En välfärdsrevolution för att bota den svenska vårdens kroniska svältdiet

I takt med att vår befolkning blir allt äldre krävs betydligt fler resurser till vården. Den äldre befolkningen beräknas öka med 51 procent fram till slutet av 2032. Och då har vi redan nu stora brister i vården.

Forskning och utveckling bidrar till att vården blir allt med avancerad, framsteg som kan leda till bättre behandlingar och undersökningar, förhöjt välmående och ökad livslängd. Men det förutsätter att det även finns möjligheter för att kunna arbeta efter den utveckling som faktiskt sker. Och att vårdprofessionerna får förutsättningar att följa med i utvecklingen, med mer komplexa och längre grundutbildningar och avancerade specialistutbildningar. Och en självklarhet till vidareutbildning och kompetensutveckling inom ramen för anställningen.

Men det pekar inte åt rätt håll. Sveriges regioner och kommuner går på knäna och kippar efter andan, sjunker ner i ekonomiskt kaos och får inte gehör för den budget man egentligen behöver ha för att ens upprätthålla en någorlunda nivå.

Och frågan är om det ens skulle räcka? I åratal så har landets största arbetsgivare inom vård och omsorg slitigt sina hår i desperation för att kunna rekrytera till vård och omsorg. Köer, vårdskador och överfulla kliniker är numera vardagsmat. Man skulle dock kunna kalla dessa desperata försök för halvhjärtade, eftersom det helt enkelt handlat om att man inte varit tillräckligt attraktiv i sina villkor.

Om fisken inte nappar så kanske betet är fel. Om det inte är utfiskat redan…

När kaoset blivit allt djupare så har många inom vården sökt sig till andra verksamheter och andra yrken. Kanske en mer lukrativ bransch där du får tid för återhämtning och möjlighet till ledighet. Ett arbete där du slipper plågas av ångest och etisk stress över att inte kunna ge trygg, säker och tillgänglig vård med människan i centrum.

Arbetsgivaren har i sin tur gett sig ut på allt stormigare och mörkare vatten och sökt med ljus och lykta efter personal från andra länder eller helt sonika sänkt kraven på den som ska utföra jobbet. På BB får den nyförlösta omvårdnad av någon som helt saknar utbildning inom sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa.  Grundutbildade söks till anställningar som kräver specialistutbildning. Vården av våra äldre svämmar över av personal som inte har någon vårdutbildning alls.

Varför ser det ut så här? Borde det inte finnas en politisk vilja att ha en välfungerande offentlig vård som är till för alla, oavsett var du bor, vilken ålder och kön du har, var du kommer ifrån eller vilket språk du talar? En vård som inte är beroende av dina ekonomiska förutsättningar.

Varför tillåter beslutsfattare det succesiva förfallet, en kronisk svältdiet som utarmar vården?

Vad är syftet när en av grundbultarna i en välfungerande demokrati som bygger på människors lika värde är en välfungerande vård och omsorg?

Det verkar krävas en välfärdsrevolution för att bromsa  den svenska vårdens successiva förfall.