Jag är barnmorska och jag är beredd att slåss för varje kvinnas rätt till sin egen kropp och för allas rätt till god och lika vård!

Det finns en bild på en kvinna som protesterar i Czarny. Hon är kanske i min ålder, hon ler skeptiskt och hon håller i en skylt som har setts bäras av kvinnor världen över i demonstrationssammanhang.

I CAN’T BELIEVE I STILL HAVE TO PROTEST THIS FUCKING SHIT

1975 födde jag mitt första barn. Jag var 20 år och det var en välplanerad och önskad graviditet. Han blev mitt första älskade barn och är idag pappa till mina första tre älskade barnbarn.
Han föddes samma år som vi fick fri abort i Sverige. Min första graviditet sammanföll med ett år som det fanns en engagerad debatt i samhället om reproduktiv hälsa och allt det präglade mig starkt. På Gotland fanns ett fantastiskt initiativ , Gotlandsprojektet som genomsyrade hela Gotland i ett abortförebyggande arbete.

Jag har alltid varit politiskt engagerad och kanske mest under den tiden. Det var samtiden, att detta hände samtidigt att jag var gravid för första gången, jag var lycklig över det och samtidigt drevs ett genomtänkt arbete för att förebygga aborter och att värna om kvinnors rätt till sina egna kroppar. Jag blev på något sätt medveten om vikten av att arbeta för kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar.

Det var då jag bestämde mig för att bli barnmorska och det blev jag.

1 § Begär en kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas, får abort utföras om åtgärden vidtas före utgången av artonde havandeskapsveckan och den inte på grund av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Lag (1995:660).

Så står det i lagen.

Fri abort har alltid mött starka känslor och diskussioner. Det gjorde det även då. Det var väl det som gjorde att Gotlandsprojektet startade. Att tro att det är lätt för kvinnor att genomföra en abort, är att göra det enkelt för sig. Ibland brukar jag säga till mina patienter: ”Den här gången var det här det minst dåliga alternativet”.

Det här var det som flera eldsjälar på Gotland förstått och därför drev ett intensivt och mycket engagerat projekt med abortförebyggande arbete. Arbetet drevs av barnmorskor, fritidsledare skolsköterskor.

Det har funnits många fantastiska människor som kämpat för kvinnors rätt till sin sexualitet och sina liv och kroppar. Jag har ett minne av min fd mans mormor som berättade för mig om när hon födde sitt första och enda barn. Hon födde hemma på köksbordet, som man gjorde 1924. Hon blödde väldigt mycket och trodde själv att hon skulle dö. Man tillkallade en barnmorska som lyckades få stopp på blödningen, men Agnes bestämde sig för att: aldrig mer. Vad gjorde man 1924? Preventivmedel var förbjudet! Men det fanns modiga män och kvinnor. Elise Ottesen Jensen och Hinke Berggren var pionjärer som åkte runt och föreläste om preventivmedel. Efter föreläsningen provade Elise Ottesen Jensen ut pessar på kvinnorna på utedasset på Folkets Hus där föreläsningen hölls. Agnes var där och hon födde inga fler barn.

Som 62-åring kanske man nu ska se tillbaka på sitt yrkesliv. Jag har haft flera olika arbetsuppgifter. Jag har jobbat på förlossning BB och gyn. Jag har jobbat på barnmorskemottagningar och ungdomsmottagning. Under tidigt 90-tal så jobbade tillsammans med en skolkurator och hade ”Tjejgrupper”. Det är nog det absolut roligaste och jobbigaste som jag gjort. Det arbetet tog mest kraft och gav mig nåt otroligt mycket. Arbetet väckte starka känslor om kvinnors och unga tjejers och tom små flickors rätt att bestämma över sina egna kroppar.
Jag brukar säga att vi inte visste vad vi gav oss in på. Vi fick flera berättelser om sexuella övergrepp. Några ledde till åtal och fällande domar. Men vi fick också andra berättelser om män som överträdde gränser i kvinnors liv. Berättelser som för alltid präglat mig.

Jag har i mitt liv arbetat med just reproduktiv hälsa. Det viktigaste ledordet i det arbetet är kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och liv. På senare tid har det dykt upp andra krafter som tror sig ha rätten att bestämma över andra kvinnors liv och kroppar. De pratar om samvete. Hur kan någon prata om samvete när man tar sig rätten att bestämma om andra kvinnors kroppar och liv?

Jag menar naturligtvis striden där några barnmorskor tagit sig rätten att hävda att de kan arbetsvägra på grund av samvetet. Hos mig väcker det en stark ilska. Att arbeta som barnmorska är ingen rättighet! De barnmorskorna har naturligtvis rätt till sin tro och sina åsikter men där går gränsen. I arbetet som barnmorska möter vi alla kvinnor som gjort en abort, vill göra en abort, gör en abort. Om man dessutom vägrar sätta in kopparspiraler för att de tycker att det är en abortmetod så inskränker det dessutom deras möjlighet att arbeta.

I vår profession ingår en människosyn där vi värnar om alla människors lika värde, att alla kvinnor bestämmer över sina egna kroppar och liv, rätt till god och lika vård och att vi respekterar och stöttar kvinnor i ibland svåra beslut. Vi är precis som många hävdar i #enannanbarnmorska trötta på att abortmotståndare lagt beslag på debatten.

Vi är många som står på våra patienters sida och är redo att ge kvinnor den vård som de enligt Sveriges rikes lag har rätt till. Vi ser aborträtten som en grundläggande del av kvinnors rättigheter och som en självklar del av svensk sjukvård som var och en som anser sig vara i behov av ska ha tillgång till utan att behöva oroa sig för stigmatisering, skuldbeläggande eller dåligt bemötande

Det här har hänt under min tid och jag har fått berättat för mig om historien inte allt för långt bort.
Det är rättigheter som vi har jobbat och stridit för.
Det är en människosyn, en samhällssyn som jag och många med mig är beredda att strida för.

Jag avslutar som min kollega och inspiratör, Åsa Mörner gjorde i tidigare inlägg med ett citat av Elise Ottesen Jensen:

”JAG DRÖMMER OM DEN DAG
DÅ ALLA BARN SOM FÖDS ÄR VÄLKOMNA,
ALLA MÄN OCH KVINNOR ÄR JÄMLIKA
OCH SEXUALITET ETT UTTRYCK FÖR
INNERLIGHET, ÖMHET OCH NJUTNING.”

Jag är barnmorska och jag är beredd att slåss för varje kvinnas rätt till sin egen kropp och för allas rätt till god och lika vård!

Ami Sundén

Legitimerad barnmorska

Den här bloggen fick jag inspiration till att skriva, av Åsa Mörners alla brinnande, engagerade, roliga, vassa och underbara bloggar. Jag fick ytterligare en spark framåt av Ulrica Oscarssons starka artikel där hon skriver om att hon är trött på abortmotståndet.