Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Jag är felvärderad

av

Jag blev glad när statsministern i regeringsförklaringen pratade om att villkor och arbetsmiljö måste förbättras i vården, för att fler unga ska söka sig dit och vilja stanna kvar.

Det är helt i linje med de diskussioner vi haft med politiker, ledare och medlemmar i Region och kommun.

Citat ur regeringsförklaringen ” Villkor och arbetsmiljö ska förbättras för anställda i vård och omsorg, så att fler unga vill söka sig dit och jobba kvar – i vetskapen om att jobbet inte bara är viktigt, utan också utvecklande. Fler ska kunna studera till specialistsjuksköterska med bibehållen lön.”

Men som alltid larmas det om stort underskott i budgeten. Argument som jag hört sedan jag började som sjuksköterska 1988. Skillnaden då mot nu var att arbetsmarknaden var mättad på våra professioner. Idag är det en skriande brist på all legitimerad personal i våra yrken, såväl grundutbildade som specialister.

Trots att de flesta i den offentliga debatten är överens om satsningar måste göras för att förbättra villkoren i vården, få personal att stanna kvar och locka till sig nya men det verkar inte nå fram till tjänstemännen och jag ser en viss handfallenhet inför situationen.

Därför har vårt uppsagda avtal och yrkanden riktat fokus mot bristen på löneutveckling och att man måste kunna ha en acceptabel löneutveckling och karriär när man jobbar patientnära.

I vården har termen ”produktion” kommit att bli väldigt viktig. Detta direkt hämtat ur produktionsindustrin.

Då säger jag att nu är det dags att ”marknadsanpassa” våra löner, då det egentligen inte finns något val om den nedåtgående spiralen ska brytas.

I privat verksamhet säger man att lönen är ett resultat av det arbete man utför.

Håller ni med?

Hans Nilsson
Samhällsintresserad
Lågt värderad Leg. Sjuksköterska

Dags att begrava Florence

av

Vi kan inte leva på luft längre.

Jag välkomnar att Vårdförbundet har sagt upp vårt kollektivavtal, och arbetar för yrkesskickliga och erfarna i våra professioner ska få en acceptabel löneutveckling.

För ett tag sedan träffade jag en kollega. En fantastiskt inspirerande och kunnig sjuksköterska. Personen har över 30 års erfarenhet inom sitt specialområde, varit ansvarig för PM och bedrivit vårdutveckling inom området. När verksamheten skulle flytta från en klinik till en annan blev hen tillfrågad om att flytta med. Ett stort ansvar skulle vila på sjuksköterskans axlar då kunskapen på området skulle vara låg i början på den nya avdelningen.

Med den erfarenhet, ansvar för PM och kunskap för övrig personal att luta sig emot borde generera någon form av lönekompensation. Men det var stört omöjligt.
Enheten som tog över verksamheten hade inga ekonomiska möjligheter att ge någon löneförhöjning? Borde man inte tagit sig råd med tanke på kvalité för patienternas skull.

Min kollega valde att inte flytta med.

Detta belyser ett av problemen man har i vården, nämligen att differentiera lönen.

  • Idag är lönespridningen näst intill obefintlig. Hur gör jag för att höja min lön? Man har lönesamtal med sin chef men det påtalas att det finns inga utrymmen att lämna in yrkande då potten redan är fastställd. Det måste finnas utrymme för verksamheten att kunna tillgodose även sjuksköterskor med lång erfarenhet.
    (Är det bra att alla ska förhandla sin lön själv. Jag svarar både ja och nej)
  • Jag är övertygad om att man måste anpassa vårdarbetet utefter erfarenhet och ålder. Som senior sjuksköterska har man massor med erfarenhet och kunskap. Men man måste ge sjuksköterskor som jobbat länge möjlighet att inom ramen för sin arbetstid att kompetensutveckla sig (Alla behöver kompetensutveckling), precis som man gör med de nyanställda i form av traineetjänster.

På många arbetsplatser slutar erfarna sjuksköterskor. Det har inte förekommit tidigare i samma omfattning, och jag känner oro för framtiden i den högspecialiserade vård vi bedriver. Det blir dyrt att inte ta vara på erfarenhet.

Det finns inget annat yrke som har en sådan bredd, allt ifrån barnafödande till vård i livets slutskede. En del medlemmar innehar chefstjänster, men:

Hur gör man karriär patientnära, med en acceptabel löneutveckling?

Hans Nilsson
Leg sjuksköterska/ Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Nu ska löneglastaket krossas

av

Det har väl inte undgått många att vi sagt upp vårt kollektivavtal.

En del tycker att det inte spelar någon roll, vad gav det förra gången vi stred för våra löner?

När min karriär som sjuksköterska startade fanns det gott om sjuksköterskor och man fick vara glad för en 50 % tjänst där man allra helst ville jobba.
Idag har vi brist inom i stort sett alla områden i vården framförallt specialistsjuksköterskor. Behovet av god avancerad vård ställer ytterligare krav på kompetens. Befolkningen blir allt äldre.

På Vårdförbundets kongress pratades och motionerades det om lönespridning och att erfarenhet måste löna sig. Vårt gällande avtal har inte gett vad vi hoppats på.

Vårdförbundet tog fasta på motioner och argument och avtalet (HÖK16) har sagts upp.

Bra tycker jag. Inte en dag för tidigt.

Varför tror jag vi kan nå resultat? Framtida personal kommer inte vallfärda till vården om inget görs åt dagens lönevillkor och arbetsmiljö. En bra arbetsmiljö där jag har möjlighet att vara delaktig i förändring och utveckling av verksamheten, känna mig stolt över mitt yrke och få betalt för min kompetens.

Idag är mantrat produktion och besparing. Vi känner oss som produktionsenheter inte unika individer i ett sammanhang som gör skillnad.

Jag tror att om man inte börjar betala en rimlig lön kommer sjukvården inte ha någon personal kvar och det känns som beslutsfattarna börjar förstå.

Håll utkik i pressen och på våra sociala medier för att vara uppdaterade i frågan.

Diskutera på era arbetsplatser hur vi bäst skapar tryck i våra villkorsfrågor.

Hans Nilsson
Leg sjuksköterska/Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Den obotlige optimisten

av

Nytt år med nya möjligheter

Hur svårt kan det vara? Att ge rimlig ersättning och skapa normal arbetsmiljö i vården?

Det är otroligt stimulerande att få arbeta i vården. I alla år har medarbetarna fått vara med och bidra med idéer som gett verksamheten en otrolig skjuts framåt i utvecklingen. Det har gjort många känt sig delaktiga och man har känt yrkesstolthet.

Idag ser arbetsmarknaden annorlunda ut. Våra yrken är bristyrken och man kan välja och vraka bland jobb, speciellt om man har specialistkompetens.
Arbetstakten har höjts och trenden är att man ska efterlikna industrin med hög produktionstakt, som blivit på bekostnad av arbetsmiljön då man konstant arbetat med för lite personal. Liten eller ingen tid för att tänka utveckling eller förändring.
Det har överlåtits till andra personer, strateger, samordnare etc. Allt för att bedsidearbetet inte ska störas, men det var just det som gjorde att det var så roligt att arbeta.

Det kanske inte är så konstigt att arbeta som hyrsjuksköterska kan tilltala. Där ser lönebilden bättre ut, och möjligheten att påverka arbetstiden är stor, dock på bekostnaden av kontinuitet och vi känsla i arbetsgruppen.

Det borde inte vara en utopi att erbjuda mer individuella arbetstidslösningar och ha en plan för att förbättra lönevillkoren för våra medlemmar.

Mitt förändrings och förbättringsförslag:

 

  • Värdesätt våra medlemsgrupper
  • Ha flexiblare arbetstidslösningar
  • Se och hör alla medarbetare. (lyft bort arbetsuppgifter från 1:a linjens chef så tid finns)
  • Låt medarbetarna vara med i förändringsprocesser. (De bästa förändringsförslagen kommer från ”golvet” är min erfarenhet)
  • Det måste finnas tid för reflektion (vi jobbar med människor inte maskiner)

Hälsningar från den obotlige optimisten.

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska
Yrkesstolt men orolig

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

av

Då har vi då kommit fram till lucka nummer 24 och vi vill önska Er alla en RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Tack alla ni som arbetar över jul och nyårshelger- er insats är ovärderlig! 

Vi bjuder på några bilder från året som gått på förtroendevalda och medlemmar.

Vi bjuder också på axplock av dagens ros som ni har fått.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En riktigt god fortsättning önskar Styrelse och förtroendevalda på
Vårdförbundet avdelning Örebro

Tipp Tapp

av

Midnatt råder tystnad är i husen.

Tyst i husen.

Alla sova släckta äro ljusen.

Äro ljusen

Tipp tapp tipp tapp tippe tippe tip tap.

Tipp tipp tapp.

Önskelista till tomten:

Skälig lön för den utbildning och erfarenhet vi har. (Livslön)
Hållbara arbetstider.
En god arbetsmiljö.
Goda möjligheter till påverkan/samverkan.
AST till de som vill vidareutbilda sig.
Kompetensutveckling inom ramen för sin profession.

Och hoppas ni som jobbar och ni som har ledigt får en riktigt god jul

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska/Huvudskyddsombud
Styrelseledamot avdelning Örebro

“Hårda paket” till vården

av

Jag var och lyssnade på regeringens utredare när det gäller nära vård (Primärvård och hemsjukvård) Göran Stiernstedt häromdagen.

Han hade mycket kloka tankar om framtiden. Dels konstaterade han att vården står inför stora förändringar. Man ska styra om patientflödena från sluten till öppen vård. Låter hur enkelt som helst.

Hur ska man göra när vi har starka slutenvårdstraditioner som äter upp våra ekonomiska resurser?
Jag har väntat på att få höra om Stiernstedts mirakelmedel. Jag blev både nedslagen och peppad.

Han pratade om att vår region har en tung slutenvård med tre sjukhus inom en liten radie jämfört med resten av Sverige, och trots att man säger att vi satsar på den nära vården så känns det mest som tomma löften.
Jag har daglig kontakt med Vårdcentralerna i Regionen och man känner inte av någon satsning överhuvudtaget. Bara fler och fler patienter, som är sjukare. Få läkare i primärvården gör att arbetssituationen känns mer eller mindre ohanterbart just nu.

I utredningen poängterar man att verksamheterna måste återfå inflytande och makt att förändra och förbättra, inte människor på ett kontor långt ifrån där vården bedrivs.
Se till att alla i nära vård har samma bedömningsgrunder för att bedöma vårdbehovet. Ta lärdom av akutsjukvården i Sverige, där man jobbar efter samma bedömningsprinciper.

Önskelista till tomten: Ge verksamheten mandat fullt ut att förändra och förbättra. Ge cheferna på vårdcentralerna fullständigt mandat att utveckla, förbättra och förändra sin verksamhet, men grunden för bedömning (triagering) av patienter måste likriktas.
Alla som jobbar i den nära vården måste uppvärderas lönemässigt.
Vi önskar också att primärvården får bygga ut de lokaler man har idag som är underdimensionerade.
Jag hoppas tomten kan komma med ett eller flera hårda paket.

God jul

Hans Nilsson
Huvudskyddombud, Närsjukvården i Region Örebro län

Det börjar lacka mot jul

av

Förberedelser inför jul med pepparkaksbak, lax som ska gravas och inslagning av paket. Med 3 barnbarn, 2 hundar och tillhörande vuxna. Kommer att bli en salig röra är min gissning, men härligt. Och som bonus ledig julhelg vilket inte varit så vanligt i det Nilssonska hemmet.

En gissning är att de arbetande kollegorna inte kanske har lika roligt. En god och glad stämning underlättar, men baksidan av storhelger kommer att upplevas tyvärr.
Människor blir akut sjuka både vuxna och barn. Äldre personer som inte klarar sig hemma. Men framförallt alkoholen kommer att ha en stor inverkan i människors liv och kommer orsaka en massa elände.

Vän av ordning undrar kanske vad som driver oss vårdarbetare?

Jo, i vårdyrket får man en otrolig tillfredställelse i att hjälpa människor.
Kanske får man vara med om en förlossning, ett av livets stora glädjeämnen. Eller kanske hålla handen på en gammal människa vars liv snart är över.

Ett oerhört mångfasetterat yrke.

Jag vill med dessa rader önska alla under julhelgen arbetande kollegor en riktigt god jul.

Vi är uppskattade.

Hans julHans Nilsson
Leg. Sjuksköterska/ Förtroendevald
Huvudskyddsombud/ Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

”God” jul alla Vårdförbundare

av

Vem orkar tänka på personalbrist, usel ekonomi etc etc i stundande juletid.

Jag tänker att som förälder, morfar och samhällsmedborgare måste jag alltid ta ansvar för att göra ett bra jobb, då mitt jobb (vården) sägs vara ett av de viktigaste.
Jag betalar skatt och som alla andra betalar för min bostad och har mat för dagen.

Som för alla samhällsmedborgare sinar kassan får jag hålla igen…

I Region Örebro län får vi hela tiden höra hur usel ekonomin är, nu sämre än nånsin. När jag tänker efter så har jag aldrig hört något annat sedan jag fick min första anställning 1983, bara ännu sämre vissa år.
Hackkycklingen i alla ekonomiska genomgångar är hur dyrt det 60 % ob tillägget som Vårdförbundet “fick”. Det känns som man lägger upp för att ta bort det. Jag tror dock att det skulle bli ett ödesdigert misstag, då det inte skulle bli lättare att rekrytera personal i dygnet runtverksamheter.

Vi osthyvlar i verksamheterna trots att det för länge sedan inte går att hyvla mer. Och får hela tiden höra mantrat, VI MÅSTE JOBBA EFFEKTIVARE eller det nuvarande favoritordet TÄNKA NYTT. Jag tror visserligen att vi både måste jobba smartare och effektivare, men vi måste se till att trivas på jobbet och vara stolta över det vi åstadkommer.

Jag vill skicka med till de styrande oavsett hur dålig ekonomi vi har och hur mycket vi måste spara måste vi bli riktigt värderade för det vi gör och ha en dräglig arbetsmiljö.

Kan ni bidra med det så bidrar vi med att förändra och effektivisera vården, och som bonus kommer vi att trivas och vara stolta.

Trots alla diskussioner om sparande hit och dit hoppas jag att ni får en bra jul!

Hans Nilsson
Förtroendevald med fokus på bra villkor

Reflektioner om hot och våld i ambulanssjukvården

av

På Flisakonferensen 2-4 oktober (Föreningen ledningsansvariga i svensk ambulanssjukvård)  hölls en föreläsning om hur den prehospitala vården bör organiseras under en händelse med pågående dödligt våld, med anledning av händelsen i Stockholm den 7 april 2017.

Vilka resurser har polisen att ta hand om skadade och se till att vi kan arbeta säkert?
I vår region jobbar vi i alla lägen där det framgår att det pågår eller att det är hot om (dödligt) våld att vi agerar först när vi får klartecken från polisinsatsledaren. Fram till dess befinner vi oss vid en brytpunkt anvisad av polisen.
Detta är grunden för mig om en säker arbetsmiljö. Min grundtes som huvudskyddsombud är att alla ska komma hem oskadda från arbetet och då ska man inte tumma på säkerheten.

Föreläsarna pratade om att polisens primära uppdrag är att oskadliggöra hotet och har inte tid att agera akutsjukvårdsresurs och/eller flytta skadade till säker zon.
Jag uppfattade på föreläsarna att säkerheten kommer i andra hand för den prehospitala personalen, det på grund av att vår primära uppgift i första hand rädda liv. Vad man egentligen menade med det tyckte jag inte framgick riktigt tydligt.

Frågor som väcktes hos mig var, ska vi börja tumma på vårt säkerhetstänk? Är det smart om en ambulansbesättning blir utsatta för beskjutning eller annan form av attack och inte kan utföra sitt uppdrag överhuvudtaget.

Jag har tjänstgjort både i Bosnien och Kosovo under krigen där och vi tummade aldrig på vår personliga säkerhet så långt det var möjligt att förutse.

Jag känner mig trygg med de riktlinjer vi har idag och ser inte någon anledning att vi ska börja gambla med våra egna liv.

Hans Nilsson
Huvudskyddsombud
Vårdförbundet avdelning Örebro