Hur mycket får det kosta?
Från och med den 1:a januari blev det gratis med mediciner till barn och ungdomar under 18 år. Men även om du som förälder inte behöver betala när du står på Apoteket och hämtar ut medicinen så finns det ju kostnader för detta. Närmare bestämt 400 miljoner per år (i beräkningar, vad slutsumman blir går kanske inte att förutspå exakt).
Det är också avgiftsfritt med sjukvård upp till 25 års ålder, gratis preventivmedel tills du fyller 26 och personer som fyllt 85 år betalar inte de avgifter som ingår i högkostnadsskyddet för besök. Dessutom är det gratis att gå till barnmorskan (bortsett från cellprover) och gratis att gå till barnavårdscentralen.
Gratis är gott. Men är det verkligen gratis?
Det är ju faktiskt inte gratis. För någonstans så måste det ju betalas, även om det som sagt inte sker i samband med vårdtillfället eller från en enskild plånbok. Och samtidigt som viss vård subventioneras till ”gratis” så är tex tandvårdskostnader på helt andra nivåer. Rätt eller fel?
Vi har en skattefinansierad vård i vårt land. Den är avundsvärd för många länder i världen där sjukvården bedrivs ur konkurrens- och vinstintresse; vården du får baseras på hur mycket pengar du har eller, om du är lyckligt lottad; har en bra sjukvårdsförsäkring som täcker kostnaden för den vård som krävs för att du ska bli frisk. Ur det perspektivet så är den svenska vården betydligt mer jämlik. Ändå är den inte alls det- jämlik alltså. För faktum är att olika landsting, regioner och kommuner beslutar själva om hur avgiftssystemet ska se ut i till viss vård och därför kan du få betydligt ”billigare” vård i ett landsting än vad du får i ett annat. Rätt konstigt om man tänker att vi är ett och samma land….
Så kan man egentligen säga att vården är gratis? Indirekt så betalar vi ju faktiskt genom vårt hyllade och hatade Skattesystem. Det hyllade och hatade Skattesystemet som kan skapa mängder av diskussioner i fikarummet utifrån politisk ideologi. I USA är det nästan ett skällsord.
Oavsett vad man tycker om skattesystemen i Sverige så känns det svårt att föreställa sig en icke skattefinansierad vård. I alla fall om vi vill ha ett något sånär jämlikt samhälle. Men vilka nivåer är vi beredda att lägga vår skatt på för att kunna erbjuda ”gratis”? När man beslutar om vad och hur vården ska subventioneras så måste det finnas en kostnadseffektivitet i resultatet. Även om det låter inhumant.
Finns det ett tak för hur mycket vården får kosta? Hur mycket är DU beredd att betala?
Åsa Mörner
Leg barnmorska