlik, att arbetsmiljön ska förbättras och att vårdköerna ska försvinna.

Precis som inför valet 2014 med andra ord.

Vårdkrisen har hängt med länge nu. Som en envis, molande tandvärk har den gnagt sig fast, ända in i benmärgen. Läge för en rotfyllning sedan lång tid tillbaka. Men de vallöften som gavs 2014 har ännu inte uppfyllts. Eller åtminstone inte lett till att fler vårdplatser kunnat öppnas. För krisen är numera avgrundsdjup och det kommer att ta lång tid att ta vården upp till en välfungerande nivå igen.

Vårdplatser och vårdköer. Flitigt använda ord av våra politiker. Kanske dags att byta ut dem mot brist på rätt villkor istället. För den verkliga orsaken till att avdelningar fått stänga och att köerna växt sig milslånga har ju faktiskt en orsak. Som stavas VILLKOR.

Det krävs ett statligt övergripande krafttag för att fylla igen hålet. Inga små kommunala eller regionala skvättar som dunstar bort en månad efter valet.

Nu vill vi inte ha fler meningslösa satsningar som inte leder någonvart. Inga fler tandlösa löften eller onödiga skrytbyggen. Vi vill ha löften som löser krisen. Vi vill ha medicin som botar, inga verkningslösa sockerpiller!

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska och leg barnmorska

Med eller utan rosa fjädrar, glitter och regnbågsfärger

av

Rosa plymer, vajande flaggor och mer eller mindre provocerande jippon. Varför ska vi som fack- och yrkesförbund engagera oss i Pride? Det borde väl inte vara vårt uppdrag, vad har det med lön, villkor och arbetsmiljö att göra?

Faktiskt hur mycket som helst.

Vi arbetar med att du som anställd ska må bra på din arbetsplats. De allra flesta arbetsgivare har en värdegrund som beskriver att ingen ska kränkas eller särbehandlas. Men trots det så är det många som inte vågar vara öppna på sina arbetsplaster med vem de egentligen är och vilken sexuell läggning de har. Enligt en EU-rapport så är det tom så många som 80 %! Orsaken är att man är rädd för att utsättas för kränkande beteenden och särbehandling.

Vem som helst kan förstå att det är ohållbart att leva ett dubbelliv; att behöva upprätthålla en fasad och vara en annan människa än den du egentligen är bara för att du är på din arbetsplats. Till slut finns ingen ork kvar och kanske tvingas man att säga upp sig eller sjukskrivas pga att all energi går åt för att leva ett låtsasliv.

Ett stort ansvar ligger såklart på arbetsplatsens ledning. Hur ser attityden ut, hur snackas det i fikrummet och hur mycket får man sticka ut utan att anses vara obekväm? Men vi har alla ett eget ansvar för hur vi behandlar våra arbetskamrater.

Självklart avspeglas kollegiets attityder också på hur vi bemöter våra patienter. Om vi inte kan acceptera vår egen kollega för den hen är, så är risken överhängande att patienten inte heller bemöts på ett humant sätt.

Allvarligt. Det handlar inte om rosa fjädrar eller glittriga platåskor. Det är 2018 nu. En människa är en människa. Kärlek är kärlek. Tillsammans hyllar vi mångfald, olikheter och rättigheter. Det ska vara en självklarhet att du får vara dig själv oavsett din identitet och oavsett vem du älskar. Inte bara på din fritid utan även på jobbet.

Och därför är det en självklarhet att Vårdförbundet är delaktiga och engagerade i Pride.  Med eller utan fjädrar, glitter och regnbågsfärger.

Åsa Mörner
Leg sjuksköterska och barnmorska
Styrelseledamot avd Örebro
Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

Det borde inte vara så svårt

av

Förberedelserna på landets högskolor och universitet är i full gång. Studiehandledningar finputsas, lokalerna storstädas och kursmaterialet synas. Snart kommer de. Framtidens vård.

Studenterna. Lösningen på absolut HELA krisen i vården.

Åtminstone om vi ska tro på våra politiker. Universallösningen lyder: “Utbilda fler så kommer vi inte ha några vårdköer, vårdrelaterade patientskador eller ohälsosamma arbetstider!”
Hörde en siffra om att samtliga elever som går i gymnasiet skulle behöva välja en vård och omsorgsutbildning för att vi ens skulle vara i närheten av att klara av bemanningen i framtiden (P1 Morgon 180820). Som om det skulle hända?

Det krävs mycket för att klara av att utbilda sig på universitet och högskola, för att inte tala om hur mycket som krävs för att klara av yrket när du är färdigutbildad. Och det viktigaste borde väl vara att vi examinerar kompetenta professioner. Kvalitet före kvantitet. Det är dessutom dyrt, både för stat, universitet och studenten själv att lägga tid, energi och pengar på att påbörja men ej slutföra studier, eller ännu värre; påbörja sin yrkeskarriär utan att vara lämpad för yrket.

Krisen i vården kommer att finnas med oss i många år framöver, kanske tom decennier. Och ju längre tid det tar innan våra beslutsfattare kommer med realistiska förslag om hur vi kan påbörja arbetet för att uppnå trygg och säker vård där medarbetarna trivs och utvecklas, desto mer svårlöst blir det.

Självklart behöver vi utbilda. Men vi får aldrig tulla på kvalitén! God vård kräver kompetens, det är tom vetenskapligt bevisat. Och vårdkrisen består av så mycket mer än brist på personal. Innerst inne borde väl de flesta veta att det faktiskt handlar om brist på attraktiva villkor.

Steg nummer ett för att åtgärda krisen är alltså att förbättra villkor och lön. Svårare än så är det faktiskt inte.

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska och barnmorska

 

Enade för bättre villkor

av

Är det bra för professionen med ett konkurrerande förbund? Kommer politiker och arbetsgivare att skärpa till sig och deala med de olika förhandlingscheferna så den ena får ett bättre bud än den andra?

Den som lever får se. För om representanter i professionsföreningen för Sveriges barnmorskekår fattar beslut på sin förbundsstämma i höst om att starta ett fackförbund så kommer vi att bli varse.

”Konkurrens är något positivt”, brukar det sägas. Frågan är om det gäller inom den fackliga världen? Och om det är bra för barnmorskeprofessionen?

Oavsett så står vi inför det faktum att Svenska Barnmorskeförbundet fattat ett beslut om att utreda möjligheten om att bli ett fackförbund och i höst faller domen om det blir så eller inte.

Vi lever i ett fritt land och får välja om vi önskar medlemskap eller inte i ett fackförbund. Precis samma situation ställs alla fackligt intresserade barnmorskor inför om det kommer att bildas ett nytt fack. Vilket fackförbund vill jag tillhöra?

Läser någon kommentar om att det skulle handla om exklusivitet och småskalighet. Det är ju sant. Eftersom det skulle bli ett mycket mindre förbund än det existerande fackförbundet för barnmorskor. Betydligt mindre. Men är det bra att arbeta småskaligt när man vill påverka ledare och arbeta politiskt?

För mig är det jämförbart med det svenska valet i höst. Ju fler röster ditt parti får, desto mer har det att säga till om och desto större möjlighet att påverka och förändra. Inom politikens värld handlar det inte om att vara få. Inte heller i den fackliga. Vårdförbundet består av drygt 114 000 medlemmar. Det går inte att sia om hur många medlemmar ett eventuellt nytt fackförbund för enbart barnmorskor skulle få, men antalet medlemmar i Barnmorskeförbundet är i nuläget knappt 6000. Det handlar om att vara många, enade. Och barnmorskor blir ju dessutom allt annat än enade om de inte är samlade i samma förbund.

En sak kan vi i alla fall vara säkra på. Vi vill alla samma sak: förbättra villkoren för professionen. Men hur och vilken väg vi ska fortsätta på skiljer sig åt. Personligen önskar jag en enad kår i ett starkt förbund som arbetar gemensamt med professionsföreningarna. Mot samma mål. Enade för bättre villkor.

Åsa Mörner
Legitimerad sjuksköterska och barnmorska