Att riskera sitt liv för någon annan
Det är som en film. En film om en medicinsk katastrof, en farsot som lurar runt varje hörn, som sprider sig i galopperande hastighet. Människor klädda i rymdräktsliknade uniformer, en mycket obehaglig film som faktiskt är verklighet.
TV, tidningar, internet..det flödar av information och uppdateringar om ”senaste” läget, hur många har avlidit, hur många är smittade, vilka länder är drabbade?
Jorden hemsöks av svåra infektioner, människor lemlästas och torteras i krig och konflikt, folk flyr från drabbade områden-det pågår överallt i världen. Just nu är Västafrika hårt utsatt för en fruktansvärd infektionssjudom som sätter skräck i en hel värld.
Många av de som insjuknar i den fruktade infektionssjukdomen är sjukvårdspersonal. I nuläget försöker man rekrytera läkare och sjuksköterskor till utsatta områden, för att bidra med specialistkompetens inom infektions- och katastrofmedicin, helst med tidigare erfarenhet av arbete utomlands. Inget som växer på träd direkt. Och vem är villig att utsätta sig för riskerna?
Faktum är att det ofta medför en risk att arbeta inom sjukvården även i vårt trygga Sverige. Även här riskerar de som arbetar med sjuka människor att smittas av infektionssjukdomar, utsättas för hot och våld och arbeta under förutsättningar som medför fara för den allmänna hälsan.
I vårt land arbetar vi för att minska dessa risker, uppnå hälsosamma arbetstider, att få skälig ersättning för det arbete man utför, att se till att man kan arbeta patientsäkert med tillräcklig personaltäthet och kollegor med rätt kompetens. Vi har den möjligheten!
Men det finns läkare och sjuksköterskor som lämnar sitt trygga, friska land, utan landminor och svårbotade infektionssjudomar, de far till osäkra länder långt bort utan att veta vad som väntar. Med risk för sina egna liv.
I det läget handlar det inte om att förhandla om arbetsvillkor, löneförmåner och semesterdagar. Det handlar om medmänsklighet.
Åsa Mörner
leg. sjuksköterska, leg. barnmorska