Foto: Vårdförbundet

Med ett milliliterantal i blåsan som med god marginal kvalificerar för en katetersättning och underben som desperat skriker efter stödstrumpor skyndar jag vidare mot nästa arbetsuppgift. Under tiden hinner jag tänka på den där smärtlindringen jag gav för tio minuter sedan, hade den någon effekt, eller kanske någon bieffekt? Måste kolla detta på tillbakavägen.

Eftersom jag arbetar som sjuksköterska på en akutmottagning har jag utvecklat den eminenta förmågan att hålla ca 100 tankar i huvudet samtidigt, så samtidigt som jag funderar på den där smärtlindringen lägger jag ett scaphoideumgips i huvudet då jag misstänker att ett sådant kan komma att bli aktuellt på den där killen som har åkt skateboard lite för fort och lite för oförsiktigt. Hinner i tankebana tre tänka på en där diabetespatienten på rum sex, hur ligger blodsockret nu, är det kanske dags för en ny kontroll och lite fika för denna? Blir avbruten i tanken av att ledningssköterskan meddelar via telefon att det är ett litet trauma på väg in, en trafikolycka. Jaha, ja, är det ledigt på traumarummet? Om inte måste vi styra upp en plan så där blir tomt.

Möter en orolig anhörig på vägen och måsta ta mig tid att förklara hur det står till med lilla mor och vad tanken är med fortsatt vård och behandling. Får nästan samtidigt en fråga av en kollega om jag kan hjälpa till på rum tolv. Jo visst, självklart gör jag det men jag väntar in ett trauma strax. När jag kommer ut från rum tolv två minuter senare har jag glömt vad det var jag skulle göra från början, måste verkligen ta tag i mig själv och skärpa till mig för att komma på vad det var. Jo, just ja, det var ny kontroll av vitalparametrar på damen som har skadat sin höft i ett fall. Gör en snabb kontroll och glömmer att dokumentera tillsynen innan jag tar mig an det inkommande traumat.

När traumat är avklarat och patienten på väg upp till avd för observation är klockan en bra bit över lunch och blodsockret befinner sig söder om fotknölarna. Snabb kontroll av läget på kirurgsidan, ser rätt tjockt ut. I och med att jag blev stående en stund på traumat så har det grötat ihop sig på min sida då medicinfolket har fullt upp med sitt. Men, som den problemlösare man är inhalerar jag en banan på väg till toa och känner mig (nästan) som en ny människa på vägen tillbaka. Just den här inhalationstekniken är viktig för en akutsköterska att känna till, den tar ett tag att lära sig men det är mödan värt, helt klart. Den är snabb, effektiv och det viktigaste, den kräver inte att man sitter på rumpan när man äter. Springer på en lätt förvirrad kirurgjour i korridoren som undrar om gynjouren har blivit påringd angående den där gynkonsulten? Nä, har inte hunnit men ringer nu och förklarar läget.

Slå upp begreppet multitasking och du borde finna en bild på en sköterska som jobbar på en akutmottagning. 

I dessa tider bombas vi med information om en sjukvård där mycket brister och där det finns mycket att önska. Sjuksköterskelönerna debatteras vitt och brett, nu får det vara nog, ge oss lön för det kvalificerade arbete vi faktiskt utför, nu är det slut på rean osv. Underbart att vi som en enad, mycket stolt yrkeskår säger ifrån och gör oss hörda.

 

Bortsett från de dåliga lönerna och dåliga arbetsförhållandena skulle jag vilja ta upp det som är bra också, för sådant2013-05-11-12 finns det mycket av. Jag kan bli alldeles varm i hjärtat när jag tänker på mina grymt kompetenta kollegor, deras kompetens som sträcker sig över medicin, kirurgi, gyn, ortopedi, psyk och barn och allt däremellan. Deras vilja att göra gott . Deras fantastiska och medmänskliga insatser i svåra situationer. Deras förmåga till problemlösning, de löser verkligen allt, möjligt som omöjligt. Deras kamratskap. Deras otroliga ödmjukhet inför vad vi än stöter på och sist men inte minst deras yrkesstolthet som förpliktigar.  Superlativen räcker liksom inte till när jag vill försöka mig på en beskrivning av dessa underbra människor.

Så tänk på det kära kollegor, att mången gång, har vi gjort en stor skillnad för en medmänniska/patient.

 

Ur min egen synvinkel är jag stolt över att vara sjuksköterska. Det låter klyschigt, men yrket har faktiskt berikat mitt liv och mitt känsloliv. Jag har fått en djupare insikt om livet och om människan. Jag tycker faktiskt att jag har blivit en bättre människa genom mitt yrkesval, mera ödmjuk inför vad vi kan tänkas stöta på under livets gång.

Man är kanske lite yrkesskadad, men det är väl sådant som hör till. För kära systrar, handen på hjärtat, vem har inte stått i kön på Ica och spanat in mannen som står framför. Inte storstirrat på honom för hans frapperande yttre utan för hans Autobahn till vener. Tänk att få sätta en grön PVK i dessa kärl…

 

Jenny Hellquist

Sjuksköterska Akutmottagningen i Karlskoga


Kommentarer

  1. Fantastiskt att få läsa en så uppdaterad purfärsk rapport och yrkesbeskrivning av en dag som akutsjuksköterska!

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

Följ avdelning Örebro i sociala medier!