Oavsett om det är stekande sol och värmerekord eller ovanligt kallt för säsongen och regn varje dag, så är det en sak som vi vet när sommaren är här: Det är kris i vården.

För trots att beslutsfattare vet om att vi faktiskt har lagstadgad rätt till semester under sommarmånaderna, så tycks de vara lika förvånade varje år. Vi säljer semesterveckor, jobbar dubbla skift och övertid, hoppar över rasten och överväger kateter för att inte behöva ödsla tid på toalettbesök. Resten av året är ju inte direkt någon fridfull period heller. Snarare en lightvariant av sommarperioden.

Ska det verkligen anses normalt att behöva gå hem från arbetet, känna sig halvt gråtfärdig och överväga att säga upp sig innan höstens vindar blåser in över landet? Ska vi acceptera att vi inte kan ge säker vård; värdig vård!?

Som ett kliande myggbett, som en fluga som envist surrar runt ditt huvud när du ska sova, som en fästinginvasion i trädgården. Sommar innebär inte bara blå himmel, sol och bad.

Jag vill att vi ska kunna ge värdig vård året om. Jag vill få värdig vård året om! Vill inte du?

Det borde faktisk vara en självklarhet.

Men med den budget som Sveriges kommuner och regioner tilldelats så lär ju inga verkliga åtgärder för att styra upp alla problem i vården kunna ske. Ett hårt slag och det kan kännas svårt att hålla näsan ovanför vattenytan. Och det är inte något ljummet badvatten vi sjunker ner i. Det är bitande kallt, stormigt och avgrundsdjupt.

Var är räddningsinsatsen som hindrar vården från att sjunka till botten?

Följ avdelning Örebro i sociala medier!