En biologisk instinkt och en mänsklig rättighet

Den biologiska instinkten som tickar allt högre ju äldre vi blir. Likt en gigantisk Big Ben tronar den upp sig med ett öronbedövande dån vid 35 årsstrecket och dundrar ut sitt budskap – NU ÄR DET DAGS ATT ”SKAFFA” BARN!

Men det där med att ”skaffa” kan innebära vitt skilda saker. En del hinner knappt ens vara i närheten av det motsatta könet innan en befruktning äger rum. Andra vänder ut och in på sig själva och genomgår mängder av undersökningar, behandlingar och ingrepp, allt genom blod svett och tårar. Och pengar. För en del finns det inte ens en chans att försöka bli förälder, instinkten bromsas redan vid ”start” antingen pga att man lever i ett samkönat förhållande eller för att man helt enkelt inte har något förhållande över huvudtaget. Frivilligt eller ofrivilligt.

Så det där med att ”skaffa”….det är ett relativt begrepp.

Nyligen beslutade Sveriges Riksdag att även ensamstående kvinnor ska erbjudas samma möjligheter som de som lever i parrelationer. Det har hänt en hel del sedan 1982 då det första barnet i Sverige föddes efter en assisterad befruktning. Såhär i efterhand så känns det ju självklart att även lesbiska par och ensamstående kvinnor ska ha samma rättigheter att få ge sin biologiska instinkt en medicinsk möjlighet att bli uppfylld. Men så har det inte alltid varit.

Nästa debatt i fertilitetsdjungeln är surrogatmödraskapet. Om alla ska ha samma möjligheter att komma ett steg närmre bebislyckan så är det väl rimligt att även livmoderlösa individer får samma rättigheter? Men debatten om surrogatmödraskap är kanske inte lika tydlig gällande vems rättighet vi egentligen menar när vi vill skapa jämlikhet i den medicinska världen. Handlar det om ett fritt val, en altruistisk handling, eller är det handel med människokroppar och ett kommersiellt utnyttjande av kvinnokroppen?

Den biologiska instinkten. Är det en mänsklig rättighet att få barn? Att bli förälder är ett livsmål för många människor och insikten att man aldrig kommer kunna bli det kan utlösa en stor kris och en livslång sorg. Det kan räknas som en av de primära drifterna hos den mänskliga varelsen (vilket inte betyder att alla har den driften). Visst är världen snedvriden när västvärlden spenderar stora belopp på fertilitetsbehandlingar och surrogatmödraskap samtidigt som det finns 100 miljoner gatubarn i världen vars mänskliga rättighet borde vara att växa upp med en eller flera föräldrar; biologiska eller inte?

Vad räknas som en mänsklig rättighet och hur värderar man den?

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska