Konsten att vara en konstruktiv gnällspik

”Man ska vara glad för det lilla”
”Det kunde vara värre”
”Det finns de som har det mycket sämre”

Titt som tätt får jag till mig att ”Ni måste vara mer positiva, visa hur bra yrket är, hur ska det annars bli?” Men är det verkligen vår roll att visa upp en fasad av hur himla bra allting är?

Många av de politiker jag möter frågar varför vi inte försöker sprida positiva nyheter som faktiskt lockar personer till att söka sig till vårdutbildningar. Ungefär som att göra reklam för en produkt alltså. Är det verkligen ett fackförbunds uppgift?

”En fackförening är en arbetstagarorganisation som sluter samman arbetstagare från en viss yrkeskår (yrkesförbundsprincipen) eller arbetsplats (industriförbundsprincipen) för att företräda deras intressen gentemot arbetsgivare. Detta kan bland annat innebära förhandling om löner, regler på arbetet, klagomålsprocedurer, regler angående anställning, avskedande och gynnande av arbetare, fördelar, arbetsmiljö och arbetsförhållanden.” Läs gärna mer om fackföreningar på Wikipedia.

Ett fackförbund är som en sorts ”Klagomur”. Medlemmar framför olika problem som fackförbundet försöker att hantera. Det kan vara ett enskilt ärende där en individ hamnat i kläm på något vis och det kan handla om generella arbetsmiljöproblem- oftast relaterade till en alltför hög arbetsbelastning och låg bemanning. Inte helt ovanliga bekymmer i vården nu för tiden. Frågorna handlar också om en felvärdering av yrkesprofessionen, om bristen på karriärvägar och avsaknad av hälsosamma arbetstider.

När vi får till oss ”problemen” lägger vi fram en strategi för hur det ska hanteras. Vi möter arbetsgivare och beslutsfattare och presenterar den bilden våra medlemmar visat oss och erbjuder sedan en eller flera alternativ till hur man kan lösa situationen. Vore det inte konstigt om vi istället berättade om hur bra allting är?

Däremot pratar vi gärna om positiva exempel och välfungerande enheter, att det finns skäl att använda dem som förebild. Vi lägger fram förslag om hur villkoren behöver förbättras och hur kompetensförsörjningen kan lösas. Att komma med konstruktiva förslag om hur man kan förbättra och lösa problem är vår främsta uppgift! Tyvärr talar vi ofta för döva öron. Eller åtminstone får man ju den uppfattningen, med tanke på hur lite åtgärder som sätts in för att lösa krisen i vården.

Jag valde att utbilda mig till ett fantastiskt yrke, det råder inga tvivel om det. Jag tror att alla inom vården kan skriva under på att det inte finns något som slår känslan att kunna hjälpa en medmänniska, lindra sorg och smärta, stödja och vårda. I min profession får jag se ett foster växa fram till ett barn, jag får möta kvinnor och familjer som befinner sig i allt från lyckorus till djupaste kris. Det är verkligen få förunnat att ha ett sådant yrke.

I min roll som förtroendevald möter jag medlemmar, politiker och media i ett konstant flöde. Medlemmar som vänder sig till mig gör det oftast inte för att berätta om att de älskar sitt arbete, utan för att de har problem med något som kan relateras till deras jobb. Men att de brinner för sin profession, det råder det inga tvivel om. Varför skulle de annars kämpa på i hård motvind?

Det är arbetsgivarens jobb att göra reklam för hur bra det är att arbeta hos just dem. Det är våra förtroendevalda politikers uppgift att presentera vilka åtgärder som gjorts för att lösa krisen med brist på vårdplatser, stigande sjukskrivningar och en allt större kompetensflykt. Vi har många lösningar- det är hög tid för våra beslutsfattare att verkligen genomföra dem.

Att arbeta fackligt handlar inte om att gnälla. Det handlar om att vara en konstruktiv gnällspik.

Åsa Mörner, konstruktiv gnällspik
Leg sjuksköterska och barnmorska
Förtroendevald Vårdförbundet avd Örebro