Internationella Mansdagen- varför då?

Idag är det Internationella Mansdagen. Dagen är bland annat till för att belysa hälsan hos män och ska lyfta fram positiva förebilder som kan skapa jämställdhet. Det finns också en dag för kvinnor, den 8 mars ”firas” Internationella Kvinnodagen. Jag är osäker på om det finns en ”Transgender dag”, något som vore självklart utifrån att vi har en dag för kvinnor och en för män, för faktum är ju att alla människor upplever inte att de är man eller kvinna, i alla fall inte i den  bemärkelsen som samhället har på könen. Enligt mansforskaren Lars Jalmert är Mansdagen i alla fall en onödig dag skapat av antifeminister, en dag att visa upp mannen som ett offer.

Jag funderar en hel del kring genus, heteronormativitet och samhällets klassiska indelning av människor; man-kvinna; Man möter kvinna, ”parar” sig, kvinna föder barn, mannen ”tar hand om” familjen. Känns rätt förlegat, eller hur? Men har du någonsin tänkt på hur indelad vår värld egentligen är? Kläder och leksaker är redan från dag 1 bestämda att tillhöra flick-eller pojkbarnet, pojkar spelar hockey, flickor har flätor och ”mjukare” hobbies, mode är stereotypt, skyltningar visar man-kvinna-barn som: Pappa är man och har långbyxor, mamma är kvinna och har klänning. Till och med i våra yrkesval är det en könsindelning med traditionellt manliga yrken och traditionellt kvinnliga yrken.

Själv är jag en heterosexuell, klänningsbeklädd, långhårig sjuksköterska och barnmorska med ”mjuka” intressen för konst, musik och mode-stereotypen personifierad. Får jag ens opponera mig mot heteronormativiteten och den klassiska könsindelningen utan att nollställa min person? Har jag rätt att kräva en förändring i synen på högutbildade MÄNNISKOR inom traditionellt kvinnodominerade yrkesgrupper som ska leda till högre status och lön? Eller måste jag börja med att bryta normen själv först?

Kvinnor är mer omhändertagande än män och är mer lämpade att arbeta inom vård och omsorg. Män ska jobba med bilar, mekanik, kroppsarbete och tankeprestation. De som inte identifierar sig som vare sig kvinna eller man…ja, vad ska vi göra med dem?

Kvinnor ses som ”det svagare könet”. Vad är det man bedömer då? Bänkpress?

Det är en förlegad, dammig och cynisk bild av människosläktet som fortfarande är högaktuell. Feminism är fortfarande ett skällsord, förknippat med extremåsikter och fula kvinnor -att innebörden av feminism betyder jämställdhet -hur många känner till det egentligen? Den strikta könsindelningen och det heterosexuella äktenskapet är normen i vår inskränkta värld.

Jag vill att vi ska sluta ha ”Internationella Mansdagar och Kvinnodagar. Alla dagar är alla människors dagar och de orättvisor och samhälleliga problem som vi fortfarande har, år 2014, ska belysas så ofta som det behövs. Inte bara på öronmärkta dagar. Kärleksrelationer ska inte behandlas utifrån vilket kön du älskar, utan ATT du älskar, barn ska uppfostras som människor, utan utstakade mallar, yrken ska värderas utifrån utbildning, kompetens och efterfrågan. Vad sägs om att utse hela år 2015 till Jämlikhetens år?

Åsa Mörner