Hade jag bara otur när jag tänkte....

Hur gör man, när man som chef vill göra rätt men det blir fel….

Vara chef och ledare kan vara det roligaste som finns men ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag tror att de flesta chefer vill göra sitt jobb som chef på ett bra sätt, jobba med arbetsmiljö, attraktiv arbetsplats, personal vill komma och jobba på enheten och dessutom stanna kvar!

Jag arbetade som enhetschef under nästan 10 år inom operation- och mottagningsvärlden på ett stort sjukhus i regionen och försökte vara lyhörd vad ”min” personal tyckte och kände. Vissa saker måste förändras fast ingen vill, men jag ville att personalen skulle vara med på ”huret”, om ni förstår vad jag menar. Jag informerade förtroendevalda och funderade och ville ha engagerad personal som själva arbetade med förbättringsarbeten mm. Och jag hade den bästa personalen som finns, bara så ni vet!

Sen kan jag i backspegeln se att engagemang kommer inte bara av sig själv, det måste gödas och vattnas så det växer. Jag försökte verkligen göra det fast det är inte lätt med alla krav om produktion och tillgänglighet mm. Kom en medarbetare och sa att hen tänkt på en sak så gäller det att fånga det, hur har hen tänkt, jobba vidare, ge mandat att jobba med och entusiasmera till att fortsätta, eller hur.

Sen att det inte alltid blir rätt fast man vill, vad menar jag med det? Ett exempel hur fel det kan bli….

Jo jag hade tänkt på att det var synd om min mottagningspersonal som arbetade varje fredag till kl 17. Det borde gå att fixa så man kortade ner fredagarna till kanske 15… jag informerade förtroendevald om min idé och började lobba och jobba för hur denna underbara idé skulle kunna gå i lås.

 Jag ville dock inte berätta något ännu för personalen då jag tänkte på hur stor besvikelsen skulle bli om inte detta förslag skulle fungera. För att alla skulle bli oerhört glada, det var ju en självklarhet. Vem vill inte sluta lite tidigare en fredag?!

Några veckor gick och jag började komma nånstans med idén men den var inte helt klar. Jag informerade ändå på ett möte med övriga chefer att något var på gång. Tyvärr där så missförstod en chefskollega just att det var på g och inte klart och informerade en annan arbetsgrupp som i sin tur informerade min grupp. Ni förstår vad som hände…

Personalen blev inte alls glada…. De ville inte sluta tidigare, då var dom ju tvungna att jobba några timmar nån annanstans… vad lärde jag mig då?

Jo att ALDRIG förutsätta att jag vet vad som andra tycker, känner eller vill. Samt att informera/ diskutera i ett tidigt skede, även om det blir att förslaget inte blir verklighet.

Sen tycker jag fortfarande att det var ett bra förslag och hade det kommit fram till personalen på ett annat sätt, att de varit mer inkluderade i frågan, så hade de nog varit mer positiva. Det vill jag nog fortfarande tro!

Ha en fortsatt fin sommar, oavsett om du har semester eller arbetar.

/ Helena Nyrén

Fd första linje chef numera styrelseledamot och chefsstöd i Vårdförbundet avd Örebro