Vårdförbundets viktigaste frågor

Vårdförbundet avdelning Örebro fick ett mejl från SVT som arbetar med en inslagsserie om sjukvården i länet.

Det ställde oss frågan: ”har ni några frågor på agendan just nu som ni tycker känns extra angelägna eller som kan vara värda för oss att uppmärksamma?”

Här kommer svaret:

Ur Vårdförbundets perspektiv beror den vårdplatsbrist som idag finns i Region Örebro län på en stor kompetensförsörjningsbrist av främst sjuksköterskor, men också av andra personalkategorier som läkare och på sikt även undersköterskor.

Resultatet av detta blir längre vårdköer och mer väntetid på exempelvis akutmottagningen eftersom att det inte finns platser att lägga in de sjuka patienterna på. Det skapar också en frustration hos läkarna som behöver lägga in patienter, men när det inte finns några vårdplatser hamnar patienterna i värsta fall kvar på akutmottagningen över natten eller som överbeläggningar på avdelningar där personalen redan går kort. Vårdplatsbristen skapar också synergieffekter i hemsjukvården och självklart också på vårdcentralerna.

Vårdförbundets hållning är att det inte finns en sjuksköterskebrist utan att det istället finns en brist på goda villkor. Det finns tusentals sjuksköterskor som idag inte arbetar inom sitt yrke och bara förra året valde 8,8 % av de anställda sjuksköterskorna i Region Örebro Län att avsluta sina anställningar.

Lönen är självklart en viktig del i den ekvationen. Generellt sett är Vårdförbundets syn att våra yrkesgrupper ligger cirka 10 000 kronor ner jämfört med andra yrken som har lika många högskolepoäng som våra. Jämför man också skillnaden ur ett genusperspektiv är det tydligt att den mansdominerade privata sektorn ligger betydligt högre lönemässigt jämfört med den kvinnodominerade offentliga sektorn och att det så kallade industrimärket inte gagnar våra yrkesgrupper. Istället borde de kvinnodominerade yrkesgrupperna värderas högst fram till dess att jämställdhet uppstår. Om du räknar på en arbetsdag mellan 8-17, så får männen lön hela dagen men kvinnorna jobbar gratis den sista timman. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är 12,5 %.

Ovanpå detta är lönespridningen inom Vårdförbundets yrkesgrupper minimal. Det skiljer ungefär 40 % mellan de högst betalda och det lägst betalda vilket innebär att lönetrappan eller löneutvecklingen blir lidande. Livslönen för våra yrkesgrupper är i snitt ungefär 30 % lägre än jämförbara yrken. Det är oacceptabelt.

Men lönen är inte allt. Lång ifrån. Det handlar också om god arbetsmiljö och forskningen visar tydligt att personer är mer villiga att stanna på arbetsplatser där de får möjlighet att påverka sin egen arbetssituation. I dagens sjukvård är det ytterst få som har möjlighet till det. När du som ensam sjuksköterska har ansvar för 11 svårt sjuka inneliggande patienter och du knappt hinner gå på toaletten under ett helt arbetspass eller än mindre äta din lunch tröttnar du. Kanske inte efter ett pass, men när möjligheterna till vila och återhämtning försvinner vid i stort sett varje arbetspass under flera månader i följd blir risken överhängande att du funderar på att byta arbete. Rasten är en förutsättning för att orka hålla ett helt arbetspass.

På andra enheter inom Region Örebro län går det 20 patienter på en sjuksköterska. Det är självklart en ohållbar arbetssituation som i grunden inte bara blir en arbetsmiljöfråga för den enskilde anställde utan i förlängningen också för patienterna och patientsäkerheten.

Det är inte konstigt att arbetsgivare som erbjuder andra villkor som går lite utanför de gängse normerna får kö till sina annonser jämfört med annonser som kommer från arbetsgivare som bara erbjuder samma gamla villkor som alltid funnits.

Hur kommer det till exempel att våra yrkesgrupper inte har kompetensutveckling på schemat? I Vänersborg tog arbetsgivaren just det initiativet och erbjöd 80 % arbete, med 20 % kompetensutveckling på schemat och fick direkt fler sökande till sina tjänster än vad som varit deras verklighet de senaste åren då knappt någon ens svarat på deras annonser.

Mellan Vårdförbundet och Region Örebro Län tecknades ett kollektivavtal om Akademisk Specialisttjänstgöring (AST) förra året. I korthet innebär det att du som vill specialisera dig inom våra yrken får göra det inom ramen för din anställning. Halva tiden ägnar du åt studier och den andra halvan ägnar du åt arbete. På så vis kombineras studier med verksamhetsförlagt arbete. Hittills är det 70 personer som påbörjar studier med AST-villkor. Här är Vårdförbundet väldigt frågande till varför Region Örebro län inte använder det som en motivator vid till exempel annonsering av nya tjänster eller som en möjlighet att få redan anställda att stanna kvar. Och då pratar vi ur en brist-situation. Att beskriva i en annons att ”kom hit – här finns det kompetensutvecklingsmöjligheter inom ramen för din anställning” skulle vara ett bra steg i rätt riktning.

Men Vårdförbundet vill också prata kompetensutveckling utöver kompetensbrist. Hur kan en anställd sjuksköterska göra karriär inom Region Örebro län utan att gå vägen via chefsposition? Idag finns det få möjligheter till det. Vårdförbundets medlemmar måste få möjligheten att kompetensutveckla sig inom sin anställning och på så vis kan arbetsgivaren sedan använda de nya kompetenserna till att utveckla vården.

Vårdförbundets inställning är också att det måste finnas möjligheter till att använda olika kompetenser på olika sett. Det är, till exempel, inte bara inom psykiatrin som det behövs psykiatrisjuksköterskor. De behövs i allra högsta grad även inom den medicinska vården. Idag är sjukvården uppbyggd i stuprör där en åkomma hanteras i taget och i första hand på olika enheter. Vårdförbundets idé om den personcentrerade vården bygger snarare på att sätta personen bakom patienten i första rummet och bygga upp sjukvården runt hen. För att nå dit behöver sjukvården sluta tänka i stuprör och istället använda sjukvårdens kompetenser på andra sätt än idag. Det handlar inte om att vända upp och ner på sjukvården och göra om allt, men genom att skruva lite på tankesättet och till exempel våga använda psykiatrisk kompetens i den somatiska vården och tvärt om skulle man vinna mycket.

Vårdförbundet skulle vilja påstå att om en arbetsgivare gör som den alltid gjort så kan de lugnt förvänta sig samma resultat som de hittills fått. De arbetsgivare som istället väljer att pröva nytt och vågar gå utanför ramarna kommer att vara vinnarna.

Ta en sådan sak som schemat. Idag jobbar många utifrån samma typ av schemaläggning som det gjordes på 70-talet. Våga tänk nytt. Anpassa och skapa förutsättningar för att bli en mer attraktiv arbetsgivare.

Vi vet också, genom forskning, att var femte nyutexaminerad överväger att sluta inom sitt första år som yrkesverksam på grund av den situation som de möter som klara sjuksköterskor. Där jobbar Vårdförbundet för att den nyutexaminerade ska få upp till ett års strukturerad yrkesintroduktionen istället för den idag knappt en månads långa inskolningen.

Så sammanfattningsvis vill Vårdförbundet upprepa. Det finns inte en kompetensförsörjningsbrist. Det finns en brist på goda villkor. Och här måste politiker och tjänstemän till att börja med fundera över vilken sjukvård Sverige ska kunna erbjuda i framtiden och därefter skapa förutsättningar så att det finns personal som kan försörja den sjukvården. Då är schyssta villkor en oerhört viktigt förutsättning.

 

Marcus Folkö Müntzing

Leg sjuksköterska

Vice avdelningsordförande

Följ avdelning Örebro i sociala medier!