Varför blir så många inkompetenta män ledare?

Jag läste en artikel i Dagens Nyheter häromdagen: ”Professor: Därför blir så många inkompetenta män ledare” publicerad 22 september.
Artikeln handlade om chefer och framför allt inkompetenta sådana. Den grundade sig på tankar och idéer av författaren och organisationspsykologen Tomas Chamurro-Premuzic. Han menar att de chefer som har högre tankar om sig själva än de borde ha troligen är män och att män i högre grad än kvinnor ljuger om sin kompetens, något provocerande kanske.

Kvinnor missgynnas på flera plan rörande ledarskap. Vi som samhälle accepterar inte en kvinna som har lika mycket självförtroende som en man. Vi tittar snett på henne och klagar över att hon är för ambitiös och maskulin

Chamurro-Premuzic säger att anledningen till att så många inkompetenta män blir ledare för företag, organisationer och länder är att vi väljer ledare utifrån deras självförtroende snarare är kompetens. Män har ofta bättre självförtroende än kvinnor även när de saknar talang och kunskap. Kvinnor lurar inte sig själva lika ofta som män med att tro att de är fantastiska.
Ledarskap är i grunden det beteende som gör det möjligt för människor att samarbeta effektivt.
En inkompetent chef drar ner sitt team, det kommer att bete sig på ett mycket mer asocialt sätt och underprestera. Risken för mobbning och trakasserier ökar.

Chamorro-Premuzic bedömer inkompetens utifrån de effekter en ledare har på sina medarbetare. Uppsägningar, stress, är de alienerade? Utbrända? En studie gjord av Harvard business school har visat att fördelarna med att ta bort en inkompetent chef är 2,5 eller tre gånger större än fördelarna med att rekrytera en högpresterande superstjärna. Dessutom tenderar dåliga chefers beteende att sippra nedåt i organisationen och skapa fler inkompetenta ledare.

Tyvärr menar Chamorro-Premuzic att en inkompetent ledare inte kan bli kompetent.
Så illa vill jag inte tro att det är, i alla fall inte i vår organisation, kanske vissa världsledare är bortom allt hopp.
Jag håller med om att dåliga chefer, oavsett könstillhörighet påverkar sin arbetsgrupp mycket negativt. Stöd och utbildning tidigt i chefsskapet är viktigt för att inte hamna fel från början.
1:a linjens chef är ingen lätt position. De har tryck på sig uppifrån och nedifrån och ska vara alla till lags samtidigt som de ofta inte har mandat att ta beslut.

En bra chef är guld värd. Min drömchef är närvarande, står upp för sina medarbetare och har ett tillitsbaserat ledarskap samtidigt som hen är tydlig och trygg. Finns den chefen? Jaadå, med rätt personlighet, utbildning och stöd finns de och fler kan komma fram om de får rätt förutsättningar.

Anna-Carin Lundvall
Distriktssköterska
Förtroendevald på facklig tid, styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro