Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Ett år som inget annat

by Leave a Comment

Detta är mitt sista bidrag till julbloggen. Jag tänkte summera mitt år som förtroendevald och huvudskyddsombud i Region Örebro län.

Året startade med en väldigt ambitiös plan om hur vi skulle besöka arbetsplatser delta i medlemsmöten, få upp arbetsmiljön på agendan och sedan hade jag hoppats på att arbetsgivaren (i mitt fall Regionen) skulle värdesätta oss lönemässigt för vårt viktiga och svåra arbete.

Hur gick då kan man fråga sig?

I början av året kom information till oss att ett farligt virus började härja i Asien, med svåra symtom och hög dödlighet.
Sedan började snöbollen rulla i lavinfart mot Europa och Sverige. Man kan sammanfattningsvis säga att ingenting blev som vi tänkt oss.

I denna blogg väljer jag att lyfta fram de områden där vi som organisation har gjort skillnad.
1. Jag vill påstå att vi har blivit mycket tillgängligare för förtroendevalda och medlemmar tack vare att vi skapat digitala mötesplatser. I våras när vi hade utmaningar med att få skyddsutrustningen att räcka till när hela Regionen blev omställd till covidvård. Vi mötte förtroendevalda 2 ggr i veckan, vi höll medlemsmöten digitalt. I höst utökade vi med digitala medlemskaféer flera gånger i veckan.
2. Den andra punkten jag ser vi har haft framgång i är att arbetsmiljöarbetet har verkligen hamnat i centrum. Alla våra skyddsombud har slitit hårt och även tagit hjälp av oss huvudskyddsombud. Vi har mött arbetsgivaren på ett annat sätt och det har lett till bra lösningar för många medarbetare. Detta kanske kan låta lite konstigt då vi vet att många har slitit hund hela året med alldeles för kort återhämtning. Men jag vet att det kunde varit ännu värre om vi inte hade lagt ner det jobb vi gjort.

Men denna avstämning vill jag bara önska en riktigt god jul och gott nytt år från mig och mina kollegor på avdelningsexpeditionen.

Hans Nilsson
Huvudskyddsombud och arbetsmiljönörd

Önskelista från en undervärderad sjuksköterska

by Leave a Comment

Hej hopp i julstöket.

Det finns väl ingenting som är så aktuellt som lön i dessa tider

Har ni fått besked?

Jag gör inte vågen för årets lönerevision. Men ser inte att satsningen på oss erfarna avspeglar sig i årets lön heller. Hur får man de som lönesätter förstå att vi  med lång erfarenhet inte stannar kvar om man fortsätter att undervärdera oss.
Vårdförbundets mål med nuvarande avtal är att man under en karriär dubblar sin lön. Jag roade mig med att räkna ut hur min löneutveckling sett ut om jag utgick från en startlön på 25 000:-.

Jag har arbetat som sjuksköterska i snart 33 år och har 36 700:- i lön.

Detta ger den fantastiska summan 365,62 kr per år. Det skulle ta mig över 30 år till att nå Vårdförbundets mål med en dubbling av lön fram till pension. Frågan är om jag orkar med vårdjobbet fram till 86 års ålder?

Det är synd att Jobbet som sjuksköterska är fantastiskt roligt och ger mycket. Jag har haft många fantastiska år i yrket, men nu lider vården personalbrist, arbetsmiljöbrister och stor brist på löneutveckling för oss som arbetar patientnära. Känns det lockande?

Önskelista till tomten:
En lön värdig mitt yrke
Fler kollegor
En arbetsmiljö värd namnet

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska med lång erfarenhet

Julen glädje eller ångest

by

Förberedelser inför jul med pepparkaksbak, lax som ska gravas och inslagning av paket. Med 4 barnbarn, 2 hundar och tillhörande vuxna eller hur många vi nu blir. Kommer att bli en salig röra är min gissning, men härligt. Och som bonus ledig julhelg vilket inte varit så vanligt i det Nilssonska hemmet.

Vän av ordning undrar kanske vad som driver oss vårdarbetare?

En gissning är att de arbetande kollegorna inte kanske har lika roligt med pandemin och personalbristen i åtanke. En god och glad stämning underlättar, men baksidan av storhelger kommer att upplevas tyvärr.
Människor blir akut sjuka både vuxna och barn. Och covid 19 vilar som en våt filt över hela vården.

Jo, i vårdyrket får man en otrolig tillfredställelse i att hjälpa människor.
Kanske får man vara med om en förlossning, ett av livets stora glädjeämnen. Eller kanske hålla handen på en gammal människa vars liv snart är över.

Ett oerhört mångfasetterat yrke.

Men tillfredställelse mättar inga magar och vi är många som inte känner oss värdesatta lönemässigt, vilket vi borde efter detta extremt slitsamma år med pandemin. Jag har pratat med medarbetare som väljer att lämna vården då arbetsmiljön är pressad och att erfarenhet och spetskunskap inte betalar sig.

Hoppas julen blir bra oavsett om ni jobbar eller är lediga.

Hans jul

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska/ Förtroendevald
Huvudskyddsombud/ Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Mitt liv som huvudskyddsombud

by

Mitt arbete har i nära 30 år bestått av att rädda liv, sekundsnabba beslut som resulterar i omedelbara resultat. Det finns inget mer tillfredställande, trodde jag.

2017 fick jag frågan om jag inte ville börja jobba fackligt på tid. Nej tänkte jag först då mitt väsen mitt intresse andades akutsjukvård, en del av min identitet.
Men jag tänkte varför inte prova något nytt. Jag vet att man förklarade för mig att till skillnad från mitt ”riktiga” jobb så kan det ta ganska lång tid innan man ser resultat om ens alls. Har jag accepterat detta? Nej, egentligen inte men jag har fått lära mig att emellanåt stanna upp och reflektera över hur långt vi har kommit och omvärdera strategin för att nå målet. Jag tror dock att jag alltid förväntar mig att nå mitt och medlemmarnas mål.

Som förtroendevald och huvudskyddsombud är jag fortfarande avlönad av regionen och deltar i samverkansgrupper på högre nivå samt är huvudskyddsombud och stöttar skyddsombuden i deras arbetsmiljöarbete. Det är ett omfattande uppdrag med en massa olika ärenden och utmaningar.

Om jag blir kontaktad av ett skyddsombud på en arbetsplats som flaggar för att arbetsmiljön har försämrats över en längre tid och medarbetarna inte orkar arbeta kvar och höga sjukskrivningstal. Då är mitt jobb att tillsammans med förtroendevald på arbetsplatsen se hur man i dialog med arbetsgivaren kan åstadkomma förbättringar i arbetsmiljön. Och är det riktigt illa får man kontakta arbetsmiljöverket med alla dess regelverk som kan agera med större kraft för att komma tillrätta med miljön på arbetsplatsen.

Får du chansen att arbeta som förtroendevald/skyddsombud på din arbetsplats, gör det. Det är mycket intressant och utmanande och man har möjlighet att göra stor skillnad i det dagliga arbetet.

Klicka här om du vill veta mer vad ett skyddsombud har för arbetsuppgifter och vilka rättigheter denne har

Vecka 43 är internationella arbetsmiljöveckan och idag den 21 oktober firar vi skyddsombudens dag.

Hans Nilsson
Leg Sjuksköterska/Huvudskyddsombud

Vi visste inte om vi skulle överleva

by

Vintern 2020 övergick i vår, och med den kom pandemin.

Jag pratade i förra veckan med en medlem i några fackliga frågor. Sen började vi prata om hur det varit att jobba i en pandemi och ovissheten i hur lätt vi kunde bli smittade.
Helt plötsligt började man frukta för sitt liv, ungefär som i en krigssituation. Allt annat än att skydda sig mot covidviruset kändes oviktigt.

Till en början visste ingen något varken om allvarlighetsgraden eller hur man skulle skydda sig på bästa sätt. Lägg därtill de stora bekymren med att få tag på rätt skyddsutrustning.

Att arbeta i frontlinjen i en pandemi är som sagt pressande och rent fysiskt med all skyddsutrustning i en ibland tryckande värme, men även psykiskt då all information rörande smittspridning och allvarlighetsgrad kändes oklar. Riktlinjer för skyddsutrustning och hantering av patientflöden kunde förändras flera gånger per dag. Osäkerheten skapade rädsla hos många kollegor.

Jag tror vi som har vårt ordinarie jobb i frontlinjen har lärt oss att ofta lösa situationer som akut uppstår, och att hantera våra känslor med att reflektera i efterförloppet. Men även för oss krävs mer tid för reflektion och ibland ett mer omfattande stöd.

Hur vi sedan kommer att mentalt återhämta oss på sikt är betydligt mer oklart. Kommer alla få den stöttning som behövs i efterförloppet?

Alla som omflyttats från sin ordinarie arbetsplats, vårdcentraler, mottagningar och vanliga vårdavdelningar där kollegor och chefer inte alls förstår vad vi varit med om kan det vara svårt att få stöd i sina tankar i efterförloppet då man kanske är den enda på enheten som arbetat i frontlinjen med att bekämpa pandemin.

Jag hoppas vi som ställt upp och bemannat covidvården blir väl omhändertagna och får möjlighet till stöttning och bearbetning i det man varit med om, och ordentlig återhämtning efter de heroiska och slitsamma insatserna som vi utfört.

Kom ihåg att arbetsgivaren är ansvarig för både den psykiska och fysiska arbetsmiljön.
Hör av dig till ditt skyddsombud om du tycker att ni inte fått tillräckligt med stöd och bearbetning i efterförloppet.

Jag vill avsluta med att hylla och tacka alla kollegor för era fantastiska insatser!!

Hans Nilsson
Leg. sjuksköterska Ambulans
Huvudskyddsombud

Kul att bli kallad vårdens hjältar men…

by

Något jag reflekterat över när jag ”sommarjobbat” är vilken kompetens och erfarenhet det finns.

Blir jag sjuk idag får jag bästa tänkbara vård. Man kan känna sig trygg när hälso och sjukvården flyttar hem till ditt och mitt vardagsrum i form av det prehospitala teamet som möter oss när vi är akut sjuka.

Kollegor med lång erfarenhet stöttar de som är nya, och är en garant för för att den prehospitala vården är patientsäker och minimerar de risker man möter i det dagliga arbetet.

De framtida utmaningar jag ser är för det första problemet att rekrytera personal med rätt kompetens, vilket blir svårare och svårare på grund av konkurrensen om de med erfarenhet. Erfarenheten kan vara avgörande när man står ensam med många gånger livsavgörande beslut.
För det andra ökar personalomsättningen på ett sätt vi inte sett tidigare. Dels kommer pensionsavgångarna bli allt mer kännbara, och rörligheten bland kollegor är mycket större.  Huvudanledningarna man anger är hög arbetsbelastning men framförallt löneutvecklingen.

Jag önskar att Regionen ger mig argument att förklara varför man efter 45 års ålder inte ska ha någon löneutveckling trots att vårt löneavtal skulle gynna dem med lång erfarenhet.

Jag anser också att arbetsmiljön måste förbättras annars kommer personalomsättningen fortsätta att öka.
Förslaget som ska lösa arbetsmiljön och vårdplatsbristen är att vi måste arbeta smartare. Hur gör man det?

Som pricken över i kom pandemin som en våt filt och semestrar kortades ner och många medarbetare har fått offra familjelivet under detta år.

Beslutsfattare ta till er detta och möt/ lyssna på de önskemål som kommer fram och försök gå dessa ”hjältar” till mötes.

Att bli hyllad för sina insatser ger inte mat på bordet eller en dräglig arbetsmiljö.

Jag önskar mina kollegor en skön semester, den ni nu får.

Klicka här och läs krönikan om vårdens hjältar som publicerades häromdagen i Expressen

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska/ Förtroendevald
Vårdförbundet avdelning Örebro

I stormens öga

by

Överskriften låter som en filmtitel, men ibland känns det som arbetsdagen är en triller, om än lite vid sidan om och ändå mitt i.

I slutet på förra året planerade vi hur vi på bästa sätt stötta medlemmar, utbilda och kompetensutveckla våra förtroendevalda bestämma hur vi skulle möta våra medlemmar, hur vi skulle växa som förbund, och sist men inte minst men ack så viktigt med vilken vårdpolitik vi skulle kunna förändra lönebild och arbetsmiljö i rätt riktning.

Inför 2020 hade vi stora planer och efter en rätt skral lönerörelse hittat en del förbättringsområden och kände oss taggade att ta oss an utmaningarna.

Och sedan kom Covid 19…..

Och resten är historia brukar man säga, men inte här utan vi är mitt i stormen.
Jag slås av att när krisen kommer så finns det personer som alltid kliver fram och tar ett otroligt ansvar.

Kollegan och förtroendevalda Hanna på IVA USÖ, jösses du finns där och tar hand om de svårast sjuka och orkar ändå på ett väldigt sunt sätt bedriva ett väldigt viktigt arbetsmiljöarbete.

Torben och Marielle mina chefer på Ambulansen USÖ har sedan dag 1 i stormen oförtrutet arbetat med att se till att helt nya riktlinjer arbetats fram och sett till att informationen blivit känd och allting i vardagen har fungerat och att medarbetarna känner sig trygga. Jag vet hur mycket tid ni lagt ner och jag skulle önska att jag på något sätt kunde se till att ni fick lite välbehövlig återhämtning. Och era medarbetare som verkligen ställer upp när det behövs.

Lina och Anette förtroendevalda på Akuten, vilken resa ni gjort och vilket fokus på att era kollegor ska ha en dräglig tillvaro på jobbet.

Jag ska inte bli för långrandig men jag måste nämna de 14 distriktssköterskor som arbetar i sorteringstältet utanför Akuten USÖ. På väldigt kort tid har ni lyckats bemanna ”tältet” dygnet runt. En arbetsmiljö helt ovan er vardag. Jag är väldigt imponerad.

Jag har skrivit om några personer jag imponerats av i min fackliga vardag men måste givetvis hylla alla som är med och bidrar i en svår tid. Vågar man önska glad påsk!!

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska och ärrad veteran med 32 års erfarenhet
Förtroendevald/Huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Straffad för god arbetsmiljö

by

Hör och häpna men min profession (ambulanssjukvården) blev inte räknad som prioriterad yrkesgrupp i förra årets lönerevision, som den enda specialistprofessionen i regionen.

Varför då?

Varken chefer i verksamheten eller medarbetare har lyckats få en vettig förklaring mer än “ni har inte lika stor brist som andra”.
Och då kan man fråga sig är personalbrist det enda incitamentet för att få en schysst löneutveckling undrar jag?

“Tabben” cheferna i min verksamhet har gjort är att man arbetat hårt med arbetsmiljöfrågor, trivsel och strukturerad yrkesintroduktion och du får verkligen chansen att vara ny även om arbetet är komplext och svårt.
Vi har haft möjlighet att påverka hur arbetstiderna ska se ut och har återkommande regelbundna fortbildningstillfällen. Därtill ställer arbetet höga krav på både teoretisk och praktisk kunskap och social kompetens.

Vem blir inte intresserad av ovanstående beskrivning. varför tar jag upp det här nu kan man fråga sig.

Jo, nu börjar vi se att kollegor söker och får arbete hos andra arbetsgivare med betydligt högre löner både i omgivande Regioner men också helt andra branscher.

Och då tänker jag att en ökande personalomsättning blir bra mycket dyrare.

En fullständig yrkesintroduktion tar långt mer än ett år och kostar ca 200000:- med alla behörigheter och konceptutbildingar. Och då är min fråga, har vi råd att kontinuerligt skola in ny personal? På min arbetsplats var kostnaden för introduktion 1, 6 miljoner kronor under sista året för ordinarie personal som slutat. Därtill alla semestervikarier som måste skolas in, och då blir kostnaden betydligt större än ovanstående.

Det är väldigt mycket pengar som skulle kunna användas på ett mycket klokare sätt.

 

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska/ Huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro

Från Expert till Novis

by

Sitter nu på Vårdförbundets expedition.

6-år sedan jag var ”ny på jobbet” men skillnaden då mot nu är att jag gick till ett jobb jag kunde hyfsat och var trygg i min yrkesroll.  Att lämna en arbetsplats där du är expert, den som kollegor frågar, trygg och erfaren till en helt ny plats där du helt plötsligt bli novis och är istället den som frågar är spännande och svårt. Läser på om arbetsmiljö, arbetstid, GDPR, lagar och förordningar. Grottar ner mig och är ivrig. Vill ju kunna ALLT nu direkt!

Förvirring över att hitta i lokalerna, nya rutiner och regler att förhålla sig till, förkortningar och ord som är helt nya.
TGF kan jag ju i alla fall – ”Thank God it´s Friday!” Aha, så var det visst inte… Tillgänglig förtroendevald! Okej, nu börjar jag kanske fatta…

Återkommer när förvirringen lagt sig!

Anna Glader
Leg. Sjuksköterska, Barnsjuksköterska
Förtroendevald på facklig tid och ”Ny på jobbet!”

 

När märker beslutsfattarna att de erfarna inte finns kvar?

by

Det blir svårare att hitta sjuksköterskor som kan skola in nyanställda på avdelningen. Erfarna handledare till studenter som behöver tips och stöd för att stå rustad inför starten i yrkeslivet saknas också.

Känns det igen?

En kollega säger att i deras verksamhet behöver hen som erfaren ta hand om minst tre inskolningar samtidigt för att täcka den mer än 30% omsättningen av vårdpersonal varje år. Krafttag mot hyrpersonal ger marginell effekt på läkarbristen i primärvården, samtidigt som marknaden för hyrsjuksköterskor aldrig varit större och visar inga tecken på minskning.

Då undrar vän av ordning varför inte marknaden för hyrpersonal minskat trots krafttag?

De erfarna i våra professioner hör av sig och säger att de snart inte orkar längre.
Om inget görs åt den allt snabbare omsättningen är erfarenhet ett minne blott.

Och idag vet vi att löneutvecklingen är nästan 0 efter 45 års ålder om man inte vill bli chef, byta bransch eller börja jobba som hyrsjuksköterska.

Är det rimligt?
Var finns moroten att göra det lilla extra? Känna att man blir premierad och uppskattad för att man väljer arbeta kvar och vara mentor och stöd till yngre kollegor.

Börjar arbetsgivaren inte arbeta med löneutvecklingen för de med lång erfarenhet kommer vården vara utarmad på erfarenhet.

Det känns som ledningen har som affärsidé att göra sig av med erfarenheten till förmån för de nyanställda. Jag tror inte att det är så, man ibland kan man undra.

Årets lönerörelse var tänkt att premiera de med lång erfarenhet. Men ack vad vi bedrog oss.

Hur ska vi få beslutsfattarna att inse att det är allvar och om än i 11 timmen, så tror jag att man kan reda upp kompetensbristen om man börjar jobba med frågan nu idag.

Har Regionen råd att spara på våra löner ytterligare? Svar: NEJ.

Hans Nilsson
Stolt men orolig Sjuksköterska