Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Stolt sjuksköterska om än lite bedrövad.

av

Sedan barnsben har min dröm varit olika yrken där jag får hjälpa andra, barnmorska var första drömmen men allt eftersom har drömmen ändrat sig och nu arbetar jag som Specialistsjuksköterska med inriktning mot ambulanssjukvård.
Jag älskar mitt arbete och har känt mig hemma där sedan första stund. Sista tiden har dock något hänt i atmosfären på arbetsplatsen. Där lyfts ofta i olika forum det dåliga ekonomiska läget, vilket man aldrig tycks lyckas hämta sig ur.
Frustrationen bland kollegorna är utbredd och enkel att sätta sig in i. Vi som arbetar ute i olika verksamheter får till oss olika typer av lösningar vi måste förhålla oss till för att spara pengar. Vi förstår allesamman att man inte kan fortsätta kosta långt mycket mer än vad budgeten räcker till.
Däremot är vi många som undrar hur prioriteringarna högre upp ser ut. Det är många chefer i verksamheten och de tycks bara bli fler och fler. Lösningen verkar stavas “förändrad ledningsstruktur” eller “omorganisation av ledningsstruktur”.
Under tiden kämpar vi anställda med att upprätthålla en god och säker vård för våra patienter. Risker i patientsäkerheten identifieras ofta av oss som är patientnära då man hela tiden tvingas spara in på olika saker för att budgeten ska komma på fötter.
Vi arbetar på så hårt vi kan för att få verksamheten att snurra i ett ansträngt läge. Jag tänker att i vissa svåra lägen kanske man måste satsa lite till för att lyckas.
Det må vara så att det just nu kostar en slant till men i det långa loppet inbillar jag mig att rätt person på rätt plats kommer bli det mest kostnadseffektiva. Det viktigaste måste vara att man använder personalens kompetens på rätt sätt.
Exempelvis ska specialistsjuksköterskor inte sitta och planera scheman, de har en specialistkompetens inom ett visst område och borde finnas där i verksamheten där deras kunskap kommer till sin rätt.
Jag hoppas verkligen att politiker och beslutsfattare tar ett krafttag och sätter sig in i frågan och hjälper en sjukvård som blöder att komma ur det kritiska läget och hitta en hållbar väg framåt. Jag vill verkligen fortsätta älska mitt arbete och kunna fortsätta känna yrkesstolthet även framöver.
Carolina Classon
Leg. Sjuksköterska/Specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård
Förtroendevald vid Ambulansavdelningen USÖ

Här är min historia

av

Jag älskar mitt arbete och längtar dit när jag är ledig.

Hur många, med handen på hjärtat, älskar varje dag man tillbringar på sitt arbete. Jag har sedan jag var barn tänkt att jag ska jobba inom sjukvården på ett eller annat sätt, målet när jag började läsa till sjuksköterska var att bli barnmorska.
Började min karriär inom hemsjukvården första 2 åren som sjuksköterska och gick sedan vidare till njurmedicinsk vårdavdelning där jag arbetade i 4 år.

En höstdag i oktober 2012 fick jag så möjligheten att gå med en dag på ambulansavdelningen i Örebro och det var kärlek vid första ögonkastet. Att få på mig de gröna ambulanskläderna var en känsla av att komma hem och så har känslan varit sedan den dagen. Att få göra skillnad i människors vardag och få finnas där när dom upplever att vi är dom enda som kan hjälpa är en fantastisk känsla!

Jag lär mig nya saker varje dag och har stor respekt för yrket framför allt i avseende att jag aldrig kommer vara fullärd och det är en del av tjusningen. När man arbetar inom vården är ingen dag som någon annan och framför allt inte på ambulansen, alla möten är unika och ingen körning den andra lik.

Inom många andra yrken är röda dagar och olika högtider en självklarhet att fira med sin familj, som sjuksköterska är dom dagarna precis som alla andra. Jag firar lika ofta högtider tillsammans med min “arbetsfamilj” som med min familj och det är såklart en uppoffring men lika självklart för min familj som för mig idag.

 Arbetet som specialistutbildad ambulanssjuksköterska är för mig att leva drömmen och jag kan idag inte se mig själv arbeta med något annat. Jag har bara en önskan nu och det är att vi som yrkeskår ska få en rättvis lönesättning och en hållbar lönestegring sett över yrkeslivet. Jag vill känna mig trygg i att min pension där borta i horisonten blir dräglig, det är ingen orimlig önskan och jag hoppas så för mig och mina kollegor att detta kan bli verklighet.

Summa summarum vill jag säga till er alla som funderar på att läsa till sjuksköterska eller vidare till specialistsjuksköterska, kör bara kör målet är fantastiskt och jag lovar ett arbete som aldrig blir långtråkigt.

Carolina Classon
Specialistutbildad Ambulanssjuksköterska på ambulansen Örebro och Förtroendevald Vårdförbundet.

 

 

Biomedicinskanalytiker- vad gör dom?

av

Ett smalt yrke men med många möjligheter: Så kan man beskriva professionen Biomedicinsk Analytiker. Du kan hitta oss på alla olika sjukhuslaboratorier, blodcentraler, i primärvården och inom industrin. Detta är bara några av de vägar man kan gå om man inte hellre vill forska såklart. Vi är en inte så stor grupp och då vill vi såklart slå ett slag för vår yrkesgrupp på vår alldeles egna dag! Här kommer tre presentationer om hur olika en biomedicinsk analytikers yrke kan vara.

BMA? Vad är det för yrke? Det är frågan jag ofta får när jag berättar vad jag jobbar med. Det är egentligen  inte den lättaste frågan att svara på . Men bara för att visa hur olika det kan se ut för en Biomedicinsk analytiker ska ni få möta mig och två av mina kollegor.

Mitt namn är Marianne Eklund och jag jobbar som laboratorieansvarig på en vårdcentral i Örebro. Min arbetsdag börjar med att kontrollera så att alla mina analysapparater mår bra. Det gör jag genom att köra kontroller.

Vi skickar mycket prover till sjukhuset eftersom vi har transport dit tre ggr/dag.

Men de vanligaste analyser som bla  urinprov , infektionsprover och halsprover gör vi här.  Det är bra för både läkare och patient , för då kan patienten få svar under besöket och läkaren sätta in snabb behandling om så behövs.

Jag är både läkare, barnmorskor och sköterskor behjälplig med diverse frågor gällande analyser och provtagning.

Att ha ett så tätt samarbete med olika professioner  är både lärorikt och stimulerande.

Men ändå är det i mötet med patienten den största behållningen med mitt yrke finns. Att svara på frågor och att utöva ett  medicinskt ”detektivarbete” ger energi. Efter tjugo år på samma arbetsplats känner jag såklart igen många patienter men hela tiden är det en strid ström av nya möten.

I mitt yrke måste man vara stresstålig och kunna ha många bollar i luften samtidigt. Visst finns det dagar då jag känner mig helt uppsnurrad, men i mötet med patienten kommer lugnet ofta tillbaka.
Att vara först med att upptäcka ett för högt socker på ett litet barn, eller ett lågt blodvärde på en äldre kvinna gör att man inser sin viktiga roll i det medicinska kugghjulet.

Med vänliga hälsningar
Marianne Eklund
Leg. Biomedicinsk Analytiker

“Jag har alltid vetat att jag velat jobba med medicin på något sätt men inte riktigt hur. Jag sökte till biomedicinsk analytiker i Örebro utan att riktigt ha full koll på vad det innebar. Jag börjar närma mig 11-år i yrket och har aldrig ångrat mitt val, jag är på helt rätt plats!

Att få vara en del i ledet för att förstå vad som gör en person sjuk och samtidigt kunna bidra till och följa upp en behandling är något väldigt kraftfullt.
Idag jobbar jag på Klinisk Mikrobiologi där jag som BMA ansvarar för bakterie- och viruspåvisning i serumprov såsom HIV, Hepatit och Syfilis. Vi har ett tätt samarbete med transfusionsmedicin då alla blod-,plasma- och trombocytgivningar screenas för eventuell blodsmitta innan enheten ges till patient. Förutom dessa prover så screenas även prover där man vill utreda eventuell blodsmitta i samband med t ex graviditet eller inför en behandling. Alla nyupptäckta positiva HIV-, hepatit- eller syfilisprover måste konfirmeras vilket framförallt görs med halvautomatiserade men även ibland manuella metoder. I slutänden så är det jag som BMA som väver ihop det serologiska mönstret och ser om det ger en rimlig uppfattning om infektionsstatus vilket jag i vissa fall godkänner själv och i vissa fall förmedlar till medicinskt ansvarig läkare som validerar provsvaret som går till kunden.

Jag har även förmånen att jobba med klinisk immunologi såsom utredningar av celiaki- och allergifrågeställningar eller bindvävs- och vaskulitsjukdom. Denna variation av arbetsuppgifter gör att livet på lab aldrig blir tråkigt och att vi utmanas för var dag.

Att jobba som BMA är fascinerande då det ställer stora krav på teoretisk kunskap liksom manuellt handhavande och en drivkraft att sätta patienten i fokus och leverera provresultat med hög kvalitet.”

Med vänliga hälsningar
Anna Maria Delis
Leg. Biomedicinsk Analytiker

Jag blev Biomedicinsk analytiker av en slump och har nu jobbat inom yrket i snart 30 år. Jag har fortfarande inte ångrat mitt yrkesval. Vi är en kanske en något osynlig yrkesgrupp men vi utför ett viktigt arbete i ledet att ställa diagnoser och följa behandlingar av patienter.

Min arbetsplats är Klinisk Kemi; USÖ. Jag arbetar främst med hematologi dvs läran om blodet och dess sjukdomar. Den stora massan hematologiprover analyseras på ett hematologiinstrument. Därifrån sållas patologiska prover ut som går vidare till manuell granskning i mikroskop. På senare år utförs granskningen delvis med digital diagnostik. Att klassa och differentiera celler är jätteintressant. Att det är jag och mina kollegor som faktiskt är de första som veta att en person drabbats av en anemi eller leukemi är hissnande. Att vi kan hjälpa till så att patienten får rätt diagnos och får hjälp att må bättre är stimulerande. Vårt arbete medför ett stort ansvar och det är viktigt att man har den rätta kompetensen.

Alla regionens Primärvårdslab ingår i samma kvalitetsäkringssystem, vilket innebär att vi alla arbetar utifrån samma dokument och riktlinjer.

Med andra ord  så ska vi alla kunna byta arbetsplats med varandra utan att våra rutiner att arbeta efter ändras.

Med vänliga hälsningar
Kristina Nilsson
Leg. Biomedicinsk Analytiker

Skräckblandad förtjusning inför examen

av

Med lite mindre än ett år kvar tills man kommer att gå ut genom dörrarna på Örebro universitet för sista gången och då som legitimerad sjuksköterska har en hel del saker passerat. Tentor, examinationer, VFU. En känslomässig berg och dalbana över studier samt den framtida yrkesrollen.

Fortfarande är tanken över legitimationen både skrämmande men välkomnande.

Dock kommer jag hela tiden tillbaka till tanken över att hur sjuksköterskeyrket kommer innebära att lära sig saker genom hela arbetslivet, att det kommer vara ok att inte veta allting, att det kommer vara ok att ställa alla dom där frågorna som kommer uppstå. Både under tiden som student och som legitimerad sjuksköterska. Och det är faktiskt en tanke som känns väldigt bra. Att veta att det är ok att inte ha svaren på allting och att hela det kommande yrkeslivet kommer leda till nya lärdomar.

Och fram till dess. En dag i taget, en uppgift i taget och ha en bra VF studentdag.

Björn Johansson
Sjuksköterskestudent vid Örebro Universitet.

Lucka nr 10: Jularna som aldrig blev av

av

I dag ska vi stifta närmare bekantskap med ett barn, det är i alla fall det hon är enligt lagens mening. Hon är ännu inte 18 år men hon har en vuxens roll. Hon är mamma åt sin mamma.

Det är julafton och vår flicka har lagt sina sista pengar på mat och julklapp till sin mamma. Hur resten av månaden ska gå är det ingen som vet.

Hon sätter sig på bussen som så många andra denna julaftonsförmiddag, full av förväntan inför att få en bra dag med sin mamma. En dag när alkoholen inte tar över och förstör som så många andra dagar i vår flickas liv.

För mamma har lovat! Denna jul ska bli av, bara dom två, hela dagen. Inget överflöd för det finns det inga pengar till, men det spelar ingen roll för vår flicka. Hon vill bara ha sin mamma som hon är när hon är nykter.

Släpandes på påsen med mat och julklapp kliver hon av bussen, det är inte långt kvar hem till mamma, snart ser hon lägenheten. Inte en lampa lyser…

Hon ringer på, fler gånger till och med. Men ingen öppnar och det är helt tyst i lägenheten. Hon ropar genom brevinkastet men ingen mamma öppnar.

Med tårarna brinnande bakom ögonlocken och besvikelsen rusande genom kroppen vänder hon hemåt till ensamheten.

Skammen är total när hon kliver på bussen igen, chauffören är den samma som släppte av henne för en stund sen. Han är den enda som vet att hon inte får en trygg jul.

Vad vår flicka inte vet är att det ska bli många jular som denna, Jular som inte blir av.

Hon vet inte heller att denna jul och alla de andra för alltid kommer att lägga en tung känsla av sorg över julen för henne.

Julen är för många en högtid fylld av traditioner, kanske både bra och dåliga. Julen är ett känsligt ämne i många familjer och jag lägger mig inte i hur just du väljer att fira din jul.

Det finns många organisationer som arbetar för barn som vår flicka i berättelsen ovan. Gå gärna in på deras hemsidor och läs andra barns berättelser, för vår flicka är inte ensam, långt ifrån…

Vit jul anordnar aktiviteter runt om i landet för att barn ska få känna att julen är deras, bara deras.

Trygga barnen anordnar aktiviteter under hela året för att barnen ska få känna trygghet.

Med önskan om att alla får en vit trygg jul!

 

/En flicka i juletid, någonstans i Sverige

En dag på operation

av

Tisdagen den 5 juni anlände jag till USÖ kl. 07:30. Jag skulle få gå med en dag som operationssjuksköterska på opererande ortopedin. Ärligt talat visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Förra gången jag gick ”en dag i dina skor” var på förlossningen. Där hade jag ju åtminstone varit som förlösande patient ett par gånger och därmed en viss föraning om vad jag kunde förvänta mig.

 Operation var något annat. Hur kommer jag att reagera när jag väl står i operationssalen? Skulle kräkmagen eller yrseln slå till av att se blodiga sår? Plötsligt kände jag mig lite nervös.

Nåväl, jag blev väl mottagen av operationssjuksköterskan Ingrid. Jag fick klä mig korrekt, ta av diverse smycken och stänga av telefonen. Bara det är en konstig situation för mig eftersom mobilen till vardags är ett av mina viktigaste arbetsredskap. Jag fick se mig omkring lite på avdelningen och sedan var det dags att inträda i operationssalen.

 Jag fick vara med på två operationer. Den första insikten som slog mig var att mycket mer tid gick åt till förberedelser än jag kunnat föreställa mig. Både patienten, alla instrument och annat material som skulle användas förbereddes in i minsta detalj. Kravet på hygien och sterilitet är enormt, både när det gällde patienten själv och omgivningen. Till en början vågade jag knappt röra mig runt i rummet av rädsla för att stöta till något som draperats med gröna dukar. Man vill ju inte gärna orsaka att personalen får börja om.  

Dags för operationsstart. Konstigt nog vande jag mig ganska snabbt vid det stora såret som skulle omhändertas. Den patienten var från ett annat län än Örebro och hade kommit efter en allvarlig olycka som krävde snabb men avancerad sjukvård. Det är verkligen bra att vi samarbetar över länsgränserna så att patienter, även de som bor utanför Örebro län, snabbt kan få högkvalitativ vård.

Den andra operationen tog längre tid än den första och var av en annan karaktär. Ytterligare en insikt, att variationen mellan patienternas åkommor på ortopeden på USÖ är så stor. Det ger förståelse för vilken enorm yrkesskicklighet och flexibilitet som krävs av personalen för att kunna möta varje enskild patients behov.

Vi fick också möjlighet att prata en del under dagen om hur det är att arbeta som operationssjuksköterska. Vi pratade om vikten av att ha arbetstider som möjliggör återhämtning. Man berättade att personalen här har väldigt mycket övertid och att de skulle behöva fler kollegor, men svårigheten att rekrytera står i vägen. Det skulle behövas för att få in mer luft i systemet som gör att medarbetarna kan gå hem efter arbetsdagen utan att behöva känna stress över om det kommer att finnas tillräckligt med personal dagen efter.
Vi pratade om lönespridning. Det är bra att ingångslönerna har gått upp, men samtidigt har det fått konsekvenser för lönespridningen. Kompetens och erfarenhet betalar sig sämre. Mest pratade vi om att det måste löna sig bättre att utbilda sig – en förklaring till varför det är så svårt att rekrytera.

Operationssjuksköterskor är specialistutbildade sjuksköterskor. De har många års universitetsstudier och därtill flera års erfarenhet. Kraven på kunskap om såväl teknisk utrustning som verktyg är enorma, precis som ansvaret för patienten. De är experterna på, och har ansvaret för, hygien och sterilitet. De bistår under hela operationen för att den ska flyta på och kunna genomföras på ett så smidigt sätt som möjligt. Efter operationen är det operationssjuksköterskan som säkerställer att alla instrument, kompresser och annat material stämmer när operationen är slutförd.

 Efter den andra operationen var det dags för mig att åka och hämta barnen på förskolan. Känslan som infann sig direkt efter att jag lämnat sjukhuset var att det här är medarbetare som verkligen älskar sitt jobb. Att det finns en enorm yrkesstolthet. Flera gånger sa de: jag har världens bästa jobb. Men även den som älskar sitt jobb kan till slut vilja byta arbetsplats om de inte får rätt förutsättningar eller en lön som motsvarar insatsen. Det är sannerligen dags att uppvärdera specialistsjuksköterskorna!

 Till sist vill jag bara säga: Tack för det jobb ni gör. Tack för att ni kämpar på även när det är som allra tuffast. Tack för att ni visar oss politiker hur en dag i era skor kan se ut.

Kajsa Rosén (L)
Politisk sekreterare
Region Örebro län

 

I en ambulanssjuksköterskas skor

av

Jag har gått i ganska många skor. Jag har klivit i distriktssjuksköterskors, psykiatrisjuksköterskans, akutsjuksköterskans, operationssjuksköterskans, anestesisjuksköterskans, sjuksköterskan på kirurgisk vårdavdelning, röntgensjuksköterskans och kanske några fler skor. 

Men jag har aldrig åkt ambulans.

Ärligt, jag har känt att det varit lite läskigt. Lite för nära andra människors olycka. Men så träffade jag Hans på vårdförbundet som erbjöd sig att ordna en dag i ambulanssjuksköterskornas skor, och då var det dags.

Det är dagen för studenten i Örebro och liv och rörelse över stan. Jag sluter upp med Anders och Rebecca lagom till morgonmötet i ambulansens lokaler där de som inte är ute på uppdrag samlats bakom luckan på en ambulans för dagens uppdateringar.

Så småningom dressad i kårens kläder, som för övrigt bara finns i herrstorlekar , blir jag väl insatt i var och hur utrustningen finns i ambulansen. Obesvärat sittande på huk över akutväska, barnväska och diverse andra verktyg syns det tydligt att arbetsmiljön ofta kräver smidiga sjuksköterskor. Jag hade själv troligen inte kommit upp från den positionen..

Min bild av ambulansen som en rullande akutmottagning blir bekräftad. Mycket går att lösa och dokumentera redan i ambulansen. Och det är klart att det underlättar att det nu finns iPad på plats för dokumentation i bilen. Även om information sen måste föras över till akutens system på plats.

Även bland ambulanssjuksköterskorna finns det de som är erfarna och de som nyss börjat. En del jobbar extra under studier. Samtalet går en del kring hur man hittar formerna för en trygg arbetsmiljö och patientsäkerhet. Klart är att pressen blir stor när man som ganska ny står inför tuffa , snabba beslut där det handlar om andra människors liv. Då vill man helst ha en rutinerad kollega vid sin sida.

Denna soliga dag i juni finns tid för en salladslunch vid Grythyttemöblerna i prånget mellan ambulanslokalerna och administrationens barack. Goda kollegor som kommer in på funderingar om arbetstider, löner och framtid.

Vi hinner med några utryckningar av blandad karaktär. Lugna och trygga trots att adrenalinet ibland säkert sätter fart. Och väl på plats hos patient handlar det om att snabbt bilda sig en uppfattning om situationen. Att snabbt lyckas kommunicera, skapa förtroende. Och hitta en lösning som är bra för just denna patient. Och så ett lugnande ord till anhöriga.

Vilken vårdnivå som är rätt är inte alltid självklart. Och på prio två larm handlar det ibland om att lotsa patienten in i vården där det är mest lämpligt. Ibland är det en tid på vårdcentralen. Med mitt politiska öga och en fot i närsjukvården ser jag att här finns mer saker att jobba med för att vården ska bli bättre på att använda resurser optimalt.

En trevlig dag med insyn i en viktig verksamhet som jag tror de flesta medborgare tar för given och har stort förtroende för.

-Var det så läskigt då? Nej, inte alls, bara professionellt. Men jag är glad att jag lämnade innan eftermiddagens utryckning i samband med en akuttransport!

Stort tack till Anders, Rebecca, Jonatan och alla er andra för ert engagemang!

Anna Ågerfalk

Oppositionsråd (L)

Natt i Örebro kommun

av

Halloj!

Jag gick med en natt med nattgänget gänget Lena, Thomas, Roland, Karin och Kamilla. De sjuksköterskor som har hand om larmen och patienterna i hela Örebro kommun under denna natt!
Det var mycket som jag fick tala om så som TES, nyckelfritt system, vikarier, sommarvikarier etc.
Jag var med ute och fick se hur stort område som varje sjuksköterska ansvarar för men även hur patienternas åkommor varierar väldigt från enstaka sår ända till vård i livets slutskede.

En av sakerna som uppkom var bl a att det är många äldre som faller på natten och det finns en rädsla för att falla på natten och bli liggandes, vilket är oroväckande.
Sjuksköterskorna lyfter även en fråga som jag tror är en knäckfråga: Förr hade både sjuksköterskor och personal en väldigt personlig relation till de äldre eftersom de hade hand om färre patienter/äldre och hade en större personkännedom vilket inte bara gjorde att de äldre kände sig trygga (något som är otroligt viktigt bara det) utan även att personal/ sjuksköterskor snabbt kunde se om det var något annorlunda med den äldre och därför så kunde upptäcka sjukdomstecken tidigare.

Jag tror att det är något som vi behöver komma tillbaka till. Vilket fantastiskt gäng och fina samtal. Tar med mig mycket lärdom från er alla, tack!

/Martha Wicklund
Kommunalråd (V)
Örebro kommun

 

 

En dag i skorna hos sjuksköterskor på Karolina vårdcentral

av

Sista onsdagen i april blev för mig en mycket intressant dag på Karolina vårdcentral i Karlskoga. Med hjälp av Vårdförbundet hade jag blivit välkomnad till vårdcentralen av distriktssköterskan/diabetessköterskan Karin Andersson. Och Karin hade tagit fram ett ambitiöst program för dagen, som gav mig möjlighet att överblicka en större del av verksamheten. 

 Först fick jag följa med sjuksköterskan Cecilia Österman i akutteamets arbete. Genom akutteamet har Karolina vårdcentral organiserat sin mottagning så att sjuksköterskorna tar emot alla besök och konsulterar läkare efter behov. På så sätt nyttjar man sjuksköterskornas kompetens och de knappa läkarresurserna optimalt. Under förmiddagen tillsammans med Cecilia fick jag bland annat vara med i mötet med en ung patient med kliande utslag, som fick en ny salva att prova. En ung man med andningssvårigheter fick efter EKG en remiss direkt till akuten på Karlskoga lasarett.

 Till lunch fick jag lunchsällskap med verksamhetschefen Katrin Eriksson, sjuksköterskan Anki Swan och läkaren Henrik Ahlin. De gav mig en genomgång av vårdcentralens verksamhet och organisation, arbetet med akutteam och en ny, tidsbesparande process kring utskrivning av de sjukintyg till arbetsgivaren som anställda behöver ha för den andra sjukskrivningsveckan, dag 8-15.

 Karolina är en av de vårdcentraler som har 100 procents telefontillgänglighet – alla som ringer får en telefonkontakt samma dag. Anki förklarade för mig hur man, efter modellen från vårdcentralen i Lindesberg, har organiserat arbetet för att uppnå det. Efter lunch fick jag också lyssna med en stund på samtalen med de patienter som Anki ringde upp. Med en beräknad samtalssnittid på sex minuter och flera sjuksköterskor vid telefonen samtidigt blev det många patientsamtal avklarade på kort tid. 

 Dagen avslutade jag tillsammans med Karin i ett samtal om den senaste utvecklingen inom diabetesvården. Forskning och utveckling gör att vi blir allt bättre på att diagnostisera och behandla diabetespatienter. Vi pratade också om vikten av att hålla vikten, god (medelhavs)kost och motion. Och så fick jag möta en av de patienter som håller sina värden i schack just så, med koll på vikten, maten motionen och medicinen.

 Det var en riktigt bra dag för mig. Stort tack till Vårdförbundet och till personalen på Karolina vårdcentral som gjorde den möjlig!

 

Karin Sundin
Regionråd med ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor (S)

 

 

Skiftarbete är skadligt för hälsan

av

Sjuksköterskors skiftarbete påverkar hälsan och leder till försämrad patientsäkerhet.

Att arbeta som Sjuksköterska är ett yrke som utförs under dygnets alla timmar, vårdbehovet upphör inte bara för att klockan slagit 17.00 en fredag.

För att idag kunna bemanna inom hälso- och sjukvård dygnet runt är skiftarbete ett måste, vilket påverkar sjuksköterskors hälsa och sömn. De upplever även en hög arbetsbelastning och stress, och att arbetsförhållandena idag riskerar patientsäkerheten. Var tionde patient skadas, vilket kan leda till lidande för patienterna och deras anhöriga. För att minska antalet vård skador har sjuksköterskor ett yrkesprofessionellt ansvar att utveckla omvårdnaden och bidra till förbättrad patientsäkerhet.

Sjuksköterskans yrke innebär oundvikligen oregelbundna arbetstider. Detta påverkar hälsan och prestationsförmågan. Sjuksköterskans egen hälsa är inte ett undantag, utan både fysiska, psykiska problem kan uppkomma. Långvarigt skiftarbete ger ökade risker för stroke och bröstcancer

Nuvarande sjuksköterskeutbildning tar inte upp något om nattarbete, varken i teori

eller i praktik, och detta gör att den nyutbildade sjuksköterskan kan få en chock när de kommer ut i yrkeslivet.

Som ny är förväntningarna att hoppa in vid behov och täcka upp utan att riktigt veta vad natt- och skiftarbete innebär. Det kan medföra hälsorisker men dessa är inte synliga direkt utan uppkommer efter en tid. Störd eller otillräcklig sömn på grund av långa arbetstimmar och obekväma arbetstider ge sig till känna med en gång genom nedsatt uppmärksamhet och felhändelser.

Sjuksjuksköterskans arbetsmiljö bör snarast uppmärksammas och förbättras och beslutsfattare och arbetsgivare måste ta dess signaler på allvar.

Det är även oerhört viktigt att arbetsgivaretar vid schemaplanering ta hänsyn till skiftarbetande sjuksköterskors individuella önskemål och förmåga till skiftarbete.

Då sjuksköterskeyrket huvudsakligen är ett kvinnodominerat yrke och större delen

av studierna är gjorda på kvinnor, vore det intressant att se i framtida studier om

Det finns några skillnader mellan könen. Eller om det är kroppen fysiologiskt som reagerar på

Skiftarbetet kombinerat med stress.

Tankar som är skrivna av mig Eva Harrysson
Distriktssköterska/Huvudskyddsombud
Vårdförbundet Avdelning Örebro