Personalens fel att det är personalbrist?
Filippa Reinfeldt anser att det är barnmorskornas fel att det råder akut personalbrist. I Dagens Industri kritiseras sjukvårdslandstingsrådet för dålig planering gällande personalbemanning men Reinfeldt påpekar att det är barnmorskorna själva som är orsaken till bristen då en del barnmorskor arbetar deltid.
”Tyvärr hör barnmorskorna till de yrkesgrupper som arbetar mest deltid. Det skulle självklart vara bra om fler valde att gå upp lite i arbetstid. Sedan ska man komma ihåg att det inte är landstinget som har hand om utbildningarna”(från Dagens Industri 140109, www.di.se)
Citat Filippa Reinfeldt.
För det första, kära sjukvårdslandstingsråd, så är nog själva arbetsmiljön, till följd av bristande resurser, en av de största anledningarna till att vissa barnmorskor, men även annan sjukvårdspersonal, valt att arbeta deltid. Man orkar helt enkelt inte arbeta 100% såsom vården ser ut idag.
För det andra, fröken sjukvårdslandstingsråd, så har vi fortfarande (!) år 2014, en snedvridning vad gäller jämnställdhet i samhället och liksom förr i världen så drar kvinnan det största lasset på hemmafronten. Det kan man fördjupa sig i till oändligheten men till stor del handlar det väl om att fortfarande (!) år 2014 är det de manligt dominerade yrkena som har skälig lön medan vård, omsorg och läraryrken är rejält underbetalda. Traditionellt kvinnodominerade yken.
För det tredje, sjukvårdslandstingsråd Reinfeldt, så kanske det är på tiden att landstingen faktiskt är de som har hand om utbildningarna? Varför inte ta en titt på Vårdförbundets utbildningspolitiska idé? Någonstans inombords måste det väl finnas en insikt om att man helst inte väljer att utbilda sig till yrken där det tar 19 år att tjäna in det man investerat i pengar till sin utbildning? För att inte tala om all tid, svett och tårar som man helhjärtat lägger på både sin utbildning och sitt yrke.
Filippa Reinfeldt anser att det är barnmorskornas fel att det råder akut personalbrist. Jag anser att Filippa Reinfeldt borde utbilda sig till barnmorska och börja arbeta inom förlossningsvården i någon av storstadsregionerna så får vi se vad hon tycker om, säg ett år?
Åsa Holm, legitimerad barnmorska, styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Hej, håller helt med att det Filippa säger är hemskt men sant eller hur?! Flera faktorer spelar in att många av oss inte orkar jobba heltid. Arbetsmiljön är tuff och många av oss har en sambo som man delar ekonomi med och säkert småbarn också. Inte vill man då jobba heltid om man inte måste.
Jag skulle gärna vilja se att Vårdförbundet lägger lite jävlar anamma i denna debatt! Kräva att en barnmorska som i detta fall, kanske inte ska jobba 38,15( som jag gör med min heltidstjänst på Sös) utan försöka få den sänkt några procent. Kommunal har jag hört, fick ju ner sin heltidstjänst för undersköterskor. Tycker att facket måste bli lite hårdare både mot arbetsgivare och politiker.
Hej Louise! Ja det är väldigt lätt att ge Filippa Reinfeldt replik på det här…
Det är ett tufft arbetsklimat på många ställen, skulle tro att det är de nästan överallt tyvärr.. Självklart måste vi säga ifrån, från alla håll och kanter! Det är viktigt med fackliga representater på arbetsplatsen som har personalgruppen bakom sig(eller snarare bredvid..) och att man inte ger upp! Viktigt också att man ser att Vårdförbundet, det är ju vi! Vi tillsammans utgör ett förbund och vi har en fantastisk möjlighet att påverka. I år är det Kongress vilket innebär att man kan påverka extra mycket. Men tiden är kort nu, sista dag för motioner är imorgon 10/1. Man påverkar hur sitt förbund arbetar genom att engagera sig, det finns olika sätt att göra det på. Ta kontakt med avd Stockholm och bjud in till ett möte för att diskutera hur ni i arbetsgruppen tänker! Barnmorskeupproret har gjort ett fantastiskt jobb och jag hoppas och tror att gnistan finns kvar. Ge inte upp!!
Vi tillsammans är ju facket. Det är VI som tillsammans som ska ”bli hårdare” mot politiker och arbetsgivare. Många verkar tro att facket är en myndighet som kan kräva olika saker.
Det finns inga andra som kämpar för sina medlemmar och deras rättigheter. Hur tron ni det skulle se ut utan fackförbund. Det är pga av facket vi har kollektivavtal med allt som det innebär. Vi har rätt att vara föräldralediga, rätt att arbeta mindre med småbarn, ha mer semester än vad lagen säger, pension, lön när vi är sjuka, lönevatal ( även om jag håller med om att de flesta är underbetalda). Facket sätter inte din lön, det är arbetsgivaren som sätter lön. Fackförbunden hejjar på både 24 k och barnmorskorna.
Och att höja statusen, det arbetar både yrkesföreningarna och fackförbunden med. Och alla medlemmar måste med på det tåget. Det måste vi göra tillsammans. Stå upp för varandra, var kollegiala, säg kollega och var stolt över ditt yrke!
Louise – Om arbetstider – skicka in det förslaget till kongressen. Det är så du påverkar och tar upp det som är viktigt. https://www.vardforbundet.se/Om-Vardforbundet/kongress2014/Diskutera-och-motionera/Vad-ar-en-motion/
Facket gör och har gjort mycket bra. Kom igen och hjälp till 🙂
Och vad hände med regeringens idé om att mer pengar kvar i plånboken ökar incitamentet för att arbeta mer? (Jobbskatteavdraget) Och varför arbetar vi deltid? För att vi inte orkar annat i längden, och för att det ändå inte gär så mkt skillnad i plånboken. En ond cirkel, som Filippa m.fl. inte förstår att bryta.
Kloka ord Camilla! Frågan man som politiker måste ställa sig är ju; hur kan vi förändra så att man vill/orkar arbeta heltid och hur kan vi behålla personalstyrkan? Och dessutom inte glömma att tillgodose utbildning som anställningsförmån!
Hej Åsa.
Nu är det väl ifs så att vårdförbundet inte har lyckats med speciellt mycket alls i de avtal de tagit fram, strejkförhandlingar osv…
Det enda hitills som lyckats ha effekt för löner och villkor är utomfackliga organisationer som 24000:- ingångslön projektet som startade på facebook, Barnmorskeupproret osv…
Hade vart trevligt, som en person som betalat facklig avgift de senaste 10 åren, att känna att man skulle fått någon som helst valuta för dessa pengar. Personligen så är jag helt övertygad om att det enda sätt att påverka min arbetsmiljö och lön är att personligen sätta hårt mot hårt på min arbetsplats och även byta arbetsplats om jag inte får igenom mina krav.
Man får den respekt man förtjänar och under den tid jag följt vårdförbundets arbete och genom att titta tillbaks historiskt så har vårdförbundets insatser för att höja sjuksköterskeyrkets status inte imponerat. Man kan säkert hitta förbättringsarbeten som vårdförbundet har lyckats med men i det stora hela, men i de stora frågorna, så är deras vinster få.
Du säger att vi inte ska ge upp. Jag tror inte nån kommer ge upp arbetet för förbättringar inom vården, men ge upp förtroendet för vårdförbundet är en helt annan fråga.
Hej Kalle! Om man är missnöjd så finns det väl inget bättre att göra än att engagera sig och arbeta mot de mål man tror på? Frågan är väl om det skulle finnas några reglerade arbetstider, raster, löner, ob och föräldraledighet om det inte fanns en facklig organisation….? Som sagt, Vårdförbundet är en medlemsdriven organisation som driver de frågor som merparten av medlemmarna önskar. Därför har vi demokratiska val och kongress. Så, bli aktiv och var med och påverka!
Hej Åsa och Pernilla.
Nu är det ju så att inga av de frågor som du nämner här, dvs reglerade arbetstider, raster, löner, ob och föräldraledighet, är frågor som inte vårdförbundet har drivit fram utan frågor som har växt fram sen slutet av 1800-talet. Jag ställer mig absolut inte emot fackligt arbete som sig, men jag anser inte att vårdförbundet i någon avsevärd utsträckning har påverkat yrkets status, lönebild, arbetsmiljö osv.
Min tro på facklig verksamhet är dock primärt baserad på stöd till den enskilde medlemmen vid konflikt med arbetsgivaren m.m.
Lönebild, att skapa en attraktiv arbetsmiljö och en fråga som betald specialistutbildning m.m. är något som jag primärt kommer skapas då tillgång/efterfrågan förskjuts vilket innebär att man som enskild löntagare kan ställa högre krav och arbetsgivarna måste börja kämpa för att bibehålla och nyrekrytera personal.
Jag förstår att ett fackförbund inte är starkare än sina medlemmar men samtidigt så är det ju ett fackförbunds skyldighet att göra reklam och motivera folk att gå med, inte bara bolla över frågan på den enskilda individen och säga att ”om du tror att du kan göra det bättre så gå med”. Jag tror att jag kan göra mer för att påverka yrkets framtid utanför fackliga möten genom att diskutera dessa frågor med kollegor, att byta arbetsgivare regelbundet och sätta krav på arbetsgivare m.m. Det är ett sätt att bedriva ”facklig verskamhet” som skiljer sig aningen från det som ni bedriver men som har sina rötter i hur facklig verksameht en gång i tiden startade.
Rörande att Vårdförbundet har funnits med i början i både 24k och barnmorskeupproret så är inga av dessa två initiativ från vårdförbundet utan vårdförbundet har stött dessa vilket inte är detsamma som att det är vårdförbundet som har skapat denna förändring som håller på o sker. Dessa hade med stor sannolikhet vart lika framgångsrika utan vårdförbundets stöd då de i grunden har lyckats så framgångsrikt på grund av att efterfrågan är större än tillgångarna.
Jag har full respekt för det arbete ni gör och ni har säkert orsaker till att anse att arbetet vårdförbundet gör ett bra arbete, men utifrån mitt perspektiv, så har ni inte lyckats ”sälja in er” genom ett framgångsrikt arbete med löner, arbetsmiljö osv.
Vänliga hälsningar
Kalle
Med risk för att låta tjatig; Kalle, vi vill gärna ha med dig på tåget! Det behövs medlemmar som törs utmana, som vill förändra och som har kraft och mod till det. Jag hoppas få se dig i något av Vårdförbundets olika forum! 🙂
Halloj igen Kalle!
Jag håller med dig helt om att tillgång och efterfrågan är en vinnande faktor för framgång i förhandlingar. Visst är det så.
Jag håller dock inte med om att våra villkor har växt fram av sig själva. De avtal och många lagar som finns idag, tex föräldraförsäkring, sjuklön osv är ett direkt resultat av fackligt arbete.
Det du beskriver om att du känner dig mer framgångsrik genom att diskutera med dina kollegor och att sälv trycka på i förhandling med din chef/ställa krav, är ju precis det som är fackligt arbete, eller hur? Facket är ju inte bara några personer på ett kontor som ska dra hela lasset själva – det skulle aldrig fungera. Genom att få så många medlemmar som möjligt att göra precis det du säger har vi receptet på framgång. Om vi alla fortsätter att ta underbetalda jobb, låta bli att värdera oss själva och vara tysta så kommer vi som grupp aldrig att komma framåt.
Jag hör vad du säger och instämmer med det mesta, men det är också just det som är fackligt engagemang 🙂
Om du vill veta mer om Vårdförbundets engagemang och vad vi bidragit med i barnmorskeupproret rekommenderar jag dig att kontakta Jane Stegring eller Gunilla George i avd. Stockholm. Jag har bilden av att upproren fått stort genomslag just tack vare Vårdförbundets hjälp.
Som sagt, engagera dig gärna och kom med förslag!
Hej Kalle!
Vårdförbundet har funnits med från början, både i 24k och barnmorskeupproret. Det är självklart att vi stöttar våra medlemmar som vill driva sådana frågor för att förbättra sina villkor.
Att förbättra centrala kollektivavtal är inget man gör på en kvart, det är ett långsiktigt och enträget arbete. Jag själv är oerhört tacksam för att Vårdförbundet finns och att vi orkar kämpa för förbättringar året runt!
Kollektivavtalet ör värt ca 80’000:-/år/person. Jag tycker inte att det är dåligt, utan avtal är det upp till mig själv att förhandla mig till allt det, vilket är i princip omöjligt.
Det vore väldigt kul om du ville ringa oss någon dag. Har du goda idéer på vad man kan göra annorlunda så tas de tacksamt emot!
Bra och viktigt. Men varför sänker du dig till att förminska henne genom att kalla henne fröken? Onödigt att ta till härskartekniker. Lita på din förmåga att föra fram goda argument!
Hej Matilda och tack för respons!
För mig är inte ”fröken” något man säger för att föminska någon. Enligt Wikipedia: ”Fröken är en ogift kvinna samt en artighetstitel för en sådan person.”. Jag är själv fröken och det motsvarar ju Miss på engelska eller Mademoiselle på franska. / Fröken Holm
Hej
Eftersom vi genomgått du-reform är min uppfattning att titlar sällan används som verklig artighet utan snarare för att skoja till det. I ordet frökens fall snarare förminskande än skojigt. Lite som att kalla en sjuksköterska ”syster”. Men du har säkert rätt i att olika personer hör olika saker när man hör det ordet. Skönt att höra att menade att förminska i alla fall!
Nej jag vill aldrig förminska någon! Det kan ju faktiskt bidra med mer dynamik i texten genom att använda olika ordval bara 🙂
Hon är ju ogift då är hon väl en fröken, dessutom klarade hon inte att hålla relationen i äktenskapet på en acceptabel nivå och inte heller landstingets vårdfrågor. Hon tyck inte förstå de grundläggande problemen och vilken moderat gör det?
Ja, hon är ogift. Men min poäng är att fröken klingar negativt och du tycks också anse att det är en skam att vara ogift (eller är det bara att skiljas?). Men framför allt tycker jag att vi ska bemöta dem vi vill kritisera sakligt. Hennes äktenskap och varför det inte höll har inte alls med hennes uppdrag som politiker att göra. Jag håller inte alls med Filippa i hennes analys men tycker att hon i egenskap av människa förtjänas att behandlas med respekt, hon liksom vilken medlem som helst i vilket politiskt parti som helst eller innehavare av vilket yrke som helst.
I bloggar behöver man inte använda korrekt svenska och får använda uttryck och ord som ”står ut”. Annars är det väl ingen som läser eller ..? Om uttrycket fröken är nedlåtande? Helt klart en tolkningsfråga 😉
För mig handlar det om – som du ropar får du svar Filippa!
Ann-Sofie – som också är fröken