Barnmorska

 

 

 

 

 

 

 

 

Att jag skulle bli sjuksköterska det visste alla från det att jag var liten flicka. Vägen dit var rak och snabb. Men någon gång i framtiden ville jag också jag bli barnmorska. Men det fick bli någon gång i framtiden när jag var mer mogen; mer vuxen. Jag tyckte inte man kunde bli barnmorska när man var en shotsdrickande partypingla som mest var intresserad av krogen och skidresor. Nä, barnmorskor var seriösa, engagerade, kunniga och starka kvinnor. Det fick nog vänta lite till….

18 år senare var jag inte mer mogen, men seriös och engagerad. Med färska kunskaper i sexuell hälsa, obstetrik och gynekologi satte jag på mig skylten Legitimerad Barnmorska. Jag kommer ihåg känslan när jag gick till mitt första arbetspass på förlossningen som färdigutbildad; rak i ryggen, på darriga ben.

På förlossningen var man alltid ” på tå”. Det gällde att direkt, utan dröjsmål veta vilka handgrepp man behövde använda, vilka läkemedel som skulle ges, vilka knappar som skulle tryckas på. Men det kunde också handla om att ta ett steg tillbaka, se hur bra föräldraparet klarar det själva, stå vid sidan av och övervaka. Vara beredd men tillbakalutad.

Hur är det på jobbet nu då? Jo tack, arbetet som barnmorska på en barnmorskemottagning, där jag numera har min tjänst, är varierande. Vissa dagar går på rutin men de flesta dagar kräver mitt fulla engagemang och varje dag får jag använda hjärta, hjärna och kropp. Jag mäter blodtryck, jag mäter magar, normalt eller avvikande? Huvudet ner, rumpan upp, eller? Aldrig chansa och tänka det går nog!

Det handlar om att lyssna, då menar jag inte slölyssna utan ställa rätt följdfrågor, leda deras tankar vidare, hitta sina egna lösningar och svar- att lyssna aktivt och engagerat. Men jag ställer också mycket frågor: ”Använder du någon tobak?” ”Har du någon gång blivit utsatt för våld, känt dig hotad eller rädd?” ” Hur vill du ta ditt preventivmedel?” ”Vad tänker ni om amning?” ”Är det något mer du vill att vi ska prata om?”

Jag jobbar med det som är normalt och frisk men också med dem som är sjuka både kroppsligt och psykiskt.

Jag tar cytologprov på de som är rädda och på de som är  vana. Och de som är livrädda. Förklarar, undervisar, motiverar och handleder, både patienter och blivande kollegor. Stöttar de som vill amma, stöttar de som inte vill amma. Visar föräldrar det nyfödda barnets förmågor och barnets rättigheter. Ibland tänker jag att det här barnet kommer bli väl omhändertaget och få en bra barndom. Men ibland är jag oroad.

Jag får också möta ungdomars livsglädje, oro, ångest. Jag tänker att de är framtiden, måste prioriteras, värdesättas, tas på allvar. Jag blir glad av dem! Hur kan man inte bli det?

Mina kollegor imponerar mig, de är så engagerade, kunniga, smarta och drivande! De utvecklar vården, forskar och driver projekt -men jag bländas också av dem som varje dag gör ett engagerat arbete på t.ex. en mottagning eller vårdavdelning utan att få den uppmärksamhet de är värda att få. De, och jag bidrar också till framtiden genom att bedriva en säker vård.

 

Vi knotar på, tycker vårt arbete är viktigt. Hur kan man tänka att det inte är det?

Visst har jag ibland tvivlat på mitt yrkesval särskilt när jag tänker på den höga arbetsbelastningen, lönen och arbetstiderna. Ibland känner jag mig undervärderad .

Jag oroas över förändringarna inom vården, nerdragningar och sparbeting. Jag vill ju fortsätta jobba som barnmorska med förutsättningar för att kunna erbjuda den bästa möjliga vård man kan få.

Jag är en stolt barnmorska som både idag, på Internationella Barnmorskedagen, och alla andra dagar, vill hylla den fantastiska barnmorskeprofessionen!

 

Helen Ling LeijenHelen Ling Leijen

Legitimerad barnmorska

Följ avdelning Örebro i sociala medier!