Jag ställer mig frågan, vad är det egentligen vi firar på internationella sjuksköterskedagen?

 

Det fanns en kvinna som hette Florence Nightingale. Ingen sjuksköterska kan ha gått igenom sin grundutbildning utan att ha hört talas om henne. Hon föddes 12 maj, den dagen som vi idag numera kallar ”internationella sjuksköterskedagen”. Hon har ofta kallats för den första moderna sjuksköterskan. Det ska tilläggas att hon föddes år 1820. Det är 204 år sedan idag.

Under ett par år arbetare Florence vid ett av alla världens krig. Läkarna ville i början inte ha Florence där eftersom kvinnor inte var välkomna. Men allt eftersom läkarna förstod att hon gjorde skillnad för patienterna så blev hon accepterade och fick utföra sitt arbete. Där ser vi en början av hur vår yrkesprofession utvecklades.

Sjuksköterskans profession består fortfarande till största delen av kvinnor. Och en annan fråga jag ställer mig är om vi har fått mer respekt för vår profession och den kompetens som vi besitter idag jämfört med för 204 år sedan? Jag känner mig tveksam.

Omvårdnad kan ofta beskrivas som ”flummigt”, svårt att greppa och med fler gråzoner än självklara svar. Det är svårt att förklara vår kompetens och den kliniska blicken vi utvecklar under ett yrkesliv för någon som inte har erfarenhet av vård. Det är svårt att lära ut hur någon som är sjuk behöver bli bemött i olika situationer. Det finns saker som påverkar, som inte syns på utsidan och som vi ofta fångar upp när vi arbetar patientnära för det är något vi lär oss.

Vi utvecklar en förmåga att ”känna på oss” hur en situation kommer att gå, att vi kommer behöver kontrollera patientens tillstånd och parametrar en gång till jämfört med det som är ordinerat. Och även om vi inte hittar något avvikande kliniskt så sitter känslan kvar, och vi tittar till patienten allt oftare.

Oftast har vi rätt i den känslan för det är en del av vår kompetens, den så kallade kliniska blicken. Och det är med den vi räddar liv!

Vi får höra att vi är viktiga och att vi behövs! Samhället klappar händer i en pandemi för att visa oss sitt stöd. Men vardagen pågår och vi får fortfarande inte det vi förtjänar för det arbetet vi utför och den kompetens vi besitter. Vi har fortfarande inte en hållbar arbetsmiljö med möjlighet till lunch och raster under dagen. Vår fritid är ev. upptagen med extraarbete för det finns ingen annan. Så vi kan ses på en fika, men bara om jag inte blir inringd. Vårt yrke är i många fall även vår identitet, eller i alla fall en del av den. Är det hållbart i längden?

Vi förväntas arbeta lika mycket som någon som arbetar med materiella ting, men vi arbetar med människor, med oss själva som arbetsredskap. Det kan inte jämföras. Vi får inte fler kollegor. Så vi gör alla deras timmar, som övertid, för att vi behövs. Vår profession och kompetens behövs i vårdteamet kring den som är sjuk. Vi beskrivs som arbetsledare, administratörer, omvårdnadsansvarig, patientens advokat, spindeln i nätet, organisatör. Kärt barn har många namn! Men vi är ingen superhjältar, vi är människor. Och vi kan också bli sjuka och behöva vård.

Vi vet att vi gör skillnad, att vi är viktiga och att vi behövs. Idag borde vara en dag att fira vår profession, vår kompetens och vår yrkesstolthet! Men idag ser jag mest allt det som brister och faller samman när vi säger NEJ och STOPP till en ohållbar arbetsmiljö, till den etiska stressen som kommer när vi inte hinner med vårt arbete för att vi är för få!

När vi säger nej till övertid, då är det samhällsfarligt? Hur kan en blockad som innebär att vi bara arbetar den tiden som förväntas av oss vara samhällsfarligt?

Det är 204 år sen som vi pratar om den första moderna sjuksköterskan. Nu är det vår tur att visa vad som är modernt i vår profession! Något vi nu också vill visa för dem som tar beslut! Det är hållbara arbetstider med möjlighet till återhämtning under dagen. Fysisk aktivitet på arbetstid för att vår kropp är en del av vårt arbetsredskap. Och de flesta vet att arbetsredskap behöver vårdas för att fungera i längden. Ett hållbart yrke vi kan arbeta med från att vi utbildar oss tills vi går i pension. Ett yrke med möjlighet att kompetensutbilda sig på arbetstid och med en hållbar löneutveckling. Det är inte orimliga krav, det finns redan i flera andra yrkes professioner.

Kom igen, nu hjälps vi åt att visa vad den moderna sjuksköterskan idag är!

Med vänlig hälsning, Johanna Hulling

Legitimerad Sjuksköterska på arbetstid. En helt vanlig och ovanlig människa på fritiden.


Kommentarer

  1. Jättebra skrivet Johanna, vi ger inte upp vi fortsätter vår kamp för helt normala krav. Äta lunch utan att ha jobbtelefon på. Gå hem klockan 16:00, slippa tänka att idag kanske jag inte får gå hem för kollegan blev sjuk. Helt plötsligt blev min arbetsdag 07-22:00. Nu har vi fått nog!,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

När du skriver en kommentar så godkänner du att dina personuppgifter hanteras enligt vår personuppgiftspolicy.

Följ avdelning Örebro i sociala medier!