Lucka 9 - Hur viktiga är vi?

Det pratas och skrivs mycket om rast eller icke rast den sista tiden. Jag kan börja med att säga att jag tidigare har tyckt att rast är överskattat och att det fungerar lika bra utan, eller nästan lika bra. En tid i min karriär hade jag rasten inbakad i arbetstiden. Ofta gick det att ta ut rast i alla fall men jag kommer också väldigt väl ihåg de dagar som arbetsbelastningen var så hög att jag fick rast när nästa arbetslag hade tagit över. Det var oftast flera timmar efter normal rasttid och orken och hjärnkapaciteten var nere på miniminivå och för mig tog det många timmar att återhämta mig.

Efter att jag började mitt uppdrag som förtroendevald på Vårdförbundet har min åsikt ändras radikalt, på riktigt. Nu kan jag inte förstå att sjukvårdspersonal som måste prestera på topp så gott som varje minut av sin arbetstid kan välja att inte ta ut rast. 1111

Jag kan inte förstå att vi som enda yrkesgrupp på marknaden anser att vi inte behöver det som de flesta andra tycker är en självklarhet, att få i oss bränsle och lite paus i arbetsuppgifterna. Har vi övertro på den egna kapacitet eller är det välviljan som tar över klokheten och gör att vi inte bryr oss om vår egen kapacitet och hälsa?

Så länge vi löser problemet med för lite folk på arbetsplatsen med extrapass, dubbla arbetspass, övertid och att ej ta rast, då har arbetsgivaren ingen anledning att lösa problemet på annat sätt. Ingen anledning att betala bättre lön för att få kompetent personal, ingen anledning att bidra till vidareutbildning för våra yrkesgrupper, för att det alltid är någon som löser problemet för stunden och i längden kanske betalar med sin hälsa.

Rósa Ólafsdóttir
Barnmorska och Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

 

 

 

Följ avdelning Örebro i sociala medier!