Den svenska skamvrån

Kvinna, 28 år, gravid. Tyvärr har inga kontroller gjorts under graviditeten så exakt hur långt gången graviditeten är vet man inte, inte heller hur barnet ligger i magen eller om ens någon av dem är eller verkar friska.

Kvinnan sjunker ner på golvet hemma i sitt badrum och börjar krysta. Hennes partner försöker göra sitt bästa men har svårt för att hantera situationen och därmed svårt att fokusera. Krystandet håller på länge. För länge.

Barnet är dött när det föds och kvinnan förblöder.

Dystopi av Sverige 2026?

Mödra- och spädbarnsdödligheten är en av de lägsta i världen i Sverige. Att jämföra med länder som till exempel Niger vore förmätet. Men den pågående nedmonteringen av den svenska kvinnosjukvården är skamlig, ett så pass rikt land som vårt med högutbildad, kompetent personal och en tidigare stadig uppgång och utveckling av vården ska inte tillåtas ta den riktning som det har gjort sedan en alltför lång tid tillbaka. Att försämra den vård som vi kan erbjuda kvinnan och det ofödda barnet är vidrigt och intelligensbefriat, varför händer det inget, varför är det ingen som gör något? Har vi verkligen varit på toppen av utvecklingen, är vi på väg nedför en brant backe?

Barnmorskor har tillsammans med gravida och nyförlösta ropat länge nu. Personalstyrkorna på kvinnokliniker och mottagningar går på knäna och kan inte längre hålla huvudet ovanför vattenytan och nyligen fick en gravid kvinna med prematurt förlossningsarbete och tvillingar i magen skyfflas runt mellan diverse olika instanser för att det inte fanns tillräckligt med resurser att ge henne och de ofödda barnen en värdig och trygg förlossning och omhändertagande.

Hur ser framtiden ut och hur vill du att den ska se ut? Och ännu viktigare; förändringen måste påbörjas NU!

Jag skäms. Jag skäms över att vårt rika land tillåter det här år 2015. Sverige är placerat i skamvrån.

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska