Min favoritrisk!

Nu rapportras det flitigt om min favoritrisk strålning.

Jag har alltid snöat in på strålningsrisker. Att bli röntgensjuksköterska var aldrig aktuellt för mig – p.g.a strålning. Att arbeta mitt i ett riskområdet – nej tack!  Därför är det rätt paradoxalt att jag istället arbetar på en operationsavdelning där det också strålas  högt och lågt. Där röntgenutrustningen används av personer, som enligt mig, inte är tillräckligt utbildning i ämnet strålning och strålskydd. Där har jag tillbringat många,  icke strålningsfria arbetsdagar.

När jag började som anestesisjuksköterska fanns det två strumaskydd på hela avdelningen. De blyförkläden anestesin hade täckte kroppens framsida. Så hade det alltid varit och ingen klagade. Varför skydda ryggen? Under en operation vänder man sig bara om ibland, och lite strålning kunde väl aldrig skada ….

Tack och lov har det ändrats. Idag har vi bra strålskydd, regelbundna mätningar och har  haft en frivillig strålskyddsutbildning. Det har inneburit tjat, information och arbetsmiljöarbete. Det känns bra att tjatet resulterat i en förändring.  En förändring som gäller både inställning och kunskap.

Fler och fler operativa ingrepp sker i genomlysning. Det innebär att personal och patienter utsätts för strålning. För mig känns det bra att ämnet strålning kommer på tal. Idag handlar debatten om unga och datortomografi. Men strålning sker inte bara vid datortomografi, så jag hoppas diskussionen fortsätter. Det handlar  nämligen om vår arbetsmiljö och kompetens. Det handlar om att inte utsätta patienter eller personal för onödiga risker.

Alla ni kollegor i röntgenvärlden – det här är ert område.
Ta plats i diskussionen och se till att den fortsätter 🙂

Ann-Sofie Gustavsson  Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

 

 

 

 

 

Följ avdelning Örebro i sociala medier!