Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Hejja Sverige. Hejja jämställdheten.

by

Idag spelar svenska damlandslaget i fotboll OS-final.

Men var är flaggorna och hejjaropen, storbildskärmarna på uteserveringarna, sverigetröjorna och de megastora rubrikerna. Hallå – det är OS–final!

När det var dags för OS 2012 i London såg min familj svenska damlandslaget på Arlanda. Barnen var nyfikna och undrade vilka de var. Damlandslaget flög reguljärt till London. Ryktet på Arlanda var att herrlandslaget flög i eget plan. Sant eller falskt? Jag vet faktiskt inte men jag såg dem i alla fall inte i avgångshallen. Familjen hade en lång diskussion om idrott och orättvisa i vår familj, om att det är olika förutsättningar i olika sporter och pga av kön.

Bild pixabay

Idag är det OS–final. Svenska damlandslaget i fotboll spelar final och det är stort. Fotboll för damer har faktiskt bara varit en Olympisk gren sedan 1996. Det är 100 år mindre än herrfotbollen som fanns med redan vid OS starten 1896.

Oavsett hur det går, oavsett om du gillar idrott eller inte gillar idrott kan vi kan enas om att det är en fantastisk prestation. Det är också självklart att det sänds på TV. Det är självklart att många tittar och hejjar.

Men vad har OS och damfotboll i en facklig blogg att göra? Fackligt arbete har många likheter med damfotbollens kamp. Uthållighet, tidsaspekt, jämlikhet och villkor ( pengar ). Och att det krävs att några går före om det ska ske en förändring.

Kvinnor har kämpat för rätten att spela fotboll, att idrotta och för lika villkor sedan damfotbollen etablerade sig i Sverige.  De kämpar för att kunna leva på sin idrott, att utveckla sporten och att kommande generation tjejer ska se detta som självklart.

Handen på hjärtat kämpar de fortfarande, för villkor och att få lika förutsättningar som de män som spelar fotboll på samma nivå. Men det har skett och det sker förändring. En liten förändring i taget, ett steg i taget. Idag är många av de svenska damlandslagsspelarna proffs och försörjer sig på att spela fotboll även om det finns mycket att önska gällande lön.

(En snabb googling visar att den bäst betalda manliga fotbollsspelaren i världen tjänar ca 53 miljoner dollar/ år, den bäst betalda kvinnliga spelaren tjänar 500 000 dollar/år).

I tidsperspektiv:

  • 1896 Första OS. Fotboll för män finns det som en gren.
  • 1900. Den första kvinnan deltar i ett OS
  • 1996 Damfotboll är för första gången med i OS
  • 2012 Alla länder tillåter kvinnliga deltagare
  • 2016 Drygt 45% all samtliga OS deltagare är kvinnor
  • 2021 Sveriges damlandslag spelar OS final.

Det finns en bit kvar till att kvinnor i Sverige kan leva på att spela fotboll, men vi har ändå kommit ett litet, litet steg påväg. Damlandslagets OS prestation kommer hjälpa till.

Idag spelar DAMLANDSLAGET OS–final! Hejja!

Ann-Sofie Gustavsson
avdelningsordförande
Svensk damfotbollssupporter

När blåmärken inte syns

by

” Men förstod du inte att hon misshandlats”?

Ett glasklart minne från min inskolningsperiod som ny anestesisjuksköterska. Jag hade tillsammans med erfaren kollega lämnade en patient på uppvakningsavdelningen. Min kollega, som var patientansvarig nämnde det som i förbifarten till mig. Tydlig och trolig skada av misshandel.

Jag var 26 år och kände mig som ett frågetecken. Jag hade inte haft minsta misstanke och hade dessutom ingen aning om vad vi skulle göra nu. För mig blev det en första ögonöppnare. Jag letade riktlinjer (minns att jag vid det tillfället inte var helt nöjd med svaret).

Alla skador och blåmärken kommer inte från olyckor. Vissa blåmärken syns inte alls. Misstankar om våld nämns inte alltid vid en “rapport”. Jag insåg att jag som legitimerad sjuksköterska har ett jättestort ansvar (som varken skolan eller livet hade förberett mig för).

Som anestesisjuksköterska har varningsflaggor hissats med jämna mellanrum. Jag mött patienter där anhöriga vägrat lämna det preoperativa rummet. Jag har sett hur barn har en märklig relation till vårdnadshavare. Jag har mött blivande föräldrar då jag redan innan kejsarsnittet känner oro för familjens (kvinnan och barnets) framtid.

Jag har upptäckt tydliga blåmärken runt hals vid sövning. Jag har sövt vid undersökning för misstänkta övergrepp. Jag har träffat patienter med konstiga frakturer och märkliga historier om hur skadan inträffat. Jag har mött de som öppet varit rädda för någon i sin närhet. Jag har tillåtit vänner och anhöriga att tolka (= enligt mig själv ett dåligt beslut). Jag har träffat hotfulla anhöriga och känt ensamheten i att behöva hantera dem under utsatta tider på dygnet.

Kunskapsluckor om våld i relationer och att vi inte pratade om det på min arbetsplatsen har såklart påverkat hur jag hanterat flaggorna. Jag har ärligt talat också haft en naiv inställning att det inte är så vanligt som det faktiskt är.

Jag hoppas fler arbetsplatser har tydliga rutiner idag, men tycker ändå att det är superviktigt att ta upp det här. Jag vill att du tänker till. Att du vågar fråga. Att vi förändrar tillsammans – för i ett möte med vården ska man känna sig trygg och sedd.

När du träffar en patient (eller en kollega) där något ”inte stämmer” vad gör du då? Vågar du fråga? Om personen är modig att berättar, tror du på berättelsen utan att skuldbelägga? Om personen nekar och du ändå misstänker – vågar du fråga igen?

Det kan faktiskt rädda liv.

Faktum är att enligt Världshälsoorganisationen (WHO) utgör våld i nära relationer ett allvarligt hot mot den utsattas hälsa och säkerhet. Förutom direkta fysiska skador kan det ge upphov till både psykisk och fysisk ohälsa. Våldet har även dödliga konsekvenser. I nära nio av tio fall av dödligt våld i nära relationer i Sverige är offret en kvinna.

Under pandemin har våldet eskalerat. Nedstängda arbetsplatser, hemundervisning och ökad arbetslöshet har gjort att våldet synts allt tydligare. I media och via sociala medier möts jag  dagligen av artiklar om våld och brottsoffer.

Jag läser både i media och via mina sociala medier om skyddat boende och om hur svårt och isolerat det är att leva gömt från en förövare. Emellanåt smyger det sig in frågor om vården från de som lever på flykt ( = “skyddat”). Hur gör jag när jag söker vård, Hur skyddar jag mig, min identitet, min boendeplats och mitt barn. Hur hämtar jag upp läkemedel utan att det syns i systemet. Varför kan jag inte ta del av högkostnadsskyddet?

Hur har ni det på din arbetsplats? Ställer ni rutinmässigt frågan om våld? Finns det rutiner för misstanke om våld. Får ni utbildning i ämnet? Har ni riktlinjer för att skydda de som lever med skyddad identitet? Har ni inte rutiner om detta så är det dags att skaffa det.

Vi har ett stort ansvar i vården.
Du kan göra skillnad och rädda liv med mod, tid och klokt bemötande.
Våga fråga och våga fråga igen!

Länk till tips om hur du kan ställa om våld.
Länk till information om olika typer i våld i nära relationer.
Länk till En annan pandemi – tidigare Vårdförbundsblogg om ämnet

Ann-Sofie Gustavsson
avdelningsordförande Örebro
anestesisjuksköterska

Innan graven

by

Ni vet kommentaren “men pengar gör ju ingen lyckligare” skapar en storm i mig. Går det ens att jämföra pengar och lycka? Min personliga åsikt är att pengar underlättar livet. Lönen påverkar din pension.

Pension är enligt undertecknad en av Sveriges viktigaste jämställdhetsfrågor. Pension handlar nämligen om inkomst och livslön. Det är en genusfråga, villkorsfråga, kvinnofråga och demokratifråga.

Faktum är att din inkomst under yrkeslivet, från första jobbet till din sista lönecheck, är pensionsgrundande. Med andra ord är lönen jätteviktigviktig, från vaggan till graven.

För alla som har förmånen att fira många födelsedagar blir det så småningom dags för pension. Det är såklart en förmån i sig att få bli gammal, men jag vill inte diskutera är hälsa eller ålderdom. Jag vill prata systemet för pension. Jag vill lyfta begreppet fattigpensionär. Ett ord som kom i ropet när pensionssystemet försämrades. Idag grundar sig pensionen nämligen på livsinkomst ( inte på de bästa inkomståren). Jag vill att DU läser och tänker till.

Men vilka är alla fattiga pensionärer i Sverige och vem blir en ”fattigpensionär? Är det lata människor som aldrig arbetat? Är det de som skolkat hela tiden eller de som inte kan förhandla lön? Är det något som pensionärer bara säger för att de inte har råd att resa utomlands flera gånger om året? Eller?

”Det krävs en månadsinkomst på drygt 32 100 kronor för att pensionen inte ska hamna under fattigdomsgränsen. Pensionen blir då – efter 40 års arbete – 13 630 kronor i månaden”. Fattigpensionär är med andra ord de som knappt har råd med bostad och de har ofta arbetat ett helt yrkesliv.

Det går inte att ta upp pension i en facklig blogg utan att nämna tjänstepension. Hur mycket du får i tjänstepension (den del som sätts av från arbetsgivare med kollektivavtal) kan enklast förtydligats via pensionsmyndighetens beräkning. Enlig pensionsmyndigheten sätts ca 4,5% av lönen av till tjänstepension  om du tjänar upp till 42 625 . Tjänar du mer sätter de av 30%.

Läs det igen. Säg orden högt.
Vid inkomst under 42 625 sätter arbetsgivaren av 4,5% till tjänstepension. Tjänar du mer sätter de av 30 %. Det behövs inget matematiskt snille för att se och förstå skillnaden.

Närmar du dig 46 000 i lön tjänar du idag på att löneväxla (byta ut bruttolön mot pension). Vilket blivande fattiga pensionärer helt klart inte haft möjlighet att göra. Vilket få av Vårdförbundets medlemmar har möjlighet att göra. Så fattigpensionärerna hittar du bl.a i Vårdförbundets yrkesgrupper. Akademiskt högutbildade personer som arbetat ett helt yrkesliv. Många är kvinnor som arbetat deltid för att hantera livspussel och familj.

Så jag hoppas du hänger med mig i jämställdhetstanken. Pension är en jämställdhetsfråga. Att öka livslön, din inkomst under yrkeslivet är jätteviktigt. Att pratat pension och förändra system är livsviktigt. Vi behöver hjälpas åt att sätta fokus på lön, löneutveckling och på pensionsfrågan.

Avslutningsvis vill jag prata pension och demokrati. Politiskt hanterar pensionsgruppen pensionsbeslut. Gruppen består av representanter från sex blocköverskridandepartier ( S, L, M, Mp, Kd, och C) som gemensamt “värnar om pensionssystemet”. För att få till en förändring behöver alla representanterna stå bakom förändringen och samtliga har veto. Så hallå – pension kan idag inte ens bli en valfråga. Kanske dags att förändra det också?

Fakta – Kvinnors pension är idag i snitt 31 % lägre än männens
Fakta – Vid inkomst över 42 625 i månaden ökar din tjänstepension
Fakta – Vid inkomst som närmar sig 46 000 kan du löneväxla
Fakta – Livslönen för Vårdförbundets medlemmar behöver öka

Slutligen lite frågor att klura på när du har svårt att sova:

  • Varför hålls Vårdförbundets yrkesgruppers löner alltid under gränsen för avsättning av bra tjänstepension?
  • Varför hålls vissa ( oftast kvinnodominerade) yrkesgruppers löner alltid under gränsen för att kunna löneväxla?
  • Håller Sverige medvetet nere löner för kvinnodominerade yrken för att slippa högre pensionskostnader?
Fotograf Ulf Huett

#rimligpensionåtalla #tackamedlön #lönheladagen

Ann-Sofie Gustavsson
Legitimerad sjuksköterska specialistutbildning anestesi
Ordförande Vårdförbundet Örebro

Var det bättre förr?

by

Hon var 5 år och arbetade med att sy knappar i kläder. Min kloka farmor Märta brukade berättade för min mamma hur svårt det var. Hur ont det gjorde. Hon hjälpte sin mamma som var sömmerska och som ensam försörjde sex barn. Maken hade avlidit i sviterna av sjukdom på arbetet. Han var kusk och tillbringade många sena kvällar och nätter, oavsett väder, ute i väntan på sin arbetsgivare. Han fick lunginflammation och dog.

Farmor Märta

Min fackliga historia startar i arbetarnas Sverige där farmor Märta, farfar Helge och morfar John växer upp. Ett Sverige där det var svårt att hävda den anställdes rätt. Där det var omöjligt att hävda barnens rätt.

Det fanns inga kollektivavtal eller någon svenska partsmodell. Det sakandes skydd för arbetaren och arbetarens familj. Det var ingen som försvarade barnen.

Hon dränkte sig straxt efter att hon fött deras andra barn. Hon var min farfars första fru. Efter det jag fått berättat gissar jag att det kan ha berott på förlossningsdepression. Fakta är att hon dog och lämnade efter sig man och två små barn. Han arbetade långt hemifrån och hade inget skyddsnät som kunde hjälpa honom. Barnen lämnades bort.

Det fanns ingen inkomstförsäkring som hjälpte familjen, ingen föräldraförsäkring eller extra semesterdagar. Det fanns inte föräldradagar som gjorde att två föräldrar kunde vara hemma efter födsel. Det fanns inget avtal som gav dig rätt att arbeta mindre när du har små barn. Det fanns ingen som fångade upp kvinnans psykiska hälsa efter en förlossning.

Han var gjutare i en miljö som var allt annat än hälsosam. Min fantastiska morfar John arbetade först i familjeföretaget och sedan som anställd. Han arbetade måndag till lördag, under intensiva och fysiskt krävande arbetsdagar. I en arbetsmiljö som påverkade både kropp och själ. Han behövde inte använde grytlappar när han lyfte varma saker, hans händer var skyddade eller kanske skadade av material från jobbet. Det krävs ingen medicinsk utbildning för att gissa att arbetet var grunden till hans livslånga hjärtproblematik.

Morfar John

Det var ingen som pratade om hälsosam arbetsmiljö, det var få som pratade om skyddsutrustning och säkerhet. Skyddsombuden hade ännu inte mandat att stoppa farliga arbetsuppgifter.

Det vi idag har i Sverige, att arbetstagare kan påverka på sin arbetsplats, det är UNIKT. Att det finns avtal så du kan ta kan ta hand om sjuka barn och vara föräldraledig. Det är unikt. Kollektivavtal är en fantastisk grej. Det ska vi vara rädda om. Det är unikt!

Människor har kämpat med livet som insats för säker arbetsmiljö och för att en arbetstagaren ska ha rättigheter. För att du ska kunna kombinera arbetsliv med familj. Idag har vi lagar och avtal som är till för arbetstagare och det är fantastiskt. Det är däremot inte alls någon självklarhet att det alltid kommer vara så och det är därför jag ser att facket är viktigare än någonsin.

Jag tror att vi ibland behöver påminnas om var vi varit, var vi är nu och vart vi vill nå. Min egen önskan är tillexempel att så många som möjligt ska vara trygga på arbetet och ha bra villkor i sin anställning. Jag vill påverka så att de som kommer efter mig får det ännu bättre. Jag vill vara med och skapa ett jämställt samhälle där du har samma möjlighet och lika lön oavsett kön. Jag vill att alla barn ska ha en trygg uppväxt och att de har ins en klok vuxen i närheten. Jag vill ha kvar kollektivavtalen och den svenska modellen. Jag tror på den modellen.

Min morfar John fick dras med sviterna efter sin arbete tills han dog. Min farmor Märta fick bara gå några år i skolan men blev en klok kvinna som dog 96 år gammal. Jag har aldrig träffat den yngsta av mina fastrar eftersom hon adopterades bort .

Min fackliga historia startar
i 1900 talets Sverige
i arbetarnas Sverige
och den pågår än!

Ann-Sofie Gustavsson
avdelningsordförande Vårdförbundet Örebro
anestesisjuksköterska
huvudskyddsombud

Till nattens hjältar

by

I år tillönskas juldikten alla natthjältar som driver vården framåt när alla andra sover. Tack att ni finns. Ni är värda så mycket mer än ni får. #tackamedlön

Endast syster är vaken ( fritt efter V. Rydbergs Tomten)

“Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
människor vårdas, botas och föds
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
snön lyser vit på taken
endast syster är vaken

Står här i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
sköter som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen
Känner på pulsen, torkar en tår
bedömer och lyssnar, läker ett sår
proffsigt men trött uti kroppen
i själen, benen och knoppen

Ser på sin klocka återigen
allting alena bör hinnas
pengarna räckte endast till en
så Syster ska överallt finnas
Jobbar och sliter sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
munskydd, handsprit och pyssla
sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarastdrömmarna strandas
Patientsäkerhet ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön den är nu bister

Rusar till uppvaket för att se
fler som ska sova härinne
rusar till lab, har blod att ge
och allting ska hinnas var timme
Patienterna ringer, behöver ju nått
vaknar med smärta, ledsna så smått
Syster dem alla känner
ser smärta i opsår som bränner

Syster smyger till sist att se
de som sällan vill störa
tysta de väntat för att se
syster o be hen att höra
Frågor om sjukdom om liv o död
om att klara sig utan stöd
allting ska hinnas julnatten
vårda och ge lite vatten

Så har det varit  år efter år
Syster i tystheten sliter
proffsigt och uthålligt kämpar hen på
aldrig från omvårdnad smiter
timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas – och mår
gåtan som icke låter
Syster kommer ju åter

Vårda jobba och slita på
och alla sjuka besöka
resurser krymper sakta trots då
patienttalen de bara öka
Nattsyster kämpar, ensam allt bär
lönen hålls ned, alena hen är
att sjukhusnatten bevaka
kommer trots detta tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
människor vårdas, botas, ser ut
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
snön lyser vit på taken
natthjälten ensam är vaken”

Fotograf Ulf Huett

GOD JUL

Ann-Sofie Gustavsson
anestesisjuksköterska
avdelningsordförande

Skuld och Skam

by

Ärlig talat – när du lånar något ska du återlämna eller betala tillbaka. Punkt. Allt annat är oärligt eller stöld. Samhället fungera så. Det handlar om normer, social kompetens och i yttersta fall om lag och avtal.

Vem vill umgås mer oärliga och snåla personer?

Så varför fungerar inte samma princip i vården?

Med pandemin kom skuldfrågan som ett brev på posten. Vid sidan av coronakriget samlas skulder på hög. Vårdskuld och personalskuld (arbetsmiljöskuld). De växer och växer och nu under våg två är högarna nästintill oöverstiglig.

Vårdskulder är i form av behandlingar och operationer som ställts in och olika vårdköer som växer . Vård vi är skyldiga DIG. De som bestämmer är ytterst bekymrade över hur vi ska “beta av vårdskulden”. Så mitt under kriget arbetar alla som inte finns mitt i frontlinjen av covidvåg två med att arbeta av vårdskuldskön.

Personalskulden ( arbetsmiljöskulden) den vill ingen av de som bestämmer prata om, och jag ser inte att den betalas av. Det är en skuld till DIG som arbetar i vården under pandemikriget. Den fortsätter bygga på sig allteftersom personal arbetar långa pass, övertid, arbetar under stress, ändrar arbetsplats, ändrar scheman, betar av vårdskulder och haft förkortad semester. Striden mot corona pågår dygnet runt – med tid, hälsa och i värsta fall livet som insats.

Min spaning är att OM arbetsmiljöskulden inte betalas av så kommer personal säga upp sig och vården mister erfarenhet och kompetens. För vem väljer att hänga kvar på ett ställe som inte betalar tillbaka?

Den förlusten har vi INTE råd med!

Skulder ska betalas tillbaka. Med ränta. Även i vården.

Fotograf Ulf Huett

Ann-Sofie Gustavsson
anestesisjuksköterska
avdelningsordförande Örebro

P.S
Ta hand om varandra. Tänk klokt. Då kan förhoppningsvis många få fira en fin och god jul!
#Tacka med lön #viärvården

Lucka nummer 23. ….endast Syster är vaken…

by

“Nattsyster”
( Fritt efter Viktor Rydbergs Tomten) 

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas och föds
nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken

Står där i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
Sköter som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen
Känner på pulsar, torkar en tår
Bedömer och lyssnar, binder ett sår
Proffsigt med trötthet i kroppen
i själen, benen och knoppen

Tittar på klockan återigen
allting alena ska hinnas
Pengarna räcker bara till en
så syster ska överallt finnas
Jobbar och sliter, sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
Arbeta, fixa och pyssla
Sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarast-drömmarna strandas
Patientsäkerhet ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
Nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön den är nu bister

Rusar till postop och får då se
fler som ska vårdas härinne
Rusar till lab, har blod att ge
och allting ska hinnas var timme
Patienterna ringer, behöver ju nått
Vaknar med smärta, ledsna så smått
Syster dem alla känner
Smärtan i opsåren bränner

Syster smyger till sist att se
alla som inte vill störa
Tysta de väntat för att se
syster o be hen att höra
frågor om sjukdom, om liv o död
Kan jag klara mig utan stöd?
Allting ska hinnas på natten
vårda och ge lite vatten

Så har det varit, år efter år
syster i tystheten sliter
Proffsigt och uthålligt kämpar hen på
aldrig från omvårdnad smiter
Timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas – och mår
Gåtan som icke låter
Syster kommer ju åter

För att jobba och slita på
och alla sjuka besöka
resurserna krymper sakta trots då
patientantalen de bara öka
Nattsyster kämpar, ensam allt bär
lönen hålls ned, alena hen är
att sjukhusnatten bevaka
kommer trots allt slit tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
Nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas, ser ut
i nattens mörkaste timmar
Syster vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Sjuksyster ensam är vaken

Dan före dan tillägnas bloggen alla kollegor som driver vården nattetid!
De som arbetar dygnet runt, dag, kväll ,natt, helg och röda dagar.
Utan er stannar vården!

God Jul!

Ann-Sofie Gustavsson
legitimerad sjuksköterska anestesi
avdelningsordförande Örebro

Lucka nummer 21. Det var helgen innan jul

by

Det var helgen innan jul och precis som alla andra år kom influensan och vinterkräksjukan likt ett brev på posten. Och precis som alla andra år blev ALLA förvånade. Och allra mest förvånade blev de som bestämmer. Hur kunde det här hända i år igen?  

På avdelning ABÅ (Avdelning för Blandade Åkommor) hade alla utom en av de få sjuksköterskor som fanns kvar fått influensa. De som bestämmer kliade sig i pannorna och sa: Vad gör vi nu? Sen tog de tag i problemet och kallade till ett akut ledningsgruppsmöte för att diskuterad den akuta sjuksköterskebristen.

De som bestämmer bollade kreativa och flexibla lösningar:

– Om det funnits fler sjuksköterskor i tjänst så hade sjuksköterskorna naturligtvis fått byta arbetspass . Om de protesterar mot fler helgpass finns möjligheten att beordra! Men nu gick inte det. För det fanns inga extra sjuksköterskor i tjänst.

– Om någon sjuksköterska haft semester hade man kunnat dra in semestern. En bra och billig lösning eftersom det inte kostar de som bestämmer något. Men eftersom ingen sjuksköterska får semester beviljad på helgen så gick inte det heller. Det fanns ingen sjuksköterska att ringa in från semestern.

– Om det funnits många sjuksköterskor på någon annan avdelning så hade man kunnat låna av varandra. Sjuksköterskor har bred kompetens och kan jobba på alla arbetsplatser. Men det fanns inga extra sjuksköterskor på någon annan avdelning  .

Beredskap! De som bestämmer tar ett snabbt beslut om att införa beredskap! Men det går inte att införa beredskap när det bara finns en sjuksköterska i tjänst, så den idén fungerade inte heller

Kompetensväxla! De som bestämmer beslutar sig för att sig för att kompetensväxla. Naturligtvis bara som en nödlösning över helgen. Men eftersom sjuksköterskor har legitimation, så kan faktiskt inte vem som helst ersätta en sjuksköterska. Så det gick inte det heller.

Men var hittar man sjuksköterskor med så kort varsel?

Bemanningsföretag! Man kan hyra sjuksköterskor! Men när de som bestämmer ringer till bemanningsföretagen visare det sig att de inte har några sjuksköterskor att hyra ut.

Facebook! Alla lediga sjuksköterskor har väl facebook?! (Men inte heller en annons på facebook skulle lösa helgens akuta sjuksköterskebrist). Och att starta en utredning om att rekrytera från andra länder skulle också ta för lång tid.

Det var i den vevan en av de som bestämmer kom på den briljanta idén med vikarier. Vikarier kan arbeta för timlön! Det är en bra idé! Men de som bestämmer upptäcker att det inte finns några vikarier att ringa till – man har aldrig fått använda vikarier avdelning ABÅ. Där arbetar man med minimibemanning och beviljar aldrig ledighetsansökningar, så det finns inget behov av vikarier.

Vid en närmare granskning av bemanningslistorna visar det sig att 10 sjuksköterskor slutat de senaste året. De som bestämmer tar ett snabbt beslut om att ringa de 10  och se varför de slutat, och höra om någon av dem vill vara vikarie i helgen. Sagt och gjort, de som bestämmer ringer sjuksköterskorna:

“Tio sjuksköterskor fick aldrig sluta klockan tio, en blev trött på beordrad övertid och så var de bara nio.

Nio sjuksköterskor ville natt bojkotta, en sa nej till treskift och plötsligt var de åtta.

Åtta sjuksköterskor gick på intervju, en fick annat jobb och hastigt blev de sju.

Sju sjuksköterskor fick aldrig använda sin flex, en tröttnade på det och med ens så var de sex.

Sex sjuksköterskor började längta hem, en flyttade tillbaka och plötsligt var de fem.

Fem sjuksköterskor jobbade sig yra, en ville ha ett liv och genast var de fyra.

Fyra sjuksköterskor om semester försökte be, en ledsnade på avslag och så var de endast tre.

Tre sjuksköterskor utan rast jobbade på, en fick blödande magsår och tvärt så blev de två.

Två sjuksköterskor sökte specialistutbildningen, en kom in och kvar fanns bara en.

En ensam sjuksköterska till Norge drar och därför finns ingen mer sjuksköterska att ringa kvar.”

Och vad jag vet så sitter de som bestämmer fortfarande och letar sjuksköterskevikarier. Och de är mycket, mycket frustrerade. Om någon sjuksköterska svarar när de ringer kommer de som bestämmer helt garanterat behöva betala mer än vad det tänkt sig, för annars kommer ingen någonsin vilja arbeta extra på avdelning ABÅ.

Trevlig helg

Önskar
Ann-Sofie Gustavsson
Anestesisjuksköterska

 

 

 

 

Lucka nummer 18. Om svårigheten med att säga ett enkelt tack

by

Det är alltid lika utmanande att skriva julhälsning till medlemmar, att göra rätt ordval som förhoppningsvis är lite klokt och inte misstolkas. Det känns extra utmanande när året kantats av lönekaos, ständig omorganisation på arbetsplatser och arbetsmiljöproblematik. När avtalsrörelsen tagit massa energi, och resulterat i ett avtal där  begreppet särskilt yrkesskicklig har fått fullt fokus, men få har sett tillräckligt resultat i lönekuvertet. 

Jag har under året sett hur kortsiktiga och inte helt genomarbetade lösningar förändrar vården. Man kompetensväxlar och erfarna kollegor försvinner. Det är de som nu fått nog av att ses som en utbytbar pusselbit och att sakna löneutveckling. Mitt i det kaoset ser jag också att medlemmar lämnar Vårdförbundet och är superarga för att avtalet inte gett det resultat de förväntat sig. Om någon undrar så är jag i min roll inte alls nöjd med årets löneutfall eller hur begreppet särskilt yrkesskicklig hanterats.

När det närmar sig jul vill jag som ordförande egentligen bara säga god jul, gott nytt år och tack för allt engagemang. Säga att du är bra!! Du gör ett fantastiskt arbete och utan dig stannar vården. 

Jag vill peppa alla att stanna kvar i Vårdförbundet, för det är tillsammans vi kan fortsätta påverka. Det är när vi är många vi har möjlighet att förändra, att komma in förhandlingsrummen, att möta politiker, att arbeta med lön, arbetsmiljö, arbetstider.

Jag vill berätta att vi gör saker. Vi arbetar med de frågor som är viktiga för dig som är medlem. Vi möter arbetsgivare, vi pratar med politiker, vi coachar förtroendevalda, vi finns i samverkan, vi ger inte upp. Vi arbetar för dig och för oss!  Utan ditt fackförbund så skulle alla förändringar troligtvis ske utan diskussion och utan möjlighet att påverka. Scheman och arbetstider skulle inte anpassas efter avtal och du hade med all säkerhet inte haft något nytt läneavtal att vara arg över.

Men helt ärligt är det svårt att säga god jul och tack i ett kaos som kantas av samtal om särskilt yrkesskickliga, med en fortsatt långsam löneutveckling, försämrad arbetsmiljö och en vård som nedmonteras. Det känns lite futtigt men jag tänker göra det ändå.

Från mig till er:

God Jul och Gott Nytt år!
Tack för allt engagemang!

Ann-Sofie Gustavsson
Avdelningsordförande Örebro

 

 

Lucka nummer 9. Ärligt talat!

by

Varför är det ingen som vill prata om det verkliga problemet?

Lön är viktigt eftersom pengar underlättar livet och är grunden till din pension.
Idag går det  inte att göra lönekarriär (det vill säga ha en normal löneutveckling hela yrkeslivet) om du arbetar med patienter. I alla fall inte om du tillhör Vårdförbundets yrkesgrupper.

Lön är en jämställdhetsfråga och jag påstår att det pågår en strukturell lönediskriminering av kvinnor i Sverige ( = läs Vårdförbundets yrkesgrupper). Politiker och arbetsgivaren (nu pratar jag inte om förstalinjens chefer) har inte tagit ansvar i lönefrågan för oss.

Helt ärlig – är det inte dags att ändra på det?

Avtalet som upprör och debatteras ( HÖK 19) är bra – om det följs!

Ann-Sofie Gustavsson
Avdelningsordförande Vårdförbundet Örebro
Leg. sjuksköterska specialistutbildning anestesi
Mamma mitt i livspusslet och julstressen

P:S
Jag vill möta rätt och bäst kompetens när jag eller mina anhöriga är sjuka.
Jag vill att alla som söker vård möter rätt kompetens.
Jag gissar att du också vill det?