Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Sätta lön är väl inte så svårt??

by Leave a Comment

Sätta lön, ja det verkar väl inte så svårt… Jag skulle vilja säga att om medarbetare visste hur mycket tid och tankar  1.a linje chefer la på det så skulle de bli förvånade.
Som chef under nästan 10 år så la iaf jag mycket tankar och funderingar runt detta ämne, just för att jag vet att det är så viktigt för medarbetarna.

Det är på det sättet de känner sig värderade.

Jag tyckte ibland att det kändes fånigt då det tyvärr många år rörde sig om för lite pengar, jag satt ibland och flyttade runt 50-lappar. Men det är aldrig fånigt för den enskilde.

Det kanske också därför det blir så väldigt svårt när arbetsgivaren säger att så här många kan inte vara särskilt yrkesskickliga, fast många chefer jag pratar med säger att  de har väldigt många med lång erfarenhet i sin arbetsgrupp som är just det.

Är de sen chefer på avdelningar med specialistsjuksköterskor så har de ofta arbetat länge och kanske stannat under lång tid på sin arbetsplats och viktiga för sin enhet. Ja då är det ändå svårare att behöva ”ta bort” någon man egentligen anser är SYS. Då är det viktigt att vi trycker på att det aldrig får vara ordet Särskilt yrkesskicklig som är det viktiga.
Alla är vi troligen yrkesskickliga men de med lång erfarenhet är (troligen) SÄRSKILT yrkesskickliga. Ändamålet är för att vi ska få en löneutveckling under hela yrkeslivet och inte stanna av vid 45 år. Jag brukar fundera på hur jag var efter 5-10 år efter min utbildning och hur jag är nu efter 20 år. Vad har hänt under de åren emellan? Spelar det någon roll egentligen om det hänt något, ska vi inte ha en viss löneutveckling under hela livet ändå? Ska vi ha ungefär lika lön efter 10 år som efter 25 år? Nej jag tycker inte det, men vi får ju tycka olika. Tack och lov lever jag i en demokrati!

Som avslut och med ett God Jul tipsar jag om Ernst goda kanelhjärtan. Enkla men ack så goda. Ha en fortsatt bra december fast solen verkar ha gått i strejk!

Gudomliga kanelhjärtan

Portioner: 20–30 stycken

1 1/4 dl socker
200 g smör
cirka 4 dl vetemjöl
cirka 1-1/2-2 dl snabbmarsánpulver
Till garnering:
1 ägg
2 tsk kanel
2 msk socker

1. Rör ihop socker och smör tills det blir vitt och fluffigt – krokarna på elvispen funkar fint till det momentet.

2. Blanda i mjöl och marsánpulver och arbeta ihop en smidig deg. Låt vila i kylen i cirka 30 minuter.

3. Sätt ugnen på 200 grader. Kavla ut till en platta, cirka fyra millimeter tjock. Ta ut hjärtan med pepparkaksmått. Pensla med uppvispat ägg. Blanda kanel och socker och doppa kakorna i blandningen. Lägg dem på en bakplåtspappersklädd plåt och grädda i 6–8 minuter eller tills kakorna får lite färg.

Receptet är hämtat ur boken “Jul med Ernst” (Ica Bokförlag).

Helena Nyrén
Förtroendevald/Chefsstöd
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

Säg det med ett leende och med en glimt i ögonvrån…

by

Vad sänder du för signaler till mig som patient?

Jag har varit patient nu i höst, (inget farligt tror jag) och då har jag verkligen tänkt på hur vi alla inom vården bemöter och sänder ut olika känslor och signaler.

Jag anser att vi alla i mångt och mycket VÄLJER vad vi skickar ut till våra medmänniskor. Vill du sända ut ovänlighet eller vänlighet, tjurighet eller glädje, ointresse eller omtänksamhet mm.

Mitt läkarbesök började med att läkaren berättade att den läkaren jag mött för att komma dit hade gjort fel, sen sa hen att jag gjorde fel och sen sa hen en massa andra saker som gjorde mig iaf inte lugnare fast hen sa med ord att allt såg bra ut. Men HUR hen sa det förmedlade inte VAD som sades. Sen sa hen också exakt samma sak tre gånger på samma sätt, vilket bara förstärkte min oro istället för att lugna. Jag hade fått remiss dit och inte bett om att få komma, så jag antog att det var befogat att jag var där, men där hade jag kanske fel. Vad vet jag?! Då är jag ändå ganska van att bemöta många människor med olika attityder men som jag sagt, som patient är man i underläge och i ”händerna på de som bestämmer”.

I min profession försöker jag möta patienter och medarbetare med ett vänligt och inbjudande bemötande. Sen kanske jag inte alltid lyckas men viljan finns där i alla fall. Vi har ett stort ansvar i mötet med patienter som redan innan kanske har en oro, känner sig i underläge och många faktiskt också i försvarsställning, för att det upplevs att man måste försvara varför man kommit dit och inte till en annan vårdnivå.

Så slutklämmen i detta lite tjuriga inlägg blir att, frågar någon dig om hjälp, välj hur du bemöter och tänk på vilka signaler du sänder till den som frågar.
Ett leende kommer man långt med och kanske också fråga någon som står lite förvirrad nära din arbetsplats ( eller på stan) om de vill ha hjälp. Jag försöker leva efter devisen att sträva efter att välja vänlighet ALLTID! Medmänniskor blir förvånansvärt glada om man frågar: Vill du ha hjälp, vet du vart du ska? (Dom flesta vet vart dom ska men står och funderar lite kan jag avslöja, jag som ofta frågar J).

Helena Nyrén
Leg. Sjuksköterska/ Förtroendevald
Vårdförbundet avd Örebro

Om din chef vore som Donald Trump???

by

Vaknar upp och kollar telefonens nyhets notiser. Hur ser det ut med USA-valet? Hur ser Covid-läget ut? Är det lika mörkt på båda nyheterna? Jag tycker det känns mörkt ut, Donald Trump kommer han bli omvald? Kommer örebroarna följa de hårdare restriktionerna som kom ut i går?

I vår värld känns det ju konstigt att Trump ens kommer på frågan som president i ett av världens största och kanske mäktigaste länder och / att  han  sen kommer på fråga att bli omvald, då känns det ändå märkligare.

Började spåna hur det skulle vara att ha Donald Trump som chef. En chef som enbart lyfter sig själv. En chef som aldrig kan erkänna fel. En chef som snackar skit om sina kollegor. En chef som skriver som ett troll på nätet. En chef som tränger sig fram för att synas framför andra. En chef som, ja jag kan skriva många exempel. Jag tror inte så många skulle stanna på den arbetsplatsen i alla fall.

Min syssling bor i USA och sa förra året att problemet blir när de försöker lära sina barn att de inte ska skriva elaka saker på nätet till varandra utan vara goda kamrater och vara snälla mot varandra. Hur kan man lära ut det,  när deras president är precis det som de inte vill att deras barn ska vara.

Nu nåt helt annat:

Min kollega Anna skrev förra veckan en väldigt uppmärksammad blogg om Covid och att vi måste börja ta restriktionerna på allvar. Nu kom det strängare restriktioner i Örebro för 3 veckor framåt. Kommer det bli mindre folk på stan, i affärerna, på gymmet eller köpcentran? Vi hoppas det, så det även minskar antalet covidpatienter på sjukhusen.

WHO har i år utsett 2020 till  sjuksköterskans och barnmorskans år. Man kan väl säga att utan tvekan har allmänheten  detta år sett att utan våra professioner så fungerar inte vården.
Kommer vi värdesättas utifrån detta också? Jag lever på hoppet där fortfarande och hoppas även att Covidläget kommer gynnas positivt av de strängare restriktionerna och att världens ledare borde föregå med gott exempel och inte ser alternativet att trycka ner andra för att lyfta sig själv.

 Som ledare för en verksamhet ( eller nation J) så borde man se att ”It´s nice to be smart but it is smarter to be nice”!  Man kommer långt med vänlighet.

Tack för mig!

Helena Nyrén
Leg. Sjuksköterska / Operationssjuksktöerska

Detta år, ett liv…

by

Ja så känns det. Så konstigt det kan bli så fort. Covid-19 slog till fort och för många ganska mitt i steget mot, ja vadå?! Vi inom sjukvården ställer inte in , vi ställer om. Kollegor fick byta arbetsplats, nya kollegor och ibland även arbetsuppgifter. För några var det stimulerande, självklart och tom nästan roligt att göra något annat och träffa nya kollegor, patientgrupper mm, men vi är olika. För flera är det näst intill förskräckligt med förändringar som man inte känner sig trygg med. Arbetsuppgifter man inte gjort förut och rädslan att göra fel. Inte ha kunskap om eller kollegor som man inte känner och kanske också helt nya arbetstider man inte valt att förändra.

Igår den 17 september, är Internationella patientsäkerhetsdagen där WHO i år har lyft fram de svåra arbetsförhållanden och pressade arbetssituation som Covid-19 inneburit för hälso- och sjukvårdspersonalen. Jag arbetar kliniskt varje sommar  under en vecka på min ordinarie arbetsplats och i år kändes det som jag var där både som operationssjuksköterska men också som styrelseledamot för Vårdförbundet lite extra.

ÅÅÅ vårdförbundet är här, sa de och så kom historier om hur de haft det i vår och försommar. Med arbete under sådana arbetsförhållanden så det var svårt för dom att beskriva det. Med väldigt sjuka patienter på nya avdelningar, med nya kollegor och med nya arbetsuppgifter som endel kände sig inte helt trygga med men tillsammans med vana kollegor av olika professioner gjorde de det, och de gjorde det så bra! Men inte utan ett avtryck hos dom i form av PTSS skulle jag nästan vilja säga. Flera historier var väldigt starka , det beskrevs om hur arbetstider förändrades från ena dagen till några dagar bort. Dagarbete blev nattarbete, operationspersonal blev Covid-IVA personal, nya lokaler där ingen visste var saker var mm mm. Men också många patienter de aldrig glömmer, några som blev bra och tyvärr också några som inte blev det…

Patientsäkerheten är något som alla pratade om! Vårdförbundets professioner vill göra rätt, man vill känna sig trygg i att man gör gott! En kollega som arbetat för hjälporganisationer i krig uppgav att hen kände sig som hen var tillbaka i krigszon. Och det kanske är det som Covid är! Ett slags krig…

Just för tillfället finns det endast några patienter i vår region inlagda på vårdavdelning och ingen på IVA( enl uppdatering på RÖL:s hemsida) men innebär det att kriget är vunnet? Är det vardag nu för våra professioner? Kan det bli vardag?  Jag hoppas att de som arbetat inom Covid vården och känner de behöver det, utnyttjat Vårdförbundets samarbete med Falck healthcare och samtalsstöd. Vissa arbetsplatser hade reflektionstid och erbjöd stödsamtal tidigt under våren men ibland kan behovet komma under tid. Så känner du att du behöver samtalsstöd, ta hjälp via företagshälsovården. Prata med din chef.

Sen kan jag säga att flera som varit kvar i ordinarie arbete sa till mig att de upplevde också viss stress fast på annat sätt än de som var mitt i covid vården. De var färre än vanligt, det kom vikarier till olika platser(ex jag till vårdavdelning 42) som inte var vana.
Kollegor kom tillbaka sen från covid vården med upplevelser de inte förstod riktigt. Man fick även arbeta fler helger och kvällar än vanligt, så slutsatsen är väl att alla inom hälso- och sjukvården har blivit ”drabbade” av covid-19.

Håll ut, håll i och håll avstånd så vinner vi kriget!

Helena Nyrén
Operationssjuksköterska och förtroendevald
Vårdförbundet avd Örebro

Är jag dubbelt så gammal?

by

Är jag dubbelt så gammal som dig, sa jag med gapande mun… Är inte det spännande att inom vårt yrke försvinner åldersskillnader till stor del. Jag kommer ihåg när jag började arbeta som undersköterska på det glada 80-talet, då jobbade jag med Irene, som var jättegammal( säkert 50 år) och Gun som var ännu äldre(också runt 50 troligen). Det dröjde ungefär en månad så tänkte ingen av oss på åldersskillnaden. Att jag var 18 år och de kunde varit både mamma och nästan mormor försvann när kollegialiteten kom och gjorde att vi hade en gemensamhet som länkade ihop oss på ett tilltalande sätt. Vi blev ett team!

Nu arbetar jag på avdelning 42 som sjuksköterska, efter 15 år som operationssjuksköterska,(varav 10 som 1:a linjens chef), detta som en del i Covid-19. De skickar personal till ”covidavdelningarna” och jag arbetar ca 1 dag i veckan där, förutom mitt arbete på facklig tid. Då jag inte hade arbetat som sjuksköterska på flera år så behövde jag reaktiveras med utbildning inom läkemedelsmodulen mm så jag gick bredvid en sjuksköterska några pass. Jag måste säga att vad roligt det är med vårt yrke. Vi kan jobba med så mycket olika, från smått till stort, början av livet till slutet… Det som känns extra kul är att det faktiskt inte känns som det är 15 år sedan jag arbetade på vårdavdelning utan kunskapen sitter där någonstans. Sedan att få lära känna nya kollegor är ju också extra kul! Och det var där jag upptäckte igår att de sjuksköterskor jag arbetade med i går var mer än hälften än så gamla som mig. Det är klart jag sett att de var yngre än jag men hälften!!! Hur har jag blivit så gammal? Jag brukade ju vara bland de yngre… Ha ha men inte längre! Men det är också skönt, med erfarenheten kommer tryggheten, det som gör att jag blir inte superstressad av nya saker utan kan luta mig mot erfarenheten jag har.

Men så fint de tagit emot och stöttat mig när jag frågar tusen frågor! Som sjuksköterska sa jag förr att de som inte frågar är de som jag blir orolig för. Alltid bättre att fråga och att ha dialog och diskussioner mellan kollegor är så mycket värt. Hur tänker du om detta? Vad skulle du göra? Jag tänkte så här, tänker jag fel? Men då måste det finnas tid för reflektion också i arbetet.

Jag stortrivs och känner mig så välkommen, så pass att jag faktiskt nominerade avdelning 42 när Vårdförbundet avdelning Örebro efterfrågade årets arbetsplats för sjuksköterskor på Internationella sjuksköterskedagen.  Det är högt i tak för diskussioner och åsikter samt en hjälpsamhet och inkluderande anda. Alla, från undersköterskor, sjuksköterskor och kurator mm sprider en fin anda till mig som ny. Det är mycket värt i denna tid som vi flyttar runt på kompetenser för att få verksamheter att rulla. Nya avdelningar öppnas med en blandning av olika personer och från olika avdelningar med olika specialiteter. Introduceras man ordentligt och får en bra ”inskolning” så känns det tryggare och troligen kommer jag trivas bättre.

Slutligen vill jag tacka alla mina nya arbetskamrater på avdelning 42 för de tagit emot mig så fint och inkluderande! Vi ses snart!

Helena Nyrén
Förtroendevald, avd Örebro, Vårdförbundet
Leg. Sjuksköterska, operationssjuksköterska.

Att vara chef mitt i stormen…

by

Corona… för någon månad sen trodde jag det var en öl. Det tänker jag inte nu. Covid-19….

Hur det kan bli, så fort saker ändrar sig, och ens arbetsuppgifter med det. Som första linjens chef så hamnar man mitt i centrum av ”akuta” förändringar och händelser fort.
Många med förkylningssymtom ska vara hemma men verksamheter och patienter behöver personal ändå. Vem ska arbeta när många är sjuka eller har sjuka barn? Ska man som chef vara tillgänglig 24h/ dygn?
Vilka arbetstider har jag som chef i akuta lägen? Det är ju också viktigt att man tänker lite mer långsiktigt i detta läge. Hur länge kommer denna kris pågå? Hur länge kan man vara ”on-call” 24H / dygnet utan att själv som chef bli sjuk. Jag anser att som chef kan man inte vara tillgänglig hela dygnet, utan man har faktiskt bara 40 timmars vecka även som chefer. Sen förstår jag att saker kan hända och personalen behöver konsultera något ibland men inte alltid! Ska man vara tillgänglig på dygnets alla timmar så ska du ha beredskap och då blir det övertid när du blir kontaktad. Men då får du som chef i regionen inte skriva upp övertid i nuläget, hur blir det då? Sen kan du inte ha beredskap hela veckor, då bryts lagen om veckovilan…

Sen hur hanterar man informationsflödet som kommer med nya direktiv hela tiden. Kommunikation är ju det svåraste som finns, även utan kriser. Hinner personalen läsa mailen? Hinner jag som chef träffa min personal och rapportera så mycket som möjligt samtidigt som jag ska vara på ledningsgruppsmöten och få ny fakta?

Ja, det är inte lätt att göra rätt alltid! Som chef vill man att ens personal har en bra arbetsmiljö och villkor samtidigt som man har en verksamhet att sköta och se till att patienterna får en patientsäker vård. Går det i Coronakrisen?! 

Vårdförbundet vet att det är ansträngt i vården i dag och att utmaningarna är större än vanligt. Vårdförbundet finns alltid tillgängligt för dig om du har frågor eller behöver stöd. Kontakta vårdförbundet Direkt Chef 0771-630630 öppet alla vardagar till kl:18.00 eller ditt lokala chefsstöd.

Helena Nyrén

”Lokalt chefstöd ”,
Vårdförbundet avd Örebro, fd 1:a linje chef

Hjältar i vår tid

by

Börjar kännas som en dålig action film, ett vakuum. Väntar på att Tom Cruise eller Stålmannen ska segla in och rädda oss från detta… Att vi i vår tid skulle få uppleva en pandemi det trodde vi nog aldrig när vi började studera till sjuksköterska.

Belastningen på oss är nu mer ansträngd än någonsin. Längtan om ljusare tider, när vi tar oss ut på andra sidan. Men så länge får vi vara här och nu. Timme för timme.

Personal inventeras och prioriteringar görs var vi behövs mest. De vanliga verksamheterna pausas på oviss tid. Det skakas fram intensivvårdsplatser men hur skakar vi fram specialistutbildad vårdpersonal? Chefer letar med ljus och lykta efter personal för att vi ska kunna möta upp det tryck som kommer. Många medlemmar vänder sig nästan ut och in för att vi ska klara av det här.

Sociala medier hyllar oss. Vad skulle världen göra utan den fantastiska vårdpersonal som finns. Stor önskan om att den hyllningen även finns när vi kommit över berget. Vilka var det som stod i frontlinjen och var hjältarna? Är det nu vår tid kommer, men ska det verkligen behövas en pandemi för att vi ska bli sedda? Sorgligt på många sätt men fint att ni ser oss nu, men kommer det synas i lönekuvertet?

Tom Cruise & Stålmannen klarar vi oss utan, det är vårdpersonalen som är de riktiga actionhjältarna!

Anna Glader & Helena Nyrén

Förtroendevalda Avdelning Örebro

Även cheferna måste må bra på jobbet

by

Bra, nära  och tryggt ledarskap är allt viktigare i den föränderlig värld som vården lever i!

Som chefsstöd i Avdelning Örebro träffar och pratar jag med många chefer och ledare i såväl region som kommun, och överallt hör jag samma sak… Chefer känner sig otillräckliga i uppdraget. Samma sak redovisar utredningen som regionen publicerade om chefers förutsättningar i Region Örebro län. Är det rimligt att som 1-a linje chef ha upp till över 70 anställda med personalansvar, arbetsmiljöansvar, ekonomi mm mm?  Hinner man med ett närvarande ledarskap då?
Troligen inte.

Om jag ser tillbaka på mitt 10 åriga chefskap i regionen så förändrades kraven de sista åren mycket. Mer produktionstänk och mer komplext i alla led med ex förändringar, rekrytering i stor grad samt att dessutom arbeta med verksamhetsutveckling och motivera personal att vara kvar i verksamheten fast god löneutveckling fattades.  I vården leder(oftast) kvinnor, kvinnor och i större arbetsgrupper än i många manligt dominerade yrken enligt forskning.

Vårdförbundet anser att som chef/ledare bör du inte ha större grupp än runt 20 st och regionen håller med, de rekommenderar i rapporten ett riktvärde på högst 30 st medarbetare för att förbättra chefers arbetsmiljö men även vara positivt för regionens medarbetare som skulle få ett nära ledarskap på köpet. Förresten, nu ska jag väl inte säga att regionen håller med, rapporten säger detta och regionen måste ta beslut i frågan om de ska prioritera chefers och medarbetarens arbetsmiljö och sätta ett maxantal medarbetare under varje chef.

Jag hörde bara förra veckan om en 1:a linje chef som skulle avsluta sitt förordnande och under hens 6 månaders uppsägningstid så slutar 3 medarbetare. Inte kanske på grund av att hen slutar och de vill absolut ha kvar hen utan det blir lite otryggt och osäkert ett tag. Vem kommer? Hm ska hen sluta, ja det kanske man borde göra! Ja just, man kan byta jobb.. Det blir konsekvenser. Jag anser att, är det ett stabilt ledarskap på enheten så blir det en stabil personalgrupp oftast. Några kommer alltid sluta och börja men det oftast blir en kärna kvar som finns att stötta upp nya kollegor vid introduktioner, studenter mm.

Regionen måste vara rädd om sina chefer och ledare.
Hur är förutsättningarna?
Har de en bra arbetsmiljö?
Nej, inte alltid skulle jag säga! De får inte skriva upp övertid. De har inte SÅ mycket högre lön till det stora ansvar de har med ekonomi, arbetsmiljö samt personal. Och löneutvecklingen som chef är inte bättre än för medarbetarna skulle jag säga. Är du dessutom specialistsjuksköterska och chef för specialister då är det allt som oftast att du som chef få mindre i lönepåslag än medarbetarna! I 2019 års lönerevision så var påslaget för många chefer definitivt under vad det var för andra medlemmar. 2020 anser jag att chefer måste prioriteras för att stanna kvar som chefer! En stor omsättning av chefer och ledare skapar oro i arbetsmiljön. Vårdförbundet får faktiskt många samtal från medlemmar om just oro för sina chefer. De är rädda om sina chefer! Sånt värmer!

#stöttadinchef

Ps: Ljuset kommer nu både på morgon och em. Såå skönt!

Helena Nyrén
Förtroendevald, chefsstöd
Vårdförbundet Avdelning Örebro

Lucka nummer 10. Feminist, javisst

by

Är du feminist? Javisst säger jag. Vad menas med det då? Ursprungligen menades det som en målsättning är att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män, men man måste väl egentligen mena tvärtom också. Fast i världen är det ju oftare män som har fördelen tror jag.

Vårdförbundet säger ofta att det är en kvinnofälla att lönerna hålls ner, att din (oftast kvinnliga) arbetskamrat går ner i arbetstid för att ”rodda” runt familj( kanske också för att orka jobba kvar på arbetsplatsen) mm, vilket i sin tur visar sig i pensionskuvertet. Varför har våra professioner endast en löneutveckling på ca 10 000 kr från början av arbetslivet till slutet… varför har mer ”manliga yrken” med liknande utbildningsnivå en mycket större?

En föreläsning jag var på berättade att det är jättesvårt att få en kvinnlig ”expert” att uttala sig i media även om hon kan sitt ämne medans män gärna uttalar sig. Varför? Tror inte kvinnor på sig själva? Tror män för mycket på sig själva ha ha?

Kvinnor har oftare en högre utbildningsnivå än män men ändå är den genomsnittliga inkomsten lägre! Hur kommer det sig? . Vissa artiklar pekar på att kvinnor med gymnasieutbildning, tjänar mindre än män utan gymnasieutbildning. Många av de mer ”kvinnliga” yrken är dåligt betalda.

Enligt universitetskanslerämbetets rapport 2019 var 60% av de som började studera på universitet och högskolor i Sverige 2017/2018 kvinnor. Sen slutför de också sin utbildning i högre grad än männen. Stadsministern sa i en intervju jag hörde att skolan inte är anpassad för pojkars behov numera och vad vet jag, jag har inga barn… Men jag tror inte skolan någonsin anpassats för flickor utan många gånger har flickor anpassat sig…

Inte så juligt innehåll kanske men viktigt. Lika lön för lika arbete heter det ju. Och samma möjligheter ska vi väl ha oavsett om du är man eller kvinna, sen önskar jag mig av tomten att arbetsgivaren ser och lever upp till vårt avtal om att vi ska ha en löneutveckling under HELA vårt arbetsliv. Då kanske vi kan få en ok pension också!

Jag önskar er alla en jämställd God jul!

Helena Nyrén
Vårdförbundet avdelning Örebro

Varför ska man arbeta som chef?

by

När jag blev avdelningschef i regionen hade jag tankar att jag vill arbeta med att göra min enhet till den bästa, mest attraktiva arbetsplats, och bra för såväl medarbetare som patienter.

Inte för jag är unik, den tanken tror jag de flesta som kliver på ett chefskap har! Men så kommer vardagen och det där med verksamhetsutveckling… nej idag fungerar det inte, någon är sjuk… men imorgon ser det ut som det ska fungera, OM inte hen fortfarande är sjuk, då kan det bli nästa vecka.

En verksamhet utan verksamhetsutveckling och kvalitetsarbeten stannar av. Världen utanför snurrar så fort, så fort och då måste vi hänga med. Blev vi chefer för att ”släcka bränder”, oändlig rekrytering, hoppa in i verksamheten då det fattas personal mm mm eller arbeta för att utveckla vården för våra patienter, påverka(bestämma), och förbättra arbetsmiljön för våra medarbetare?
När inte chefer hinner med att jobba med det som jag tror många sökte sig till ledarskapet för, så anställs det vårdutvecklare.
Och det är ju bra att det fortsätts att utveckla vården men jag tror att vi behöver titta på om chefer gör rätt saker. Jag är orolig ibland att 1:a linje cheferna försvinner och slutar så fort, de arbetar inte kvar längre än sina 4 år som de har sitt förordnande om vi(regionen och personalen) har tur. Ibland kliver de av före det, då de anser att arbetsmiljön och villkoren är omöjliga att leva upp till, och en inte så mycket bättre lön, sen får chefer inte heller skriva upp övertid eller flexa.

Jag önskar att arbetsgivaren vore mer rädd om 1.a linjens chefer. De har en viktig roll, en stabil och trygg chef ger en stabil och trygg grupp och arbetsplats. Det är nu två år sedan jag klev av mitt chefsuppdrag efter nästan 10 år(6+4) och jag saknar mina medarbetare nästan varje dag! Ni vet vilka ni är <3

Och ni som funderar på ledarskap och chefsuppdrag, bli inte avskräckta!  Det är jätteroligt och utmanande. Man lär sig mycket, både om sig själv, andra och att arbeta i en politiskt styrd organisation. Vi måste jobba för bra villkor för alla, inte bara våra medarbetare utan cheferna behöver ha mandat att kunna bestämma och styra verksamheten.
Vara lönesättande chef utan att HR ”petar”, ha utrymme att medverka, påverka och samverka! Chefer lyfter ofta arbetsmiljöproblem som rör medarbetarna men glömmer sin egen arbetsmiljö och villkor. V

Vårdförbundet arbetar ständigt med villkorsfrågor för såväl ”vanliga” medlemmar som chefsmedlemmar. Man ska inte behöva byta fackförbund bara för man blir chef. Vårdförbundet kan vården och har ingångar i alla samverkans forum. Det tycker jag är viktigt!

 

Helena Nyrén

Fd 1a linje chef

Numera förtroendevald/ chefstöd, Vårdförbundet avd Örebro,