Medlemsrekryteringsbloggen

Medlemsrekryteringsbloggen

Medlemsrekryteringsbloggen

Arkiv för november 2012

ARBETSPLATSTURNÉN – vilka viktiga möten!

av

Nu är det verkligen dags för en sammanfattning av arbetsplatsturnén i Stockholm.
Det tog sin tid att få ordning på alla intryck, känslor och erfarenheter. Efter att ha följt ett fullspäckat schema under tio dagar, med inbokade möten på ett 30-tal arbetsplatser, samt besökt en massa arbetsplatser oannonserat och medverkat vid central lunchbjudning på två sjukhus, har jag varit lite tagen. Men vad kul det var det! Och vad coolt att vi fick ihop alla trådar! Ett samarbete i både planering och utförande, av rekryteringsgruppen i Stockholm, förtroendevalda på centrarna, avdelningsstyrelsen, rekryteringscoacher, administratörer. Och med mig som spindeln i nätet.

Blev det bra då? Ett rungande JA!
Det jag framförallt slogs av var hur välkomna och efterlängtade besöken visade sig vara! Otroligt många gav uttryck för samma sak: ”Vad kul att ni äntligen har kommit på besök så här hos oss! Ni MÅSTE synas mer på arbetsplats. Det här är alldeles rätt”.

Lika kul var det att upptäcka vilket stort intresse det fanns kring att få höra om värdet att vara medlem i Vårdförbundet. Kommentarer såsom: ”Absolut, berätta! Låt oss få höra”.

Laddade med korgar fyllda med frukt, kakor, choklad, profilprodukter och informationsbroschyrer stod vi redo för varje nytt besök. Jag kunde inte låta bli att vara både lite nervös och förväntansfull. Hur skulle diskussionen landa just här? Skulle gruppen tycka att det vi pratade om lät rimligt och bra? 

 

Glädjande nog visade det sig bli riktigt bra diskussioner på alla ställen. Vi fick icke medlemmar att allvarligt fundera på att ta steget och gå med. Några få tog steget direkt. Vi fick många underbara kommentarer såsom: ”Det låter vettigt det ni säger. Jag ska bara landa i beslutet hemma, och går nog sen in på internet och blir medlem”.

Hurra, det är klart man blir lycklig av sådana kommentarer! Men lika glad var jag när vi snabbt insåg att vårt besök hade en annan funktion. Att behålla många av de vi redan har! Jag tror jag befann mig i lite av ett chocktillstånd när vi insåg faktum. Faktum att SÅ MÅNGA av våra medlemmar är så nära att lämna Vårdförbundet. Ibland så nära att den enda anledningen till att man är kvar, var att man inte orkat ta steget och begära utträde… Men till vår stora lättnad så fick vi många kommentarer i stil med;

” Jag har varit medlem länge. Men först nu när vi pratat, förstår jag varför det är viktigt!
”Det var ju tur att ni kom idag. Jag funderade sist förra veckan på att gå ur. Men nu tror jag att jag stannar”.
”Jag ger er en chans till, i alla fall till nästa lönerevision”…

   

Att efterfråga, lyssna på och bemöta kritik!
En av de viktigaste förutsättningarna för att det blev så bra som det blev, var en helt annan komponent. Att se sanningen i vitögat. Att på allvar fråga arbetsgrupperna om synpunkter på Vårdförbundet.

” Vad tycker ni egentligen om Vårdförbundet?

Kanske var det greppet det allra mest spännande och värdefulla på turnén. För att gå in i en arbetsgrupp där man känner att flera är både besvikna, skeptiska och missnöjda på Vårdförbundet och bara mässa om alla goda skäl för medlemskap kändes inte rimligt. Har de hört en kollega klaga över att man inte fick hjälpen man behövde från Vårdförbundet, eller hört ett snack på arbetsplatsen att Vårdförbundet är mesar som inte kan påverka något, då blir vi inte trovärdiga och våra argument faller platt.

Vi fick det hett om öronen och det var lite tufft att bemöta en hel del missnöje varenda dag i 10 dagar. Det svider. Det kan göra en förtvivlad. Men oj, vad viktigt! Upp med det på bordet. Då har vi något att diskutera kring. Vi vill ju veta vad folk tycker. Hur ska vi annars bli bättre? Och efter en stunds lyssnande, diskussioner, redogörelser av olika förbättringsprocesser i Vårdförbundet och bekräftande av att deras synpunkter är SÅ värdefulla,  så hände något påtagligt i rummet. 

Positivare vibbar. Nyfikenhet. Bra diskussioner om hur man kan använda sig av medlemskapet fullt ut. Att man kan ringa sitt förbund inte bara när det är kris, utan t.ex. för lönecoachning. Någon från gruppen berättade om en bra upplevelse man haft i kontakten med Vårdförbundet. Ju längre besöket pågick tycktes fler och fler omvärdera sin bild av Vårdförbundet och sin syn på värdet av att vi har fackförbund i samhället.

Fascinerande och oerhört glädjande var också det gryende hopp som ibland började spira i arbetsgruppen, efter att vi berättat olika exempel från verkligheten som visar på hur medlemmar på en arbetsplats lyckats påverka lokalt. Man började planera för att kanske ha ett medlemsmöte snart, det var ju otroligt länge sedan! Och vem skulle kunna bli förtroendevald på arbetsplatsen?

Turnén fick många syften. Man kan se den som en värvningsturné eller en behållningsturné. Men lika mycket en värvningsturné av förtroendevalda, där t.o.m. en icke medlem ville bli både medlem och förtroendevald. Men också en turné för att sprida kunskap om hur man kan använda sig av medlemskapet. Eller att ge hopp och inspiration till medlemmarna att försöka påverka sin arbetsplats.

Vi måste självklart jobba vidare på alla förbättringsprocesser i Vårdförbundet. Vi måste ge det vi lovar i Goda skäl. Lära oss av kritiken vi får. Men vi måste också ut och möta våra medlemmar mer på arbetsplats. Ofta, ofta, ofta. Vi är verkligen efterlängtade och besöken gör skillnad! 

Så enkelt egentligen!

/Stina rekryteringscoach, avdelning Stockholm

 

Karriärkväll i Örebro – SUCCÈ!

av

Vilken kväll vi haft i Örebro! Vi är så glada för att kvällen blev precis så där bra som vi hade hoppats och bestämde på stående fot att det blir ett återkommande koncept för avdelning Örebro!

       

Vårdförbundet avdelning Örebro bjöd för första gången in till Karriärkväll för studenter i T5 och T6. Temat var: Vad ska man tänka på innan man skaffar sig sitt första jobb?

Kvällen var jättetrevlig och startade igång många kloka tankar hos studenterna som var på plats. Vi informerade väldigt kort om vad Vårdförbundet är, vad ett anställningsavtal är och vad man ska tänka på innan man skriver på, löner och varför det är bra att vara medlem i Vårdförbundet när man blir yrkesverksam. Hela informationen tog max 40 minuter, plus inspiration från våra super-studentambassadörer som gärna vill dra igång 24K.

Resten av kvällen spenderades på god plockmat och mycket samtal om det framtida yrkeslivet. Konceptet var mycket uppskattat och T5 ville gärna komma tillbaka i vår igen för att påminna sig om allt en gång till. Det är ett bra betyg tycker jag!

       

Skulle också vilja skryta lite och hälsa välkommen till alla er som blev medlemmar ikväll!

Ett stort tack till Linda Orrvik (studerandeambassadör, blivande sjuksköterska T5) som hjälpte oss att få ut inbjudan, peppade studenterna att komma och fixade bästa lokalen!

Ett stort tack till Ansie och Sahra (förtroendevalda styrelseledamöter i avdelning Örebro) för initiativtagandet och en bra uppstyrd kväll!

PS: Du följer väl avdelning Örebros blogg..?

 

 

 

Alla förtroendevalda inom Vårdförbundet bör ta sig en funderare…

av

När den första, och kanske andra medlemmen beskriver att de gått ur Vårdförbundet pga dåligt bemötande tänker jag att “Jaja, det blev säkert något missförstånd” eller “Jaja, det var säkert någon fråga som vi inte kunde hjälpa till med, eftersom det handlade om Försäkringskassans ersättning, eller nåt”.

Men när över 15 personer beskriver ungefär samma sak för mig så har vi problem. Verkliga sådana.

Vårdförbundet ska bemöta sina medlemmar med respekt, oavsett vad saken gäller, alltid. Vi måste vara tydliga, trevliga och professionella – oavsett hur dålig dag vi har. Om man känner att man inte borde svara i telefon just den här dagen så är det kanske bättre att låta någon annan göra det. Eller att be att få ringa upp vid ett annat tillfälle.

Om vi ska bli världens bästa förbund så MÅSTE vi ALLA fundera över detta. Varför upplever så många att de får ett dåligt bemötande, eller inte får den hjälp de behöver?

Jag kan inte hitta någon annan förklaring än att vi har för dålig kunskap om bemötande, för dålig kunskap om vad medlemmen faktiskt vill ha av oss och dålig kommunikation.

Vi behöver anpassa medlemsskapet så att det passar alla våra medlemmar. Vi måste modernisera oss och möta människor där de är.

Framför allt behöver vi ta oss en funderare på vem som ska göra vad i förbundet. Är alla lämpliga att möta medlemmar? Skall alla arbeta med våra politiska frågor? Ska alla sitta och förhandla? Ska alla hålla i utbildningar?

Eller bör vi göra som vi lär? Rätt person på rätt plats i rätt tid?

Jag bara undrar…

Mötesplats Stockholm del 1

av

Vilka superveckor!

Vecka 45 och 46 har vi (haft) rundvandring på arbetsplatser i Stockholm!
Vi rekryteringscoacher har tillsammans med avdelning Stockholm och under ledning av Stina Wirén (som ju också är rekryteringscoach) gjort ett tappert försök att besöka så många arbetsplatser som möjligt under två veckor. Några avdelningar valdes ut och fick lite extra långa besök där vi också bjöd på en fruktkorg.

Fokus har varit att

  • Möta medlemmar där de befinner sig
  • Prata om Vårdförbundet – spelar det någon roll att vi finns och vilka är de goda skälen till medlemskap.
  • Rekrytera fler medlemmar

 

På några ställen bjöd Vårdförbundet på lunch och samtal om varför facket är bra!

 

 

 

 

 

 

På några ställen hittade jag anslagstavlor i stil med den här.. vilket påminde mig om vikten att hitta en gemensam form för hur vi representerar och synliggör Vårdförbundet på arbetsplatsen!

 

 

 

 

 

Några blev nya medlemmar!

VARMT VÄLKOMNA TILL VÅRDFÖRBUNDET! =)

Jag tror också att bara genom att visa upp oss så har vi gjort en stor insats för att BEHÅLLA de vi redan har.

 

 

 

 

Här är vi på besök på medicinmottagningen på St Görans sjukhus (idag). De fick en fruktkorg och vi satt och pratade drygt en timma. Supertrevligt!

 

 

Jag har deltagit på den här rundvandringen mån, tis och tors. Det är jag väldigt glad och tacksam för att ha fått göra. Jag har träffat medlemmar och ickemedlemmar från alla våra fyra professioner.
Nu känner jag en större trygghet i vad medlemmarna faktiskt vill, hur snacket går på arbetsplatserna och varför många har valt att gå ur i Stockholmsområdet. Det är inte alltid trevliga kommentarer som kommer upp.

Min upplevelse är att de största anledningarna till utträde är dåligt bemötande, att man inte fått hjälp när man behövt och så givetvis lönesituationen.

Att möta medlemmar och ickemedlemmar i detta är det största arbetet vi har att göra. Vi måste lyssna in, ta till oss och förbättra!
ALLA förtroendevalda behöver kunskap om HUR vi gör det.

      

Slutsatsen jag drar efter mina dagar i Stockholm är  alla fall att det var jättekul! Dessutom mötte jag inte någon som inte tyckte att det var bra att vi kom. Tvärt om! De som var arga, besvikna och ledsna på oss sa hej då med ett leende och önskade oss välkomna tillbaka =) Stina återkommer med en större sammanfattning av veckorna om några dagar!

Trevlig helg!

Vårdförbundets dörr skall vara öppen!

av

Jag hade förmånen att vara med via telefon på ett inspirerande samtal på FacketFörändras frukostseminarium där Arne Kanth, Rädda Barnens chef för Public Affairs,  delade med sig av sina erfarenheter gällande förändringsarbete i ideella organisationer. Han har tidigare varit kanslichef på Folkpartiet Stockholmskansli och har även där drivit ett omfattande förändringsarbete.

Han beskrev tydligt hur dagens människor vill kunna välja och söka – och då kan inte dörrar vara stängda för då öppnar man andra dörrar. Många föreningar är uppbyggda efter strukturer som byggdes och behövdes för 100 år sedan, men nu behövs det “lösare” strukturer som kan omformas. Här kan vi fundera på var vi möter våra medlemmar och presumtiva medlemmar, kanske kan mötesplatsen ligga närmare medlemmens yrkes- och vardagsliv?

Han gav även ett exempel från handikapprörelsen som under många år, bland mycket annat kämpat för rättigheten till hjälpmedel, och idag beskrev han att alla har en rullstol om man behöver det och att nu fokuserar handikapprörelsen istället på att få varje hjälpmedel, såsom rullstolen att bli individanpassad. Där kan man kanske göra en liknelse med våra kollektivavtal som vi många omfattas av idag – och som vi skall fortsätta att ha, men som kanske behöver kompletteras med mitt individuella behov, såsom karriärvägledning, individuella lösningar för mina behov under arbetslivet.

Han målade även en bild av hur vi idag underhåller många strukturer som kanske inte fungerar så bra i våra föreningar, och där skulle man istället våga tänka att “konkurrensutsätta” verksamheter och frågor, för att tvinga vissa grupperingar att lägga ner och omgruppera eller så får nya skapas.

Vi behöver även stimulera vår förening att ta samtalet om medlemskap och aktivism. Pernilla, en av rekryteringscoacherna, besökte Visby akutmottagning förra veckan för att träffa kollegor och hon beskrev efter det något tänkvärt för mig – samtalets berg och dalbana. Först avvaktande, sen ifrågasättande för att sen komma över puckeln då vi kan påverka tillsammans. Det gäller alltså även att hålla ut samtalet och skapa engagemang och aktivism hos alla våra medlemmar – den vikigaste rekryteraren är ju den nöjda medlemmen.

Många kloka ord från Arne fick vi under denna timme, och den bästa liknelsen till svårigheten att aktivera medlemmar var “bjud inte in till en fest där vi inte spelar medlemmarnas musik – då kommer ingen”