Information

Till politiker och tjänstemän i Regionen

21 december, 2020 by Anne-Sofie Blixt Källner

Till politiker och tjänstemän i Regionen

Skickat 2020-12-11

Vårdförbundets medlemmars livsviktiga insatser under coronapandemin måste belönas

Vårdförbundet utvärderar i dagarna hur väl arbetsgivare i kommuner och regioner följt intentionen med HÖK 19. Under slutet av december ska förbundsstyrelsen besluta om avtalet ska sägas upp eller inte.

Vi kan redan nu konstatera att det ser väldigt olika ut i landet. Visst finns det ljusglimtar, men det finns också arbetsgivare som valt att inte följa avtalet. Trots ovilja hos vissa arbetsgivare att ta ansvar för sin del av avtalet, har Vårdförbundets samtliga medlemmar fullt ut under året tagit sitt ansvar och varit avgörande för att både covidvården och vården i övrigt fungerat.

Redan tidigt i våras stod det klart att det skulle krävas gigantiska omställningar för att möta följderna av den ökande smittspridningen. Nya covidavdelningar öppnades med personal som aldrig tidigare arbetat vare sig tillsammans eller med den nya sjukdomen. Arbetstider maxades och tiden för vila och återhämtning blev minimal. Oron var dessutom stor över bristande rutiner och vilken skyddsutrustning som var säker. Många bland våra medlemmar blev också smittade och vissa som fortfarande inte är återställda kommer kanske aldrig att bli det.

Barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor har trots enorma utmaningar på mycket kort tid ställt om och ställt upp så att landets invånare kunnat få vård och behandling av en sjukdom som ingen tidigare mött. När vården så tydligt skiftar fokus innebär det också att den övriga vården drabbas, eftersom resurser tas även från delar som inte kan ställas in eller skjutas upp. Vårdförbundets medlemmar har arbetat miljontals timmar övertid och fått semestrar och ledigheter indragna. De ledigheter som sköts till hösten och vintern riskerar även de att bli inställda, när vi befinner oss mitt i en kraftig andra våg lagom till jul.

Våra medlemmar behöver mer än bara applåder och delade fruktkorgar. De behöver få bevis på att deras slit och uppoffringar inte bara tas för givet, utan att arbetsgivare på riktigt visar konkret uppskattning och omsorg om sina värdefulla medarbetare. Vårt gemensamma löneavtal möjliggör detta, genom en individuell och differentierad lönesättning utifrån medarbetarens bidrag och prestation under året för att nå verksamhetens mål. Vårdförbundet vill därför se att Region Jönköpings län tillför ytterligare medel utöver regionens ”relativlöneförändringen/arbetsvärdering utifrån lönekartläggningen” till löneöversynen 2021 till samtliga barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor samt en tydlig satsning på de särskilt yrkesskickliga.

Med vänlig hälsning

Iréne Sjövall Sanned

Ordförande

Vårdförbundet avd. Jönköping

Biomedicinsk analytike

Låt mig presentera

2 april, 2020 by Anne-Sofie Blixt Källner

Hej!

Låt mig presentera Malin och Amanda som är två av mina fantastiska kollegor på infektionskliniken. Jag skriver fantastiska – för det är precis vad de är! Vi har en väldigt bra arbetsplats med högt till tak och en prestigelöshet i vår arbetsgrupp! Detta är en stor styrka i den utmaning vi nu befinner oss i. Malin och Amanda har varit färdiga sjuksköterskor i 3 år. Under dessa 3 år hos oss på infektionskliniken har de erhållit en handlingsberedskap och en ovärderlig kunskap hur man vårdar och hanterar olika smittsamma sjukdomar och patienter. Denna erfarenhet och kunskap blir extra viktig och tydlig under pågående Coronautbrott, för det krävs kunskap och erfarenhet att kunna arbeta säkert med detta! Kunskap och erfarenhet som gör att arbetet blir säkert både för sig själv, sina medarbetare men också för patienterna! Tyvärr är det nu så att Malin och Amanda är två av flera sjuksköterskor som efter årets lönerevision hamnar oförsvarbart nära den nya ingångslönen för nyfärdiga sjuksköterskor. Jag som kollega och facklig företrädare på arbetsplatsen reagerar på detta och känner att jag måste agera!

Avtalet mellan vårdförbundet och SKR syftar till att öka lönespridningen samt få till en löneutveckling, genom att en prioritering av särskilt yrkesskickliga ska ske och att erfarenhet ska löna sig. Vi har en individuell och differentierad lönesättning vars syfte är att just avspegla din personliga prestation där kunskap och erfarenhet ska synliggöras. Cheferna på respektive avdelning försöker med de hundralappar de har fått i sin ”plånbok” (löneutfall) att få till en lönespridning och se till att särskilt yrkesskickliga syns i detta, att erfarenhet och kunskap syns i lönekuvertet.

Men nu skapas ett stort problem i årets lönerevision. Cheferna får först sätta sina individuella och differentierade löner på sina medarbetare utöver detta får alla ett procentuellt påslag på grundlönen med hjälp av strukturmedel. Allt gott så här långt men vad händer då jo då höjer Regionen ingångslönerna från 25 200 kronor till 27 600 kronor det vill säga med 2 400 kronor från och med den 1:a april! Inget fel att ingångslönerna höjs eller att höja lönerna generellt vilket absolut behövs! MEN…

ALLT detta har gjorts i helt fel ordning vilket resulterat i att regionen nu förstört stora delar av den lönespridning som cheferna försökt få till, och därmed också förstört den individuella lönesättningen! Detta har nu resulterat i att sjuksköterskor som varit färdiga 1–5 år hamnar på samma lön eller strax under eller strax över den lön som de nyfärdiga sjuksköterskorna nu får! När vårdförbundet har lyft denna fråga med Regionen, om att ingångslönen höjs först efter löneöversynen, så får de som svar att detta får rättas till i nästa års lönerevision!?

Hur ska jag som kollega och förtroendevald på arbetsplatsen kunna motivera detta för dessa sjuksköterskor?? De är frustrerade, ledsna och besvikna!! Jag kan inte på något sätt förklara att en sjuksköterska som varit färdig i 4 år och som nu inför sommaren och nyanställning får lära upp den nyfärdiga sjuksköterskor som har lika mycket i lön eller till och med mer?! Regionen behöver motivera sitt agerande till samtliga sjuksköterskor och då framförallt de sjuksköterskor som varit färdiga i 2–5 år och som nu inför sommaren och nyanställning får lära upp den nyfärdiga sjuksköterskan som har lika mycket i lön eller till och med mer?!?!

Regionen behöver agera i detta nu!!! Och inte i nästa års lönerevision, jag anser att Regionen har helt omöjliggjort en individuell lönesättning!

VARFÖR inventerade Regionen inte lönerna på respektive arbetsplats innan och då i samråd med cheferna? Detta för att bibehålla den lönespridning som cheferna har försökt att uppnå under de senaste två lönerevisionerna (2019–2020). VARFÖR tar Regionen inte ansvar för sina medarbetare?? Och vart är den individuella lönesättningen när Regionen utövar en lönesättning på detta sätt?? Kunskap och erfarenhet SKA belönas och synas i varje enskild individs löneutveckling! Vi vill INTE BARA ha hjärtan på sociala medier och en klapp på axeln… vi vill ha en värdig och RIMLIG lön för det arbete vi utför!

Att förminska värdefulla medarbetares kompetens på detta sätt och förlöjliga dem genom att ge en lägre lön än den som jag ska lära upp är väletablerade härskartekniker. Att Regionen sedan påstår att detta är en individuell lönesättning, blir bara pinsamt och ännu mer förlöjligande! Denna ekvation är alldeles för svår att förstå för alla och Regionen har ett ansvar mot sina anställda sjuksköterskor att ge en förklaring till sin uträkning!!

Regionen har fortfarande chans att rätta till detta och jag hoppas de tar chansen att göra det!

Hälsningar från en frustrerad, irriterad och undrande men stolt distriktsköterska och medarbetare på infektionskliniken.

Hanna Ekberg Distriktsköterska

Förtroendevald infektionskliniken

Vad är jag värd?

14 januari, 2020 by Linnea Dalteg

Peter skrev ett mail till oss

Förväntningarna var höga kring 2019 års löner, alla våra medlemmar väntade med spänning och hopp på att äntligen få premieras för det arbete som utförs dygnets alla timmar under året.

Så kom vi äntligen överens. Vårdförbundet och SKR. Lönerna började sakteligen att delas ut, några hade märkligt nog redan fått sina lönebesked innan avtalet var klart. Förvirringen och frågorna började dugga tätt hos oss i lokalavdelningen. Tårar, ilska och glädje blev snabbt vardag både via mail, telefon och i mataffären när vi mötte våra medlemmar. Några kom ut som vinnare och några såg ingen skillnad alls i lönen. Alla arbetsgivare, stora som små har fått samma spelregler och samma information, trots detta blev utfallet under 2019 ett kaos. När det stormade som mest kom det ett mail till en av oss i styrelsen, ett mail som berörde och satte ljuset på det viktigaste och det som borde få arbetsgivaren att stanna upp och tänka till. Det borde rent av skrämma arbetsgivaren eftersom våra medlemmar är bristyrken och utan dem så stannar livet upp för de som behöver dem. Och hur man än vänder och vrider på det så kommer alla någon gång att behöva någon av våra medlemmar. Ingen kan veta när de kommer att behövas men när de väl behövs så måste de finnas. Det allra viktigaste men som det sällan pratas om är att trivas med det man gör, kanske är det därför våra medlemmar stannar kvar på sina arbetsplatser trots att lönen inte speglar det ansvar och slit som ligger bakom varje arbetat pass? Frågan är hur länge våra medlemmar stannar kvar nu när arbetsmarknaden ser ut som den gör? Kanske vågar de ta det där steget och pröva lyckan på andra sidan staketet, är det inte rent av lite grönare, mjukare och bättre lön där borta…

“Jag heter Peter och har arbetat 19 år som skolsköterska i samma kommun, jag har alltid trivts med mitt yrke och mina elever. Jag är specialistsjuksköterska med inriktning barn och unga och har arbetat sammanlagt i 27 år som sjuksköterska, jag har en gedigen erfarenhet och med detta följer en yrkesskicklighet som jag är stolt över.

Jag känner mig ledsen och mycket åsidosatt vad gäller lön och dess utveckling. Under årens lopp så har det börjat många nya kollegor, några av dem är mycket yngre än mig och alla har de för länge sedan gått förbi mig lönemässigt. Min fråga är vad jag ska göra för att någonsin bli accepterad och respekterad för min yrkesroll och värderad för det arbete jag utför bland våra barn och ungdomar?!

I år skulle det dessutom satsas på särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor utifrån överenskommelse mellan vårdförbundet och SKR. Min rektor skrev sin bedömning och skickade in till ansvariga på kommunen. Jag fick inget alls! Vem har mandatet att bedöma oss och vem är det som sitter och bedömer oss? Vem ger mig det jag behöver veta för att kunna värderas som särskilt yrkesskicklig?

Snälla vad ska jag göra? Finns det en framtid för mig i min roll? Allt jag önskar är att bli sedd och värdesatt för det jag gör och är för min skola och mina elever.

Såhär uttrycker sig min kollega Ingela Ihrman om sin arbetssituation. -“Jag har ansvar för 750 elever, arbetar mot tre rektorer, vilket innebär tre elevhälsoteam (EHT). Jag har över 200 hälsosamtal varje år och cirka 150 stycken vaccinationer som ska ges. Utöver detta sitter jag med i Länsstyrelsens grupp mot hedersfrågor. Jag toppentrivs på min skola och med alla ungdomarna, det är det bästa arbetet man kan tänka sig att ha. Hoppas på att bli sedd för det jag gör. Jag vill ju helst inte behöva byta arbetet för att hänga med i löneutvecklingen.”

Min rektor värderar alltid mig högt och värdesätter det arbete jag gör för våra ungdomar. Jag lägger ner min själ i ungdomarna och jag finns på på skolan i stort sett varje dag och möter de ungdomar som inte har någon annan vuxen att vända sig till.

Det händer rätt ofta att ungdomarna vill komma till mig för samtal eftersom jag redan har en etablerad kontakt med dem då många av dem väljer att komma på hälsosamtalet under första året på gymnasiet. Att hänvisa bort ungdomar som mår dåligt på grund av att min egen arbetsbelastning är hög är inget jag någonsin skulle kunna göra.

Hur ska jag göra för att bli sedd och räknad med? Hur kan jag någonsin få upp min lön? Jag missunnar ingen sin lön men är mycket missnöjd med min egen!

Älskar mitt arbete och sliter för att göra skillnad!

Peter Högberg, Skolsköterska