Att bota en brist!
I sjukvårdsvärlden åtgärdas brister. Själva åtgärden ska baseras på evidens, bör vara kostnadseffektiv och för patienternas skull ska den ske snabbt. Vid blodbrist ordineras blod, vid järnbrist ges järn och om ett läkemedel tar slut ersätts det med ett likvärdigt preparat. Alla brister, oavsett om de är akuta eller inte, ska i vårdvärlden bedömmas och behandlas. Samtidigt som bristen åtgärdas utreds bakomliggande orsak. Det krävs nämligen en säker diagnos för långsiktiga behandlingsplaner. Vi vill ju eliminera bristen – inte se den återkomma.
I sommarsverige råder just nu en oroväckande sjuksköterskebrist. Det går att läsa rapporter i media dagligen om hur och var det påverkar vården. Arbetsförmedlingens yrkeskompass pekar dessutom mot en accelererande brist av specialistutbildade sjuksköterskor. Sjuksköterskebrist = kompetensbrist = patientsäkerhetsrisk….
Det finns röster som förespråkar utökning av utbildningsplatser – för att bota sjuksköterskebristen. Men det känns rätt tveksamt om den åtgärden räcker? Det är en snabb akutlösning på ett långsiktigt problem – där ingen med övergripande ansvar verkar våga ta i bakomliggande orsak.
Frågan är – varför saknas det legitimerade sjuksköterskor? Vart tar de vägen?
Det börjar bli hög tid att inleda utredningsarbete och ställa diagnos. Och därefter utarbeta en långsiktig behandlingsplan för att säkerställa kompetensen inom svensk sjukvård.
Jag påstår nämligen att bristen beror på mer än bara ett minuskonto av legitimerade sjuksköterskor. Det handlar om villkor ( lön och arbetstider), om ekonomi och om att värderas med rätt lön för sin kompetens. Att få skälig lönutveckling efter en specialistutbildning, om livspusselproblematik och om möjlighet att utvecklas i sin profession.
Så jag påstår att det krävs mer än extra utbildningsplatser för att bota Sveriges sjuksköterskebrist … vad anser du?
// Ann-Sofie Gustavsson
anestesisjuksköterska med önskan att alltid bota momentant ..