Fluffiga små budskap inlindade i blomgirlanger, rosa moln och bilder på glada kvinnor som skrattar och håller om varandra; Grattis på Internationella Kvinnodagen!
Grattis till evighetslång diskriminering som genomsyrar hela världen! Låt oss äta tårta!
Sverige ligger långt fram när det gäller jämlikhet. Om vi jämför med andra länder där flickor gifts bort i barndomen, tillgången till abort är inskränkt eller helt förbjuden, utbildningsmöjligheterna är knappa eller icke-existerande och lagen är endast skriven för och av män. Då har Sverige kommit väldigt långt.
Men om vi slutar att jämföra oss med skräckinjagande exempel och istället rannsakar oss själva utifrån vilka möjligheter som faktiskt finns här och hur vi istället borde ha det. Hur bra är vi då? Och ska vi nöja oss med den nivån vi har? Borde vi inte stäva efter att faktiskt bli jämställda- på riktigt?
Kvinnors löner är betydligt lägre än mäns löner. I den senaste rapporten från Jämställdhetsmyndigheten jämförs exempelvis en barnmorska med en civilingenjör, den ena professionen starkt kvinnodominerad, den andra manligt dominerad. För att nå en jämlik värdering av yrkena krävs en 30 % högre livslön för den kvinnodominerade professionen.
Kvinnor arbetar också betydligt mer deltid än män. Anledningen handlar ofta om en alltför pressad arbetsmiljö. Ungefär så som det ser ut i bland annt vård och omsorg där många kvinnor arbetar. Men det handlar också om att kvinnor fortfarande är den som tar störst ansvar i hemmet och därmed inte kan få ihop det berömda livspusslet. Och om någon ska gå ner i arbetstid så blir det ju den som oftast tjänar minst i familjen. Och vem är det tror ni?
Hur många manligt dominerade professioner har deltidsanställda män som inte orkar arbeta heltid pga usel arbetsmiljö och som inte kan få ihop livspusslet?
Kvinnor är också mer sjukskrivna, något som påverkar lön och pension, och lider mer av psykisk ohälsa. Inom sjukvården ökar den etiska stressen alltmer pga en konstant otillräcklighetskänsla. Och dessutom är arbetstiderna sjukdomsframkallande, något vi vet baserat på forskning. Oregelbunden arbetstid leder till en ökad risk för bla diabetes typ 2, högt blodtryck och förhöjt kolesterol samt till en ökad sjukfrånvaro.
Och trots att betydligt fler kvinnor än män är högutbildade så har vi fortfarande ett lönegap där svenska män hamnat på den sida som har högst löner.
Fler kvinnor än män är utsatta för misshandel och statistiken gällande mäns våld mot kvinnor går inte åt rätt håll enligt BRÅ. Samtidigt så är risken att dömas för våldtäkt minimal.
Något är allvarligt fel. Och det räcker faktiskt inte att slå sig för bröstet och hävda att Sverige är en av världens mest jämställda länder. För vi är inte jämställda.
Och samtidigt undrar många varför jag kallar mig feminist?
Jag vill inte se små gulliga meddelanden som gratulerar mig på kvinnodagen och jag vill inte ha tårta eller bakelser. Jag vill att kvinnor ska ha samma möjligheter och rättigheter som män! Det kan ingen marsipan, grädde eller fyllning i världen ersätta.
