SKR:s beskrivning av Nära Vård begreppet!
En god och nära vård: utgår från individuella förutsättningar och behov. bygger på relationer, är hälsofrämjande, förebyggande och proaktiv. bidrar till jämlik hälsa, trygghet och självständighet och grundas i gemensamt ansvarstagande och tillit.
Hur ska två olika vårdgivare kunna nå dit och ge patienterna den vård de är berättigade till?
Behovet är tydligt i min vardag i kommunens hemsjukvård och även pandemin har visat tydligt att primärvården tillsammans med kommunens hemsjukvård måste växa och ta ett större ansvar för hälso- och sjukvården.
Då krävs en omställning av resurser och mer pengar.
Kommunens vård är helt beroende av hur primärvården fungerar och dess tillgänglighet för patienterna i hemsjukvården.
Sverige utmärker sig jämfört med andra länder genom att mer resurser lagts på sjukhusen och mindre på primärvården/ hemsjukvård.
Nu krävs en mer jämlik vård med en utbyggd primärvård och hemsjukvård.
Nu behöver kommunernas /regionens fokus på allvar vara i sina kommande budgeter att satsa på den nära vården för det är tydligt det är här vårdbehovet finns som mest.
Socialstyrelsen skriver redan 2008 att minskningen av vårdplatser orsakar att allt fler patienter med stora vårdbehov vårdas hemma.
Detta har fört med sig att vården som utförs i kommunerna tillsammans med primärvården blir alltmer sjukvårdstekniskt avancerad och vårdtagarna allt sjukare.
Det tillkommer också nya grupper av vårdtagare, till exempel barn, liksom en större omsättning av patienter i hemsjukvården.
Delar av det som tidigare var slutenvård flyttar ut från sjukhusbyggnaden till vårdtagarens eget hem.
Det går att sammanfatta det hela med att ”Vården flyttar hem”.
Vårdförbundets medlemmar i kommunerna och primärvård har i samband med denna utveckling signalerat om en ökad arbetsbelastning och ett ökat behov av kompetens i den nu mer avancerade vården som bedrivs.
Denna utveckling har inte åtföljts av ökade resurser eller ökad kompetensutveckling fullt ut.
Idag svårt att anställa specialistsjuksköterskor både på grund av brist men även att utifrån att uppdraget är så komplext och att arbetsmiljön är tuff och villkoren för dåliga.
Det är inget nytt att Sverige står inför en demografisk utmaning med ökad andel äldre och allt fler som lever länge med kroniska sjukdomar pratar allt fler om den nära vården. Det behövs då fler läkare, fysioterapeuter, sjuksköterskor, psykologer och många andra yrkesgrupper för att klara av att primärvårdens och kommunens viktigaste uppgift.
Att stödja patienter genom förebyggande arbete så att de håller sig så friska som möjligt samt att upptäcka allvarligare sjukdom innan den hinner bli allvarlig.
Att arbeta hälsofrämjande ger större förutsättning för våra invånare att få ett gott liv med hög livskvalité samtidigt som det innebär att vi hushållar med våra skattepengar. För att vi ska kunna höja livskvalitén för invånarna och en bättre hushållning med våra skattepengar krävs det att en satsar först och verkligen sätter primärvården och hemsjukvården på kartan.
En vanlig reflektion när Vårdförbundet träffar medlemmar är att de med ökade resurser skulle kunna utveckla och klara av sitt grunduppdrag bättre.
Många på vårdcentralerna och i kommunernas hemsjukvård har börjar tröttna på att höra att vården ska ställas om till mer nära vård, men samtidigt ges varken ekonomiska eller strukturella förutsättningar. Det är dags att göra verkstad och agera för en nära vård i världsklass.
Under pandemin har Vårdförbundets medlemmar på vårdcentralerna o i kommunens hemsjukvård tagit och tar ett stort ansvar.
De har slitit med provtagningar och att skapa säkra vägar in på vårdcentralen. Deras hemsjukvårdsläkare samarbetar med kommunernas hemsjukvård kring sköra äldre. De ska hålla kontakt med patienter som inte ska eller vill besöka vårdcentralen. De är första linjen för psykisk ohälsa.
De får nu en ny patientgrupp, de som haft covid-19 med behov av uppföljning. De har ställt om för att testa. De ska arbeta med att ta hand om patienter med diffusa symptom, som i vissa fall är allvarliga sjukdomar till exempel cancer, som inte vågat söka vård under Corona krisen.
Ett par hinder som är av akut karaktär för att nå en sammanhållen och säker vård mellan Vårdgivare som staten bör ta itu med genast.
Det är lagstiftningen om informationsöverföring.
Det är inte rimligt att en patient själv ska behöva ta ansvar för att förmedla sin sjukdomsbild till olika vårdgivare när kommuner och regioner inte har rätt att byta patientinformation med varandra.
En annan lagändring som behövs är att säkerställa goda förutsättningar för avtalssamverkan mellan kommuner samt mellan kommuner och regioner.
Men det viktigaste, rörelsen är igång, omställning pågår och nu förväntar vi oss att förändringen sker på allvar därute på arbetsplatserna .
Så vi når dit vi alla vill till en god och säker och jämlik vård och en arbetsmiljö där det är en bra balans mellan krav och resurser för våra medlemmar i Vårdförbundet.
Eva Harrysson Leg: Distriktssköterska
Huvudskyddsombud Örebro Kommun
Styrelseledamot Avdelning Örebro
