Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Endast syster är vaken

av Lämna en kommentar

Här kommer en hälsning till alla hjältar och kollegor som arbetar i jul. Bloggdagen den 23.e är som vanligt tillägnad er! Ta hand om varandra och hoppas ni får en fin jul!

Endast syster är vaken ( fritt efter V. Rydbergs Tomten)

“Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas och föds
nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Syster ensam är vaken

Står där i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
Sköter som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen
Känner på pulsar, torkar en tår
Bedömer och lyssnar, binder ett sår
Proffsigt med trötthet i kroppen
i själen, benen och knoppen

Tittar på klockan återigen
allting alena ska hinnas
Pengarna räcker bara till en
så syster ska överallt finnas
Jobbar och sliter, sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
Arbeta, fixa och pyssla
Sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarastdrömmarna strandas
Patientsäkerhet ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
Nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön den är nu bister

Rusar till post op och får då se
fler som ska sova härinne
Rusar till lab, har blod att ge
för allting ska hinnas var timme
Patienterna ringer, behöver ju nått
Vaknar med smärta, ledsna så smått
Syster dem alla känner
Smärtan i opsåren bränner

Syster smyger till sist att se
alla som inte vill störa
Tysta de väntat för att se
syster o be hen att höra
frågor om sjukdom, om liv o död
Kan jag klara mig utan stöd?
Allting ska hinnas på natten
vårda och ge lite vatten

Så har det varit, år efter år
syster i tystheten sliter
Proffsigt och uthålligt kämpar hon på
aldrig från omvårdnad smiter
Timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas – och mår
Gåtan som icke låter
Syster kommer ju åter

För att jobba och slita på
och alla sjuka besöka
resurser krymper sakta trots då
patienttalen bara öka
Nattsyster kämpar, ensam allt bär
lönen hålls ned, alena hen är
att sjukhusnatten bevaka
kommer trots detta tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
Nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas, ser ut
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken”

God Jul önskas speciellt till alla nattarbetande hjältar!

Ann-Sofie Gustavsson
Ordförande avdelning Örebro

Sommarplåga

av

Hur har du det på jobbet i sommarvärmen? 

I sommar levererar Sverige sol, oändliga badmöjligheter och bra väder oavsett semesterperiod.  Ingen kan klaga på avsaknad av “fint väder”. Baksidan av solmyntet är bränder, torka, hälsorisker och att fläktar, portabla AC anläggningar och annat som kan underlätta i värmen är slut. Överallt. Sommarvärmen påverkar.

Det är varmt ute, hemma och på arbetet.

I år är sommarvärmen ett arbetsmiljöproblem på många arbetsplatser i vården där varken lokaler och kläder är anpassade efter den ihållande värmen. En konsekvens blir också att koncentrationen hos oss som arbetar under extremvärme är sämre.

Vad gäller på arbetet då?
Kan vi påverka varma arbetsförhållanden? Enligt Per Nylén på arbetsmiljöverket har arbetsgivaren det huvudsakliga ansvaret för att se till att arbetsplatsen har bra klimat, men även fastighetsägaren är skyldig att se till att fastigheten kan erbjuda en god arbetsmiljö.

Kom ihåg avvikelser, prata med chefen om arbetsmiljön och ta gärna kontakt med ditt skyddsombud. (Och glöm inte att dricka ordentligt!)

Ann-Sofie Gustavsson
Avdelningsordförande Vårdförbundet avdelning Örebro
Huvudskyddsombud  

Och så var det ingen kvar

av

Varför är det svårt att behålla legitimerade sjuksköterskor?

“Tio sjuksköterskor hade arbetstid till tio, en tröttnade på övertid och så var de bara nio.
Nio sjuksköterskor ville natt bojkotta, en sa nej-tack treskift och plötsligt var de åtta.
Åtta sjuksköterskor kom på intervju, en valde bemannings-tjänst och hastigt var de sju.
Sju sjuksköterskor fick aldrig ta ut flex, en ledsnade på det och med ens så var de sex.
Sex sjuksköterskor ville se familj och hem, en vägrade att vänta och så var de bara fem.
Fem sjuksköterskor jobbade sig yra, en valde bättre arbetsmiljö och genast var de fyra.
Fyra sjuksköterskor om semester försökte be, en tröttnade på avslag och så var de bara tre.
Tre sjuksköterskor utan rast jobbade på, en fick blödande magsår och tvärt var de två.
Två sjuksköterskor sökte specialistutbildningen, en kom in och kvar fanns bara en.
En ensam sjuksköterska vägrar dygnetruntberedskap och drar, och därför finns på arbetsplatsen inte en enda sjuksköterska kvar”

Svaret är bra villkor!

Ann-Sofie Gustavsson
Ordförande Vf Örebro

Beredskap smyger sig på i många olika skepnader!

av

Ni anar inte hur många begrepp jag hört som vid en närmare granskning är beredskap.

– Tillgänglig tur
– Greppbar
– Jour Light
– Provberedskap
– Sjukberedskap
– Disponibel

Den gemensamma nämnaren är att någon finns tillgänglig på sin fritid (till en billig penning) för att kunna åka och jobba.

Det är att vara i BEREDSKAP! hjarta

 ”Beredskap kallas ett tillstånd där man är förberedd att möta ett kommande tänkt läge, ofta av kritisk natur – krigsberedskap, brandberedskap
och liknande ”

Operationsverksamheten har beredskap och har haft det så länge jag kan minnas. Det är med beredskap de säkrar upp det akuta. Men nu tar andra vårdverksamheter efter och börjar också använda beredskap. Det handlar alltså inte längre om ”krigs – och katastrofberedskap”. Beredskap används numera för att lösa arbetsbrist. En kortsiktig utväg på ett accelererande bemanningsproblem. För personalen är det ”den minsta dåliga lösningen”. För vid sidan av ”frivilligheten” i att införa beredskap (eller vad ni nu vill kalla det) är alternativet tätare helgtjänstgöring och förändrat schema. Beredskap löser och kamouflerar personalbristen ( kortsiktigt) till en billig penning.

Beredskap är alltid utanför ordinarie arbetstid eftersom det enligt arbetstidslagen inte räknas som arbetstid.

Hör du talas om att ni ska införa något som liknar beredskap säg nej tack!
Om det i alla fall införs så är det beredskap, inte tillgängliga turer, greppbarhet eller jour light. Beredskap är beredskap.

Min uppfattning är att beredskap ska räknas in i arbetstiden eller elimineras från vårldvärlden.
Det jobbar jag för!

Ann-Sofie Gustavsson
Ordförande Vårdförbundet avdelning Örebro

M som i maskulin och lön

av

Kommer du ihåg Hylands ABC-bok? En bok med rim och illustrationer, som såldes till förmån för leprasjuka barn. Det var med andra ord rim som “Maskulinum är ett kön som har mycket högre lön” och andra käcka uttryck som förgyllde min och andras barndom.

Lön är en av de viktigaste frågorna för våra medlemmar och jag hävdar envist att löneutvecklingen påverkas mycket av genusfrågan.

Handen på hjärtat så är det en bra bit kvar till jämställda löner i Sverige. Vi vet att kvinnor i allmänhet har lägre lön än män – för samma arbete. Kvinnodominerade yrken tjänar mindre än mansdominerade. Löneskillnaden  finns och påverkar tydligt både möjligheter och pension.

Det räcker inte med en årlig löneökning för att rätta till en livstids felvärdering. Vi tar små steg mot jämställda löner, men i nuvarande takt kommer kanske min dotter, som ännu inte börjat arbeta, få vara med när vi har jämställda löner.

För lönen spelar stor roll. Det är inte bara en fråga om rätt värdering och ett kvitto av din kompetens. Det handlar om pengar. Mängden pengar avgör, vad du kan göra, leva, åka på semester och din pension. Lönen spelar roll!

Imorgon uppmärksammar vi internationella kvinnodagen och att vi tagit oss ett par minuter närmare “lönheladagen”.

Ann-Sofie Gustavsson
Avdelningsordförande Vf Örebro

 

 

 

 

Endast syster är vaken

av

Här kommer en hälsning till alla hjältar och kollegor som arbetar i jul. Bloggdagen den 23.e är som vanligt tillägnad er! Ta hand om varandra och hoppas ni får en fin jul!

Endast syster är vaken ( fritt efter V. Rydbergs Tomten)

“Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas och föds
nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Syster ensam är vaken

Står där i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
Sköter som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen
Känner på pulsar, torkar en tår
Bedömer och lyssnar, binder ett sår
Proffsigt med trötthet i kroppen
i själen, benen och knoppen

Tittar på klockan återigen
allting alena ska hinnas
Pengarna räcker bara till en
så syster ska överallt finnas
Jobbar och sliter, sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
Arbeta, fixa och pyssla
Sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarastdrömmarna strandas
Patientsäkerhet ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
Nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön den är nu bister

Rusar till post op och får då se
fler som ska sova härinne
Rusar till lab, har blod att ge
för allting ska hinnas var timme
Patienterna ringer, behöver ju nått
Vaknar med smärta, ledsna så smått
Syster dem alla känner
Smärtan i opsåren bränner

Syster smyger till sist att se
alla som inte vill störa
Tysta de väntat för att se
syster o be hen att höra
frågor om sjukdom, om liv o död
Kan jag klara mig utan stöd?
Allting ska hinnas på natten
vårda och ge lite vatten

Så har det varit, år efter år
syster i tystheten sliter
Proffsigt och uthålligt kämpar hon på
aldrig från omvårdnad smiter
Timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas – och mår
Gåtan som icke låter
Syster kommer ju åter

För att jobba och slita på
och alla sjuka besöka
resurser krymper sakta trots då
patienttalen bara öka
Nattsyster kämpar, ensam allt bär
lönen hålls ned, alena hen är
att sjukhusnatten bevaka
kommer trots detta tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
Nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas, ser ut
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken”

God Jul önskas speciellt till alla nattarbetande hjältar!

Ann-Sofie Gustavsson
Ordförande avdelning Örebro

#MeToo

av

Jag tror ingen har undgått #metoo. Den lilla, lilla hashtaggen om sexuella trakasserier som har blivit så stor. Den berör, upprör och är här för att stanna. Så idag på Anna- dagen (när vi öppnar lucka 9) blir det lite tankar om #metoo.

Senaste månaden har sociala medier svärmat över av modiga kvinnor som vågar berätta under #metoo. Dag efter dag kommer nya berättelser, tankar och händelser. Sexuella trakasserier och övergrepp förekommer i alla sammanhang och i alla branscher. Även inom vården och i den fackliga världen. Och vet du – de är inte ok någonstans! Det är verkligen hög tid att säga STOPP! För det som hänt och det som accepterats och tystats ner är aldrig ok.

Med #metoo anar jag äntligen en förändring och ser ett gemensamt krav på respekt. Och jag är stolt över alla som vågar dela med sig av sina berättelser, både kvinnor jag känner och kvinnor jag aldrig träffat.

Jag hoppas att #metoo är med och förändrar synen på kvinnan (och kvinnans kropp!). För den är hennes att bestämma över, hennes och ingen annans.

Jag tror att #metoo kommer påverka genusstrukturer, makt och hierarkier. Hur vi ser på alla människors lika värde. Frågor jag brinner för och som jag tycker är viktiga.

Jag ser att #metoo visar att många tillsammans vågar!

Det är tillsammans vi kan påverka! Det är tillsammans vi är starka! Det är tillsammans vi kan förändra!

Ann-Sofie Gustavsson
avdelningsordförande Vårdförbundet Örebro

Vad jag har valt

av

Dag. Kväll. Natt. Helg. Julafton. Ingenrast.

Du har valt det själv, du visste att vården pågår 24/7!

Det eviga tjatet att jag själv valt konstiga schemalösningar och ingen rast är inte sant!

  • Jag har valt att studera till sjuksköterska.
  • Jag har valt att studera specialistutbildning inom anestesi.
  • Jag har valt ett fantastiskt yrke.

När jag var ny sjuksköterska fanns det dag eller nattjänster. Jag började med att arbeta på schema med dag, kväll och helg. På natten arbetade kollegorna med erfarenhet, och jag minns min stora respekt för deras erfarenheten och deras breda kunskap. För att ens bli tilltänkt att besöka nattens värld var det krav på minst ett års yrkeserfarenhet. När jag så småningom arbetade min första natt var det frivilligt, jag fick gå bredviden en erfaren kollega, och vi båda fick kvalificerad övertidsersättning.

Det var mitt eget val att arbeta natt (under förutsättning att jag bedömdes som tillräckligt erfaren).

Jag  hade 45 minuteras rast (och tro det eller ej men ofta gick det att ta ut hela rasten). När jag arbetade helg, åt vi mat tillsammans, och hann med både reflektion och erfarenhetsutbyte. Nu kommer säkert någon påminna om att vi inte ska prata jobb på rasten, men det gjorde vi och det var både socialt och bra för oss i arbetsgruppen.

Som färdig anestesisjuksköterska var det dags att invigas i beredskapsvärlden.  Även beredskap var frivilligt och bara ett fåtal kollegor gick på beredskapsscheman. Det var var ganska eftertraktade schemarader (som krävde kunskap och erfarenhet). De som hade beredskap åkte på alla ambulanstransporter och på sommaren gav extraberedskap bra ersättning.

Idag avlöser olika schemaförändringar varandra. Om det erbjuds valmöjlighet handlar ofta om att välja mellan två mindre bra val. Det är vanligt att rotera mellan dag/kväll/natt i en salig röra. Många hinner inte ta rast eller har måltidsuppehåll, och schemat ska passa produktionen och bemanna en slimmad arbetsmiljö. ´Det har jag inte valt.

Jag valde att utbilda mig till sjuksköterska och jag väljer Vårdförbundet för jag vill påverka det andra påstår att jag valt 🙂

Ann-Sofie Gustavsson
Leg Sjuksköterska
Specialistutbildning Anestesi
Avdelningsordförande Vårdförbundet Örebro

 

 

Rätt person på rätt plats

av

Har du hör det förut? Vi måste effektivisera och arbeta klokt för att utnyttja resurserna maximalt. Vården pågår dygnets alla timmar. Det är viktigt att rätt person finns på rätt plats!

VEM som är rätt person, eller vilken kunskap som behövs för att kvala in som rätt person i vården är lite mer suddigt och luddigt. Men för att hålla budget och behålla verksamheter, så har rätt person på rätt platsen varit en avgörande faktor.

Så blev det ännu mer brist (på framförallt sjuksköterskor), och på pengar. Istället för att fortsätta se till att rätt person är på rätt plats, och att fokusera på villkorsfrågorna ( som verkligen behöver ses över), så ser de som bestämmer sig efter andra alternativ.

Lösningen på bristen verkar nu vara att se över VEM SOM FÅR GÖRA VAD, och att kompetensväxla.  Vem som är rätt person är inte längre viktigt. Vad som är rätt kompetens nämns sällan eller aldrig.

Rätt person har blivit någon person.

Vi pratar inte om den bästa vården längre, utan om hur vi kan fördela uppgifter. Bocka av vem som gör vad.

Det finns redan studier som visar på vikten av kompetens. Om skillnaden i överlevnad på sjukskötersketäta enheter. Med det i åtanke känns det ännu mer bisarrt att det i Sverige talas om sjuksköterskelösa enheter. 

Jag förväntar mig möta den bästa kompetensen när jag är patient.

Vad förväntar du dig?

Ann-Sofie Gustavsson
leg sjuksköterska med specialistutbildning i anestesi

 

 

 

 

Jag ser ett liv

av

Jag älskar att möta människor, oavsett om det är min yrkesroll som sjuksköterska, som Ann-Sofie privat eller i mitt vårdförbundsuppdraget. Ett möte tillför alltid något, som ny kunskap, nya tankar eller en insikt. De möten jag minst förväntar mig något av tillför oftast mest.

Idag vill jag dela med mig av en dikt som alltid berört mig. Den sägs vara skriven av en kvinna som inte brydde sig om sin omgivning, men efter hennes död fann man dikten.

“Vad ser ni systrar, vad ser ni säg?
Tänker ni inom er när ni tittar på mig
”en knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick
osäker om vanor, med frånvarande blick
som spiller ut maten och inte ger svar
Hemvårdnär ni muttrar om henne som aldrig blir klar.

Som inte ser ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till”.
Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg?
Öppna ögonen, systrar, titta närmare på mig!

Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.
Jag är ett tio års barn med en far och en mor,
som älskar mig och min syster och min bror.
En sexton års flicka, smäcker och grann,
med drömmar att snart få möta en man.

En brud nästan tjugo – mitt hjärta slår volt
vid minnet av löften jag givit och hållt.
Vid tjugofem – nu har jag mina egna små
som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.

Vid fyrtio är de vuxna och alla flyger ut
men maken är kvar, och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.
Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.

De mina har nog av att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, när man är gammal och krokig
får den en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna.

Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje, jag minns min smärta
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren, de alltför få som har flytt
Och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.

Om ni öppnar era ögon, systrar, så ser ni ej
bara en knarrig gammal gumma.
Kom närmare se mig!”

Hur hade det sett ut för kvinnan i en värld med personcentrerat arbetssätt och en genomtänkt äldrehälsovård?

Kom ihåg att du tar ansvar för din del i mötet med en annan människa. Hur du säger saker, hur du agerar och hur du bemöter. Ett möte kan berika, beröra och utveckla och lära – ta vara på det och gör det bra!

Ann-Sofie Gustavsson
Ordförande Vårdförbundet avdelning Örebro