Vi kan inte samverka i motorvägsfart
Jag tycker samverkan är kul och viktigt men har det inte gått lite ”troll” i processens behov av snabba beslut? Upplever att antalet extra samverkansmöten med riskbedömningar markant ökat på en kort tid. MBL §19, riskbedömning, MBL§11.
Allra helst under samma vecka och flera gånger i veckan(tog i lite här… J) men det här innebär problem för representanterna i samverkan.
I samband med en stor omorganisation var ett syfte att minska på antalet ledningsgrupper som i sin tur medförde stora områden med stora verksamheter med många enheter vilket blivit ett stort ansvar på representanterna i samverkansgrupper tillika skyddskommittéer.
I stora verksamheter är det ofta långt mellan enheter som tillhör verksamheten, och som för oss hela sjukhus på vitt skilda orter i länet, blandat i en och samma verksamhet men inom olika områden och specialiteter.
Det i sin tur kräver goda förutsättningar och kunskaper, både för fackliga representanter men också chefer, att delta och inte minst involvera medlemmar, kollegor och medarbetare. Goda förutsättningar för att kunna ha en överblick i organisationen, att det finns övriga förtroendevalda på alla enheter för nätverkande men också hinna vara uppdaterad på senaste beslut om förändringar, ekonomi och politik.
Våra förtroendevalda tillika skyddsombud och chefer är engagerade och ambitiösa och tror på möjligheten att vara med i verksamhetsutveckling genom att påverka i samverkan.
Senast idag i en träff sa en chef, som saknade representant för Vårdförbundet på sin avdelning, att det är svårarbetat när det saknas fackliga representanter och skyddsombud att stötta och blötta med. Speciellt i dessa tider, när många svåra beslut och riskbedömningar måste ses över. Sånt lyssnar man gärna lite extra på i riktig samverkansanda.
Det är ett gemensamt ansvar att vara delaktig och engagerad för god arbetsmiljö, det vet vi. Men så många skyddsombud som nu hör av sig och vittnar om att de inte riktigt mäktar med det att sätta sig in i ”allt” har jag aldrig varit med om. Så många som signalerar att om det är något de idag behöver prioritera, så blir det att ta bort tid från samverkan och skyddsombudfrågor.
Absolut inte för att det inte är viktigt utan för att de utöver sin ordinarie arbetstid ofta är inbeordrade till övertid och att de alltför sällan eller numera aldrig kan ta ut den ledighet som det motsvarar att ha arbetat övertid. Vilket gör att det blir allt som oftast fackligt arbete på enda lediga dag. Och när samverkan ligger på en dag som de arbetar, så finns det sällan kollegor nog på avdelningen som kan hålla balansen under tiden skyddsombudet är borta på samverkan.
Nu går det fort och det bland annat för att det finns en förhandlingsskyldighet och en i ett ganska mycket ”en vilja till samverkansanda” därför tror jag det är flera stycken extra-samverkan insatta mellan de ordinarie samverkansmötena. Men arbetet blir inte bra när man gör den i en hast.
Åtgärdskolumnen i riskbedömningar följs sällan upp. Delvis på grund av att det under tiden blivit en ny förändring att ta ställning till och man behöver göra en ny riskbedömning men också för att det helt enkelt inte hinns med. Och där det inte finns skyddsombud nöjer sig arbetsgivaren att göra den själv eller med medarbetare utan ”skyddsombudsglasögon” – för göras ska den.
Jag tror mig veta att många ledningsgrupper på allvar använder sig av riskbedömningar till verksamhetsutveckling men hastar sen i samverkan med fackliga representanter och ganska ofta utan skyddsombud, kanske för att det är svårt för alla att hinna med i jakten på extrainsatta samverkansmöten.
Tror också att det mesta går att avhandla på ordinarie samverkanstillfällen och att det inte betyder arbetet har avstannat utan arbetet blir bättre när med har tid men också möjlighet att erbjuda och ge förutsättningar till förtroendevald tillika skyddsombud att aktivt delta. Vips så har det vänt och samverkan är kul igen.
PS. Glöm inte bort att vi är i avtalsförhandlingar
Merjo Yliluoma
Huvudksyddsombud/ Styrelseledamot
Vårdförbundet avd Örebro