Jag är felvärderad

Jag blev glad när statsministern i regeringsförklaringen pratade om att villkor och arbetsmiljö måste förbättras i vården, för att fler unga ska söka sig dit och vilja stanna kvar.

Det är helt i linje med de diskussioner vi haft med politiker, ledare och medlemmar i Region och kommun.

Citat ur regeringsförklaringen ” Villkor och arbetsmiljö ska förbättras för anställda i vård och omsorg, så att fler unga vill söka sig dit och jobba kvar – i vetskapen om att jobbet inte bara är viktigt, utan också utvecklande. Fler ska kunna studera till specialistsjuksköterska med bibehållen lön.”

Men som alltid larmas det om stort underskott i budgeten. Argument som jag hört sedan jag började som sjuksköterska 1988. Skillnaden då mot nu var att arbetsmarknaden var mättad på våra professioner. Idag är det en skriande brist på all legitimerad personal i våra yrken, såväl grundutbildade som specialister.

Trots att de flesta i den offentliga debatten är överens om satsningar måste göras för att förbättra villkoren i vården, få personal att stanna kvar och locka till sig nya men det verkar inte nå fram till tjänstemännen och jag ser en viss handfallenhet inför situationen.

Därför har vårt uppsagda avtal och yrkanden riktat fokus mot bristen på löneutveckling och att man måste kunna ha en acceptabel löneutveckling och karriär när man jobbar patientnära.

I vården har termen ”produktion” kommit att bli väldigt viktig. Detta direkt hämtat ur produktionsindustrin.

Då säger jag att nu är det dags att ”marknadsanpassa” våra löner, då det egentligen inte finns något val om den nedåtgående spiralen ska brytas.

I privat verksamhet säger man att lönen är ett resultat av det arbete man utför.

Håller ni med?

Hans Nilsson
Samhällsintresserad
Lågt värderad Leg. Sjuksköterska