Örebrobloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
    • Kommentarspolicy
  • Vårdförbundetbloggen
Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Mer än en Pride-flagga i väntrummet!

25 augusti, 2021 by Gästbloggare


Att kunna skapa respektfulla möten i vården förutsätter ett öppet och för alla människor inkluderande synsätt.

På Ängens Vårdcentral jobbar vi därför aktivt med HBTQI-frågor sedan 2014 då vi certifierades av RFSL och därefter omcertifierats 2017 och 2020.

Bakgrunden till certifieringen är att vårdcentralen har en ambition att ligga i framkant och vara en HBTQI-inkluderande verksamhet och på så sätt garantera en god vård för alla!
Arbetet med certifieringen har varit omfattande och utgått från RFSL:s krav och mål. Inför omcertifieringen utvärderas handlingsplaner och uppsatta mål och nya mål sätts för kommande 3 år.
Dessa granskas och bedöms noga av utbildare från RFSL i Stockholm. Efter godkännande utdelas ett certifikat som sitter inramat på synlig plats på vårdcentralen.

All personal har genomgått en web-baserad utbildning och olika typer av föreläsningar och två gånger/år genomförs introduktionstillfällen för nyanställd personal tillsammans med HBTQI-gruppen. Att jobba med dessa frågor är en ständigt pågående process och ett naturligt inslag i vårt dagliga arbete. Vi har en stående punkt på APT där vi informerar om nyheter och även fortlöpande föreläsningar, film, värderingsövningar och tips på aktuell litteratur. Till hösten planeras en föreläsning kring ämnet
könsdysfori.

Ett av våra uppsatta mål är att personalen ska känna sig trygga och ha tillräcklig kunskap för att på ett respektfullt sätt kunna ställa relevanta frågor i mötet med patienten. Det kan handla om att inte utgå från heteronormen, att fråga vilket pronomen patienten önskar använda samt att använda könsneutrala ord som t ex partner, förälder och familj.
Vi blir aldrig fullärda och behöver påminna oss själv och varandra om hur vi kan förbättra mötet med alla typer att människor vi möter! För visst borde det vara så att ingen verksamhet skulle behöva ha ett diplom på väggen för att visa att vi accepterar och inkluderar alla som kliver innanför våra dörrar!
Det ska vara en självklarhet!
Men vårt diplom vittnar ändå om vår ambition att just ligga i framkant och värna om
ALLAS LIKA RÄTT ATT VARA OLIKA
Med det går vi alla in i ÖREBRO:s PRIDE-vecka!!!

Kram Helen och Therese
Barnmorskor på Ängens vårdcentral

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Bloggkalender, Genus, Information, jämställdhet Tagged With: hbtqi, Örebropride, Pride

Värdesätt de erfarna

1 juli, 2021 by Gästbloggare

Lönerna för personalen inom omvårdnadsprofessionerna har länge legat lågt och så är fortfarande fallet för de flesta av oss. Möjlighet till en skälig löneökning över tid är störst om du väljer att göra annat än just det din grundutbildning lärde dig, alltså annat än att vara just nära patienten.

Detta visar sig allt oftare idag när det kommer till den årliga lönesättningen. Om du däremot på halvtid ägnar din tid åt ex utbildning eller olika förtroendeuppdrag,  vilket även för det mesta innebär en extra ersättning utöver din grundlön, då blir du högst belönad bland medarbetarna i årliga ”revisionen”. Pengarna det handlar om är inte några astronomiska summor, det handlar som regel om en skillnad på någon hundralapp eller ett par om du har tur. Men signalvärdet hos personalen är desto högre när man hela tiden ser att det patientnära arbetet inte lönar sig. 

Grundlönerna är redan låga och våra mest erfarna kollegor som man kan lita på i alla lägen, eftersom deras långa erfarenhet aldrig går att ersätta med högskolepoäng, dom har med lite tur någon tusenlapp mer än sina relativt nybakade kollegor i lönekuvertet.

Är detta ok,

NEJ inte på något plan enligt mig. SYS var ett försök att skjutsa upp lönerna för de allra mest erfarna på arbetsplatsen.
Dom kanske inte längre är med i fronten och diskuterar olika nya innovativa lösningar inom vården men snälla nån, dom har burit vården och oss alla som kommit efter dom med sin kunskap och all ovärderlig erfarenhet som snart pensioneras på de flesta håll.

Forskning och nya rön i all ära men skäms på er som aldrig värderat dom rätt i lönesättning. För i ärlighetens namn är många av oss så otroligt tacksamma för det är i mötet med alla våra fantastiska äldre kollegor som vi fått kunskaper som inte finns att finna i en enda bok i biblioteket.

Så slutligen vill jag tacka er alla äldre kollegor jag träffat genom mina hittills 15 år som sjuksköterska. Tack för att ni lärt mig handlaget i vårt fantastiska yrke, jag är alla evigt tacksam för den kunskap ni delgivit genom åren. 

Carolina Classon
Förtroendevald prehospital specialistsjuksköterska.

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Bloggkalender, Diskriminering, Profession, Villkor Tagged With: Erfarenhet, särskilt yrkesskicklig, Specialistsjuksköterska

Varför satsa på oss som har burit vården sista året?

29 april, 2021 by Gästbloggare

Förra veckan gick bla tidningar och radio ut med att region Örebro län kommer satsa 50 miljoner extra på löner…och de som skulle satsas på var vårdnära undersköterskor, specialistsjuksköterskor och vissa läkare…

Då frågar sig vän av ordning hur detta kommer fördelas?
Cheferna brukar säga att man ska få lön utifrån vad man bidragit med till verksamheten under året som varit. Herrejösses vad pengar vi kommer få då i år, tror jag många tänkt.

Förra året fick vi lön för vad som hänt året före och inte för covid, det sa arbetsgivaren flera gånger så vi inte skulle glömma det. Men nästa år, då räknas covid in. Blev det bättre? Kanske någon 0, procentenhet… och då för någon statlig ersättning som regionstyrelsen väljer att lägga ut på olika grupper. Eller hur är det? Kommer det bli bättre än förra året? Å vad jag hoppas!

Kan man säga att viss vårdnära personal bidrog mer eller mindre till verksamheterna under detta år som gått? Jag är inte specialistsjuksköterska själv men har ju svårt att inte se hur intensivvårdssjuksköterskorna har slitit under detta år. Kommer de bli premierade? Kommer biomedicinska analytikerna, som arbetat upp ett helt nytt flöde under året med alla tusentals analyser belönas med ett bra påslag i lönerevisionen?

Kommer röntgensjuksköterskorna, anestesisjuksköterskorna som arbetat på covid- IVA, ambulanssjuksköterskorna som hämtat svårt sjuka i hemmen, sjuksköterskorna som arbetat på covid-avdelningarna, sjuksköterskorna som flyttat till nya arbetsplatser och bytt arbetstider mm, kommer alla dom belönas med ett bra påslag på sin lön? Hoppas!

Förresten tror jag inte det skulle varit ett väldigt modigt eller kontroversiellt beslut om arbetsgivaren sagt att av alla specialistsjuksköterskor så är det IVA (och anestesi i viss mån) som satsas på i år! Allmänheten har fått upp ögonen att de är en viktig pusselbit i vården kring de som är allra svårast sjuka, och dessutom en brist på! Jag har inte velat vara i deras skor för ens en liten stund men jag beundrar att de står där och att de står kvar!

Jag önskar så att arbetsgivaren #tackarmedlön! Att de ser vad vi alla bidragit med till verksamheten under 2020, från april till april 2021!

Hälsningar från en medarbetare i RÖL , som troligen inte kommer vara en prioriterad grupp <3

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Arbetsmiljö, Villkor Tagged With: Biomedicinska analytiker, lön, Specialistsjuksköterska, tackamedlön

2020 året vi aldrig kommer att glömma

12 december, 2020 by Gästbloggare

År 2020 blev ett år som ingen av oss kommer glömma. Det har varit ett år präglat av många nya utmaningar och ingenting är som det var innan pandemin slog till med full kraft.
Det har varit och fortsätter att vara tufft för vårdförbundets professioner, vi sliter dygnet runt med att ge den vård som våra medmänniskor förtjänar.

Det som just nu är tuffast är att vi ser hur människor i vårt samhälle slappnar av nu när vi bedöms befinna oss på en platå och spridningen i våran region åtminstone ser ut att ha stannat av i hastighet.

Våra professioner är trötta, personal som endast fick 3 veckors ledigt i somras har över året arbetat mycket hårt och behöver vila och återhämtning. Tyvärr ser den ut att dröja på obestämd tid. Nu kommer helgerna och vi alla önskar en jul som vi är vana att fira den, de flesta av oss kommer dock skruva på firandet och försöka göra det på avstånd och endast träffa några få utvalda med hänsyn till de kollegor som arbetar i dygnet runt verksamheter av olika slag.

Min förhoppning är att mina värdefulla kollegor fortsatt orkar kämpa för bättre villkor. Mitt löfte till er alla är att jag som förtroendevald och skyddsombud kommer fortsätta kämpa och arbeta så hårt jag kan för att påverka i de olika forum där jag får möjlighet att delta i diskussioner med arbetsgivare och beslutsfattare. Jag ger inte upp och jag vet att är vi många medlemmar på arbetsplatsen får jag och mina andra förtroendevalda kollegor större möjlighet till påverkan i olika frågor.

Nu till slutklämmen på det här inlägget. Jag är så oerhört stolt att vara en del av akutkliniken, för oavsett hur hårt trycket är och hur stressade vi blir så finns en stark anda av gemenskap där vi tillsammans löser problem, vi hjälper och stöttar varandra när det är tungt. Vi har många nya kollegor nu på kliniken och jag hoppas att även dom känner sig välkomna och omhändertagna när det krävs.

Jag vet att det är tungt just nu gällande massa olika saker. Så jag vill skicka med en bild som kom i mitt instagramflöde här om dagen, försöker man tänka så tror i alla fall jag att det känns lite lättare.

Bakom lucka 12 finns en önskan om bättre villkor och en skälig lönesättning, samt en skälig löneutveckling över hela yrkeslivet.

Med det sagt vill jag önska alla kollegor inom vård och omsorg en fin jul och jag hoppas att ni alla får möjlighet till lite ledighet och vila nu i helgerna. God Jul och Gott Nytt År

Carolina Classon Förtroendevald/ Huvudskyddsombud Ambulansen Universitetssjukhuset Örebro.

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Arbetsmiljö, Information, julblogg, Semester Tagged With: COVID19, Julblogg

Varför finns lönediskriminering?

12 november, 2020 by Gästbloggare

Det är lätt att få en känsla av att löneöversynen för Vårdförbundets yrkesgrupper ställdes in 2020 pga. Covid-19. Vi har nu i oktober fått veta att årets lön ska vara satt i slutet av november och betalas ut i december. Detta är för oss yrkesverksamma en gåta hur det kan dröja nästan 10 månader från att lönen egentligen skulle vara satt. Vårdförbundets medlemmar sliter som aldrig förr för sina medmänniskors hälsa. Det är för mig otroligt konstigt att vårdförbundets olika yrkeskategorier inte värderas högre i lönesättning.
Vi ligger fortfarande långt efter mansdominerade yrken med lika lång akademisk utbildning. Det är inte alltid man känner sig förstådd av politiker och beslutsfattare när det gäller vilken kunskap och vilka arbetsuppgifter våra yrkesgrupper utför dagligen.

Låt mig i denna blogg ta er med en dag i mina skor på min arbetsplats som ambulanssjuksköterska vid Universitetssjukhuset i Örebro.

Nattskiftet börjar 16.00 hos oss i Örebro och vi börjar med att gå igenom bilen så allt material och utrustning som kan komma att behövas finns på sin plats. Hygienväskan är alltid viktig men har sista tiden blivit extra viktig att kontrollera då patienterna med misstänkt/konstaterad Covid-19 smitta stiger i antal varje dag.

16.30 piper det i sökarna för första gången på vårat arbetspass, det är en äldre dam med konstaterad Covid-19 som inte längre klarar att vara kvar hemma.
Kollegan och jag möts upp av distriktssjuksköterska och undersköterska på plats, dom förklarar läget och min kollega vars tur det är att vårda talar om för patienten att hon ska få åka med till sjukhuset.
Damens hörsel är dålig och bakom munskydd och visir är det svårt att samtala så kollegan får böja sig ned nära damens ansikte för att hon ska höra. Distriktssjuksköterskan och min kollega hjälper varsamt damen upp ur sängen och över till båren. Efter att vi lämnat av henne spritas och vädras bilen och kollegan som varit nära patienten byter kläder för att förhindra att smittan sprids vidare.

Nästa larm gäller bröstsmärta på en klient i fängelse, där samarbetar och samverkar vi som ambulanssjuksköterskor dels med kriminalvårdens sjuksköterska som arbetar på anstalten och även med kriminalvårdarna som medföljer klienten till sjukhus. Alla patientkontakter är unika och när det kommer till intagna blir det än lite mer komplext. Men kriminalvårdens sjuksköterska är van att arbeta inne på anstalten och hjälper oss med den info vi behöver. 

Vi hinner precis värma maten innan det är dags igen, den här gången ska vi arbeta tillsammans med polisen då det gäller ett misstänkt allvarligt försök till självmord. Vi kommer till adressen och polisen får gå först för att se platsen är säker för oss att jobba på. Dörrarna är låsta men dom lyckas ta sig in och sedan är det våran tur att arbeta. Patienten är ledsen och uppgiven, vi hjälper till att få upp hen på båren och försöker varsamt ta reda på vad som hänt och hur vi kan hjälpa till. En varm filt och omsorg är ofta det som är viktigast i dessa möten. Likaså är det viktigt att stötta och hjälpa de anhöriga till den drabbade som även de blir otroligt påverkade av sådana situationer.

Nästa larm blir ännu en misstänkt Covid-19 och det är bara att klä sig igen, denna gång är det en patient som sökt sig till vårdcentralen för andningsbesvär och man upptäcker där flertalet symptom som tyder på Covid-19 och patienten är så pass påverkad i sin andning så hen klara inte att för egen maskin ta sig ner till sjukhuset. Vi får rapport av distriktssjuksköterska och även distriktsläkaren och hjälper sedan patienten att komma till våran bår och kör denne till akutmottagningen.

Vi hinner återställa och rengöra bilen och ta en kopp kaffe sedan piper det igen, utomlänstransport. Vi ska köra en svårt sjuk patient från Intensivvårdsavdelningen till Uppsala för att tillståndet för patienten försämrats och den behöver en specifik kompetens. Vid ankomst till Intensivvården är patienten sämre och måste intuberas innan vi kan åka. För att kunna utföra detta krävs ett antal olika personer med olika kompetenser, Anestesisjuksköterskan förbereder tillsammans med Intensivvårdssjuksköterskan vant de läkemedel och det material som behövs för att intubera patienten. Tillsammans med Läkare och undersköterskor hanterar dom vant patienten och förbereder hen för intubation, patienten sövs och intuberas innan transporten kan påbörjas. Anestesisjuksköterskan medföljer under transporten och övervakar patienten från säng till säng och rapporterar över patienten vid ankomst till Akademiska Sjukhuset i Uppsala. 

I våran vardag som sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker utför vi varje dag ett viktigt arbete för samhället.
Arbetet inom alla de olika kategorierna kräver lång utbildning oavsett om man arbetar som grundutbildad eller specialistutbildad inom just ett specifikt område.  Vi arbetar obekväma tider och förväntas dygnet runt finnas där vid sjukdom eller annat som kräver våra professioners engagemang. Nu till kärnan av denna text, lönen.

Allvarligt talat, är det rimligt att man efter ett helt arbetsliv inom våra professioner kan ha en grundlön som kan vara så låg som dryga 30 000-35 000 kronor i grundlön? När dessutom våra nyutbildade kollegor ibland ligger så nära som en skillnad i lön på några få tusenlappar. Jag tycker det är orimligt att man inte inom vårdförbundets professioner har en bättre löneutveckling genom sitt arbetsliv. Lönen som nyutbildad bör rimligtvis vara ungefär hälften som den lön en person som snart går i pension har. Återigen vill jag betona att jämför man lönen hos våra professioner med personer som arbetar inom mansdominerade yrken där likvärdig utbildning krävs ligger vi fortfarande långt efter. Vi arbetar med att bedöma, vårda, bota och rädda livet på våra medmänniskor men kräver nu annan tacksamhet än applåder.

Det är tacksamt att den stora massan visar uppskattning för vårt slit. Men politiker och beslutsfattare jag är säker på att ni alla förstår att det inte går att betala matkassen i affären med applåder.

Vid pennan
Carolina Classon
Ambulanssjuksköterska/Huvudskyddsombud

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Arbetsmiljö, Diskriminering, Politik, Profession, Villkor Tagged With: COVID19, lön, tackamedlön, viärvården

Känslan av att bli köpt……

24 september, 2020 by Gästbloggare

När pandemin bröt ut och skakade om världen förväntades alla inom viktiga samhällsfunktioner, kanske framför allt personalen inom vård och omsorg, att rusta upp i frontlinjen mot viruset.

Ingen visste hur allvarligt det skulle komma att bli eller hur svårt sjukdomsförloppet kunde te sig.  Detta faktum till trots stod vi där enade och mötte viruset medan det bredde ut sig och gjorde många medmänniskor svårt sjuka.

Många inom vården blev hastigt flyttade till andra arbetsplatser där man förväntades lära nya uppgifter eller ”damma av” gamla kunskaper för att vårda de som drabbades hårdast och blev svårt sjuka. Veckorna gick alltmedan personalen kämpade hårt, belastningen var hög, tyvärr fanns ingen tid för återhämtning i sikte.

Sommaren närmade sig och personalen såg fram emot semester och vila, då kom beslutet från sjukhusledningen, personalen får inte mer än 3 veckors semester under sommarperioden. Det utlovades en veckas semester under hösten och ekonomisk ersättning för den förskjutna veckan. Känslan som infann sig hos personalen var uppgivenhet, vi var i behov av återhämtningen och den ekonomiska ersättningen var en klen tröst i rådande läge.

Den enorma psykiska påfrestning som varit våran vardag under flera månader innan sommaren äntligen kom går inte att återhämta sig från på endast 3 veckor. Att försöka förmedla känslan av att arbeta under de förhållanden som rådde när det var som mest ansträngt är näst intill omöjligt.
Ofta lämnade man arbetet efter passets slut med en känsla av utmattning som var näst intill förlamande.

Tröttheten visste inga gränser efter att hjärnan gått på högvarv hela tiden för att försöka lära sig om, och förstå sig på, detta nya virus. Nu är hösten här och vi väntar spänt på vad som blir nästa steg i utvecklingen, kommer det en andra våg och hur mycket mer orkar medarbetarna?

Ett som är säkert är att just nu behöver personalen andrum och möjlighet att få ledigt under hösten. Tyvärr ser återhämtningen ut att dröja då situationen med att bemanna arbetspassen är minst sagt ansträngd. Mycket sjukskrivningar leder till att det en hel del dagar är svårt att bemanna arbetspassen från ena skiftet till nästa.

Dessvärre känns det som att våra chefer på avdelningsnivå hela tiden arbetar mot en ”högre makt” som bromsar och har svårt att förstå verkligheten så som vi i verksamheten känner den.
Rädslan nu är att många av våra erfarna medarbetare väljer att se sig om efter annat, sista året har en hel del medarbetare valt att söka sig till andra arbetsplatser eller läsa vidare.

Det är dags för krafttag nu för att inte ytterligare kompetens försvinner ur verksamheten. Akutsjukvården blöder och den stabila grund som våra erfarna medarbetare bidrar med riskerar att rämna om inget görs åt villkor så som arbetstider, löner och möjlighet till betald vidareutbildning.
I dagens samhälle är inte många av oss intresserade att arbeta likt Florence Nightingale, vi kräver bättre villkor där vi känner oss lyssnade på. Vi vill gärna finnas där för våra medmänniskor och brinner för att hjälpa dem i deras svåraste stunder. Vi vill vara där vid allt från förlossningar till en annan människas sista andetag i livet, men vi vill också ha villkor som ger oss möjlighet till en värdefull fritid där vi orkar leva tillsammans med våra familjer och vänner.

Carolina Classon
Ambulanssjuksköterska/Huvudskyddsombud
Universitetssjukhuset i Örebro

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Arbetsmiljö, Profession, Semester, Villkor Tagged With: ambulanssjuksköterska, Arbetsmiljö, COVID19

Helt orimlig arbetsbelastning

1 september, 2020 by Gästbloggare

Idag är dagen jag längtat efter. Då jag ska bo i sviten på plaza i Karlstad med tjejerna. Men när jag ser sängen vill jag mest lägga mig ner och gråta i kudden. Normalt är vi 2 ssk och 2 arbetsterapeuter på mitt jobb, och 1 ssk på samordningstelefonen. Nu är det jag och en arbetsterapeut som gör så gott hon kan men hon är van att jobba mot vårdboende och är inte inne i alla våra system. Ca 25 ingående samtal in varje dag och 15 som jag ringer ut gör att de sista veckornas belastning varit tung. Och så har jag fått en släng borrelia.

Men tog mig i kragen och ryckte upp mig och det blev en fin kväll med tjejerna ,  god mat och fina samtal.

Fick sjukskriva mig veckan efter, då bemanningen skulle vara den samma och jag kände oro då jag vaknade på nätterna och trodde jag skulle besvara telefonsamtal. Jag kände också att jag började tappa ord och fått svårt med fokus.

Men efter en vecka med skogspromenader, tystnad och många timmars meditation varje dag är jag tillbaka på jobbet och känner att jag den här gången tog ansvar för stressen i tid. Nu är mina fantastiska kollegor på plats och livet är gott.

Anne
Sjuksköterska i hemsjukvården

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, Bloggkalender, Villkor Tagged With: Återhämtning, corona, Kommunanställd

Är det bara vårdpersonalens barn som inte får sommarlov..?

12 juni, 2020 by Gästbloggare

Sommar, sommar, sommar… Så ljuvliga ord som man i slutet av maj vanligtvis ser framemot med längtan om vila, återhämtning och tid med familjen utan en massa måsten. Bara vara. En semesterutflykt, glass i solen och förhoppningsvis bad i massor.

Men i slutet av våren 2020 är tankarna lite eller ganska mycket annorlunda. Semestern och sommardagarna som man brukar se framemot och som får oss att orka lite till när övriga året har haft hög arbetsbelastning och tempot varit tufft, kommer kanske inte komma. Nu känns den där längtan mer som ett mörker, en magkänsla som gror oro. Hur ska det bli med våra barns sommarlov? Hur ska vi lyckas att pussla med våra semesterveckor så att våra barn inte blir lidande? I vanliga fall kan vi ju ta hjälp av anhöriga. I min familj hade vi löst sommaren med hjälp av farföräldrarna som barnen skulle hänga med i 2-3 veckor. Denna sommar är vi många som inte kan ta hjälp av den äldre generationen i familjen.

Semester! 4 efterlängtade sammanhängande semesterveckor där barnen får sina sovmorgnar och vi vårat morgon kaffe i lugn och ro. Där ekorrhjulet slutar spinna för ett tag och vi får andas ut som familj.

Men så ändras spelreglerna pga. årets speciella omständigheter. Semesterlagens 4 veckors sammanhängande semester ska nu bli 3 veckors semester och för vissa ska semesterperioden börja innan skolan slutat och förlängas till september. De där 4 veckorna som man så längtat efter att få styra själv och inte vara i arbetsgivarens ”grepp”.

Kommer att tänka på barnkonventionen. Jag som i vanliga fall jobbar inom Barnhälsovården och är Barnsjuksköterska jobbar hela tiden utifrån barnkonventionen. Barns rätt till lek, vila och fritid!  Just den här sommaren är ju speciell och många med mig känner nog också att man velat skydda barnen och låta dem hålla någorlunda social distans för att undvika smitta och smittspridning. Men det lär ju inte vara möjligt om de ska hänga på förskola och fritids stora delar av sommaren. Blir frustrerad över detta, varför ska vårdpersonalens barn vara extra utsatta? Är det inte nog med att deras föräldrar sällan kan delta på avslutningar, uppvisningar och aktiviteter för att vi jobbar obekväma arbetstider, helger och storhelger? Vad händer med de barn som råkar ha två föräldrar som jobbar inom vården? Kommer arbetsgivaren ta hänsyn till familjelivet när vi får våra önskade semesterveckor flyttade? Vad har vi för rättigheter till vårt familjeliv?

Jag som vuxen kan ju ändå välja att gå undan när min hjärna överaktiveras och livet springer på i ett intensivt tempo. Jag kan välja att säga nej till umgänge och det sociala (vilket vi ändå får göra i dessa tider). Men barn är barn och vi vet att när vi lämnar in dem på förskolan så går tempot i 180. Var på en föreläsning där man pratade om ”Akta barns hjärna” dvs. vikten om vila och återhämtning för barnen. Visst det finns tid för vila för de små barnen. Men barnen vi lämnar in på fritids har knappast schemalagd vila i sin fritidsverksamhet. Hörde av en kollega att hennes yngsta blivit orolig och frågade sin förälder ”Kommer inte jag få sommarlov nu?” när hon hörde att föräldern inte skulle få ut sina 4 semesterveckor.

Kommer detta innebära att det bara är vårdpersonalens barn som inte får sin återhämtning tillsammans med sina föräldrar i sommar och sitt sommarlov?!

Anna Glader
Leg. Sjuksköterska, Barnsjuksköterska

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, Diskriminering, Information, Semester Tagged With: politik, semester

Älskade hatade arbete

15 maj, 2020 by Gästbloggare

För mig har alltid bakning och matlagning varit som terapi när jag behövt rensa tankarna. Sista tiden har det bakats en hel del där hemma och tankarna snurrat snabbare än någonsin på samma gång som det emellanåt varit en känsla av sirap innanför pannbenet.

Jag älskar mitt arbete och gick de flesta dagarna dit med ett leende på mina läppar, sen kom Covid-19. En kollega sa till mig för några veckor sedan ”det fanns inte skrivet i mitt anställningsbevis att jag skulle bekämpa en pandemi och stå i frontlinjen i kampen”.
Hans ord fastnade i mitt huvud och där mal dom runt tillsammans med allt annat.
Vi arbetar i en verksamhet där ingen dag är den andra lik och där besluten många gånger sker sekundsnabbt och gör skillnad på liv och död. Nu står vi här med våra skyddskläder och vet aldrig vad som komma skall. Är patienten vi nu ska träffa smittsam?

Varje arbetspass träffar vi patienter som är konstaterat sjuka eller misstänkt sjuka i Covid-19. Vi gör det efter bästa förmåga och sliter hårt för att undkomma smitta, såväl på egen hand som att undvika att föra eventuell smitta vidare.
Många av oss älskar vårat arbete med att finnas där i människors svåraste stunder men knappast någon av oss tycker nuvarande situation är speciellt behaglig att arbeta i. Den psykiska belastningen på vårdpersonalen är idag bra mycket högre än de flesta av oss någonsin upplevt.

Tankarna över hur länge man ska orka och om det är värt att stanna i en verksamhet som under många år varit eftersatt vad gäller personalens villkor kommer näst intill varje dag nu och med händerna i degbunken tänker jag emellanåt att jag kanske borde byta bana. Jag hoppas och tror ju att det kommer bättre tider framöver.

Dock har jag sista veckorna stressats av olika artiklar och information om att man kanske kommer korta ner sjukvårdspersonalens sommarsemester, med allt från 1 vecka till att skjuta hela semestern till hösten. Det här skrämmer personalen med all rätt, man är helt slut och behöver verkligen veta att semestern kommer som ett andningshål om några veckor.
Vi riskerar våra hälsa och kanske i värsta fall våra liv varje dag på arbetet för att vårda och hjälpa våra medmänniskor och detta utan minsta risktillägg eller ökad kompensation på något sätt. Att be till högre makter känns lönlöst, men jag hoppas att de som styr samhället, fördelar pengar och resurser kanske nu får upp ögonen för vilka som är oumbärliga och just nu bär det här samhället på sina redan innan mycket tungt belastade axlar.

Carolina Classon
Ambulanssjuksköterska/Förtroendevald
Ambulanssjukvården USÖ

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, Information, Profession, Villkor Tagged With: Återhämtning, semester, Skyddsombud

Grattis till oss

12 maj, 2020 by Gästbloggare

Har blivit tillfrågad om jag kunde blogga för vårdförbundet då jag jobbar på avdelning 12, Örebro universitetssjukhus med covid-19 och våra vanliga patienter samtidigt. Det är inte vilken avdelning som helst, utan också en av årets arbetsplatser för sjuksköterskor, vilket jag inte är förvånad över.

Jag hade nog inte tänkt att vårdavdelning på sjukhus riktigt var min grej när jag blev klar sjuksköterska februari 2019. Men då jag hade haft praktik och jobbat där som undersköterska en sommar och trivdes så bra kändes det tryggt att börja mitt jobb som sjuksköterska där. Jag skriver jobb för det är vad det är, ett jobb. 

Så hur hamnade jag som sjuksköterska då?

Dels så ligger det väl lite i familjen men så var det så att jag gick på mitt gamla jobb på industrin och tänkte att jag var ganska less på det och ville plugga. Tänkte att jag måste läsa något där jag vet jag får jobb, så det blev sjuksköterska. Önskar att jag kunde skriva att det har jag aldrig ångrat men när jag tittar på lönen så kan man lätt se att tre år utbildning på universitet inte gav någon löneökning alls, plus att jag har studieskuld och måste bla betala för att få ha min bil parkerad utanför mitt jobb. Så det som skulle kunna få mig att lämna avdelning 12 Lungkliniken på USÖ, är just lönen.

Ska väl skriva lite om hur vi har det med Covid-19 patienter.

Känns som vi har klarat oss riktigt bra, tack vare att vi fick hålla ihop arbetsgruppen.

Visst har det varit lite funderingar kring skyddsutrustning och patienter som har testat negativt först men haft röntgenbilder som visar annat, men tycker vi har fått bra rutiner för detta nästan jämt.

När man läser om hur andra kollegor har det med 12 timmars pass och skavsår av gasmasker har mitt jobb i stort inte förändrats mycket. Det som varit ett problem har varit att vi inte har vetat hur många Covid platser vi ska ha och hur många ”vanliga platser”, vilket har gjort att vi har haft våra sköra lungpatienter i samma vårdlag som Covid patienter, vilket inte känns patientsäkert.

Jag har själv blivit drabbad då jag var hemma med lite ont i halsen i nästan tre veckor (hade inte jobbat med Covid-19 då) innan jag fick komma och testa mig (visade negativt), vilket känns lite surt.  80 % av en redan dålig lön blir man inte rik på!

Nu så ska jag ut och klippa gräset då det blev VAB idag, yngsta sonen var snorig och måste hållas hemma, så att vi kan ha våra skolor öppna. Vi måste alla dra vårt strå till stacken och stanna hemma då jag har sett hur väldigt dåliga människor kan blir av denna lömska sjukdom. 

Ska avsluta med att hälsa till min grymma arbetskamrater på 12, vi är inte perfekta men nästan!! 

Eva Larsson
Leg Sjuksköterska, Avd 12 USÖ

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Filed Under: Bloggkalender Tagged With: internationella sjuksköterskedagen, sjuksköterska

« Previous Page
Next Page »
Avdelning Örebro 2021

Sök

Senaste inläggen

  • Idag firar vi Internationella sjuksköterskedagen med en besk eftersmak
  • Jag arbetar inte som barnmorska – jag är barnmorska!
  • Arbetsmiljö vadå??
  • Utan mig och mina kollegor stannar vården
  • Du ska inte tro det blir sommar

Arkiv

Följ oss på facebook

RSS Nyheter från avd Örebro

  • Afternoon tea för 62+
  • Barnmorskedagen - vem vill du hylla?
  • Sjuksköterskedagen - vem vill du hylla?
  • Yrkesdagen för Biomedicinska analytiker!
  • Utbildningsdag för förtroendevalda

Inloggning för redaktörer

Logga in

rss

  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary
Alltid aktiverad
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Non-necessary
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
SPARA OCH ACCEPTERA
loading Avbryt
Inlägget skickades inte – kontrollera dina e-postadresser!
E-postkontroll misslyckades, försök igen
Tyvärr, din blogg kan inte dela inlägg via e-post.