Lucka nr 12: ”Tänd ett ljus och låt det brinna”- grejen

Rubriken är en del av texten från Triads låt ”Tänd ett ljus”. Jag kommer återkomma till den låten flera gånger i det här inlägget.
I februari år 1945 skrev ordförande för Svensk sjuksköterskeförening följande utskick i medlemstidningen:
”Vår hjälp till våra hårt prövade grannländer får inte minskas – den behöver istället ökas. Vi ha allt vad vi behöva, medan människor i vår närhet duka under av svält och umbäranden – kan vi då låta bli att dela med oss.”När detta lästes av vårdpersonal i Sverige hade världskriget rasat i vår närhet i flera år.

”..låt aldrig hoppet försvinna”

Idag är flyktingströmmarna större än någonsin förr. Människor flyr från ett krig som har inslag av vidrigheter som sällan skådats i modern tid. Många flyr mot Sverige.I texten från Svensk sjuksköterskeförening nämns ordet Grannländer. De krigsdrabbade länderna i Mellanöstern varifrån många flyr ses av vissa som för avlägsna för att det elände som händer där ska behöva belasta oss på något vis. Vi hör liksom inte ihop enligt dem.
Att vi snart ska fira en högtid som till stor del baseras på händelser som utspelade sig i just Mellanöstern för snart 2016 år sedan, har inte kopplats in i sammanhanget. Jag menar att dessa länder på ett sätt är våra grannläder. Jag menar att vi hör ihop.

” Men det är samma himmel, det är samma hav, och stjärnan som jag såg,
föll för allting som vi drömmer, föll för att vi aldrig glömmer”

Texten från medlemstidningen fortsätter ” I förlitande på att sjuksköterskekåren här vill göra en verklig hjälpinsats”
Vårdpersonal har från det att flyktingströmmarna började nå Sverige bidragit på olika sätt med hjälpinsatser utöver det vanliga, och fortsätter att göra det. En del möter flyktingar på sina arbeten, en del möter upp redan vid gränsen. Precis som det var under andra världskriget då kriget låg närmare oss geografiskt sett.
”Nu måste vi alla vara med” – är orden som avslutar uppmaningen att samla in pengar från sjuksköterskekåren.

Imorgon kommer Lucia för att sprida ljus i mörkret – kanske är det så vi måste agera också.
Jag är stolt över att tillhöra ett yrke som är och kommer vara stöd åt de många som flyr till Sverige. Arbetsinsatserna som krävs är många och flera av dessa är prövande. Även om behovet tycks överdådigt så ska vi minnas att varje enskild insats kan vara den insats som innebär en vändning för just den individen – mot ett bättre liv.
I allt detta är det viktigt att vi stöttar varandra, och avslutningsvis..
”.. lova var rädd om dig själv, en hälsning du får”

Jonas Åkerman
Leg. Barnmorska
Vårdförbundet