Vad gör de på vårdförbundet?

För fyra veckor sedan började jag arbeta på facklig tid 100 %. Från att ha varit en erfaren och trygg distriktssköterska inom barnhälsovården gav jag mig ut på ett gungfly där jag är väldigt ny på jobbet och osäker.

Varför gör jag då så här? Jag har en grundmurad övertygelse om att vi blir starkare tillsammans och har mycket större chans att påverka.

För mig har det alltid varit självklart att vara med i facket. Tack vare fackföreningarna i Sverige har vi kollektivavtal och någorlunda drägliga arbetstider och villkor även om det fortfarande finns mycket att förbättra. Som någon sa, du skulle väl aldrig gå tomhänt till ett knytkalas och snylta på de andra gästerna.

Mitt första fackliga uppdrag var kontaktperson för SHSTF som vårdförbundet hette då. ”Du Anna-Carin kan väl bli kontaktperson, det är bara att öppna lite post” sa vår biträdande avd.föreståndare på medicinavd. 59. Sedan har jag fortsatt att engagera mig i fackliga frågor, varit facklig företrädare och skyddsombud på flera av mina arbetsplatser. Jag kan konstatera att uppdraget blir vad man gör det till men har alltid varit mer än att öppna lite post.

Under mina första fyra veckor på vårdförbundet har jag fascinerats över vilken fantastisk kompetens kollegorna som arbetar här besitter. De kan lagar och avtal och har en god förmåga att omsätta det i praktiken. Alla är väldigt noga med medlemmarnas integritet och då enskilda ärenden behöver diskuteras omgärdas allt av respekt för medlemmen och sekretess. De är kunniga och brinner för att förbättra villkoren för medlemmarna. Det är inte alltid möjligt att komma fram till det resultat som vårdförbundet vill verka för men då har vi i alla fall fått framföra vår åsikt tillsammans med goda argument. Jag hänger med på det som sker, lyssnar och insuper allt jag kan, ibland känns det roligt och spännande och ibland undrar jag vad jag har gett mig in på.

Nyligen hade vårdförbundet en politikerträff där vi fick chans att göra våra röster hörda och kanske detta möte bidrog till att de extra 50 miljoner som politiker och regionen satsar för att få medarbetare att stanna kvar kommer att läggas till våra professioner.

De förtroendevalda ute på arbetsplatserna är jätteviktiga. De kan få stöd och hjälp av oss som arbetar på facklig tid men de känner själva sin arbetsplats och utan dem kommer vi inte långt. Det finns hur mycket svårigheter som helst att arbeta med, särskilt nu inför sommaren då det vacklar oroväckande mycket i många verksamheter.

Ofta i diskussioner med medarbetare på olika arbetsplatser hörs kommentarer som ”vad gör facket?” eller ”varför ska man vara med i vårdförbundet, de gör ju ingenting” Vi får aldrig glömma att vi är vårdförbundet tillsammans, vi har alla ett gemensamt ansvar att verka för en bra arbetsmiljö och bättre villkor.

Anna-Carin Lundvall, distriktssköterska och numera förtroendevald på heltid.