Arbetsmiljö, vems ansvar?!
Förra veckan hade vi en temadag om arbetsmiljö tillsammans med chefer, HR och förtroendevalda.
Maria Steinberg som är jurist och expert på arbetsmiljöfrågor föreläste. Hon förmedlade mycket kunskap och kloka tankar.
Några av de saker hon sade satte sig lite extra i mig:
”Pengarna eller livet”: Medarbetare lockas av ekonomiska ersättningar för att jobba övertid. De erbjuds extra pengar för att sälja semesterveckor och en del överskrider vettiga veckoarbetstider alldeles för mycket för att det ska vara hälsosamt. Då övertiden slår i taket ansöker arbetsgivaren om avsteg från arbetstidslagen hos facket. Det är lätt att tänka, jag orkar, men som Maria Steinberg, ”ja nu ja. Men hur är det om 20 år?” Med alltför långa arbetsdagar och veckor finns det risk att orken tar slut innan vi uppnått pensionsåldern, vilken för övrigt har höjts så nu måste vi hålla ännu längre. Det är viktigt att ta sig en extra funderare över hur högt (eller lågt) vi värderar vår hälsa. Vi ska hålla ett helt yrkesliv.
Om facket protesterar och sätter stopp för stora mängder övertid kan medlemmarna kan bli arga och tycka att facket lägger sig i. Från det fackliga perspektivet är det viktigt att vi värnar om arbetsmiljön och tar hänsyn till dygns- och veckovila. Maria berättade lite skämtsamt om ett skyddsombud som gjort sig osams med först arbetsgivaren, sedan medarbetarna eftersom han ville stoppa övertidsarbete för att värna om deras hälsa. Slutligen blev även facket sura eftersom medlemmarna gick ur, det var inte Vårdförbundet!!
”En 6:6 a § behöver inte betyda krig”: Arbetsmiljölagen säger att då ett skyddsombud anser att arbetsmiljöåtgärder behöver vidtas ska detta anmälas till arbetsgivaren. Vid en sådan anmälan blir problemen mer tydliga då de ska beskrivas skriftligt tillsammans med krav på åtgärder. Arbetsmiljölagen är stark och står över mycket annat.
Vi vill ha ett jobb att gå till och vi vill trivas på jobbet, det ligger i allas våra intressen att få vården att fungera. Det finns en anledning till att vi valt just vårdyrken, de allra flesta personer inom våra professioner är engagerade och tar stort ansvar för verksamheterna och våra patienter. När arbetsbelastningen blir för hög och vi känner att krav överstiger de resurser verksamheten har tillgång till mår vi dåligt och kan drabbas av etisk stress och diverse psykosomatiska symtom. Det är också ett hot mot patientsäkerheten med trötta och stressade sjuksköterskor men det har inget med denna sak att göra, förutom det där med etisk stress då. Vid en 6:6 a ska vi bara fokusera på arbetsmiljön. Patientsäkerheten hanteras med hjälp av andra lagar och föreskrifter.
En av våra högre chefer i regionen talade på temadagen varmt om vikten av samverkan. Det är där vi börjar med att lyfta problem som uppstått. Låt oss hoppas att vi kan ha en väl fungerande samverkan i våra verksamheter och tillsammans med arbetsgivaren komma tillrätta med arbetsmiljöproblem och hitta lösningar.
Anna-Carin Lundvall
Distriktssköterska, förtroendevald på facklig tid
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Bra skrivet Anna-Carin!
Arbetsmiljö innefattar flera andra saker än hur många timmar övertid man ska jobba under ett år,om man vill bättra på det skulle göra andra åtgärder ex.6 h arbetsdag/pass ,nattetid skulle man jobba max 60% och ha heltidlön, och flera andra åtgärder för att underlätta vårt arbetsmiljö och för att vi ska orka jobba till 65-68 års ålder, Arbetsmiljö är ofta tufft och krävande inom sjukvården och brist på personal och tillräcklig bemanning gör det mer tungt.Börja inte klaga på personal som ställer upp att jobba extra när behov uppstår,gör åtgärder så att arbetsgivaren gör det bättre istället för oss. Att jobba ex.inom operation och anestesi verksamhet 8h på en dag blir man alldeles slut,hur ska man orka jobba till 65 års ålder. Alla jobb är inte lika slitsamma,men jobba inom sjukvården,sliter på både kropp och själ. Det är verkligen dax att alla kvinnoyrke värderas bättre och arbetsmiljö bli drägligare för oss . Varför görs inget år efter år fattar man inte.Sverige en demokratisk land som pratar att kvinnor är lika mycket värda inom arbetslivet är bara en lögn,det har de bevisat regering efter regering, ingen gör något som gör skillnad för alla arbetande kvinnor inom sjukvården. Vi jobbar sämsta tider,har en usel arbetsmiljö och få sämst betalt.detta är vår verklighet,klaga inte på personalen,ta det med arbetsgivaren!