Den ljusnande framtiden

Nu ekar det i tomma korridorer runt om på landets lärosäten. Snart kommer de att fyllas av studenter som gör sig redo för att anta utmaningen att utbilda sig till ett framtidsyrke.

Studenterna ÄR vår framtid. Det är våra framtida kollegor som glada och lite nervösa försöker orientera sig fram över campus för att hitta till rätt föreläsningssal. Och det är de som kommer att hantera dina prover och undersökningar, som kommer att vårda dina föräldrar och undersöka dina nyfödda barnbarn på BB.

Men många av de studenter som kommer att äntra studiernas värld inom kort kommer att hoppa av utbildningen. Och ytterligare en stor andel kommer att lämna yrket som de valt att utbilda sig till innan de ens hunnit bli varma i kläderna.

Varför?

Orsakerna är såklart många. Men en anledning är vilken typ av verksamhet de möter, både under sin verksamhetsförlagda utbildning, men också vilket bemötande de får i sin första anställning när de på stapplande ben kliver ut som legitimerade professioner.

Men förutsättningarna för att kunna ge studenterna den möjlighet som de behöver under utbildningsperioden är orimliga. Det saknas erfarna handledare, eftersom det är så pass stor brist i vården generellt och många med erfarenhet har lämnat yrket. Och det finns för lite tid i det vardagliga arbetet för att kunna erbjuda ett gott utbildningsklimat med tid för reflektion och frågor. Att vara en bra handledare är en konst, precis som yrket i sig. Som Florence sa ”Omvårdnad är en konst”. Precis så är det när det gäller pedagogik. Det är inget som man bara kan automatiskt. Att utbilda och handleda är komplext och kräver tid, vilja och erfarenhet.

För de som tar sig igenom utbildningen så väntar en period av skräckblandad förtjusning. Den där känslan man har vid examen, när legitimationen beviljas och det första anställningskontraktet skrivs på är obeskrivlig. Men samtidigt finns oftast en gnagande oro; Är jag kompetent nog för att kliva in i det här yrket nu?

Och svaret är: Nej, förmodligen inte. För även om examen och legitimationen är avklarad och du har anställningen klar, så är man liksom aldrig färdig. Och som nyexaminerad så ska resan precis påbörjas. Det enda rimliga vore ett år för introduktion. Ett strukturerat program som lotsar in den nyutbildade i yrket och bereder en väg för framtiden ger en god start.

Studenterna är vår framtid. Nu gäller det att vi tar tillvara på dem och faktiskt erbjuder dem en framtid som är ljus. Annars kommer vi inte att klara av kompetensförsörjningen och det borde inte vara ett alternativ i ett välfärdsland.

Åsa Mörner leg sjuksköterska, leg barnmorska