Obegränsad fertilitet som ny löneförmån

Löneförmåner. Friskvårdscheckar, träna på arbetstid, extra semesterdag, ledig dag innan röd dag, utvecklingstid… Det finns många olika förmåner man kan erbjudas som anställd. Till och med att frysa ned dina ägg. Om det gäller spermier vågar jag inte uttala mig om, men antar att det bara gäller ägg eftersom synen på den manliga fertiliteten tycks vara oändlig.

Är det bra eller dåligt? Kvinnor upplever en ”fertilitetsstress”, samhällets och kanske den enskildes krav är att du ska hinna utbilda dig, skaffa ett fast arbete, göra karriär, köpa hus, spara till en rejäl buffert, resa jorden runt….listan kan göras oändlig av mer eller mindre viktiga saker som du ska bocka av innan det är dags för Operation Bebis. Som arbetsgivare vill du erbjuda dina anställda att inte behöva känna stress inför en sinande fruktsamhet, kanske dra ut på spannet för föräldra- och graviditetslediga anställda och kunna nyttja din personal när du vill. Är det arbetsgivaren som ska godkänna när du som anställd får ”använda dina ägg” också? Antar att det inte finns på print, men om det nu är arbetsgivaren som så att säga ”äger förmånen” att betala för fertilitetsbevarande insatser så kan man ju fundera på om det inte skulle kunna finnas ”bra och mindre bra” tillfällen för företaget att en av deras anställda ”försvinner” från verksamheten en mer eller mindre lång tid.

Läste om en kvinna som, lagom till pension, kommer att föda fyrlingar. Hon lär ju inte ha några svårigheter att veta vad hon ska göra som pensionär i alla fall… Kvinnan har befruktats av donerade ägg och donerad sperma, men det skulle alltså lika gärna kunna vara hennes egna, nedfrusna ägg som befruktades. Det kommer alltid kommentarer om att man ”är för gammal” för att få barn, men det är inte så ofta man nämner hur landstingsfinansierad fertilitetsassistans ser ut vad gäller ålder, då man gör enormt stor skillnad mellan könen; kvinnan ska helst inte vara över 40 år medan mannen kan vara så ”gammal” som 55 (!). Jämlik vård, någon? Och argumentet att man ju inte ”ska få barn” efter en viss ålder är inget bra argument heller, för då skulle ju fertilitetsbehandlingar inte behöva existera överhuvudtaget. Om vi låter det ”naturliga” styra alltså. Vem har förresten bedömt hur vital den 55-årige mannen är, hur mycket orkar han?

Svårt att ha en tydlig åsikt med vettiga argument om när det är försent eller inte med andra ord. Frågan är om kvinnor och män känner till begränsningen i att frysa sina ägg? Och att det handlar om ett komplicerat hormonellt pussel för att kunna skörda ägg, att det behövs flera tillfällen för att kunna få tillräckligt många (eftersom många nedfrusna ägg inte är befruktningsdugliga) och att den bästa åldern för att frysa sina ägg är 18-19 års åldern? Hur många är anställda på ett företag med löneförmåner då?

Invaggar vi människor i en falsk fertilitetstrygghet där hoppet om det biologiska barnet är oproportionerligt stort? Varför skapar vi inte ett samhälle där barnafödande, föräldraledighet och vabbande inte missgynnar kvinnor istället? Är det förresten en rättighet att få barn överhuvudtaget?

Vad är en rimlig löneförmån och vad är viktiga samhällsfrågor?

Obegränsad fertilitet som löneförmån? Eller en falsk förhoppning om att fertiliteten är oändlig?

Åsa Mörner

Leg. Barnmorska