Vårdskada eller komplikation?...

…är en fråga som har skavt runt i mitt huvud sedan någon vecka efter Almedalen. Ni vet politikerveckan i Almedalen, en arena för samhällsdebatt där vårdförbundet finns och syns för att rikta fokus mot vårdfrågor varje år.

Men tillbaka till ämnet. Vårdskada. Det är ett lite jobbigt begrepp, det känns inte sådär alldeles bekvämt. Att någon skadas i vården. Vi som är vårdens professioner är ju där för att göra gott, inte för att göra någon illa.

Idag har vi dock riggat ett vårdsystem som skapar vårdskador. Alldeles oacceptabelt mycket vårdskador. Det är inte enskilda individer som ska pekas ut och skuldbeläggas utan det faktum att alla professioners kunskap inte tas tillvara.

Om det var annorlunda, om det var min profession som hade mest påverkansmöjlighet när det gäller utformingen av vården. Påverkansmöjlighet i form av de flesta höga chefsposterna och plats i alla ledningsgrupper bara utifrån vår omvårdnadsexpertis. Då skulle vi känna ett enormt ansvar för det system vi har idag. Det ansvaret skulle vila tungt på våra axlar, så tungt att begreppet vårdskada skulle bli så pass obekvämt att det skulle få heta komplikation.

Och precis som Marie Wedin, Ordförande i läkarförbundet, anser att nollvision för vårdskador är populistiskt och orealistiskt, skulle vi säkert oxå slå ifrån oss när ansvaret blev för tungt.

Påverkansmöjlighet är makt, makt brukar sällan erbjudas, den måste erövras. Ingen kommer att resa sig och erbjuda oss sin plats i ledningsgruppen.

Vi Sjuksköterskor, Barnmorskor, Biomedicinska analytiker och Röntgensjuksköterskor måste kräva vår plats där besluten fattas. Vår kunskap ska komma patienterna tillgodo och vi ska vara med att rigga ett system som inte skapar vårdskador.
Lika självklart som vi behöver tvärprofessionella team kring patienten behöver vården tvärprofessionella team för vårdsystemens utformning.

Vänligen,
Sahra Strandberg, styrelsen avd Örebro