En enkel ekvation?
Sätter kaffet i vrångstrupen när jag lyssnar på lokalnyheterna i arla morgonstund. Det presenteras en undersökning angående föräldragrupper på BVC i länet, där man konstaterar att BVC måste förbättra sig, eftersom föräldrar inte ges tillräcklig möjlighet att delta i föräldragrupper. Förbättring är ett positivt ord, det ska leda till något bra. Jag undrar bara hur BVC kan förbättra sig själva i den här frågan? Mina kollegor på BVC är överhopade med arbete och har inte en sekund av dötid. Hur kan man presentera något i media med slutsats att ”BVC måste bli bättre”? Är det inte politiker som fattar beslut om hur mycket resurser som ska finnas i vård och omsorg? Inte är det väl BVC?
Varför ställde man inte frågan till våra ansvariga politiker; ” Hur kan vi förbättra resurserna hos BVC? Hur ska de få möjlighet att arbeta utifrån vedertagna riktlinjer?”
Man kan inte fortsätta lägga på mer och mer arbetsuppgifter på en verksamhet som redan idag baxnar av överbelastning. Det är en enkel ekvation. När ska man inse de?
Kunde man inte presenterat siffrorna annorlunda? Vad sägs om: BVC-mottagningarna i länet hinner inte med att fullfölja sina uppdrag på grund av bristande resurser?
Jag är stolt över mina kollegor på BVC. De gör ett fantastiskt arbete med alltför små medel.
Man ”lyckades” ändå få in något ”positivt” i det hela. Nora Vårdcentral. Jag tycker att det är härligt att alla duktiga medarbetar på Nora Vårdcentral gör ett bra jobb, missförstå mig inte. Men kan man verkligen jämföra de olika vårdinrättningarna? Måste man inte väga in hur många listade patienter i förhållande till personalstyrka, lokaltillgänglighet och vårdtyngd det är?
”Det är stor skillnad mellan de olika barnavårdscentralerna runt om i Örebro län. Länssnittet för föräldrastöd i grupp för fleragångsföräldrar ligger på 5%, målet är 40% och det är endast Nora som uppfyller det” (Sveriges Radio P4).
Jämlik vård? Skulle inte tro det.
Åsa Holm, styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro
