Gästblogg: Internationella Barnmorskedagen!

Ulrika Damström

Sitter och reflekterar över mina drygt 10 år som barnmorska och sträcker på ryggen framför mitt skrivbord.

Jag har följt kvinnor och män och övervakat deras ofödda barn under graviditet, förlossning och första tiden därefter. Fått följa tillblivelsen av ett föräldraskap. Känt deras tillit och fått dela deras glädje, oro och ibland sorg.

Ett nytt liv i min hand, denna fantastiska känsla när man arbetar som barnmorska. Känslan av ansvar för den nya lilla människan som ska komma ut välbehållen och må bra är påtaglig och är en stor del av den yrkesstolthet man känner som barnmorska.

Samma känsla har jag i mitt arbete som barnmorska på ungdomsmottagningen. Tänk vilket underbart ansvar att möta unga människor på väg ut i vuxenlivet, utforskande sig själva, sin sexualitet och sitt vuxenblivande. Fortfarande barn till viss del men på god väg att bli vuxna.  Vi som arbetar här håller också de unga människorna i vår hand en liten stund.

Som en röd tråd genom mitt yrkesliv går denna känsla av arbetsglädje, engagemang och ansvar.

Som en röd tråd genom mitt yrkesliv går också en frustration. En frustration över hur vi barnmorskor är lönesatta.

Lönen, tycker jag, är ett direkt mått på hur vi värderas och uppskattas av vår arbetsgivare, i vår organisation och kanske i samhället. Lönefrågan är även en jämställdhets- och kvinnofråga. Barnmorskeyrket är ett klart kvinnodominerat yrke och vi vårdar i första hand kvinnor i alla åldrar. Hur mycket kan det vara värt?

Lönenivån för barnmorskor står långt ifrån i proportion till utbildningens längd och det ansvar vi har. Medellönen för en barnmorska idag ligger runt 27 500 kronor i Sverige. En rimlig lönenivå skulle ligga 10-20 000 kronor högre.  Vi är många i människovårdande yrken som inte värderas som vi borde, och det här är min verklighet.

Jag säger heja, heja, heja! till alla sjuksköterskestudenter som sträcker på sina ryggar och vägrar gå in i yrket med för lågt satta löner. Jag säger heja, heja, heja! till sjuksköterske- och barnmorskekollegor runt om i landet som protesterar mot för låga löner och dåliga arbetsvillkor!

Varje gång någon av oss säger nej till ett för lågt löneerbjudande eller en dålig arbetssituation så hjälper vi till att förbättra allas våra villkor. Ju fler vi blir som sträcker på våra ryggar och är medvetna om vad vi är värda desto starkare blir vi. Så, i år bestämmer vi att alla som ska ha lönesamtal med sin chef begär den lön vi borde ha!

Jag sträcker fortfarande på ryggen där jag sitter, det tror jag att vi barnmorskor är bra på, vi är stolta över vårt yrke och det arbete vi utför.

/Ulrika Damström, barnmorska Ungdomsmottagningen Örebro län