Investera eller nedmontera?
Sommaren står i full blom. Precis som svensk sjukvårdskris. Hur tjatigt det än låter så blir det bara värre och värre för varje år. Gravida transporteras till våra grannländer för att föda, samtliga sjukhus är fulla till bredden och personalen sliter, svettas och stångas med bristande resurser och slimmade marginaler.
Värdig vård 2017?
Men nu har vi tjoat och skrikit om krisen i flera år. Vad händer? Är det någon som ser några drastiska åtgärder någonstans?
Kanske dags att sänka kraven på hur och vad vården ska förse befolkningen med. Gå ett steg (eller flera) tillbaka och plocka bort förebyggande hälsovård såsom mödrahälsovård preventivmedelsrådgivning, kostråd, vaccinationer och kontroll av nyfödda. Bara ge ”basvård”, ungefär som under krig vid ett fältsjukhus.
Sluta forska och uppdatera riktlinjer, det medför bara mer avancerad vård vilket kräver mer av bemanningen och mer resurser generellt.
Men det vill vi väl inte?
Svensk sjukvård finansieras av skatter. Vi betalar dock ca 14 % av den totala kostnaden ur vår egen ficka. Globalt sett så drabbas fattiga när de blir sjuka, ju högre andel som ska finansieras av egna medel desto värre blir det. I Indien betalar man ca 65 % av sin sjukvård själv. Sverige är således inte sämst-men inte heller bäst. Det är faktiskt Kuba, där befolkningen endast betalar 4,4 %(!).
Citatet är av Koustuv Dalal, hälsoekonom och forskare i folkhälsovetenskap vid Centrum för Livsvetenskap på Örebro universitet. Han efterlyser en hälsoekonomisk revolution världen över. Sverige är verkligen inget undantag. Fast det beror såklart på vilken typ av vård vi vill kunna erbjuda befolkningen.
Ett av de främsta skälen till att svensk sjukvård inte kan tillgodose efterfrågan är att det fattas tillräckliga resurser för att erbjuda attraktiva villkor till bla barnmorskor och sjuksköterskor. Hög kvalité i vården kräver investeringar. Dessa investeringar ger avkastning i form av en friskare befolkning, något som genererar en bättre ekonomi för landet generellt. Så varför gör ingen nåt?
Jag kan garantera att många av våra duktiga sjuksköterskor och barnmorskor funderar på vad de ska göra när hösten kommer. För det är få som har orken och viljan kvar när det inte finns tid för vare sig god arbetsmiljö, löneutveckling eller värdig vård.
Vem är villig att investera i svensk sjukvård och därmed svensk ekonomi?
Åsa Mörner
Leg sjuksköterska och barnmorska
