Läser vad en tyckare skriver i en debattartikel tidigare i veckan. Att vi bör montera ner svensk föräldraförsäkring ”så den blir som i andra länder”. Varför skulle vi försämra något kan man ju undra? Jo, därför att då kan vi slippa krisen i vården, skriver tyckaren.
Ursäkta?
Tydligen beror krisen i vården på att ”det är så många som är föräldralediga”. Och genom att försämra möjligheten att få ut sin föräldraledighet och, ja försämra hela baletten förresten, så får vi bukt med den allt djupare vårdkrisen. Tänker tyckaren.
Som anställd i vården så ska du alltså inte bara behöva stå ut med en usel arbetsmiljö, obefintlig löneutveckling och en ständig etisk stress. Du ska även nekas din lagstadgade rätt till föräldraledighet.
Redan idag så är det många som lämnar sjukvården pga otillräckligt attraktiva villkor. Om vi ska vända på skutan så vore det väl lämpligt med MER attraktiva villkor. Inte tvärtom.
”Kom och jobba hos oss! Här får du slita ihjäl dig, balansera patientsäkerheten på en skör tråd och få några hundralappar i löneökning när du arbetet sisådär 15-20 år på enheten. Dessutom så slipper du vara föräldraledig eftersom just DU ska stå tillbaka och bära skulden för decennier av en underfinansierad vård och värdediskriminerad kvinnodominerad profession. Välkommen med din ansökan!”
”Föräldraledigheten har blivit ett sätt för vuxna att få lika långa jullov som sina barn. Det är en bidragande orsak till kaoset vi nu ser på akutmottagningar och vårdavdelningar.”
Förnedringen och dumheten i det här påståendet är total. Att en ”välfärdsansvarig” (och läkare) kan komma med sådana uttalanden är obegripligt.
Att välja att ta ut sin föräldraledighet i samband med barnens ledighet från skolan och när ens partner ofta också har en större sammanhängande ledighet är såklart fullkomligt normalt när man är en familj. Föräldraledigheten är ju till för att man ska vara med sitt barn och om det finns en andra förälder så är det ju sunt att båda tar ansvar för sin avkomma.
I en kvinnodominerad sektor som vården så är föräldraledighet troligtvis en större fråga än i en manligt dominerad sektor. För i patriarkatets värld så tjänar fortfarande den ena föräldern oftast mer, vilket ofta leder till ett alltför stort tapp av hushållets totala inkomst vid ett lika stort uttag av föräldraledighet.
I patriarkatets värld så är det också, fortfarande, oftast den ena föräldern som tar det största ansvaret, som sköter ruljangsen i vardagen. Och det är också den föräldern som traditionellt arbetar i den kvinnodominerade vården, som går ner i arbetstid för att hinna med livet och för att ens orka med blotta tanken att arbeta till pension.
Istället för att förändra föräldraförsäkringen, som är en grundpelare och en stolthet i den svenska välfärden, så kommer en annan lista (än den som föreslås av tyckaren som går ut på att försämra föräldraförsäkringen) på åtgärder för att få bukt med krisen i vården:
- Se till så att yrket är tillräckligt attraktivt så att arbetsgivare kan rekrytera och behålla sin personal i vården
Resultatet blir då att fler attraheras av yrket och arbetsplatsen, något som möjliggör att kunna anställa fler. Med fler anställda kan ett hälsosammare, luftigare schema erbjudas vilket gör att färre blir sjuka och en bättre arbetsmiljö skapas och många fler kan då arbeta heltid. I och med fler kollegor på plats kan också stressen minska och effektiviteten öka hos de anställda vilket leder till en högre patientsäkerhet, kortade vårdköer och en ökad tillgänglighet.
Då är föräldraledighet ett ickeproblem, vilket det såklart ska vara i ett jämlikt och jämställt välfärdssamhälle som Sverige bör kunna vara år 2022.
Åsa Mörner
Legitimerad sjuksköterska, legitimerad barnmorska