Se upp för dagens nya "kvinnofälla"
Visst är vi fantastiska vi kvinnor! Vi är alltid beredda – ligger i högsta beredskap! Genom alla tider har vi funnits på plats och varit tillgängliga.
Vi är tydligen så till vår natur och verkar ha rätt utrustning för det. Som mödrar under småbarnstiden t ex är alla våra sinnen påkopplade, även ”det sjätte” och vi är ständigt i beredskap dygnet runt. Medan pappa sover djupt, hör vi minsta knäpp från barnkammaren och är beredda att göra en viktig insats.
Under en lång tid har vi sakta frigjort oss ur ”kvinnofällan” hemma och försöker numera dela vårt ansvar för barn, hem och försörjning med vår partner. Väl ute i arbetslivet har vi äntligen hittat vår frihet, eller?
Idag kommer många signaler från våra yrkesgrupper, både inom kommun och landsting, om att arbetsgivaren vill ta till vara vår förmåga att vara beredda.
Hör och häpna, den nya lösningen på bristen av sjuksköterskor är numera att inte bara schemalägga beredskap ( den har ju funnits länge inom en del verksamhetsområden ) utan numera kan man bli erbjuden att ”ligga i beredskap” med full lön nattetid och även helger, för att täcka upp när det fattas folk. Arbetsgivarens förslag att lösa bemanning känns minst sagt desperata.
Glöm det där med 11 timmars dygnsvila, 34 timmars veckovila! Det finns tydligen alltid undantag och kryphål numera.
Man bemannar upp med undersköterskor så tillräckligt många huvuden finns på avdelningen.
Det går så bra!?
Men, det medicinska ansvaret har sjuksköterskan i beredskap hemma om något skulle hända och mycket kan hända under inställelsetiden….
Så se upp med nya ”kvinnofällan”, vi är ju i huvudsak kvinnor som fortfarande har svårt att säga nej!
För mig låter ”kvinnofälla” nästan som ”råttfälla”. Faktum är att vi ofta arbetar med vårt hälsosamma liv som insats så associationen är kanske inte så dum. Dessutom riskerar vi i värsta fall vår legitimation. Är det värt det?
Barbro Sigfridsson
Förtroendevald sjuksköterska
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Herregud vilken kvinnosyn du har. Ja för det är din egen kvinnosyn du beskriver i det här inlägget. Repersenterar du mig?, som man och heltidsarbetande sjuksköterska med tre barn. (Ja det finns faktiskt män inom vården idag och vi är absolut inte läkare allihop.) Och min fru då, står hon vid spisen när jag jobbar tror du. Nej hon jobbar också heltid.
Men är hon snäll kan hon få en liten dask på rumpan när jag kommer hem(ironi), helt i linje med hur du beskriver kvinnor som menlösa offer som inte kan säga nej.
Så, ta ditt uppdrag på allvar och gör något åt situationen istället..
Beklagar Anders att du inte uppfattat vad jag vill komma åt och jag vänder mig faktiskt i första hand till kvinnor, eftersom vi på avdelningen denna veckan bloggar om kvinnans situation med tanke på kvinnodagen 8 mars.Du kanske har missat det? Du får ursäkta om du känner dig exkluderad idag.Jag våndas i alla fall över hur illa vår yrkesgrupp mår (även många män) och är av uppfattningen att manliga sjuksköterskor generellt sätt är bättre på att säga ifrån när arbetsbördan blir för stor. Mina kvinnliga kollegor är otroligt lojala och slår ofta knut på sig själv med risk för den egna hälsan.I botten tror jag vi tänker på patienterna, att inte de ska bli lidande.Jag möter det ständigt,när jag är ute på arbetsplatsbesök. Man byter och krånglar i schemat och tar på sig extra turer. Ställer t o m numera upp på beredskap för att lösa arbetsgivarens bemanningsproblem.Hur patientsäkert är det? Medlemmar ringer och är slutkörda och vet inte hur de ska ta sig ur situationen, ber Vårdförbundet om hjälp, men vi måste tyvärr ge svaret att de själva måste säga nej. Det kan vi inte göra åt dem. Däremot lyfter vi arbetsmiljön i alla forum vi är med i och påverkar. Den frågan ligger överst på agendan i varje möte numera. Vi i Vårdförbundet tar verkligen uppdraget på allvar, men Vårdförbundet är också den enskilde medlemmen,som måste göra sin del för att vi ska få en bättre arbetsmiljö.
OBS! Jag har inte kallat någon kvinna menlös – det är din etikett! Jag kallar dem lojala. Jag ser också att de yngre sjuksköterskorna är bättre på att säga ifrån, men inte alla, och de som gör det gör det på sitt sätt. Radikalt! Man hoppar av yrket och ändrar yrkesinriktning. Det gynnar inte det nu rådande bemanningsläget.
Jag misstänker att du missförstått budskapet i blogginlägget. Det handlar om att spegla en klassiskt kvinnodominerad yrkesgrupps typiska arbetsvillkor som dessvärre bygger på att utnyttja de anställdas välvilja. Det drabbar ju såklart även de män som arbetar i vården eftersom de har samma villkor. Inlägget är till för att skapa debatt om den snedvridna arbetsmarknaden med slimmad bemanning och ett hårt arbetsklimat.
Hälsningar
Åsa
Vilka blir deslegitimerade?? Inte för våra misstag utänkt mindre än 20 Per år och då pga egen psykisk ohälsa eller beroendesjukdom! kan inte vd gå i spetsen för kunskapen att vi INTE riskerar leget på jobbet varje pass!
Vi ska givetvis inte gå rädda till jobbet varje dag och tro att vår legitimation står på spel. Men tar vi på oss så många arbetspass, som vi ofta gör idag, blir vi utmattade och det är svårt att utföra sitt arbete säkert med den skärpa och koncentration som krävs. Återhämtning och vila är ett måste inom vårt ansvarsfulla yrke. Vi är inga supermänniskor. Vi måste inse det och ta ansvar för att arbeta säkert så långt det beror på oss. Vårdförbundet måste varna när vi ser att många ignorerar sin trötthet och kör på. Det är inget hot, det är omsorg om våra medlemmar.