Sociala medier påverkar mitt jobb
I januari 2006 fick jag min sjuksköterskeexamen, det var läskigt och spännande på samma gång.
Efter 14 år i sjuksköterskeyrket har jag nu en specialistsjuksköterskeexamen och arbetar sedan 7 år som ambulanssjuksköterska. Jag har inte ångrat valet av yrke en endaste dag.
Något som dock hänt i samhället under de år jag hunnit arbeta är att klimatet har hårdnat.
I privatlivet som föräldrar försöker vi skydda våra barn från det hårda klimat som råder såväl i vardagen som på sociala medier, där kommer vi till vad som just nu oroar mig med samhällsutvecklingen.
Vi som vårdpersonal gör allt för att efter bästa förmåga vårda, bota, stötta och hjälpa våra medmänniskor. Sociala medier och samhällets allt snabbare takt, i allt från krav på direkt hjälp till att någon annan ska ”lösa mina problem” gör tyvärr att vårat yrke emellanåt blir lite läskigt. Vi har ingen möjlighet att värja oss mot de emellanåt orimliga krav som ställs.
Vi är inga robotar och det händer tyvärr ibland att resultatet av vårat handlande kanske inte blir optimalt, ett felaktigt beslut vilket i stunden känns rätt eller en diagnos vi misstänker från början som vi senare får förkasta för att något annat stämmer bättre in.
I dagens sa
mhälle får man dock inte göra några misstag vilket yrke inom offentlig sektor man än utför. När vi träffar patienter har ibland personen i fråga redan googlat sig till en diagnos eller lösning på problemet. Här riskerar vi hela tiden att ”hängas ut” på sociala medier på grund av missnöje om vi inte delar deras uppfattning i sak. Vi filmas eller fotas och hatet som växer i kommentarerna vet ibland inga gränser, trots detta kommer vi varje dag till jobbet och finns där ute i samhället och hjälper våra medmänniskor. När blev det så att vi som vuxna människor inte längre kan prata med varandra utan vi ”pratar” om varandra i skriven text på sociala medier? Det är en skrämmande utveckling.
Jag undrar vad som hände med den tiden när man ringde till personens chef när omständigheterna inte blev som man tänkt sig och man som personal fick sig en ”uppsträckning” av sin chef istället för att idag få utstå förtal på sociala medier. Även om jag inte på pappret ses som gammal kan jag ibland känna att vissa saker faktiskt var som man säger ”bättre förr”. Problemet är såklart inte unikt för sjukvården men jag önskar att alla vuxna människor tänker ett extra varv innan man hänger ut en annan människa i sociala medier.
Carolina Classon
Lag. Sjuksköterska och specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård
