Att sluta ge vård som inte efterfrågas

När checklistan blir viktigare än personen bakom patienten.

När jag jobbade på vårdavdelning en kväll kom det upp en patient med en gammal fel läkt fraktur. Hen hade sökt för detta och var planerad för operation dagen därpå. Jag fick ingen kläm på den här patienten. Hen var stressad, svår att nå fram till och ville inte ta in information. När hen hade farit runt i korridorerna några timmar, suttit utanför avdelningen och vaggat av och an och inte varit mottaglig för mina försök till lugnande samtal, började jag känna mig en smula irriterad.

Situationen fick gå runt i mitt huvud en stund. Jag bestämde mig för att gör ett seriöst försök att nå hen och den här gången gick hen med på samtal.

Jag fick fram att en operation var det absolut värsta hen kunde tänka sig, hen var livrädd.

Men varför sökte du då, frågade jag. En anhörig hade sagt till hen att sådär kan hen inte ha det, varpå patienten sökte vård. Vilka besvär upplever du då sa jag, har du ont, svårt med funktionen eller vad är problemet? Egentligen hade inte patienten några problem, det ser ju lite fult ut sa hen men det är inte viktigt för mig. Jag vill bara slippa operation.

Jag gjorde en kontroll på distalstatus och allt var ok, känsel, cirkulation, funktion och kraft. Enligt min bedömning fanns inget behov av kirurgi.

Jag kontaktade läkaren och meddelade att patienten inte önskade operation längre och om det inte fanns medicinska indikatorer som jag missat så var det nog läge att tänka om. Jag fick ett mycket irriterat bemötande tillbaka.

Vad är det som får vårdens professioner att tro att vi står över patienten när det gäller att bestämma vilken vård som ska ges? Vi gör det hela tiden, ger vård som inte efterfrågas, vårdar mot mål som är uppsatta utifrån medicinsk diagnos, men inte utifrån vad som är viktigt för personen bakom patienten.

Det sker när vi tänker på hälsa som frånvaro av sjukdom. Det sker när vi anser att vår expertis om vården är viktigare än personens expertis om sin egen situation.

”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte endast frånvaro av sjukdom.” WHO

”Hälsa är att må bra – och att ha tillräckligt med resurser för att klara vardagens krav – och för att kunna förverkliga personliga mål.”

Det pågår ett ständigt slöseri av resurser på vård som ingen efterfrågar. Det finns resurser hos varje person som möter vården som vi inte tar vara på.

Vården måste ställa om. Ställa om till personcentrerad vård!

Vill du veta mer om personcentrerad vård, kontakta oss!

Sahra Strandberg, Avdelningsordförande