Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Detta år, ett liv…

by

Ja så känns det. Så konstigt det kan bli så fort. Covid-19 slog till fort och för många ganska mitt i steget mot, ja vadå?! Vi inom sjukvården ställer inte in , vi ställer om. Kollegor fick byta arbetsplats, nya kollegor och ibland även arbetsuppgifter. För några var det stimulerande, självklart och tom nästan roligt att göra något annat och träffa nya kollegor, patientgrupper mm, men vi är olika. För flera är det näst intill förskräckligt med förändringar som man inte känner sig trygg med. Arbetsuppgifter man inte gjort förut och rädslan att göra fel. Inte ha kunskap om eller kollegor som man inte känner och kanske också helt nya arbetstider man inte valt att förändra.

Igår den 17 september, är Internationella patientsäkerhetsdagen där WHO i år har lyft fram de svåra arbetsförhållanden och pressade arbetssituation som Covid-19 inneburit för hälso- och sjukvårdspersonalen. Jag arbetar kliniskt varje sommar  under en vecka på min ordinarie arbetsplats och i år kändes det som jag var där både som operationssjuksköterska men också som styrelseledamot för Vårdförbundet lite extra.

ÅÅÅ vårdförbundet är här, sa de och så kom historier om hur de haft det i vår och försommar. Med arbete under sådana arbetsförhållanden så det var svårt för dom att beskriva det. Med väldigt sjuka patienter på nya avdelningar, med nya kollegor och med nya arbetsuppgifter som endel kände sig inte helt trygga med men tillsammans med vana kollegor av olika professioner gjorde de det, och de gjorde det så bra! Men inte utan ett avtryck hos dom i form av PTSS skulle jag nästan vilja säga. Flera historier var väldigt starka , det beskrevs om hur arbetstider förändrades från ena dagen till några dagar bort. Dagarbete blev nattarbete, operationspersonal blev Covid-IVA personal, nya lokaler där ingen visste var saker var mm mm. Men också många patienter de aldrig glömmer, några som blev bra och tyvärr också några som inte blev det…

Patientsäkerheten är något som alla pratade om! Vårdförbundets professioner vill göra rätt, man vill känna sig trygg i att man gör gott! En kollega som arbetat för hjälporganisationer i krig uppgav att hen kände sig som hen var tillbaka i krigszon. Och det kanske är det som Covid är! Ett slags krig…

Just för tillfället finns det endast några patienter i vår region inlagda på vårdavdelning och ingen på IVA( enl uppdatering på RÖL:s hemsida) men innebär det att kriget är vunnet? Är det vardag nu för våra professioner? Kan det bli vardag?  Jag hoppas att de som arbetat inom Covid vården och känner de behöver det, utnyttjat Vårdförbundets samarbete med Falck healthcare och samtalsstöd. Vissa arbetsplatser hade reflektionstid och erbjöd stödsamtal tidigt under våren men ibland kan behovet komma under tid. Så känner du att du behöver samtalsstöd, ta hjälp via företagshälsovården. Prata med din chef.

Sen kan jag säga att flera som varit kvar i ordinarie arbete sa till mig att de upplevde också viss stress fast på annat sätt än de som var mitt i covid vården. De var färre än vanligt, det kom vikarier till olika platser(ex jag till vårdavdelning 42) som inte var vana.
Kollegor kom tillbaka sen från covid vården med upplevelser de inte förstod riktigt. Man fick även arbeta fler helger och kvällar än vanligt, så slutsatsen är väl att alla inom hälso- och sjukvården har blivit ”drabbade” av covid-19.

Håll ut, håll i och håll avstånd så vinner vi kriget!

Helena Nyrén
Operationssjuksköterska och förtroendevald
Vårdförbundet avd Örebro

Är jag dubbelt så gammal?

by

Är jag dubbelt så gammal som dig, sa jag med gapande mun… Är inte det spännande att inom vårt yrke försvinner åldersskillnader till stor del. Jag kommer ihåg när jag började arbeta som undersköterska på det glada 80-talet, då jobbade jag med Irene, som var jättegammal( säkert 50 år) och Gun som var ännu äldre(också runt 50 troligen). Det dröjde ungefär en månad så tänkte ingen av oss på åldersskillnaden. Att jag var 18 år och de kunde varit både mamma och nästan mormor försvann när kollegialiteten kom och gjorde att vi hade en gemensamhet som länkade ihop oss på ett tilltalande sätt. Vi blev ett team!

Nu arbetar jag på avdelning 42 som sjuksköterska, efter 15 år som operationssjuksköterska,(varav 10 som 1:a linjens chef), detta som en del i Covid-19. De skickar personal till ”covidavdelningarna” och jag arbetar ca 1 dag i veckan där, förutom mitt arbete på facklig tid. Då jag inte hade arbetat som sjuksköterska på flera år så behövde jag reaktiveras med utbildning inom läkemedelsmodulen mm så jag gick bredvid en sjuksköterska några pass. Jag måste säga att vad roligt det är med vårt yrke. Vi kan jobba med så mycket olika, från smått till stort, början av livet till slutet… Det som känns extra kul är att det faktiskt inte känns som det är 15 år sedan jag arbetade på vårdavdelning utan kunskapen sitter där någonstans. Sedan att få lära känna nya kollegor är ju också extra kul! Och det var där jag upptäckte igår att de sjuksköterskor jag arbetade med i går var mer än hälften än så gamla som mig. Det är klart jag sett att de var yngre än jag men hälften!!! Hur har jag blivit så gammal? Jag brukade ju vara bland de yngre… Ha ha men inte längre! Men det är också skönt, med erfarenheten kommer tryggheten, det som gör att jag blir inte superstressad av nya saker utan kan luta mig mot erfarenheten jag har.

Men så fint de tagit emot och stöttat mig när jag frågar tusen frågor! Som sjuksköterska sa jag förr att de som inte frågar är de som jag blir orolig för. Alltid bättre att fråga och att ha dialog och diskussioner mellan kollegor är så mycket värt. Hur tänker du om detta? Vad skulle du göra? Jag tänkte så här, tänker jag fel? Men då måste det finnas tid för reflektion också i arbetet.

Jag stortrivs och känner mig så välkommen, så pass att jag faktiskt nominerade avdelning 42 när Vårdförbundet avdelning Örebro efterfrågade årets arbetsplats för sjuksköterskor på Internationella sjuksköterskedagen.  Det är högt i tak för diskussioner och åsikter samt en hjälpsamhet och inkluderande anda. Alla, från undersköterskor, sjuksköterskor och kurator mm sprider en fin anda till mig som ny. Det är mycket värt i denna tid som vi flyttar runt på kompetenser för att få verksamheter att rulla. Nya avdelningar öppnas med en blandning av olika personer och från olika avdelningar med olika specialiteter. Introduceras man ordentligt och får en bra ”inskolning” så känns det tryggare och troligen kommer jag trivas bättre.

Slutligen vill jag tacka alla mina nya arbetskamrater på avdelning 42 för de tagit emot mig så fint och inkluderande! Vi ses snart!

Helena Nyrén
Förtroendevald, avd Örebro, Vårdförbundet
Leg. Sjuksköterska, operationssjuksköterska.

Att vara chef mitt i stormen…

by

Corona… för någon månad sen trodde jag det var en öl. Det tänker jag inte nu. Covid-19….

Hur det kan bli, så fort saker ändrar sig, och ens arbetsuppgifter med det. Som första linjens chef så hamnar man mitt i centrum av ”akuta” förändringar och händelser fort.
Många med förkylningssymtom ska vara hemma men verksamheter och patienter behöver personal ändå. Vem ska arbeta när många är sjuka eller har sjuka barn? Ska man som chef vara tillgänglig 24h/ dygn?
Vilka arbetstider har jag som chef i akuta lägen? Det är ju också viktigt att man tänker lite mer långsiktigt i detta läge. Hur länge kommer denna kris pågå? Hur länge kan man vara ”on-call” 24H / dygnet utan att själv som chef bli sjuk. Jag anser att som chef kan man inte vara tillgänglig hela dygnet, utan man har faktiskt bara 40 timmars vecka även som chefer. Sen förstår jag att saker kan hända och personalen behöver konsultera något ibland men inte alltid! Ska man vara tillgänglig på dygnets alla timmar så ska du ha beredskap och då blir det övertid när du blir kontaktad. Men då får du som chef i regionen inte skriva upp övertid i nuläget, hur blir det då? Sen kan du inte ha beredskap hela veckor, då bryts lagen om veckovilan…

Sen hur hanterar man informationsflödet som kommer med nya direktiv hela tiden. Kommunikation är ju det svåraste som finns, även utan kriser. Hinner personalen läsa mailen? Hinner jag som chef träffa min personal och rapportera så mycket som möjligt samtidigt som jag ska vara på ledningsgruppsmöten och få ny fakta?

Ja, det är inte lätt att göra rätt alltid! Som chef vill man att ens personal har en bra arbetsmiljö och villkor samtidigt som man har en verksamhet att sköta och se till att patienterna får en patientsäker vård. Går det i Coronakrisen?! 

Vårdförbundet vet att det är ansträngt i vården i dag och att utmaningarna är större än vanligt. Vårdförbundet finns alltid tillgängligt för dig om du har frågor eller behöver stöd. Kontakta vårdförbundet Direkt Chef 0771-630630 öppet alla vardagar till kl:18.00 eller ditt lokala chefsstöd.

Helena Nyrén

”Lokalt chefstöd ”,
Vårdförbundet avd Örebro, fd 1:a linje chef

Hjältar i vår tid

by

Börjar kännas som en dålig action film, ett vakuum. Väntar på att Tom Cruise eller Stålmannen ska segla in och rädda oss från detta… Att vi i vår tid skulle få uppleva en pandemi det trodde vi nog aldrig när vi började studera till sjuksköterska.

Belastningen på oss är nu mer ansträngd än någonsin. Längtan om ljusare tider, när vi tar oss ut på andra sidan. Men så länge får vi vara här och nu. Timme för timme.

Personal inventeras och prioriteringar görs var vi behövs mest. De vanliga verksamheterna pausas på oviss tid. Det skakas fram intensivvårdsplatser men hur skakar vi fram specialistutbildad vårdpersonal? Chefer letar med ljus och lykta efter personal för att vi ska kunna möta upp det tryck som kommer. Många medlemmar vänder sig nästan ut och in för att vi ska klara av det här.

Sociala medier hyllar oss. Vad skulle världen göra utan den fantastiska vårdpersonal som finns. Stor önskan om att den hyllningen även finns när vi kommit över berget. Vilka var det som stod i frontlinjen och var hjältarna? Är det nu vår tid kommer, men ska det verkligen behövas en pandemi för att vi ska bli sedda? Sorgligt på många sätt men fint att ni ser oss nu, men kommer det synas i lönekuvertet?

Tom Cruise & Stålmannen klarar vi oss utan, det är vårdpersonalen som är de riktiga actionhjältarna!

Anna Glader & Helena Nyrén

Förtroendevalda Avdelning Örebro

Även cheferna måste må bra på jobbet

by

Bra, nära  och tryggt ledarskap är allt viktigare i den föränderlig värld som vården lever i!

Som chefsstöd i Avdelning Örebro träffar och pratar jag med många chefer och ledare i såväl region som kommun, och överallt hör jag samma sak… Chefer känner sig otillräckliga i uppdraget. Samma sak redovisar utredningen som regionen publicerade om chefers förutsättningar i Region Örebro län. Är det rimligt att som 1-a linje chef ha upp till över 70 anställda med personalansvar, arbetsmiljöansvar, ekonomi mm mm?  Hinner man med ett närvarande ledarskap då?
Troligen inte.

Om jag ser tillbaka på mitt 10 åriga chefskap i regionen så förändrades kraven de sista åren mycket. Mer produktionstänk och mer komplext i alla led med ex förändringar, rekrytering i stor grad samt att dessutom arbeta med verksamhetsutveckling och motivera personal att vara kvar i verksamheten fast god löneutveckling fattades.  I vården leder(oftast) kvinnor, kvinnor och i större arbetsgrupper än i många manligt dominerade yrken enligt forskning.

Vårdförbundet anser att som chef/ledare bör du inte ha större grupp än runt 20 st och regionen håller med, de rekommenderar i rapporten ett riktvärde på högst 30 st medarbetare för att förbättra chefers arbetsmiljö men även vara positivt för regionens medarbetare som skulle få ett nära ledarskap på köpet. Förresten, nu ska jag väl inte säga att regionen håller med, rapporten säger detta och regionen måste ta beslut i frågan om de ska prioritera chefers och medarbetarens arbetsmiljö och sätta ett maxantal medarbetare under varje chef.

Jag hörde bara förra veckan om en 1:a linje chef som skulle avsluta sitt förordnande och under hens 6 månaders uppsägningstid så slutar 3 medarbetare. Inte kanske på grund av att hen slutar och de vill absolut ha kvar hen utan det blir lite otryggt och osäkert ett tag. Vem kommer? Hm ska hen sluta, ja det kanske man borde göra! Ja just, man kan byta jobb.. Det blir konsekvenser. Jag anser att, är det ett stabilt ledarskap på enheten så blir det en stabil personalgrupp oftast. Några kommer alltid sluta och börja men det oftast blir en kärna kvar som finns att stötta upp nya kollegor vid introduktioner, studenter mm.

Regionen måste vara rädd om sina chefer och ledare.
Hur är förutsättningarna?
Har de en bra arbetsmiljö?
Nej, inte alltid skulle jag säga! De får inte skriva upp övertid. De har inte SÅ mycket högre lön till det stora ansvar de har med ekonomi, arbetsmiljö samt personal. Och löneutvecklingen som chef är inte bättre än för medarbetarna skulle jag säga. Är du dessutom specialistsjuksköterska och chef för specialister då är det allt som oftast att du som chef få mindre i lönepåslag än medarbetarna! I 2019 års lönerevision så var påslaget för många chefer definitivt under vad det var för andra medlemmar. 2020 anser jag att chefer måste prioriteras för att stanna kvar som chefer! En stor omsättning av chefer och ledare skapar oro i arbetsmiljön. Vårdförbundet får faktiskt många samtal från medlemmar om just oro för sina chefer. De är rädda om sina chefer! Sånt värmer!

#stöttadinchef

Ps: Ljuset kommer nu både på morgon och em. Såå skönt!

Helena Nyrén
Förtroendevald, chefsstöd
Vårdförbundet Avdelning Örebro

Lucka nummer 10. Feminist, javisst

by

Är du feminist? Javisst säger jag. Vad menas med det då? Ursprungligen menades det som en målsättning är att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män, men man måste väl egentligen mena tvärtom också. Fast i världen är det ju oftare män som har fördelen tror jag.

Vårdförbundet säger ofta att det är en kvinnofälla att lönerna hålls ner, att din (oftast kvinnliga) arbetskamrat går ner i arbetstid för att ”rodda” runt familj( kanske också för att orka jobba kvar på arbetsplatsen) mm, vilket i sin tur visar sig i pensionskuvertet. Varför har våra professioner endast en löneutveckling på ca 10 000 kr från början av arbetslivet till slutet… varför har mer ”manliga yrken” med liknande utbildningsnivå en mycket större?

En föreläsning jag var på berättade att det är jättesvårt att få en kvinnlig ”expert” att uttala sig i media även om hon kan sitt ämne medans män gärna uttalar sig. Varför? Tror inte kvinnor på sig själva? Tror män för mycket på sig själva ha ha?

Kvinnor har oftare en högre utbildningsnivå än män men ändå är den genomsnittliga inkomsten lägre! Hur kommer det sig? . Vissa artiklar pekar på att kvinnor med gymnasieutbildning, tjänar mindre än män utan gymnasieutbildning. Många av de mer ”kvinnliga” yrken är dåligt betalda.

Enligt universitetskanslerämbetets rapport 2019 var 60% av de som började studera på universitet och högskolor i Sverige 2017/2018 kvinnor. Sen slutför de också sin utbildning i högre grad än männen. Stadsministern sa i en intervju jag hörde att skolan inte är anpassad för pojkars behov numera och vad vet jag, jag har inga barn… Men jag tror inte skolan någonsin anpassats för flickor utan många gånger har flickor anpassat sig…

Inte så juligt innehåll kanske men viktigt. Lika lön för lika arbete heter det ju. Och samma möjligheter ska vi väl ha oavsett om du är man eller kvinna, sen önskar jag mig av tomten att arbetsgivaren ser och lever upp till vårt avtal om att vi ska ha en löneutveckling under HELA vårt arbetsliv. Då kanske vi kan få en ok pension också!

Jag önskar er alla en jämställd God jul!

Helena Nyrén
Vårdförbundet avdelning Örebro

Varför ska man arbeta som chef?

by

När jag blev avdelningschef i regionen hade jag tankar att jag vill arbeta med att göra min enhet till den bästa, mest attraktiva arbetsplats, och bra för såväl medarbetare som patienter.

Inte för jag är unik, den tanken tror jag de flesta som kliver på ett chefskap har! Men så kommer vardagen och det där med verksamhetsutveckling… nej idag fungerar det inte, någon är sjuk… men imorgon ser det ut som det ska fungera, OM inte hen fortfarande är sjuk, då kan det bli nästa vecka.

En verksamhet utan verksamhetsutveckling och kvalitetsarbeten stannar av. Världen utanför snurrar så fort, så fort och då måste vi hänga med. Blev vi chefer för att ”släcka bränder”, oändlig rekrytering, hoppa in i verksamheten då det fattas personal mm mm eller arbeta för att utveckla vården för våra patienter, påverka(bestämma), och förbättra arbetsmiljön för våra medarbetare?
När inte chefer hinner med att jobba med det som jag tror många sökte sig till ledarskapet för, så anställs det vårdutvecklare.
Och det är ju bra att det fortsätts att utveckla vården men jag tror att vi behöver titta på om chefer gör rätt saker. Jag är orolig ibland att 1:a linje cheferna försvinner och slutar så fort, de arbetar inte kvar längre än sina 4 år som de har sitt förordnande om vi(regionen och personalen) har tur. Ibland kliver de av före det, då de anser att arbetsmiljön och villkoren är omöjliga att leva upp till, och en inte så mycket bättre lön, sen får chefer inte heller skriva upp övertid eller flexa.

Jag önskar att arbetsgivaren vore mer rädd om 1.a linjens chefer. De har en viktig roll, en stabil och trygg chef ger en stabil och trygg grupp och arbetsplats. Det är nu två år sedan jag klev av mitt chefsuppdrag efter nästan 10 år(6+4) och jag saknar mina medarbetare nästan varje dag! Ni vet vilka ni är <3

Och ni som funderar på ledarskap och chefsuppdrag, bli inte avskräckta!  Det är jätteroligt och utmanande. Man lär sig mycket, både om sig själv, andra och att arbeta i en politiskt styrd organisation. Vi måste jobba för bra villkor för alla, inte bara våra medarbetare utan cheferna behöver ha mandat att kunna bestämma och styra verksamheten.
Vara lönesättande chef utan att HR ”petar”, ha utrymme att medverka, påverka och samverka! Chefer lyfter ofta arbetsmiljöproblem som rör medarbetarna men glömmer sin egen arbetsmiljö och villkor. V

Vårdförbundet arbetar ständigt med villkorsfrågor för såväl ”vanliga” medlemmar som chefsmedlemmar. Man ska inte behöva byta fackförbund bara för man blir chef. Vårdförbundet kan vården och har ingångar i alla samverkans forum. Det tycker jag är viktigt!

 

Helena Nyrén

Fd 1a linje chef

Numera förtroendevald/ chefstöd, Vårdförbundet avd Örebro,

Är vi nöjda med avtalet?

by

Många frågar mig nu när Vårdförbundet, avd Örebro är ute på arbetsplatser runt om i länet: är vi nöjda med avtalet? Jag har svarat att OM arbetsgivarna svarar upp mot avtalet som det är skrivet så är vi på väg mot att bli nöjda. Visst det är inga siffror men det har vi inte haft förut och det har visat sig vara en framgång för Vårdförbundet. Det HAR hänt en hel del med löneutvecklingen under de senaste åren men tyvärr inte tillräckligt för de erfarna kollegorna. Det har skapats ett smalare lönespann. För att kompensera de som ex arbetat mellan 3-5 år så de inte ligger i samma lönenivå som de helt nya så har de erfarna fått stå tillbaka. Bilderna som @vf_orebro delat under avtalsrörelsen är mycket talande.

Varför tror jag detta ska bli bättre då? Jo det står att kompetens, specialistkunskap och erfarenhet ska premieras. Men för den skull ska alla ha en ok löneutveckling, annars slår det tillbaka senare i karriären. Alla kommer enligt min mening dra nytta av detta, då även de nya oerfarna blir erfarna och då ska det löna sig!

Bra är också att det betonas i de centrala parternas syn för en väl fungerande individuell lönesättning, att avstämningar och uppföljningar ska ske årligen så att intentionerna med avtalet fungerar. Verksamheterna där stora pensionsavgångar kommer ske, ska också se till de äldre arbetstagarnas erfarenhet och kompetens och ska därför i en lönespridningssynpunkt uppmärksamma dessa medarbetare så man tar till vara och utvecklar samtliga. För den enskilda personen kanske det stimulerar att arbeta kvar om man vet att löneutvecklingen fortsätter… Jag anser att stannar erfaren kompetent personal kvar på arbetsplatser så gynnar det alla, verksamheten, patienter, kollegor och studenter. Man ska kunna göra en lönekarriär utan att byta jobb!

Nu hoppas jag arbetsgivaren tillsammans med våra politiker steppar upp och ser att behovet av våra professioner är stooort! Betala det vi är värda och den kvalité vi ger! Många medlemmar säger att, görs inget nu så hittar vi på något annat tyvärr. Men kom ihåg: Avtalet är på 3 år med möjlighet att säga upp det efter två om det inte ger de effekter vi eftersöker. Ibland behöver man jobba på lite innan effekt syns, så jag tänker ge avtalet en chans i alla fall. Som ni märker har jag inte berört yrkesskickligheten som nämns i avtalet något.. Det är en helt annan blogg…

Mvh
Helena Nyrén
förtroendevald, styrelseledamot, avd Örebro

Ibland känns det som att man tjänar mest på att arbeta så långt bort från patienten som möjligt. Är inte det helt tokigt?!

by

Vårdförbundet går in i en avgörande avtalsrörelse för första gången på flera år. Vad vill vi? Vad vill NI?

Yrkandet som Vårdförbundet lagt kommer från er medlemmar. Nästan hälften av alla motioner som kom in till kongressen förra våren handlade om lön och arbetstider och arbetsmiljö. Det måste få vara skillnad på lönen på nya och erfarna barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Det måste också vara skillnad på lön om man utbildat sig till specialistsjuksköterska. Hur ser din livslön ut? Vårdförbundet jobbar för ett hållbart yrkesliv men också att jämställda villkor gör att du får en rimlig pension och att lönen fortsätter utvecklas under hela yrkeslivet. Detta är också ett sätt att behålla kompetent och erfaren personal. Nu kan man ofta se att löneutvecklingen planar ut i 35-års åldern.

Ibland känns det som att man tjänar mest på att arbeta så långt bort från patienten som möjligt. Är inte det helt tokigt?!

För att få behålla personal och vara en attraktiv arbetsplats behöver man känna att en löneutveckling sker samtidigt som kompetens och erfarenhet tas till vara. Jag pratade med en förtroendevald häromdagen och vi diskuterade om hur man får engagerade medarbetare och vi kom fram till att det egentligen är ett hjul som det ena ger det andra. Man får engagerade medarbetare om arbetsplatsen arbetar med arbetsmiljön och sina villkor och kanske också tvärsom.

Jag lyssnade på regionfullmäktiges möte idag 12 februari, och det handlade till stor del om våra professioners arbetsvillkor och möjlighet till rekrytering (eller omöjlighet). De ser att vi behöver bli fler men de verkar inte se hur det ska gå till. Det borde inte vara så svårt att gissa att, ge oss betalt för det ansvar vi har och den kvalité vi ger så kommer många som slutat tidigare, tillbaka till vården.

Många av kongressens motioner handlade också arbetstider och scheman och beredskap. Som en kollega sa härom veckan, vi arbetar ju faktiskt på 2000-talet, då borde inte beredskap finnas i så stor utsträckning som det gör. Jag vet flera arbetsplatser som jobbar väldigt aktivt att få bort det (men också arbetsplatser där man absolut vill ha kvar det, konstigt nog). Vad krävs för att få bort beredskapen då? Jo att vi blir fler för att kunna lägga ett hälsosamt schema! Och hur var det nu igen? Hur blir vi fler? Jo betala oss det vi är värda! (Jag vet att det fungerar med beredskap på några ställen och att det är befogat att ha det pga. få inställelser. Men det är inte på så många ställen tyvärr).

Sen är inte allt pengar, vi vill ha en hållbar arbetsmiljö med utrymme för kompetensutveckling, möjlighet att få semester, tid till reflektion, verksamhetsutveckling och kvalitetsarbeten. Vi måste få tid för verksamhetsutvecklingsarbete under arbetstid, utan det stannar verksamheten upp!

PS. I dagens vård så pratas det alltid om produktion och produktionsplanering. Jag tror att vi absolut ska planera vår verksamhet och produktion men ibland tycker jag att det diskuteras om hälso- och sjukvården som vi är en fabrik. Fabriker har inte patienter, det har faktiskt vi! Och dessa ska tas omhand och bemötas på ett professionellt och individuellt sätt. Då kanske det inte fungerar med produktionstänket helt ut. Bara en tanke….

 

Helena Nyrén

Förtroendevald, avd Örebro, Vårdförbundet

Göra julgodis eller jobba julafton

by

Jag tycker att som medarbetare ingår att du ta reda på vilka rättigheter samt skyldigheter du har i ditt arbete. Vilka ersättningar ska jag ha- om jag tar extrapass? Om Arbetsgivaren vill att jag ska byta från dag till kväll?

Men det finns också skyldigheter i medarbetarskapet. Du är bl a skyldig att bidra till verksamhetens utveckling, så det ska vi alla göra.

Hoppas Ni får en fröjdefull jul och kan vara lite ledig också . Här kommer ett tips på gott julgodis. Lättlagat är det också, bra va!

Jag ger receptet 5 skumbananer!

Skumbananfudge
Du behöver

• 50 g smör
• 2 dl strösocker
• 1 dl vispgrädde
• 50 g skumbananer eller skumtomtar (cirka 10-12 st)
• 150 g vit choklad

Gör så här:

• Blanda smör, socker och vispgrädde i en gryta.
• Klipp skumbananerna eller skumtomtarna i mycket små bitar och lägg i.
• Värm på svag värme tills allt är smält. Låt småputtra ytterligare i 10 min under omrörning.
• Rör i chokladen. Vispa tills massan blir blank. Tag av grytan från värmen. Rör tills massan blir svalare och ljusare.
• Häll upp massan i en form (smord eller med bakplåtspapper), 20×30 cm. Låt massan stelna, skär därefter i bitar.

Juliga hälsningar

Helena Nyrén
Operationssjuksköterska
Julgodismaker

Inloggning för redaktörer

Logga in