Så har vi kommit in en bra bit in i augusti och då börjar det vara dags att utvärdera sommaren 2017, hur har den varit då?

Ser vi till vädret, så räcker det nästan med ett ord att beskriva den- växlande, jag tror de flesta hade önskat mer av sol och värme och många planerar nog redan resor i höst.

Om man sedan vill titta närmare på vården och hur den har fungerat för sjuksköterskekollegor runt om i länet och då har jag fokus hemsjukvård och kommunerna som arbetsplatser, eftersom jag själv kommer från den verksamheten. Då kan jag utifrån de jag mött när jag varit ute på arbetsplatsbesök under dom sista veckorna svara, att den också har varit växlande, minst sagt.

Det finns sjuksköterskor som är helt slutkörda och säger ”vad har jag gjort för ont som har behövt slita så ” och det finns de som upplevt att ”visst har vi haft mycket att göra men det har fungerat bra men nu är vi mycket trötta och slitna. Det har även varit de som när vi frågar ”hur har ni haft det”? Svarar att vi har haft det bara bra i sommar.

Sammantaget verkar det som vården av våra äldre och svårt sjuka i hemmen och på särskilda boenden även i år slipper stora rubriker om dålig vård och det beror absolut på att sjuksköterskorna som vanligt ” ställer upp ” för sina kollegor och patienter och löser avsaknaden av sommarvikarier genom att ta extra pass, dubbelpass, skjuta på semesterveckor eller inte ta semester alls i sommar för att hjälpa till och lösa det. Man kan undra när det ska bli normalt att kunna få ut sin semester, för det är många som i år säger att så här illa har det inte varit tidigare år, då har vi ändå fått någon vikarie men i år fick vi inte en enda. det finns såklart vissa vikarier vi har våra pensionärer de gör en stor insats, vi har bemanningssjuksköterskor och några nyutexaminerade sjuksköterskor som tyvärr ofta får ta för stort ansvar för snabbt där de ”gamla och vana” sjuksköterskorna inte alltid hinner vara de mentorer de önskar att vara.

Detta innebär att väldigt många av sjuksköterskorna är trötta och slitna när hösten kommer och då ska man ju sätta igång med alla förändringsarbeten som har legat och väntat över sommaren i verksamheterna och då är det svårt att orka vara pigg och positiv.

När ska arbetsgivarna sluta skylla på att det inte finns sjuksköterskor att anställa, det vet vi att det finns men då måste de förbättra våra villkor.

Vi måste ha god bemanning, året om och för att få det behöver arbetsgivarna värdera sjuksköterskornas arbete rätt och då är det ett bra ledarskap, individanpassade arbetstider och högre lön som är avgörande för om man kan rekrytera men främst behålla sin personal.

Med förhoppning om att sommaren 2018 blir en bättre sommar kommer jag att jobba på med det fackliga uppdraget som bl.a. innebär att påverka arbetsgivaren att göra de förändringar, som behövs för att klara kompetensförsörjningen av sjuksköterskor i kommunal hemsjukvård.

Soliga hälsningar

Anna-Karin Liljedahl

Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Halland

Har nu varit tillbaka på min arbetsplats som sjuksköterska på ortopeden och som styrelseledamot i Vårdförbundet Halland i två veckor, och hunnit komma in i arbetet. Det känns alltid tråkigt när semestern närmar sig sitt slut. Men när man väl kommer tillbaka till arbetet kändes det inte som man varit borta från arbetsplatsen.

Öppnade lokaltidningen under min första vecka på semestern och där stod det om problem på akuten i Halmstad. Andra tidningar skrev om problem i övriga delar av Sverige som hade svårt att bemanna upp avdelningar med barnmorskor och sjuksköterskor.

Arbetet som sjuksköterska är väldigt intressant, men man måste ges möjlighet att utföra det fullt ut. Det gör det svårt att arbeta fullt ut med personcentrerad vård, då arbetet på grund av tidsbrist mer handlar om att släcka bränder. Att ha ett ständigt gnagande samvete att man inte räcker till på grund av en allt för hög arbetsbelastning.

Men det är inte bara sommaren som är problematisk, utan det kan på vissa arbetsplatser vara svårt året om. Detta har gjort att utbildade sjuksköterskor valt att byta yrke. Statistiska Centralbyrån publicerade tidigare i år de viktigaste faktorer för att en sjuksköterska ska återvända till yrket, och det var högre lön, större möjlighet att styra över arbetssituationen och rimligare arbetsbelastning i förhållande till arbetstid. Tillsammans får vi framföra till chefer och politiker vad det är vi behöver för att kunna utföra vårt arbete.

Det positiva i sommar är att Region Halland från och med den 1/1-18 börjar med 22 stycken utbildningsanställningar, ett steg i rätt riktning.

Mikael Apelquist styrelseledamot
Vårdförbundet avdelning Halland

 

Och där var vi i hamn i diskussionerna med den största arbetsgivaren i Halland, eller? Efter år av diskussioner om att slopa de slavkontrakt som finns runt om i de olika förvaltningarna och olikheterna i dem och att istället införa AST eller akademisk specialistutbildning så kom HÖK´16 och den statliga satsningen – professionsmiljarden och nu är utbildningsanställningarna ett faktum fr o m 1/1-18 för Region Halland. Till att börja med blir det 22 utbildningsanställningar.

Så vad är nu skillnaden mellan utbildningsanställning eller AST? Ja, det kan man fråga sig då det enda som skiljer är att vi inte har ett kollektivavtal tecknat för utbildningsanställningen. Det är en anställning under utbildningen där arbetsgivaren betalar för full lön och litteratur för specialistutbildningen, men det är ett arbetsgivarbeslut att de vill ha det. Ingen uppsägningstid och de kan om de vill dra tillbaks det när de så önskar. Risken att det gör det är dock liten i dagsläget, men man vet aldrig… Hade det varit en AST så hade det funnits ett kollektivavtal som visar att parterna är överens och en uppsägningstid.

Så varför inte teckna ett lokalt kollektivavtal också? Bra fråga från vårt håll, eftersom vi i grunden är överens och ett avtal eller samsynsdokument hade varit att föredra, men det är en ren principiell fråga för arbetsgivaren och som är svår att komma över. I nuläget kom vi hit, men inte längre och är nöjda över att ha kommit så här långt. Vi lutar oss mot att det finns ett centralt kollektivavtal med HÖK´16, där det faktum att de centrala parterna är överens om att tillgången på specialistutbildade sjuksköterskor är viktig för framtidens vård och att de ska stödja det lokala arbetet med utbildningsanställningar.

Så ta chansen alla ni medlemmar som är intressade av en specialistutbildning – visa arbetsgivaren att vi har rätt i att detta är rätta vägen med utbildningsanställningar!

Vid tangentbordet/ /Margot Kamruddin, vice ordförande i avdelning Halland

Efter en skön semester är det dags att kavla upp armarna och återgå till jobbet som barnmorska på Kvinnohälsovården och som styrelseledamot i Vårdförbundet Halland.

Det känns som att arbetsklimatet hårdnar och vi får det sämre, speciellt under sommarmånaderna. Det vi minst önskar är att vi ska bli sjuka eller förlora legitimationen pga hög arbetsbelastning.

Det finns stora utmaningar och ibland kan man tappa hoppet om att det kommer att vända. Vi får tillsammans försöka att uppmärksamma våra chefer och politiker så att vi får förutsättningarna för att göra ett bra jobb. Hör av er till Vårdförbundet om ni behöver hjälp så att vi tillsammans hjälps åt för att vända skutan rätt igen.

Vi har ju ett mycket roligt och utvecklande arbete och om vi får rätt förutsättningar så mår både personal och patienter bra.

I sommar har jag träffat sjukvården i egenskap av anhörig. Det är en nyttig erfarenhet att se vården från en annan sida. Jag tror att man kan arbeta på ett sätt som bättre tar tillvara på patientens kompetens. Det är viktigt att se patienten och inte bara diagnosen. Det är inte konstigare än att fundera över hur man själv skulle vilja bli bemött om man blev sjuk

Den personcentrerade vården är sammanhållen och utgår ifrån varje persons förmågor, vilja och behov. Och, viktigast av allt, den garanterar att varje människa alltid behandlas med värdighet, medkänsla och respekt.

 

Passa nu på att njuta av resten av sommaren. Vi ses i höst, hoppas att ni kommer på årsmötet 28/9

Susanne Persson styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Halland

 

 

 

 

 

Årets första arbetsdag för mig och nu har jag minisemester. Nu skall jag ”bara vara” och ta hand om mig själv och min kropp. Återhämtning och vila är något jag förespråkar till många, men jag glömmer själv av att bromsa ibland och det rullar på alldeles för fort. Det är dags att summera året som gått och fylla på med ny energi.

På Årsmötet blev jag invald som ny styrelseledamot i avdelning Halland. Super kul! Jag blev väldigt glad och jag skall göra mitt bäst för alla medlemmar i Vårdförbundet. Jag brukar skoja om att jag är född med ”fackligt blod”. För mig betyder det att jag alltid finns för den som behöver min hjälp. Ensam är stark har aldrig varit min slogan utan tillsammans är vi starka. De stora och starka brukar klara sig, men även på toppen kan det blåsa rejält och då kan det kännas skönt att det finns ett fackförbund som stöttar och finns för mig.

Är du på kontoret eller jobbar du? Denna fråga fick jag när stod i kön i personalmatsalen, jag blev så förvånad för just då hade jag rast och ingen tanke på att jag jobbade. Jag är utbildad operationssjuksköterska och det var min kollega som undrade var jag var. Jag jobbar 100 % fackligt sedan ett år tillbaka och jag är samordnare på Hallands sjukhus sedan 2007. Som facklig förtroendevald så finns vi överallt och det är viktigt att vi syns och är ute på arbetsplatserna. Därför har jag valt att ingå i en arbetsgrupp som kallas ”medlem” och vi kommer att besöka ett antal arbetsplatser i Halland. Jag tycker att det är viktigt att sprida kunskap och att våra arbetsvillkor följs. I en tuff arbetsmiljö så är det ännu viktigare att följa det vi har kommit överens om. Arbetsglädje är något som skall vara självklart på alla arbetsplatser. Så mitt svar till min kollega är ”på kontoret och jobbar”.

2017 ser jag fram emot och det kommer att bli ett spännande ”jobb år”. Jag uppmanar alla medlemmar att visa sitt stöd för sitt fackförbund Vårdförbundet och kommer till de aktiviter som planeras i vår. Jag vill inte avslöja allt men håll dig ”uppdaterad” och titta på vår hemsida.

 

 

 

 

 

/ Jullan

Vilket år som börjar närma sig sitt slut. Hur ska det kunna sammanfattas? Bra fråga – mycket fokus på arbetsmiljöfrågor, arbetstider och givetvis lön. Tre frågor som är gemensamma vare sig du arbetar i Region Halland, Hallands olika kommuner eller för en privat vårdgivare.

Jag som skriver i detta inlägg heter Margot Kamruddin och fick förtroendet att få fortsätta vara vice ordförande i styrelsen i Halland. TACK till er alla, känns mycket hedrande och är väldigt glad för att vara en i det ”nya gänget” som håller på att formas som ett team och hitta våra roller tillsammans.

Första stycket handlar om min vardag där jag åker runt överallt i Halland och möter er medlemmar, men även möten med arbetsgivare högt och lågt i organisationerna. Mötena handlar om allt ifrån medlemsmöten där vi pratar om det som är aktuellt på just den arbetsplatsen till arbetsrätt och det enskilda medlemsärendet. Mitt uppdrag är jättespännande och jag lär mig mycket och nytt om inte varje dag så flera gånger i veckan, vilket känns otroligt roligt.

Förutom ovanstående har jag ett uppdrag som regionalt skyddsombud i Halland, vilket innebär att ett stort fokusområde för mig handlar om er privatanställda medlemmar. Har under året varit på flertalet privata arbetsplatser runt om och den turnén fortsätter framöver. Där handlar det om arbetsmiljö i första hand, men även att prata om vikten att ha ett lokalt skyddsombud och givetvis så fort möjligheten ges – varför medlem i facket om jag arbetar privat?

Jag önskar er alla en trevlig helg! /Margot

Att i dagens Vårdsverige hitta kraften och orken att lyfta fram de positiva exemplen över det som fungerar är inte alltid lätt, men om man tittar riktigt noga så finns de där och vi måste bli bättre på att hitta dessa bra exempel för att kunna förbättra och hitta nya möjligheter. Med det positiva tänket så får vi också kraft att orka.

Jag har sedan 2001 varit legitimerad sjuksköterska och det tog inte lång tid efter det som det fackliga engagemanget började leta sig fram. Inom detta område är det främst skyddsombudsfrågorna med arbetsmiljön, men även hur vi kan vara med och påverka innan beslut fattas som tilltalar mig mest.

Under årens lopp är min reflektion att frågorna och det som var aktuellt då, är fortfarande i mångt och mycket detsamma. Det som skiljer är att det är något annorlunda formuleringar, ett tuffare klimat och det är en ny generation som kommer in på arbetsmarknaden och som tillsammans med den äldre generationen ska hitta en balans. Detta tuffare klimat förekommer på allt fler ställen och allt oftare. Det blir idag allt fler lösningar som är mer av brandsläckningskaraktär än långsiktigt och en hel del kommunikationsmissar där alla inte varit med på samma tåg, några har varit kvar på perrongen när tåget gick.

På en arbetsplats där det finns arbetsglädje och en teamkänsla gör det inte så mycket att hjulet rullar på och det är motvind ibland. Teamet tillsammans tar hand om den motvinden och ser till att den blåser förbi genom att prata med varandra, se varandra och hitta lösningar tillsammans. På de ställen där det däremot är ett team som inte pratar med och ser varandra blir det svårare att hitta dessa lösningar och motvinden tar energi och kraft ifrån gruppen och det blåser upp till storm istället. Små saker har också en tendens att bli mycket stora. Även en storm kan blåsa förbi, men det tar lite längre tid och det blir lite jobbigare att bygga upp teamkänslan igen efteråt. Men allt går och det gäller att hitta lösningarna tillsammans!

I mitt styrelseuppdrag har jag fått förmånen att träffa många olika människor på flera olika arbetsplatser och min reflektion är att i Halland finns det många härliga arbetsplatser, inklusive min egen, där man oftast har riktigt kul tillsammans och hittar lösningar på hur man ska orka arbeta trots motvinden som kommer ibland. Ibland behövs lite hjälp på traven att se genom molnen och vissa perioder på året känns det som om de flesta har motvindar och stormbyar, men de blåser alla förbi, det tar bara lite olika lång tid!

Så med detta…
Glöm inte bort arbetsglädjen, teamkänslan och att skratta.
Kraften kommer inifrån och tillsammans är vi den 🙂

 

 

Vid tangenterna idag:
Margot Kamruddin, vice ordförande i Vårdförbundet avdelning Halland

 

Vi har uppmärksammat, och delar till viss del, den oro som finns över att ha inhyrd personal från andra länder. Vi har också framfört att vi är tveksamma till det aktuella företaget just p g a signaler som vi fått från andra ställen i Sverige. Själva upphandlingen med bemanningsföretaget Orange som gäller från 1 maj har vi inte någon chans att påverka då den redan är klar. Det vi kunde påverka däremot är kraven på viktiga villkor kring lön, försäkringar och anställningsvillkor för den personal som jobbar hos oss via bemanningsföretaget. Detta har vi gjort genom att teckna ett kollektivavtal med Regionen och fått in dessa viktiga frågor samt en kontinuerlig utvärdering med den fasta personalen kring hur det fungerar på arbetsplatsen. Ett solidariskt viktigt kollektivavtal!
Att använda sig av bemanningsföretag ska alltid ses som en tillfällig lösning.

Vi efterlyser långsiktighet och en plan för rekrytering av egen personal, vilket vi argumenterar för i alla sammanhang vi kan. Tanken att med mer kontinuitet i form av att samma sjuksköterskor kommer och bemannar en viss tid, till dess att man rekryterat tillräckligt med egna sjuksköterskor, gillade vi just med tanke på den ansträngda arbetsmiljön som vi har. Men vi har sagt att vi är oroade över hur det skulle kunna påverka arbetsmiljön om det visar sig att denna lösningen innebär ett ”merjobb” för den ordinarie personalen. Att gå till jobbet med en klump i magen och en oro över hur man ska klara av passet, att tvingas jobba extra, att jobba dubbelpass, att inte hinna ta sin rast är inte acceptabelt. Vi kämpar för rätt bemanning till rätt arbetsbelastning. Vi är positiva till att man gör något för att lösa de bemanningsproblem vi har, och vi förväntar oss att löftet om löpande utvärdering infrias, så att man kan ”stoppa” i tid om det behövs.

Målet är och har alltid varit att vi har egen och tillräcklig bemanning för den verksamhet som vi bedriver.

Vi i Vårdförbundet arbetar ständigt för en god arbetsmiljö och ett hållbart arbetsliv med hälsosamma arbetstider.

Åsa Svahn, Vårdförbundet