Mitt namn är Eva Dahlberg och hade suttit med i styrelsen i 1 år  när jag blev omvald i höstas till en ny mandat period på 3 år. Det som ligger mig mycket varmt om hjärtat är arbetstider, lön och arbetsmiljö. På min fritid upptar min familj och mina vänner den största delen av min tid, som person är jag mycket social och älskar att umgås med mina vänner. Jag tränar även lite grann mest zumba men även lite andra pass.

Dans har varit en del av hela mitt liv, började som 4-åring med klassisk balett som jag dansade tills jag var 16-17 år. Upptill blev det även Jazz och gymnastik med nissaflickorna. Har sedan fortsatt med dans i olika former. Jag är 40 år gammal och började som undersköterska när jag var 18 på Vallås sjukhem, där arbetade jag i ca 5år. Jag har alltid velat bli sjuksköterska och bestämde mig för att läsa in tredje året och samtidigt fick jag mitt första barn en son som idag är 18 år gammal.

Jag blev klar sjuksköterska 2002 och började min anställning på ortopeden, där blev jag kvar till sommaren 2010. Här blev jag förtroendevald för att ingen annan egentligen ville och jag tänkte att det kunde vara kul och intressant. Gick grundutbildningen och insåg vad mycket man inte kunde om lagar och avtal. Intresset fortsatte och jag försökte ta del av så mycket som möjligt. Här emellan fick jag barn nr 2 en dotter 2008, en sådan lycka helt ofattbart. Att min son fick bli storebror som han längt så länge efter. Trots att det skiljer 12 år är det sådan kärlek dem emellan. Idag när jag tittar på dem och inser vilken kärlek de hyser till varandra blir jag alldeles varm om hjärtat.

Hösten 2010 sökte jag vidare utbildning till Barnmorska men insåg att jag ville vänta lite, fick möjligheten att flytta min tjänst till kvinnokliniken och tog den. Vilket underbart jobb att få arbeta med kvinnor, alla dessa otroliga möten. Dessa otroligt starka kvinnor som är mitt i livet och får besked om sin cancer diagnos. Det är med stolthet jag arbetar med dessa patienter och med mina kollegor som är helt fantastiska och jag kände att jag hade hamnat helt rätt. Efter ett år blev jag förtroende vald här med tillsammans med min kollega Karin.

Jag kände då 2013 att jag ville göra mer och kunna få vara med och påverka. När dessa tankar dök upp var det två i den dåvarande styrelsen som slutade och jag ställde mig upp på årsmötet och anmälde mig som kandidat och blev invald till styrelsen hösten 2012, vilken känsla att få vara med och påverka och vilken ära att bli invald. Kändes roligt och nervöst, vilka förväntningar har alla på mig? Nu känns det roligt och jag känner mig stolt att få vara en del av vårdförbundet.

Mitt fackliga uppdrag är spännande. Jag är super intresserad av arbetstider, har under min tid som sjuksköterska varit ansvarig för schemat på min arbetsplats och tycker att det är otroligt viktigt att man har bra tider, ett bra schema med inte för många arbetspass på rad och vikten av att kunna få vara med och kunna påverka. Så är det inte på alla arbetsplatser idag. Många arbetar mer än vad de ska, långa dagar med dubbelpass och ingen ledig dag mitt i veckan utan arbetar 7-9 dagar i sträck. Vem orkar arbeta så längden? Ingen tror jag. Många arbetsplatserna är tuffa idag, många patienter, stress, inga raster m.m.

Det var inte därför jag utbildade mig till sjuksköterska. Jag utbildade mig för att kunna ge god omvårdnad, att kunna stanna kvar hos en patient som är ledsen, döende. Att kunna få vara närvarande hos patienter som behöver en. Idag har man inte den tiden man stressar in och ut hos patienterna för det är så mycket som ska göras, för många patienter per sjuksköterska. Men jag tänker att det bara kan bli bättre. Tänker att vi kommer att bli fler sjuksköterskor om vi får bättre löner och bättre arbetsmiljö.

 

Framtiden är vår!