Till dig som är chefsmedlem vill jag säga; du är inte ensam!

Som förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet och första linjens chef får jag ibland frågan om det är svårt att hålla dessa båda roller. Svaret är alltid ett självklart nej. I min grundprofession är jag legitimerad sjuksköterska med erfarenhet av lokalt fackligt arbete. I rollen som första linjens chef har det varit en erfarenhet att tryggt kunna falla tillbaka på många av de utmaningar som kommer med chefsuppdraget – ett uppdrag som jag stortrivs med även om det lite längre ned i texten kanske inte ter sig så.

Många gånger kommer de positiva delarna med ett gott ledarskap inom vården i skymundan på grund av de förutsättningar som råder. Det är lätt att säga ”om arbetsgivaren bara gjorde si eller så”, skulle problemen lösa sig. Det är dock att skjuta över mål, då problemen man hänvisar till är betydligt mer komplexa än att ”bara göra”.

Vi talar allt för lite om förutsättningarna för första linjens chefer, förutsättningar som är så viktiga för att i sin tur skapa goda arbetsvillkor för de medarbetare man ansvarar över

För att få ihop alla delar som beskrivits ovan behövs en god arbetsmiljö för första linjens chefer, det behövs även mandat och tillit. Detta är något som Vårdförbundet lyfte fram till SKR/Sobona i avtalsförhandlingen. Sänkt veckoarbetstid har varit den största frågan, och den skulle innebära att vi som chefer kan skapa hälsosamma scheman som möjliggör för våra medlemmar tillika medarbetare att orka ett helt yrkesliv. Det är orimligt att begära att den sänkta veckoarbetstiden ska betalas ur egen ficka genom att gå ned i arbetstid. Lägg där till den negativa inverkan det har på livslön och framtida pension. Vården är kvinnodominerad och medlemmar i Vårdförbundet, alla akademiskt utbildade med yrkeslegitimation, har i förhållande till mansdominerade yrken med motsvarande utbildningslängd, låg lön. Jämställdhetsperspektivet får tala för sig själv här.

Vi verkar inom en politiskt styrd verksamhet, med mål och löften till allmänheten som inte alltid, eller tyvärr sällan, matchar de förutsättningar som verksamheterna ges. Och priset för detta har under en lång tid betalats av vårdens medarbetare, Vårdförbundets medlemmar.

Du som är första linjens chef och läser detta känner säkert igen dig i vissa delar. Som chefsmedlem tillhör vi dessutom själva något av de yrken Vårdförbundet företräder; barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor eller sjuksköterskor. Vi vet exakt vad det innebär att inte kunna gå hem i tid, att bli beordrad av chef att stanna kvar, känslan som infinner sig av att veta att man är underbemannad ett arbetspass eller känslan när man går in i en sexdagars arbetsvecka.

Och på allt detta kommer nu ett varsel som innebär över- och mertidsblockad samt nyanställningsblockad. Känslan av att det kan försvåra en redan ansträngd situation har jag full förståelse för.

Till dig som är chefsmedlem vill jag säga, du är inte ensam. Kanske har du chefskollegor du kan bolla med, i eller utanför din organisation. Du kan kontakta vår rådgivning för chefer och ledare , det finns en direktlinje för chefer. Därtill finns inom förbundet chefspecialister och en chefsförening att ta stöd av.

Men om jag för en liten stund, i en avslutande reflektion, vänder mig direkt till SKR:

Är det verkligen Vårdförbundets yrkanden som är orimliga, eller är kanske det orimliga att hälso- och sjukvården får så lite resurser (läs pengar) för att kunna leva upp till det uppdrag som finns?

Och om ni, precis som vi, inte klarar av det uppdraget med de medel ni fått –   vänder dit pengarna kommer ifrån. För det är att ta ansvar!

Även om jag kan låta kritisk i detta inlägg så vill jag medvetandegöra att i rollen som arbetsgivare riktas min kritik till dem som har mandat att påverka och därmed göra en förändring: Politikerna. Såväl på lokal som nationell nivå.

Ingen chef ska behöva ställas inför situationer eller beslut där de medarbetare man ansvarar för behöver betala med sin hälsa!

Catrin Johansson Pettersen
Förbundsstyrelseledamot och chefsmedlem