Högspecialiserad vård utan specialister

Operationsdagen; du rullas in i operationssalen och väntar på narkos och den sedan länge planerade operationen som kommer att förbättra ditt liv. Du förväntar dig att bli sövd av en anestesisjuksköterska och opererad av en kirurg. Eller går det lika bra med en sjuksköterska utan specialistutbildning inom anestesi? Det är ju ändå en sjuksköterska. Och läkare som läkare väl? Borde funka med en allmänläkare?

Nej, självklart inte. Vi förväntar oss att de som arbetar på operation har en särskild utbildning för just det de håller på med. Lika självklart som att det är en barnmorska som förlöser dig eller hur?
Varför är det inte så när det gäller den du möter på en vårdcentral. Visst borde det vara självklart att det är just en distriktssköterska; lika självklart som att den som vårdar ditt barn är barnsjuksköterska. För att inte tala om psykiatri, det borde väl ändå kräva specialistkompetens?

Med tanke på hur specialiserad vården är så borde det väl vara självklart att professionen du möter har motsvarande specialisering. Men synen på omvårdnad följer inte nutidens högspecialisering inom hälso- och sjukvård. Den är gammal och förlegad. Varför krävs det inte att den som vårdar våra multisjuka äldre har specialistutbildning inom just vård av äldre?
För att effektivisera och skapa trygghet och säkerhet inom vården krävs en investering
Den insats som krävs initialt betalas tillbaka i mångfald i form av en säkrare vård med färre vårdskador.
Om vi inte förändar synen på specialistutbildade så kommer det kanske snart inte att finnas några. Är vi beredda på att ta konsekvensen av det? 

/Åsa Mörner